Det otänkbara inträffar: ett topphemligt amerikanskt militärexperiment går fel och ett livsfarligt virus sprider sig ohämmat. Katastrofen är ett faktum och snart har världen för alltid förändrats.

Allt som återstår för de chockade överlevarna är att kämpa. Det är en framtid som präglas av rädsla för mörkret, för döden och för ett öde som är ännu värre än så.

I detta undantagstillstånd söker två personer efter en säker plats där de kan gömma sig. Det är FBI-agenten Brad Wolgast och den föräldralösa sexåringen Amy Harper Bellafonte, som lyckades rymma från militärbasen där apokalypsen släpptes lös.

Wolgast är fast besluten att skydda Amy. Men för Amy är detta början på en mycket längre resa, en resa över tid och rymd, mot tiden och platsen där hon måste avsluta det som aldrig borde påbörjats.

Kommentar:
Den senaste veckan har jag tillbringat i Justin Cronins postapokalyptiska, dystopiska, vampyrvirusinfekterade värld, och kommer något omtumlad ut på andra sidan. Det är ett ordentligt läsäventyr på 907 sidor, som böljar lite fram och tillbaka. De första 300 sidorna är något av det bästa jag läst, alla kategorier, någonsin! Sen händer något. Mitten av boken tappar lite tempo, för att sista tredjedelen ta fart igen. Det är många karaktärer att hålla reda på, och jag hade svårt att hålla isär dem alla. Människorna i Kolonin smälter mer eller mindre ihop för mig.  

Men det är en spännande och fartfylld berättelse som fängslar mig från första sidan till sista. Den var ingenting som jag förväntade mig, det är oväntade turer och händelser hela tiden. Slutet gjorde mig en aning förbryllad, men Flickan från ingenstans är första delen i en trilogi, något som förklarar de lösa trådarna. Uppföljaren The Twelve kommer i oktober. Jag ser mycket fram emot att följa Amys resa, och förhoppningsvis få veta mer om henne och hur allt hänger ihop.

Flickan från ingenstans eller The Passage som den heter i original har blivit mycket uppmärksammad och omtyckt. Den har jämförts med Stephen Kings Pestens tid och Cormac McCarthys Vägen. Pestens tid har jag inte läst, Vägen älskade jag. Och Stephen Kings blurb på framsidan kan jag definitivt skriva under på: "Läs 15 sidor och bli förtrollad. Läs 30 och du kommer fortsätta hela natten."

Fakta:
Originaltitel: The Passage
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 907
Utgivningsår: 2012 (2011)
Första meningen: Innan hon blev Flickan från ingenstans - Hon som kom gående, Den första och sista och enda, som levde i tusen år - var hon helt enkelt en liten flicka i Iowa som hette Amy.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Ett hem utan böcker, Marias bokliv, Eli läser och skriver, Enbokcirkelföralla, Boktok och Annikas litteratur- och kulturblogg.

För arton år sedan försvann Billy Peters. Hela staden tror att han blev mördad - seriemördaren Arnold Avery har ju trots allt erkänt att han mördade sex andra barn och grävde ner dem på den ödsliga hed som omger den lilla engelska staden.

Men Billys mor vägrar tro att han är död. Varje dag står hon vakt vid fönstret i världsfrånvänd väntan, medan familjen faller sönder omkring henne.

Och varje dag efter skolan, medan kompisarna leker och har kul, gräver tolvårige Steven ute på Exmoorheden. Han har nämligen bestämt sig för att rädda sin mormor, sin mamma, sin bror och sig själv från morbror Billys spöke.

Så tar han även nästa steg - Steven skriver brev till psykopaten Arnold Avery i fängelset. Brevet blir början på en livsfarlig katt-och-råtta-lek mellan ett desperat barn och en uttråkad seriemördare. En lek som kommer att få mycket värre konsekvenser än vad Steven någonsin kunnat föreställa sig.

Kommentar:
Jag älskar hedar. Präglad som jag är på Värdshuset Jamaica så räcker det nästan med att en bok innehåller en karg och dimmig hed för att jag ska gå igång. Men det är inte bara därför jag går igång på Mörk jord. Det här är en suveränt bra och välskriven kriminalroman som höll mig i ett tajt grepp från första sidan till den sista.

