Grace - Anthony Doerr

Skönlitteratur / Permalink / 1
Meteorologen David Winkler drömmer sanndrömmar. En natt ser han hur han kommer att möta kvinnan i sitt liv och kort därefter slår det in. Men lyckan är kort. Efter att dottern Grace föds får David en föraning om att han bär skuld till att hon drunknar i en översvämning.

När ett ihållande regn hotar deras hem flyr han landet i förhoppningen att rädda dottern. Först tjugofem år senare vågar han sig tillbaka. Men utan ett enda livstecken från frun eller dottern vet han inte om han kommer att finna någon av dem i livet. 
 
Kommentar:
Anthony Doerrs All The Light We Cannot See (Ljuset vi inte ser) är en av mina största läsupplevelser någonsin. Jag får gåshud bara av att tänka på den. Och förmodligen är det därför jag sparat på Grace så länge - antingen kommer det att bli en fantastisk läsupplevelse, eller en stor besvikelse. Tyvärr blev det det senare. Grace är som en klumpig wannabekusin till Ljuset vi inte ser. 
 
Det finns många likheter. Bland annat det rika, blommiga, poetiska språket - men den här gången blir det för mycket. Det är SÅ överdrivet, allt (speciellt det som rör naturen och vädret) ska beskrivas in i minsta detalj. I Ljuset.. finns det radiotekniknörden Walter - här finns snö-och-vattenexperten Winkler. Men så efter att jag läst klart så inser jag att Grace faktiskt är skriven 2004, tio år före Ljuset.., bara att den först nu översatts till svenska. Och då blir jag lite mer förlåtande. Det är ju bra att karln utvecklats och börjat skriva bättre istället för tvärtom. Är lite småsur bara för att jag trodde att det här var en ny bok från Doerr och inget gammalt "skräp" som dammats av.
 
Jag hatar förövrigt huvudpersonen Winkler. Mer patetisk och irriterande karaktär är svår att hitta. Om man drömmer att ens barn kommer att dö och att man själv är ansvarig, är lösningen då att rymma utomlands i 25 år och inte ens försöka få kontakt på något sätt? Även om man skulle vara för feg så skulle man försöka ta reda på om hon lever, och om ens fru lever, på något himla vis utan att avslöja sig själv. Sen har han en otäck stalker-psykopat-sida också. Även kärleksrelationen mellan honom och Sandy är läskig. Det är så mycket som är skevt med honom - exempelvis inte en enda vän eller familjemedlem som saknar honom? Allt med honom är så stört och icke trovärdigt och hans beteende genom hela boken är fullkomligt irrationellt och ologiskt.
 
Så nä, ägna inte tid åt att läsa Grace. Men läs definitivt Ljuset vi inte ser
 
Fakta:
Originaltitel: About Grace
Förlag: Bookmark Förlag
Antal sidor: 467
Utgivningsår: 2004 (2017)
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Boklysten och Fantastiska berättelser.

Blå - Maja Lunde

Skönlitteratur / Permalink / 0
2017: Signe är snart sjuttio, men skräms inte av havet. Hon seglar ensam bort från sin barndomsbygd i Norge för att konfrontera mannen som hon en gång älskade. Det är bara hon, båten som heter "Blå" och en märklig last.
 

2041: David tycker att han är för ung för att vara far, ändå har han blivit ensam med sin lilla dotter. De två är på flykt genom ett Sydeuropa som är drabbat av torka, där nord står mot syd, och där vattnet inte längre räcker till oss alla. Allt förändras den dag då de upptäcker en segelbåt i en övergiven trädgård långt inne i landet.

Kommentar:
Maja Lundes Binas historia hör till en av mina största läsupplevelser. Den var lysande på alla plan. Och det var inte bara jag som tyckte det, den har hyllats världen över och det enorma gensvaret gjorde att Maja Lunde började planera för ett större arbete: fyra romaner som på olika sätt behandlar de skrämmande kllimatförändringar som jorden genomgår just nu. Blå är alltså del två i raden, och den här gången handlar det om vatten.

Vi får följa två historier: Signe som år 2017 lämnar Norge i sin segelbåt, och David som år 2041 är på flykt genom ett sönderbränt Europa tillsammans med sin lilla dotter. De båda historierna följer varandra på ett fint sätt. Signes historia är den rikare, Davids är mer fragmentarisk, men det är hans delar som nuddar samtiden mest och det sätter sig fast hos mig på ett helt annat sätt än Signes.

Maja Lunde är en skicklig berättare, och ämnet är angeläget. Jag får dock inte samma vrida-om-själen-upplevelse som när jag läste Binas historia, men det här är fortfarande en mycket bra och läsvärd roman. På temat vattendystopi kan jag också tipsa om Emmi Itärantas otroligt fina Minnet av vatten.

Fakta:
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 359
Utgivningsår: 2018

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är och dagarna går.

Rich boy - Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Skönlitteratur / Permalink / 2
Marianne kommer från en borgerlig familj på Lidingö som fallit samman i sviterna av pappans död och skapat en ung och osäker kvinna. Det är sextiotal i Stockholm och Marianne läser till psykolog. Hon är feminist, men osäker på hur man omsätter det i praktiken. När den karismatiske Kaj, en ledargestalt inom vänstern, riktar sitt ljus mot henne följer hon med, trots att hans beteende blir allt mer våldsamt. Annika är Mariannes dotter. Trettio år senare slungas hon in i en djup kris som tvingar henne till självrannsakan. Det är tvåtusental i Stockholm, lättare att vara kvinna på vissa sätt, men svårare på andra.
 
Kommentar:
Det är nästan skamligt att läsa böcker med så här vackra omslag som e-bok. Inte heller bilden på omslaget ger det någon rättvisa. Det här är en bok man vill äga rent fysiskt. Inte bara för att man vill klappa och känna på den, man vill också göra hundöron, stryka under meningar och kunna bläddra fram och tillbaka.
 
Rich boy är en bok som är både enkel och komplex på samma gång. Språket växlar mellan ett fåordigt, nästan kliniskt kortfattat berättande, som ändå lyckas vara så fullpackat med känslor att allt runt omkring mig stannar upp, till ett mer detaljerat, ordrikt språk som breder ut sig över sidorna. Det är ojämnt i styrka och intensitet, det böljar fram och tillbaka, här finns både frenesi och lojhet, men som läsare är jag hela tiden som uppslukad och helt i författarens grepp. Greppet lossnar en aning när det blir för mycket terapisnack och psykologkonsultande för min smak, jag har svårt för när stora delar av en boks handling utspelar sig i terapisoffan.
 
Men jag tror att Rich boy är en bok som kommer att leva kvar i mig längre. De tre kvinnorna Gully, Marianne och Annika gör intryck och avtryck. Kanske speglar jag mig själv och generationerna före mig och känner igen mig i saker som hur en vegetarisk carbonara kan vara en aggressionshandling. Och ännu mer därtill. Det här är starkt, sårigt, och framförallt riktigt bra.
 
Fakta:
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 476
Utgivningsår: 2018
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är och dagarna går.
 
 
Till top