Avskedsfesten - Anna Fredriksson

Skönlitteratur / Permalink / 1
Rebecca och hennes man Jacob har fattat beslutet att skilja sig. Det är inget dramatiskt. Passionen har tagit slut och kärleken har ersatts av vänskap. Men när de berättar nyheten för sina bästa vänner på den traditionsenliga, årliga svamphelgen, är det som om en bomb briserar.
 
De har varit gifta i tjugofyra år och ingen har märkt av några problem. Vännerna reagerar oerhört starkt, var och en på sitt sätt, trots att Rebecca uppmanar dem att se på helgen som en spontan avskedsfest av det som varit och samtidigt början på något nytt och spännande. Hon vill visa att en separation inte behöver vara någon katastrof. Självklart ska alla fortsätta umgås, precis som vanligt.

Men efter skilsmässan blir ingenting som Rebecca har tänkt sig. Kontakten med kompisgänget blir allt sämre och Rebecca tvingas inse att som singel är man inte längre välkommen till parmiddagarna.
 
Kommentar:

Avskedsfesten är Anna Fredrikssons femte roman (efter Sommarhuset, Lyckostigen,  Augustiresan och Tisdagsklubben). Den här gången handlar det om hur man går vidare i livet och hittar sig själv efter en skilsmässa. 

Precis som alltid när det gäller Anna Fredriksson så får vi en välskirven och verklighetsnära relationsroman med både värme och svärta. Det är lätt att känna igen sig och relatera till människor och situationer. Den här gången tycker jag också det är intressant med Rebeccas jobb som filmproducent och att få en inblick i turerna bakom en filminspelning.
 
Avskedsfesten är Anna Fredrikssons bästa bok, tillsammans med Sommarhuset, men alla fyra är mycket läsvärda. Och helt fristående så de kan läsas i vilken ordning som helst.
 
Fakta:
Förlag: Forum
Antal sidor: 298
Utgivningsår: 2016
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Enligt O och och dagarna går.
 
 

Det förlorade barnet - Elena Ferrante

Skönlitteratur / Permalink / 2
I den fjärde och avslutande delen i Neapelkvartetten flyttar den numera etablerade romanförfattaren Elena Greco tillbaka till Neapel för att kunna komma närmare sin älskare Nino Sarratore. Hon tvekar att ta upp kontakten med Lila, som numera är framgångsrik egenföretagare i databranschen, eftersom hon är rädd för att Lila ska ta över hennes liv. Men de träffas igen när de blir grannar för ett tag och hjälper varandra med barnen. Deras vänskap blir mer jämbördig i vuxen ålder, men än en gång tar båda deras liv dramatiska vändningar och allt kullkastas.
 
Kommentar:

Med Det förlorade barnet avslutar Ferrante sin Neapelkvartett, och det blir ett vemodigt och starkt farväl. 

Det här har verkligen varit en läsupplevelse för mig. En resa genom ett Italien i förändring, genom Elenas och Lilas liv och alla runt omkring dem, men också en resa inom mig själv. Elena Ferrante är en fantastisk berättare. Jag sugs in i Neapels stadsbild och det känns som att Elenas historia är också min historia, liksom den är alla kvinnors historia.
 
Arrivederci Elena och Lila. Jag kommer att sakna er!
 
 
Fakta:
Originaltitel: Storia della bambina perduta
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 480
Utgivningsår: 2017
 
Finns på Bokus och Adlibris.

Ett litet liv - Hanya Yanagihara

Skönlitteratur / Permalink / 1
Berättelsen om de fyra vännerna JB, Malcolm, Willem och Jude och deras liv i New York spänner över flera decennier och växlar mellan mörker och ljus. Genom åren prövas deras vänskap, men det som håller dem samman är alltid Jude – Jude St Francis, som förblir en gåta även för dem som står honom närmast.

Jude är framgångsrik advokat med ett traumatiskt förflutet som präglar hela hans liv på ett oåterkalleligt sätt. Som kontrast till hans mörka uppväxt står vänskapen till framför allt skådespelaren Willem, vars trofasthet och kärlek håller honom vid liv. Genom åren kommer Jude att slitas mellan självföraktet som styr hans tillvaro och kärleken han inte kan tillåta sig. 
 
Kommentar:

Ni vet hur det är med förväntningar. Ibland är de alldeles för höga och så man blir man besviken. Ibland har man inga alls och blir istället positivt överraskad. Ännu mer sällan har man frivilligt eller ofrivilligt byggt upp sina förväntningar till de mest oanade höjder, och så visar det sig att det var ännu bättre än man trodde. Det är sällsynt, men ibland händer det. Och det är precis vad som händer med Ett litet liv.

 Jag har haft den stående i bokhyllan så länge, gått och väntat på den där speciella ostörda helgen då jag skulle få tid att grotta ner mig i vad jag trodde skulle vara årets läsupplevelse. Och så visar den sig vara så mycket bättre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig.
 
Det är både den ohyggligaste, vidrigaste och mest smärtsamma läsning man kan tänka sig. Men det är också den finaste, varmaste och mest kärleksfulla. Det handlar om vänskap, om manlig vänskap på ett sätt som vi inte är vana att läsa om, om kärlek. Om självhat och om den villkorslösa kärleken. Om ondska och godhet. Om att vara människa. Om livet.
 
Hanya Yanagihara skriver med skärpa och saklighet, nästan distanserat, och ändå rymmer raderna så mycket känslor och ändå kommer läsaren så nära. Jag kan inte minnas när jag senast upplevt samma känslostormar. Den slukar mig. Den äter mig. Det river i själen och det gör ont i hjärtat, och det är på samma gång det sorgligaste och det finaste jag läst. 
 
Fakta:
Originaltitel: A little life
Förlag: Albert Bonniers förlag
Antal sidor: 732
Utgivningsår: 2016
 
Finns på Bokus och Adlibris.
 
Till top