Kriminalroman vet jag egentligen inte om man ska kalla den, trots att den blivit hyllad och prisad som sådan (boken tilldelades bland annat The Gold Dagger 2010). Det här är mer av en psykologisk spänningsroman. Det handlar visserligen om mord, men här finns ingen polisutredning. Huvudperson är tolvårige Steven vars morbror Billy kanske eller kanske inte mördades av Arnold Avery, en seriemördare som sitter bakom lås och bom. Hans kropp har aldrig återfunnits, men Steven tror att finns begravd någonstans ute på den vidsträckta Exmoorheden där Averys andra offer återfunnits.

Porträttet av Steven är så fantastiskt bra tecknat. Han är en närmast osynlig pojke, uppväxt i en fattig familj där ingen riktigt ser honom, lärarna i skolan minns inte hans namn, han har bara en kompis, och gör sitt bästa för att undvika de tuffa killarna som trakasserar honom. Han ägnar all sin fritid åt att gräva på heden, för han tror att om han hittar Billys kropp så kommer han att bli en hjälte och hans familj kommer att älska honom. Det är så sorgligt, och det är så äkta.

Även gestaltningen av seriemördaren Avery är äkta. Lika mycket som jag tycker om Steven, ogillar jag Avery. Han är motbjudande och det tar nästan emot att läsa de kapitel där han står i centrum. Jag måste också nämna porträtten av Stevens mor och mormor som även de är riktigt bra och trovärdiga.

Lägg därtill fantastiska miljöskildringar och en välskriven, spännande och gripande historia där stämningen ligger lika tät som ett lock. Jag blir alldeles lyrisk. Mörk jord är briljant! Och Belinda Bauers andra bok, Skuggsida, har precis kommit ut på svenska. Gissa om den ligger längst upp i bokhögen...

Fakta:
Originaltitel: Blacklands
Förlag: Modernista
Antal sidor: 275
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Hela Exmoorheden dröp av fukt; den var full av smutsiga ormbunkar, färglöst, grovt gräs, taggig ärttörne och fjolårets ljung; den var så svart att det såg ut som en eldstorm hade svept fram över landskapet och slitit med sig träden, så att marken lämnats kall och naken för att oskyddad möta vintern.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är snowflakes in rain, Böckerx3, Annikas litteratur- och kulturblogg, Bokmilaskogen, Beroende av böcker och Deckarhuset.

Han satte in en annons i en dagstidning i Chicago, sökte efter en "trogen hustru". Hon svarade, skrev att hon var en "enkel, redbar kvinna". Hennes hemliga plan är att gifta sig med mannen och sedan döda honom, sakta och omsorgsfullt, så att hon sedan kan leva livet som välbärgad änka. Vad hon inte alls räknat med är att mannen har egna planer.

Kommentar:
Trogen hustru sökes är en dramatisk, mörk och passionerad historia som utspelar sig 1907 i en liten stad i Wisconsin. Catherine Land svarar på Ralph Truitts annons efter en trogen hustru, och det är upptakten till det drama som kommer att utspela sig. De är båda två känslomässigt skadade av sina tidigare upplevelser, båda bär på hemligheter, och de har båda olika motiv till att gifta sig.

Det är raka motsatsen till en feelgood roman, det är en ganska makaber handling och märkliga karaktärer. Sex, våld, lust, passion, dekadens, galenskap, självförakt, hat, död - och mitt i denna virvelvind av mörker, finns det någonstans även plats för kärlek och godhet?

Jag har sett att den här boken har fått varierande recensioner, men nästan inga ljumma betyg. Antingen hatar man den eller så älskar man den. Jag tänker inte gå så långt som att säga att jag älskar den, men jag sällar mig helt klart till den positiva skaran. Det är en tät, intensiv, nästan surrealistisk berättelse, berättad med en annorlunda röst. Och inte alls vad jag förväntade mig.

