Jag tror det blev en bok för dom som vet att kärleken är enkel, men tvåsamheten besvärlig. För dom som bara hade tänkt sig att älska lite - men som plötsligt finner sig skrika fula ord vid diskbänken. En bok som vill vara som en lovsång till alla som mitt ibland parkett och blomvaser har svikits eller svikit - men som mot alla odds vill säga JA igen. För när det kommer till kärlek vet jag inte riktigt hur man gör, alltså har jag frågat.

Kommentar:
Kärlek - hur fan gör man? innehåller tio intervjuer, eller interljuver som Bob Hansson skriver det. Han har träffat ett antal personer och samtalat med dem om hur de ser på kärlek, relationer och tvåsamhet. Det är KG Hammar, Olle Waller, Karin Möller, Stefan Sundström, Gitte och Thomas Trobe, Emma Hamberg, Jakob Samuel, Pernilla Glaser, Thomas Di Leva samt Johan och Anna Olofsson. Här finns också Bobs egna tankar, ordförklaringar och dikter.

Jag gillar Bob Hansson, tycker han verkar vara en skön typ, precis en sån man skulle vilja sitta och prata med i flera timmar och bli inspirerad av, och den här boken är en skön bok. Den går snabbt att läsa, men det är också en bok att gå tillbaka till och hitta kloka små saker. Det är en bok man inte behöver läsa i ett svep heller, utan det går bra att bläddra och läsa någon intervju åt gången. Kort och gott en skön, liten pärla.

Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 297
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Den här boken vill vara en lovsång till alla som försökt, försöker och kommer att försöka att leva bredvid en annan människa.

Förlag: Ordfront
Antal sidor: 335
Utgivningsår: 2009

På reklamjargong kallas 80-talisterna för Generation Y, Generation Me eller Nexters. I Gustav Fridolins bok kallas de Nedskärningsgenerationen.

Det handlar om dem som fick växa upp på 90-talet, under de "skitår" då den förra krisen drabbade Sverige. De år då lärartätheten minskade, skolkuratorerna försvann och fritidsgårdarna stängdes. De år då den offentliga sektorn drabbades av besparingar som den än idag inte har hämtat sig ifrån, när vi åter är inne i en kris.

Kommentar:
Det här är en ganska mörk skildring av nedskärnings-generationen som formades under krisåren på 90-talet. Är mediebilden av 80-talisten som en lat och bortskämd valfrihetsknarkare sann? Eller är 80-talisten egentligen en helt annan?

Boken är fylld med statistik och fakta, och delar av innehållet och resonemanget känns igen från "Från Vittsjö till världen". Siffrorna talar sitt tydliga språk, och när man ser allt svart på vitt är det en dyster statisik.

Kort kan man säga att den som tidigt lär sig att den är ett problem blir gärna det. Om man ser till skolvärlden som drabbades hårt av besparingar under krisen, med närapå tredubblade sjuskrivningar för lärare, lärarlösa lektioner eftersom inga vikarier sattes in, och sämre betyg till följd. Fritidsgårdar stängdes. 1992 hade knappt fem procent av grundskoleeleverna ofullständiga betyg, 1999 var det var fjärde elev. Även om siffrorna nu börjat gå uppåt igen så har vi ännu inte nått upp till de siffror som gällde före 90-tals krisen. Nu är det åter kris. Står man nu än en gång beredda att göra nedskärningar istället för att dra lärdom?

Fridolin menar att det är först när människan känner trygghet som man vågar satsa. Antingen tror man att "hungriga vargar jagar bäst" och att den som växer upp i kris kommer att åstadkomma mer än den som växer upp i trygghet. Att trygghet passiviserar. Men trygghet är istället grunden till människans skaparkraft. Det är den som har fallskärm som är den som hoppar först ut ur ett flygplan, inte den som hoppas att han har turen att landa mjukt.

I januari 2009 låg ungdomsarbetslösheten på nästan 18%. Fast jobb och egen bostad är något man bara kan drömma om. Därför accepterar man sämre anställningsvillkor, lägre löner, allt för att inte bli helt utslagen och vid sidan om. Skillnaden mellan de äldre generationerna som växte upp "i sämre tider", är att då hade man ändå en framtidstro. Man trodde och såg att saker faktiskt blev bättre. Nu är det tvärtom. Man ser hur saker blir sämre och sämre hela tiden. När företag säger upp folk, är det 80-talisterna, de nyanställda som får gå först. Återigen blåsta.

