The Raqqa Diaries: Escape from Islamic State - Samer

Verklighetsskildringar / Permalink / 0
Raqqa är idag en av världens mest isolerade städer. Området är ockuperat av IS, knappt någon slipper in eller ut, och kommunikationer med omvärlden är knappa, och dessutom förbjudna. Den som pratar med västerländska journalister eller försöker lämna området utan tillstånd blir avrättad.
 
Dagboken från Raqqa började som en serie korta sändningar på BBC Radio 4. BBC:s Mike Thompson kom i kontakt med en ung man som ville berätta om vad som händer i hans stad. Mannen, som skriver under pseudonymen Samer, är medlem i en liten motståndsgrupp. Hans anteckningar har krypterats och överförts via flera led.
 
Samer berättar om tillvaron i Raqqa. Hans far har dödats, han har sett kvinnor stenas till döds och män halshuggas och korsfästas. Men det är egentligen inte sådana händelser som står i fokus, utan snarare hur möjligheten till ett vanligt liv inte längre finns. Det finns inget att handla i affärerna, och det som finns att handla är extremt dyrt. Tv-apparater är förbjudna. Hur män och kvinnor klär sig kontrolleras - kvinnorna ska täcka sig, männens byxben ska ha precis rätt längd. Alla måste gå kvällskurser i moskén för att lära sig den rätta islamiska tron. Och ständigt denna rädsla över att göra något fel, att göra något som avviker, eller att bara råka vara på fel plats vid fel tillfälle.
 

Det är ett mycket starkt vittnesmål, boken är tunn men innehåller mycket. Översättningen till engelska fungerar också väldigt bra, språket går rakt in, det är poetiskt vackert och brutalt på samma gång. Formgivningen är också fin, med enkla och effektfulla illustrationer av Scott Coello.

Trots allt så finns det också hopp i berättelsen. Ett nyfött barn i ett flyktingläger, ett hopp om framtiden och en tro på att det goda kommer att segra till slut. Samers berättelse gör världen mindre och hans mod inspirerar. 
 
Fakta:
Förlag: Hutchinson
Antal sidor: 107
Utgivningsår: 2017
 
Finns på Bokus och Adlibris.
 
 

Skotten i Köpenhamn: ett reportage om Lars Vilks och yttrandefrihetens gränser - Niklas Orrenius

Verklighetsskildringar / Permalink / 1
Lars Vilks bor på hemlig ort med livvakter dygnet runt. 2015 överlevde han den terrorattack i Köpenhamn som krävde två liv. Han drömmer om att ställa ut sina verk på nytt. Men Vilks är radioaktiv. Det handlar om terrorskräck - men också om politik. Vems ärende går han?
 
En idé till en bok om extremism, terror och rädslor tog form. Skulle det gå att ta rygg på Vilks, trots de massiva säkerhetsarrangemangen? Och skulle man i så fall kunna få syn på vår tid, vårt samhälle och dess blinda fläckar?
 
Kommentar:

Skotten i Köpenhamn är väldigt intressant läsning, men det är också en svår bok att förhålla sig till. Det är lätt att fastna i ett tyckande - vad man tycker om islam, om Lars Vilks, eller om den där rondellhunden. Och allt kan man tycka både bra och dåligt om, inget är svart eller vitt.

Jag blir bekymrad över hur Sverige egentligen hanterat Lars Vilks. Konstnärssverige, journalister och politiker har tagit avstånd. Det är inte många som försvarar hans rätt att uttrycka sig. Efter attentatet mot Charlie Hebdo blev alla #jesuischarlie och försvarade yttrandefriheten, men terrorattacken i Köpenhamn passerade utan att någon #jagärlars dök upp. Vilks får skylla sig själv tycker man, och när han dessutom figurerar i tvivelaktiga högerextrema sammanhang drar folk åt sig öronen ännu mer. Själv känner jag att jag greppar honom lite bättre efter att ha läst den här boken. Jag kan inte säga att jag förstår honom, jag undrar om någon annan än han själv gör det, men jag hyser en beundran och en respekt för hans mod. Jag fattar att det är större än teckningarna, hans konstverk är själva efterspelet, alla reaktioner, fördömandet, hatet, frågorna.
 
Men Skotten i Köpenhamn handlar inte bara om Lars Vilks utan den handlar i högsta grad om Sverige idag, om den framväxande extremismen, om IS-rekryteringar, vivallajihadister och takfirister. Skrämmande läsning, och väldigt tragiskt.
 
Det hela slutar hoppfullt med ett inslag om en iransk, kvinnlig konstnär som vill måla profeten Muhammed. Jag hoppas att hon gör det. Och att konstnärer aldrig slutar våga vara kontroversiella.
 
Fakta:
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 411
 
Finns på Bokus och Adlibris.
 
 
 

Morgonen de kom för att hämta oss - Janine di Giovanni

Verklighetsskildringar / Permalink / 0
Redan år 2012 började Janine di Giovanni rapportera från båda sidor av konflikten i Syrien och blev vittne till hur snabbt den kom att utvecklas till ett av de mest brutala krig som härjat i modern historia. Hon levde med såväl regimstyrkor som rebellgrupper och riskerade många gånger sitt eget liv. Framför allt intresserade hon sig för vanliga människors, särskilt kvinnors, fruktansvärda öden och kamp för överlevnad.
 
Morgonen de kom för att hämta oss berättar om hur barn och anhöriga tvingas bevittna när föräldrar och släktingar fängslas, torteras och dödas. Om hur kvinnor utsätts för fruktansvärda gruppvåldtäkter och därmed förlorar heder, familj och framtidsutsikter. Och vi får läsa om samhällets övre skikt som till synes oberörda fortsätter med sina fester på fashionabla hotell i Damaskus.
 
Kommentar:

Jag har sett fram emot den här boken länge, och det är inget snack om att det är en viktig bok som är väl värd att läsas. Det går inte att ta sig igenom di Giovannis berättelse utan att det bränner i bröstet.

Men det finns också mycket som inte är bra. Dels det klassiska, utifrånperspektivet, den ärrade krigsjournalisten som tittar in i krigshärden, rapporterar, och sedan åker hem. Det är lite för mycket fokus på hur di Giovanni upplever det hela, men å andra sidan kanske hennes personliga reflektioner bidrar till att det blir en starkare berättelse. Så okej då. Jag köper det.
 
Jag har också problem med språket. Och där vet jag inte om det är översättningen som är dålig eller om boken är skriven på det här sättet. Det är långa och omständiga meningar med massor av kommateringar. Dessutom hoppar berättelsen fram och tillbaka i tiden och gör den onödigt rörig.
 
Det stör mig också är att boken är färskutkommen i år, men di Giovannis upplevelser skedde till största delen 2012. Det har hänt mycket i Syrien sedan dess. Jag hade velat veta mer om det.
 
Ja ni hör ju, jag klagar en massa, men tro inte att det är en dålig bok. Allt det som skaver och stör hamnar ändå i skymundan inför de fasansfulla ögonvittnesskildringar som di Giovanni berättar om. Allt det hon själv ser eller hör andra berätta om fastnar hos dig när du läser. Det här är väldigt viktig läsning.
 
Fakta:
Originaltitel: The Morning They Came For Us
Förlag: Lind & Co
Antal sidor: 219
Utgivningsår. 2016
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Boklysten.
Till top