Fakta:
Förlag: Historiska Media
Antal sidor: 300
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Det var bitande kallt, luften vibrerade av allt det som ännu inte hade inträffat.

Finns på Bokus och Adlibris.

Andra som bloggat om boken är Med näsan i en bok, Enbokcirkelföralla, Doras bokprat och Hellre barfota än boklös.

Karin kommer som au pair till ett stort hus på den franska landsbygden. Hon har lämnat Sverige efter ett tragiskt dödsfall i familjen, och tanken är att miljöombytet ska göra henne gott. Men ingenting blir som hon hoppats.

Pojken hon skulle ta hand om sägs vara död och madame förnekar att tanken någonsin varit att Karin skulle vara barnflicka. Om nätterna hör hon hasande steg från den tillbommade översta våningen och musik från ventilen i sitt rum.

Allt eftersom Karins oro växer, inser hon också att hon är helt ensam. Huset ligger ensligt och hon känner ingen, har inga pengar och ingen svarar när hon ringer hem till Sverige. Varför har hon egentligen skickats iväg?

Kommentar:
Barnflickan är Hanna von Corswants debutroman, och en klart godkänd sådan. Men jag skulle inte vilja kalla det här skräckroman, utan hellre spänningsroman. Den är spännande men det är ingen isande spänning som får mig att somna med lampan tänd - vilket i och för sig är näst intill omöjligt då jag inte är särskilt lättskrämd.

Men det är en speciell känsla över boken. Det finns en kvävande, nästan hypnotisk stämning, som ligger som ett lock över berättelsen. Det är mycket visuella detaljer: pärlörhängen som gungar, cigarettrök som slingrar sig, vinglas mot läppstiftsläppar, och allt det bidrar till att snäva av och skapa närhet. Det är Karins berättelse och vi ser det Karin ser genom hennes ögon. Jag gillar sättet som boken är skriven på, med tidshopp från en mening till den andra, precis som hjärnan på en människa fungerar.

Jag ser fram emot att läsa mer av Hanna von Corswant!

Fakta:
Förlag: Ordfront
Antal sidor: 314
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Känslan av förändring hade kommit krypande.

Finns på Bokus och Adlibris.

Andra som bloggat om boken är Bokmilaskogen, Böckerx3, Eli läser och skriver och Dark Places.

Året är 1937 och 28-årige Jack lever ett hopplöst liv i London - han är fattig, ensam och har fått ge upp sina drömmar om att studera vidare. Men så får han sitt livs chans: han blir erbjuden att vara med som radiotelegrafist på en arktisk expedition. Fem män och åtta polarhundar korsar Barents hav och slår läger i en avlägsen, obebodd vik i Spetsbergen i Norge, Gruhuken. De jagar, dricker whisky och lever ett liv som är ljusår ifrån den smutsiga dimman i London.

Men den arktiska sommaren är kort. Varningstecknen finns där från början - vem är den mystiske mannen som Jack skymtar på klipporna? Expedtionen är otursförföljd: en efter en tvingas dess medlemmar att ge sig av, och till slut är Jack ensam kvar. Hur ska han klara fyra månader ensam i mörkret? Den eviga arktiska natten kan man inte fly ifrån, och snart fryser havet. Då kan Jack inte lämna lägret. Men Jack är ju inte helt ensam på Gruhuken - något vandrar i mörkret där ute....

Kommentar:
En undertitel som "En arktisk spökroman" får mitt hjärta att klappa lite extra. Spökhistorier och isolerade platser är två element som tilltalar mig, och när de kombineras (på ett bra sätt) blir jag alldeles prillig. Och här blir det riktigt bra. En The Terror-light skulle man kunna kalla den, inte för att den är mindre spännande, utan för att det är en tunnare och mer lättillgänglig historia. Men den arktiska kylan, isoleringen, utsattheten och hotet i mörkret finns med i båda böckerna.

Michelle Paver är mest känd för sina ungdomsböcker Vargbröder. Evig natt är hennes första vuxenroman, men jag tycker inte att den känns så väldigt vuxen, någonstans i gränslandet mellan ungdomsbok och vuxenroman skulle jag placera den. Men spännande är det!