Även ohälsan ökar. Mellan 1998 och 2006 ökade antalet tvångsvårdade unga kvinnor inom psykiatrisk slutenvård med 50%. Andelen unga med ångest ökade med nästan 200% under nedskärningsåren. Det är skrämmande siffror. 

Det här är en verkligt högaktuell bok, med tanke på den kris vi just nu befinner oss i, en kris som bara verkar bli värre och värre. Har vi råd med ytterligare nedskärningar? Eller har vi lärt oss av tidigare misstag?

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Antal sidor: 279
Utgivningsår: 2009

Klockan 2:51 natten till den 27 april 1984 kommer ett samtal till SOS-alarm från en uppriven tonårsflicka i en amerikansk delstat. Hennes 18-årige bror Billy har dödat de sovande föräldrarna och lillasystern. Nu är han på väg till 7-Eleven för att köpa cigaretter.

Två timmar tidigare hade Jody väckts av att Billy kommit in i hennes vindsrum tillsammans med 11-åriga Becky. Han sade till den halvsovande Jody att hålla kvar lillasystern, men Becky hade snart följt efter Billy nerför trappan. Jody blev klarvaken när hon hörde dunsar och Becky som skrek. Snart kom Billy tillbaka och sade: "Vi är fria nu."

Ett tragiskt trippelmord - och åratal av fysisk och psykisk misshandel i en familj var över. De överlevande, Billy Gilley och 16-åriga Jody, befann sig plötsligt i en helt ny fas i livet - den ene åtalad för mord, den andra ensam och föräldralös.

Kommentar:
Kathryn Harrison har intervjuat Jody, som numer är en framgångsrik och välutbildad yrkeskvinna, och Billy, som fortfarande sitter i fängelse. Hon har intervjuat andra runt omkring, hon har tagit del av rättegångsprotokoll, psykiatriska utlåtanden, och försökt ta reda på hur detta kunde hända och vad som hände efteråt. Det är helt ofattbart att föreställa sig hur man, som Jody, kan gå vidare som enda överlevande efter en sådan tragedi, och hur man tänker, som Billy, som suttit mer än 20 år i fängelse för att mördat nästan hela sin familj.

Det är bilden av en dysfunktionell familj som målas upp. Föräldrarna, som rent av kan kallas sadistiska, bestod av en manipulerande moder och en brutal fader. Alkoholmissbruk, misshandel och andra övergrepp var vardag. Jody flydde in i sina böcker, medans Billy hade svårt i skolan och strulade alltid till det. Ingen utomstående reagerade på hur det stod till i familjen. Så vem bär skulden? Är det Billy själv som bär hela ansvaret? Är Jody medskyldig som kanske borde ha anat vad som skulle hända? Har föräldrarna ett ansvar? Skolan? Samhället?

Det är intressant läsning och även om man får en förklaring till vissa bitar så känns det aldrig riktigt på djupet. Jag tycker det är bra att det aldrig blir snaskigt eller sentimentalt, utan boken håller sig på en annan nivå. Själva morden är inte det centrala, utan det är vad som föranledde dem, och vad som hände efteråt. Det jag tycker mindre om med boken är författarens sätt att väva in sina egna upplevelser och erfarenheter som jag inte tycker alls kan mätas med denna tragedi. Jag hade gärna velat komma både Jody och Billy närmare in på livet.

Medan de sov blev en av "the 100 notable books of 2008" i julnumret av New York Times Book Review.

Förlag: Ordfront
Antal sidor: 445
Utgivningsår: 2007

Det här är en berättelse om hur världen ser ut i det tidiga 2000-talet. En berättelse som sträcker sig hela vägen från Vittsjö till Hässleholm, via bland annat Tijuana, Dar es Salaam, New York och Budapest.

Det är en berättelse om murar. Om hur världen delas in i "vi" och "dom" och om oss som inte känner oss hemma i det. Om vad vi måste göra nu.
Det är en personlig bok utan skygglappar eller ideologiska bindningar - men med en glödande tro på att det går att göra skillnad.

Kommentar:
Det här är både en reseberättelse och en politisk skildring. Gustav Fridolin gör nedslag runt om i världen och ger sin syn på samhällsbilden och presenterar sina fakta både på ett underhållande och informativt sätt. Den röda tråden är global apartheid, de murar - både fysiska och osynliga - som skiljer oss människor åt.

