Våra kemiska hjärtan - Krystal Sutherland

Ungdomsböcker / Permalink / 2
Henry Page är en obotlig romantiker! Han har bara aldrig upplevt den stora kärleken. Inte ännu i alla fall. När Grace Town haltar in i hans liv med käpp, för stora pojkkläder och duscha verkar inte stå högst på hennes att göra-lista, vet han att det är på väg att ändras. För alltid.
 
Kommentar:

Våra kemiska hjärtan beskrivs som en blandning mellan John Green och Rainbow Rowell, och det kan jag nog hålla med om. I alla fall om Rowell-referensen då tankarna går till Eleanor & Park när jag läser. Fast det här är lite modernare, och lite svårare.

Det är en fin kärlekshistoria som går rakt in i hjärtat på mig. Det jag gillar allra mest är nog att den är lite annorlunda. Det är killen som är den "vanliga" och tjejen som är outsidern och den "svåra". Kärleksrelationen är inte heller riktigt vad vi är vana vid från fiktionens värld. Det finns en del bagage att bära på. Den kanske inte heller slutar på ett sätt som vi förväntar oss eller som vi är bekväma med, men för mig är slutet helt perfekt. Och också väldigt äkta.
 
Jag gillar karaktärerna, speciellt Henry, och jag tycker att språket och dialogerna flyter på fint. Här finns också massor av populärkulturreferenser, vilket jag alltid uppskattar.
 
Jag tycker också väldigt mycket om omslaget! Superfint!
 
Fakta:
Originaltitel: Our Chemical Hearts
Antal sidor: 331
Utgivningsår: 2017
Första meningen: Jag trodde alltid att ögonblicket när du träffar ditt livs kärlek skulle vara som på film.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Stories from the city, Midnatts ord.
 

Ordbrodösen - Anna Arvidsson

Ungdomsböcker / Permalink / 1
I en värmländsk bruksort bor sedan århundraden tillbaka en säregen släkt. De har en stark ställning och en kraft som till varje pris måste hållas hemlig. Kvinnorna i släkten är ordbrodöser.
 
Alba har aldrig önskat sig förmågan att styra andra människor, men accepterat att hennes framtid är utstakad. Hennes mor, mormor och mormors mor har alla fått kraften på sin artonårsdag. Inträdesprovet ska vara en ritual, inte ett verkligt test. När Alba misslyckas står alla handfallna. Ingen berättar vad de misstänker ligger bakom hennes oförmåga. Istället skickas Alba hastigt till en avlägsen släkting i Stockholm och bit för bit börjar hon själv lägga pusslet.
 
Men någon försöker hindra hennes sökande. Någon som inte skyr några medel för att nå sitt mål. Någon som kan få vem som helst att lyda.
 
Kommentar:

Ordbrodösen har hyllats av många, men jag vet inte om jag sällar mig till den hyllningskören. Jag har lite svårt för det här med magisk realism. Ibland köper jag allt och ibland gör jag det inte. Här blir det aningen för ogreppbart för mig tror jag. Jag fattar aldrig riktigt var ordbrodöserna gör? Vad dom sysslar med, vad dom gör med sin magi och sin kraft, där i den lilla värmländska bruksorten.

Men även om det inte är en bok för mig så är det en bra bok. Den är välskriven, språket är fint, och det är en spännande och fartfylld historia som rullas upp. Den är också en påminnelse om ordets makt och språkets betydelse, om kvinnokraft och män som i alla tider blockerat och hindrat kvinnor från framgång. En bok som jag mer än gärna sätter i händerna på min tioåring som just nu slukar Cirkeln, och jag är övertygad om att hon kommer gilla det hon läser.
 
Fakta:
Förlag: Raben & Sjögren
Antal sidor: 328
Utgivningsår: 2017
Första meningen: En klocka tickar i rummet, markerar varje sekund.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Johannas deckarhörna, Sagan om sagorna
 

Allt som blir kvar - Sandra Beijer

Skönlitteratur, Ungdomsböcker / Permalink / 0
Mitt under brinnande juli gör Matildas pojkvän slut. Kvar är hon, i en öde lägenhet. Vem är hon, utan honom? Matilda måste fylla tomrummet och bästa vännen Miron tar henne under sina vingar. Han lovar att bedöva smärtan med nya äventyr.
 
Tillsammans ska de rida ut sorgen, explodera i natten. Men hur långt kan man egentligen gå och vilka är Mirons verkliga motiv? Och när vet man om man mår bättre eller inte längre känner något alls?
 
Kommentar:

Jag kan bara inte med den här typen av huvudpersoner: "Det är såååå synd om mig för min kille har gjort slut, jag käääänner så mycket och jag känner ingenting aaaalls och det är jag, jag, jag och jag skadar mig själv så känns det lite bättre fast det göööör ju inte det och jag är så tom och går sönder och bara min kille kommer tillbaka så blir allt bra igen." Not. Det är så tragiskt. Och ännu mer tragiskt om det här är verkligheten och igenkänning? Måns Wadensjö skrev i SvD: "En både romantisk och realistisk skildring av hur det är att vara ung i Stockholm." 

Fy fan för att vara ung i Stockholm om det är så. Jag vill tro att det här bara är en tiondel av att vara ung i Stockholm. Jag hoppas att det finns en liten, liten klick som känner igen sig i Matilda. Och jag hoppas att Matilda och alla Matildor där ute lyckas hitta styrkan i sig själva, vågar tro på sig själv, och inte måste söka någon annans bekräftelse hela tiden eller går sönder så fort ett förhållande går sönder. För annars kommer vi att översvämmas med vuxna kvinnor som går runt och beter sig som Lena Anderssons Ester. Och så kan vi inte ha det. 
 
Nej, det här en rätt så tröttsam historia. Jag har förstått att många hyllar den och framför allt hyllar Sandra Beijers språk. Visst griper det tag ibland, språket är bättre än själva handlingen. Allt som blir kvar lämnar just ingenting kvar hos mig.
 
Fakta:
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 206
Utgivningsår: 2016
Första meningen: Jag står kvar i korsningen med mobilen i handen när skärmen släcks.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Till top