Det är en krypande spänning som smyger sig på, och jag riktigt känner den isande kylan och ödsligheten när jag läser. Jag kunde inte lägga boken ifrån mig - och det behövdes inte heller eftersom det är en blott 240 sidor lång historia. Det är också min enda invändning, den är något för tunn. Paver hade kunnat fylla ut historien något mer, och också skruva upp spänningen ytterligare ett steg.

Fakta:
Förlag: Semic
Antal sidor: 240
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Bäste doktor Murchinson!

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Boktokig, Bokmalen och Dark Places.

En fruktad seriemördare är hårt bevakad i fängelset. Trots det börjar fler kvinnomord ske med exakt samma tillvägagångssätt. Det väcker fruktansvärda minnen hos Fiona Bristow. Hon var själv fånge hos den tidigare seriemördaren men hon lyckades fly.

Idag lever Fiona på en mindre ö strax utanför Seattle. Hon ingår i en räddningsgrupp med andra hundförare. Förutom att vara volontär så driver hon en egen verksamhet för att utbilda privata hundägare och professionella hundförare. En dag får hon ett kuvert med röd sjal i brevlådan. En likadan symbol som den förre mördaren lämnade kvar på sina kvinnliga offer. Fruktansvärt rädd men också oerhört motiverad beslutar sig Fiona för att samarbeta med polisen.

Kommentar:
Jag har inte läst Nora Roberts sedan vi skrev 1900-tal, jag minns att jag gillade henne, men jag minns inte så mycket mer. Jag vet inte om Förföljd av det förflutna är en typisk Nora Roberts-roman, men det var i alla fall en stunds underhållande läsning.

Det är en spänningsroman, men det handlar inte om nagelbitande spänning. Jag hade förväntat mig lite mer av den varan, det blev istället lite tåfjutt av alltihopa.

Men jag gillar Fiona, och jag gillar Simon. Och jag gillar alla hundarna. Och jag gillar miljön, Orcas Island. Det är något med mig och nordligt belägna öar. (Hej Ann Cleeves).

Nora Roberts är minst sagt en produktiv författare, jag läste någonstans att i snitt skriver hon sju böcker om året, och det låter ju rent otroligt. Det finns alltså ett stort antal olästa Roberts-romaner för mig att plöja igenom, jag kommer inte direkt att springa benen av mig för att jaga rätt på dem, men jag kommer defintivt att läsa henne igen.

Fakta:
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Antal sidor: 461
Utgivningsår: 2011
Första meningen: En kylig morgon i februari när ett fint duggregn immade igen fönstren ägnade sig Devin och Rosie Cauldwell åt att älska, lugnt och sömnigt.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är En bok om dagen, Pocketshop och Bokbrus. 

Nova åker till berget Ararat för att resa en ark som symbol för kampen mot klimatförändringarna tillsammans med andra Greenpeaceaktivister. Hon övertalar sin nyfunna pojkvän Benjamin att följa med till ruinstaden Ani där kyrkor, stadsmurar, fort och grottor ligger tätt. I en av ruinerna hittar Nova en golvmålning som det är något bekant över. Där blir hon brutalt nedslagen.

Hon vaknar upp på Karolinska Sjukhuset i Stockholm efter att ha varit medvetslös i en vecka. Ingen har sett Benjamin efter överfallet. Varför är han spårlöst försvunnen? Varför blev Nova nedslagen i ett tempel där änglar tidigare dyrkades? Vem vill att Nova inte ska få reda på sitt ursprung? Hon finner till slut att alla frågor leder åt ett håll: jakten på världens mest omtalade artefakt, Noas ark.

Kommentar:
Jag kände inte till Åsa Schwarz innan jag fick den här boken i min hand, och sånt gör mig alltid lite skeptisk (om det inte är en debutant förstås!). En död ängel är Schwarz andra bok om Greenpeace-aktivisten Nova Barakel, den första, Nefilim, kom ut 2009 och om den varit bra, så borde jag ha snappat upp hennes namn någonstans tänkte jag. Efter att ha läst En död ängel kan jag bara konstatera att om Nefilim är lika bra som denna så har jag antingen varit både blind och döv och rodnar lite skamset, eller så har Åsa Schwarz helt enkelt inte fått den uppmärksamhet som hon förtjänar.

