Det är något som inte stämmer - Martina Haag

Chick-Lit / Feelgood / Permalink / 1
Man hör om hur det händer andra. Man tycker synd om dem. Och man vet, innerst inne, att det aldrig kommer att hända en själv. Men man har ingen aning.
 
Det här är en roman om överlevnad. Om betydelsen av en rödrutig jacka. Om tama järvar med eldkastare. Om en bottenlös fjällsjö, dit ingen får gå, och om hur man reser sig, trots att man är helt säker på att man inte orkar längre.
 
Kommentar:

Det är något som inte stämmer är Martina Haags terapibok efter sin skilsmässa. Det är ganska tydligt att det är hennes eget äktenskap det handlar om, oavsett hur mycket som är sant och vad som är hittepå så ligger allt väldigt nära verkligheten. Och känslorna, de är definitivt äkta och självupplevda. Det blir väldigt personligt, och privat. Jag känner mig nästan som att jag läser något förbjudet, jag tjuvläser i någons privata dagbok. 

Martina Haag är känd för att skriva roliga och knasiga böcker, och visst finns det en del sådant med även här. Vissa bitar känns som direkt tagna ur Glada hälsningar från Missångerträsk, men till övervägande delen är det här bara sorg. Sorgen går som ett svart stråk genom hela berättelsen, och det gör ont att läsa. Det är lågmält och tungt, nästan ångestframkallande - och det är långt ifrån den skruvade och speedade Martina Haag vi är vana att läsa.
 
Jens Liljestrand skrev följande träffande rader i sin recension av boken: "Detta är inte bara realismens seger. Det är, faktiskt, också Martina Haags. Jag minns hur Författarförbundets ordförande Gunnar Ardelius utnämnde "Egenmäktigt förfarande" till "Harlequin för autister". "Det är något som inte stämmer" är i så fall "Lena Andersson för chicklit-publiken". Och för alla oss andra." 
 
Och jag kan bara hålla med.
 
Fakta:
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 195
Utgivningsår: 2015
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Västmanländskans bokblogg, Enligt O och Feelgoodbiblioteket

Villette - Charlotte Brontë

/ Permalink / 3
Efter en familjekatastrof måste föräldralösa Lucy Snowe ta sig fram bäst hon kan, i ett 1800-talets London, utan annat skyddsnät än den sista lönen från ett arbete som sällskapsdam åt en äldre kvinna som nu avlidit. Slumpen tar Lucy ombord på en båt till kontinenten och till Villette, där hon lyckas få anställning som lärarinna i engelska på en flickskola.
 
Ständigt övervakas hon av skolans intriganta förestånderska. Som protestant betraktas hon med misstänksamhet i den strängt katolska kultur som präglar platsen. Ändå är det här Lucy söker ett hem åt ett känsligt men tåligt hjärta – fostrat av besvikelser, den ena hårdare än den andra.
 
Kommentar:

Charlotte Brontë är väl mest känd för Jane Eyre, men det är många som hävdar att Villette är en betydligt bättre historia. Där är jag benägen att hålla med - det är en bättre bok, men det betyder inte att jag tycker bättre om den.

Villette är en historia som smyger sig på dig. Den är mörk och präglad av ensamhet. Den är inte så direkt och lättillgänglig. Den smyger sig på dig, precis som huvudpersonen Lucy Snowe.

Lucy Snowe är en av de mer fascinerande huvudpersoner jag stött på. I den betydelsen att hon avslöjar så lite om sig själv, och ändå vet man som läsare så mycket om henne och kommer henne så nära. Hon är stark och målmedveten - och samtidigt en skuggfigur. Hon älskar - men samtidigt är hon sval. Hon håller garden uppe, hon avslöjar ingenting - och ändå vet man allt. Lucy Snowe är en skickligt gestaltad karaktär, med så många lager och hemligheter, och inte helt okontroversiell. Jag gissar att en och annan läsare reagerade starkt på hennes "moderna" tankar och känslor när boken kom ut 1853.

Charlotte Brontë arbetade en tid som lärare på en internatskola i Bryssel, och hennes egna erfarenheter utgör grunden till Villette. Hon blev förälskad i en gift lärare på skolan, Monsieur Héger, och hon skrev många brev till honom efter att hon återvänt till England. Många tror att karaktären Monsieur Paul Emanuel är nära baserad på Héger.

Fakta:
Originaltitel: Villette
Förlag: Modernista
Antal sidor: 591
Utgivningsår: 2015 (1853)

Finns på Bokus och Adlibris.
 

The Olive Branch - Jo Thomas

Chick-Lit / Feelgood / Permalink / 0
Har du nån gång druckit för mycket Prosecco och impulsbudat hem någonting från eBay? Det är precis vad Ruthie gör. Hon har nyligen separarerat från Ed, den gemensamma lägenheten är såld, och hon står inför att flytta hem till mamma när den perfekta tillvaron uppenbarar sig på skärmen framför henne. En olivgård i Puglia är till salu, och med ett snabbt klick blir Ruthie den nya ägaren.
 
Hon åker ner, på vinst och förlust, och hamnar mitt i en italiensk familjefejd. Gården hon köpt ägdes av släktens överhuvud och såldes av honom precis innan han dog. Något som ingen i släkten hade en aning om. Ruthie tas inte direkt emot med öppna armar men hon är fast besluten att göra det bästa av situationen.
 
Det här är skön januariläsning, de italienska miljöerna är så fint beskrivna att det nästan känns som en minisemester bara att läsa boken. Rad efter rad med olivträd, pittoreska miljöer, en trullo, italiensk mat och förstås prima olivolja. Jag gillar Ruthie, och geten Daphne som kom på köpet med gården. Här finns humor och värme och såklart romantik i en visserligen förutsägbar historia men vikten av verklighetsflykt ska inte underskattas. Om jag googlade på "hus i Italien" efter läsningen? Japp.
 
Fakta:
Förlag: Headline Review
Antal sidor: 400
Utgivningsår: 2015
 
Finns på Bokus och Adlibris.
 
 
Till top