Plommonträdet - Ellen Marie Wiseman

Skönlitteratur / Permalink / 2
"Blomma där du är planterad", är rådet Christine Bölz får av sin älskade farmor. Men den sjuttonåriga Christine, som kommer från en fattig tysk familj, vet att det finns en hel värld utanför den lilla by hon är uppväxt i. En värld hon vill uppleva tillsammans med sin älskade Isaac Bauerman, sonen i den rika judiska familj där hon arbetar som tjänsteflicka.
 
Men det är inte bara deras skillnad i ställning som hotar den framtid som Christine och Isaac drömmer om. Snart befinner de sig i en verklighet där lagar och regler förbjuder dem att vara tillsammans. Christine kommer att möta Gestapos vrede och genomgå Dachaus plågor för mannen hon älskar.
 
Kommentar:

Plommonträdet berättar historien om Christine som växer upp i andra världskrigets Tyskland. Hon går från tonåring till vuxen under krigsåren, både i år och erfarenheter räknat. 

 Någonstans i gränslandet mellan ungdomsroman och vuxenroman skulle jag placera den här historien, som jag tycker är ganska ojämnt berättad. Rent läsmässigt och spänningsmässigt flyter det på, men det finns en del brister. Början är väldigt lång och omständig, det är många beskrivningar och detaljer. Slutet däremot forceras fram. Vissa händelser lyfts fram som viktiga, för att sedan glömmas bort. Vissa saker är inte helt logiska eller trovärdiga, men jag fängslas ändå av historien så det gör inte så väldigt mycket för helhetsintrycket. 
 
Det jag gillar mest är det tyska perspektivet. Här möter vi inte bara onda nazister utan det "vanliga" folket. De där som gjorde som de blev tillsagda, som bara hängde med, som inte såg eller kanske inte ville se. De som gjorde vad som krävdes för att överleva. 
 
En bra, men väl så enkel, historia från andra världskrigets skugga.
 
Fakta:
Originaltitel: The Plum Tree
Förlag: Modernista
Antal sidor: 457
Utgivningsår: 2013
Första meningen: För sjuttonåriga Christine Bölz började kriget med en överraskande inbjudan till Bauermans höstfest.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Carolina läser, Böcker emellan och Boktokig.

Livbåten - Charlotte Rogan

Skönlitteratur / Permalink / 1
1914 förliser oceanångaren Empress Alexandra. Efter att ha lämnat övriga passagerare att drunkna trängs 39 personer i en livbåt som är byggd att bära hälften. 
 
Till synes ofrivilligt dras den unga Grace med i en ödesdiger maktkamp som blottar människans allra lägsta drifter. För att hon ska överleva måste andra sätta livet till.
 
Kommentar:

Livbåten är en psykologisk och klaustrofobisk roman om en grupp människor som är fast i en livbåt mitt ute på öppet hav. Båten tar in vatten och hotar att sjunka så fort vågorna ökar i storlek. Vad gör man? Hur resonerar man?

Det här är inte en tjock roman, bara 267 sidor, men den innehåller stora frågor och tunga saker. Oundvikligen placerar man sig själv i den där livbåten. Hur skulle jag agera i samma situation? Omöjligt att svara på förstås, men intressant och obehagligt att fundera över. 
 
Grace som huvudperson är egentligen bästa sortens huvudperson. Inte särskilt sympatisk eller lätt att tycka om, men det är just de karaktärerna som brukar växa. Så även den här gången. Redan på bokens första sidor får vi veta att hon står anklagad för mord, men vad som egentligen hänt i livbåten rullas upp under historiens gång. 
 
Livbåten är som sagt både spännande och klaustrofobisk läsning, men jag hade gärna sett att författaren borrade ner sig ännu djupare i människornas psyken, både i Graces men också i de övriga på båten. Lite mer inifrån än utifrån. Mer djup, mer tyngd.
 
Det här är egentligen mitt favorittema när det gäller böcker, människans kamp mot elementen och sig själva, och gärna havet. (Där seglingsäventyr är min lilla specialfetisch). Oavsett om det är fiktion eller verklighetsbaserade historier så är det sjukt intressant att läsa om. 
 
Fakta:
Originaltitel: The Lifeboat
Förlag: Bookmark förlag
Antal sidor: 267
Utgivningsår: 2014
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Bokdetektiven, och Booksessed.

Nådastöt - Louise Penny

Deckare / Permalink / 2
Det är vinter i Three Pines och den lilla byn ligger under ett täcke av snö. Allt är vackert som ett vykort tills ett skrik ekar genom den kalla luften. CC de Poitiers hittas död vid en curlingmatch, dödad av en elchock. 

När den lokala polisen inte vet hur man ska gå vidare med mordet kallas den erfarne kommissarien Armand Gamache återigen till byn. När han börjar nysta i den döda kvinnans förflutna upptäcker han en mörk historia, fylld av hemligheter och fiender. Nästan alla i den lilla byn tyckte illa om de Poitiers och hade både motiv och möjlighet att döda henne. Samtidigt inser Gamache att han har egna fiender högt uppsatta inom polisväsendet som gör allt för att motarbeta honom. 
 
Kommentar:

Nådastöt är en riktig vinterdeckare. Det är dunjackor, knarrande snö, varm choklad och curling på isen. Och så ett mord förstås, som visar sig vara ett av de mest originiella mord jag någonsin stött på. Aningen omständigt kanske, men ett inte desto mindre intressant tillvägagångssätt.

Jag gillar Louise Pennys kommisare Gamache-deckare, och jag gör det främst för Three Pines och de fransk-kanadensiska miljöerna. Det här är snällt, trivsamt, klurigt, och totalt oblodigt. En bra bok för avkoppling och som garanterat sänker pulsen och får dig att gå ner i varv.
 
Nådastöt är helt okej och en trevlig lässtund, jag kommer säkert att läsa nästa bok i serien, men jag kommer inte direkt att jaga efter den.
 
Fakta:
Originaltitel: Dead Cold
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 414
Utgivningsår: 2013
Första meningen: Om CC de Poitiers hade vetat att hon skulle bli mördad, skulle hon kanske ha köpt en julklapp till sin man Richard.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Pocketblogg, Mysterierna... och Böcker emellan.
Till top