Det här är en riktigt bra spänningsroman som mixar samhällsfrågor med övernaturlig mystik på ett alldeles övertygande sätt. Här blandas myter, religion, samhällskritik och miljöfrågor, och det är välskrivet och välresearchat. Trots att det handlar om fallna änglar, nefilim och osedvanligt bra läkkött hos vissa av personerna så känns allting förvånansvärt jordnära och realistiskt. Jag köper alltihop.

Eftersom jag inte läst första boken så saknar jag en del bakgrundshistoria, men det är inget som förstör handlingen, man hänger med i alla fall eftersom viktiga bitar återberättas. Men det hade säkert förhöjt läsupplevelsen att börja från början i serien.

Fakta:
Förlag: Telegram Bokförlag
Antal sidor: 265
Utgivningsår: 2011
Första meningen: En mörk rännil sökte sig fram över det antika stengolvet.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Du är vad du läser, En bok om dagen håller doktorn borta och Tankar från en samlares hjärna.

Under höstlovet beger sig Ivona och hennes femtonåriga styvdotter Polly till ett ensligt beläget hus för att tillbringa några dagar utan TV, internet och mobiler. Meningen är att den kompakta tystnaden ska tvinga dem att tala med varandra.

Men vistelsen i det ensliga huset blir inte vad någon av dem tänkt sig. Ett oväder stänger av all kontakt med omvärlden, deras bil går sönder och någonstans inte så långt därifrån jagar ett polisuppbåd två förrymda fångar misstänkta för ett bestialiskt mord. Tillvaron förvandlas snabbt till en bokstavlig kamp på liv och död.

Kommentar:
Att läsa den här boken är som att se en B-skräckis. Den är spännande, och jag är hela tiden nyfiken på att läsa vidare. Det är det positiva.

Men särskilt bra skriven är den inte. Det är för många ologiska saker som händer, för många icke-trovärdiga karaktärer och för många snuskgubbeinslag. På något sätt förväntar jag mig mer än så här när jag läser en bok - medan det säkert skulle passera som en hygglig film. Jag vet inte ens om författaren har skrivit allting på allvar, eller om han gör det med ironi.

Jag vill inte totalsåga den här thrillerdebuten av Jakobsson, det finns trots allt något som gör att jag läser klart boken. Det blir aldrig långtråkigt och det är hyfsat spännande. Och det känns som att det finns potential till en ännu bättre historia nästa gång.

Fakta:
Förlag: Damm förlag
Antal sidor: 315
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Det ensliga huset vid den stora skogen uppfyllde alla de rätta kriterierna.

Finns på Bokus och Adlibris.

Mike Zetterberg bor med sin hustru Ylva och deras dotter i en villa strax utanför Helsingborg. När Ylva försvinner spårlöst riktas misstankarna snart mot Mike. Vad har egentligen hänt bakom gardinerna i villaidyllen? Polisen gissar passionsdrama med olyckligt slut men saknar bevis.

Efter en tid kan ingen föreställa sig att Ylva fortfarande är i livet. Allra minst Mike. Men Ylva lever. Och hon är betydligt närmare än någon kan föreställa sig...

Kommentar:
Hans Koppel, eller Petter Lidbeck som gömmer sig bakom pseudonymen, fick mycket beröm för sina samhällssatirer Vi i villa, Medicinen och Kungens födelsedag. Jag har bara läst Kungens födelsedag som lämnade mig ganska oberörd, men där fanns ändå något som kändes annorlunda och unikt.

Med Kommer aldrig mer igen har han bytt spår och skrivit en psykologiskt spännande thriller, en bra sådan, men särskilt annorlunda eller unik är den inte. Jag känner inte alls igen mig i hans språk eller stil, men det gör mig inget heller. Jag gillar det här.