Den här boken bör man läsa med överstrykningspenna eller post-it-lappar i högsta hugg, för här finns så mycket klokhet och intressanta fakta. Ett exempel: Mellan 1975-1999 registrerades 1393 nya läkemedel. 13 av dessa var ämnade åt sjukdomar i tredje världen.Varav två var nygamla registeringar och 5 ursprungligen utvecklade i veterinära syften. Forskningsmiljarderna satsas på Viagra, Losec, Xenical etc. Visst vet man att det är på västvärlden som pengarna satsas, men att det var så illa visste jag inte. Boken är full med liknande exempel, man lär sig en hel del nytt, och blir förhoppningsvis lite klokare efter att ha läst den.

Det är inte bok man läser på en kafferast, det tar tid att ta in och smälta allt. Det är mycket information och mycket politik. Men det är ett enkelt och rakt språk vilket ändå gör den lättläst. Man får också bakgrund och historia till olika konflikter och händelser, varför världen ser ut som den gör, vilket gör att man inte behöver vara så jättepåläst för att kunna hänga med.

Det spelar ingen roll vilken politisk åskådning man har, om man sympatiserar med den gröna politiken eller inte, man kan inte annat än hålla med Fridolins empati och rättvisetänkande. Hans åsikter och engagemang och syn på demokrati är något som fler borde anamma. Då skulle vår värld vara en mycket trevligare plats.

Det går att göra skillnad. Läs boken till att börja med..... :-)

En sommarkväll rusar Michael Greenbergs dotter Sally ut i trafiken på Manhattan helt övertygad om att hon har kosmisk insikt och kan stoppa bilarna.

Det maniska anfallet drabbade henne plötsligt. Att hon med intensiv besatthet läst poesi sent på nätterna och lika energiskt skrivit egna dikter har Michael upplevt som ett vanligt tonårsbeteende. Men nu har hennes beteende förändrats från excentriskt till akut oberäkneligt och hon behöver professionell hjälp.

Plötsligt är hans dotter som en främling för honom. Så på bara några dagar förvandlas Michaels och Sallys liv till att innefatta kaos, oro, smärtsamma skuldkänslor och sluten psykiatrisk vård.

Den 21 januari 2002 dödades Fadime Sahindal i sin systers lägenhet i Uppsala. Hon blev 26 år gammal. Mördaren var hennes far. Händelsen sände en chockvåg genom det svenska samhället. Det som hände 19-åriga Pela Atroshi, en flicka från Farsta som mördades i Irak, hade hänt igen. Men den här gången skedde det i Sverige.

Debatten tog snabbt fart, men strandade ofta på frågan om vad hedersmord egentligen är, och vad som kan vara bevekelsegrunderna för ett sådant dåd. Vad kan få en far att döda sitt barn, eller en bror sin syster, för hederns skull? Hur kan en människa drivas så långt att mord känns som enda utvägen?

Kommentar:
Unni Wikan är professor  i socialantropologi vid univeristet i Oslo,  och försöker i den här boken belysa vad hedersmord egentligen är. Det är svårt att recensera den här boken utan att gå in på på djupet, men man fick en del nya synvinklar och sätt att se på saker.

Hedersmord är inte något som har med religion att göra utan är kulturellt betingat. Många traditionella värderingar förstärks när man är i exil och har flytt från sitt land, med inskränkt frihet för kvinnor som resultat. Så var det för Fadime. I Turkiet hade det varit möjligt för henne att studera och bo för sig själv, menar hon själv. "Kultur" blir sinnebilden för det man vill bevara, och genom att kalla det kultur ger man det legitimitet i samhället i stort.

Från samhällets sida är man också lite rädd att ingripa i en annan kultur, och därmed ursäktas beteendet och det tillåts fortgå. I svensk lag, när denna bok skrevs, fick flickor med invandrarbakgrund gifta sig redan när de var 15 år, medans det för svenska flickor gäller 18 år. Nu är det ändrat, till viss del, i lagen.

När Fadime begravdes gjordes det i svensk kyrka, hon begravdes på en svensk kyrkogård och begravningen sändes i TV. Det blev en nationell angelägenhet, men budskapet i media var hela tiden "Kurdisk kvinna mördad". Varför inte säga "Svensk kvinna mördad i hedersmord"? Det får en att tänka efter lite.