Det är en skrämmande historia, ohyggligt hemsk egentligen, men kanske inte alldeles trovärdig. Något tunn och skissartad är den också, men det är samtidigt skönt att den inte är alltför tjock eftersom det är en riktig bladvändare. Det går inte att lägga den ifrån sig! Omslaget gillar jag också, det är obehagligt bra!

Fakta:
Förlag: Telegram Förlag
Antal sidor: 256
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Hon skrev att hon gillade skogspromenader och mysiga hemmakvällar och sökte någon med glimten i ögat.

Den unge David Martín har bosatt sig i ett gammalt förfallet tornhus i stadsdelen El Raval. Han skriver gotiska berättelser och är på väg att slå igenom som bestsellerförfattare. Men allt blir inte som han tänkt sig. Hans liv förmörkas av en olycklig kärlekshistoria och det kontrakt han tecknat med förläggarna Barrido och Escobillas visar sig vara ett slavkontrakt.

En dag träder en man, som påstår sig vara förläggare, fram ur skuggorna och ger David ett erbjudande som han inte kan motstå: David ska skriva en bok åt honom, en bok av ett slag som världen aldrig tidigare skådat. I utbyte ska han få en stor summa pengar – och kanske något annat. Är det djävulen eller en ängel som David ingått avtal med? Snart finner han sigt fångad i en gåtfull och mardrömslik labyrint ur vilken det inte tycks finnas någon utväg.

Kommentar:
Ängelns lek är en ojämn historia. Stundtals är den så bra att jag nästan tappar andan, och stundtals sitter jag bara och matar sidor och hoppas på att den snart ska ta slut. Tempot är högt och det svindlar och vindlar fram och tillbaka, det är komplext och snårigt, och ibland är jag inte ens säker på vad som händer.

Jag tycker mycket om den mörka, gotiska stämningen och miljöerna. Bitvis är det som en skräckfilm med sina drömlika, surrealistiska sekvenser och de mystiska saker som händer. Och slutet gav mig obehagliga rysningar.

Men det är inte en bok man blir rädd av, det är ingen skräckroman. Det handlar lika mycket om kärlek till böcker, och skrivande. Det är på sätt och vis ett deckarmysterium. Och det finns en hel del humor och rapp dialog. Jag vet egentligen inte vilken genre boken klassas som, mer än att det är en mycket bra och läsvärd historia. Om än den lämnar mig något förbryllad.

Fakta:
Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor: 587
Utgivningsår: 2010
Första meningen: En författare glömmer aldrig första gången han tog emot pengar eller några lovord för en historia han skrivit.

London år 1934. Lady Lydia Langstone flyr från sin våldsamma man för att starta ett nytt liv på egen hand. Hon har ingen annanstans att vända sig än till sin far, som bor i ett lägenhetshotell på det nedgångna Bleeding Heart Square.

Vad Lydia inte vet är att Bleeding Heart Square är fullt av mörka gåtor. Vad hände med miss Penhow, den ensamstående medelålders kvinnan som försvann för fyra år sedan? Varför står en civilklädd polis och bevakar området? Och varför får Joseph Serridge, den som sist såg miss Penhow i livet, paket med ruttnande hjärtan skickade till sig?

Kommentar:
Det blödande hjärtat är en blandning mellan spänningsroman och deckarhistoria, och en fröjd för anglofilen att dyka in i. Det är hyfsat spännande med en mystisk, gotisk stämning och en klurig intrig.

Jag gillar miljöbeskrivningarna, av det ruffiga lägenhetshotellet på Bleeding Heart Sqaure, av människorna som bor där och omgivningarna runt omkring. Man riktigt känner den grå Londondimman svepa in när man läser. Lydia Langstone är också en hjältinna helt i min smak; modern, självständig och framåt.

Jag vet inte om jag får ihop alla trådar riktigt, jag köper nog inte allt som händer, vissa delar känns lite långsökta. Men det är en bra roman, bra berättad, med spänning och driv och ett överraskande slut. Helt klart läsvärd och jag kommer defintivt att läsa fler böcker av Andrew Taylor.

Fakta:
Förlag: Forum
Antal sidor: 447
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Ibland blir du rädd för sig själv.