"Oavsett vilken kulturell bakgrund man har bör det vara en självklarhet för varje ung kvinna att både få ha sin familj och det liv man önskar sig. Men tyvärr är det ingen självklarhet för många tjejer. Och jag hoppas att ni inte vänder dem ryggen, att ni inte blundar för dem. " - Fadime Sahindahl i sitt tal till riksdagen november 2001.

Författare: Katerina Janouch
Förlag: Pocketförlaget
Antal sidor: 328
Utgivningsår: 2008

Sommarbarn är historien om en liten flicka, Katia, som föds i Prag 1964. När hon är fyra år gammal ockuperar Sovjetmakten hennes hemland. Pappan i familjen kämpar mot den nya regimen. Han blir snart kommunismens fiende.

Familjen förföljs och 1973 tvingas de lämna landet. Det blir ett smärtsamt uppbrott. Från den älskade farmodern, från släkten, från en tillvaro Katia känner sig hemma i. Flykten går genom ett snötäckt Tjeckoslovakien. Så småningom kommer de till Sverige.
Hon vet att de aldrig får återvända. Men det tar tid innan insikten sjunker in. Mötet med det nya landet blir allt annat än lätt. Familjen kommer till ett Sverige i 70-talsskrud, generöst från socialtjänstens sida, mindre gästvänligt i mellanstadieskolan där Katia börjar. Det blir en kamp för att skapa sig en ny identitet.

De vuxna kan vara skrämmande. Men hårdast är det bland barnen. När Katia så erbjuds en plats hos en svensk familj som "sommarbarn" tar hennes föräldrar tacksamt emot erbjudandet. Katia ska få en chans att bli svensk på riktigt. Här finns en möjlighet att lära känna det nya landet inifrån. Att anpassa sig är dock inte alltid enkelt.

Kommentar:
Det här är en intressant och läsvärd bok om en tjeckisk flickas uppbrott från hemlandet och hennes möte med Sverige. Trots att jag är yngre än Katerina Janouch känner jag igen mig mycket i skildringen av samhället och skolan. Man kommer väldigt nära henne och får se Sverige ur ett annat perspektiv, och det är nyttigt. Man läser boken snabbt och lätt, som alltid skriver Katerina Janouch en bra historia.

Författare: Tommy Lee, Mick Mars, Vince Neil, Nikki Sixx och Neil Strauss
Förlag: ReganBooks/HarperCollins
Antal sidor: 431
Utgivningsår: 2001

Whiskey and porn stars, hot rods and car crashes, black leather and high heels, overdoses and death. This is the life of Mötley Crüe, the heaviest drinking, hardest fighting, most oversexed and arrogant band in the world. Their unbelievable exploits are the stuff of rock 'n' roll legend.
They have dedicated an entire career to living life to its extreme, from the greatest fantasies to the darkest tragedies. Tommy married two international sex symbols; Vince killed a man and lost his daughter to cancer; Nikki overdosed, rose from the dead, and then OD'd again the next day; and Mick shot a woman and tried to hang his own brother. But that's just the beginning. 
Here--directly from Nikki, Vince, Tommy and Mick--is the unexpurgated version of the whole glorious, gut-wrenching story. In these pages, published for the first time anywhere, are Tommy Lee's letters to Pamela Anderson from prison; Mick's confession to having an incurable disease that is slowly killing him; Vince's experience burying his own daughter--and the train wreck that his life became afterward; and Nikki's anguished struggle to deal with an entire life fueled by anger over his childhood abandonment, his discovery of the family he never knew he had--and his subsequent loss of them. And all of it accompanied by scores of rare, never-before-published photographs, mug shots, and hand-written lyrics.

Kommentar:
En bok du bara måste lästa om du är ett Crüe-fan, och då har du säkert redan gjort det. Även om du inte är ett fan så tror jag du kommer gilla boken, det går helt enkelt inte att låta bli. Jag har läst den engelska utgåvan, (hela tre gånger dessutom!), tror inte riktigt på den svenska översättningen i det här sammanhanget. Det är dessutom en väldigt snyggt designad bok, späckad med bilder och grafik. Huruvida sanningshalten i boken stämmer finns det olika synpunkter på, men det är hur som helst en underhållande skildring av bandets karriär och rock'n'roll livet.