Lake in the clouds - Sara Donati
Jag har tillbringat den senaste veckan i 1800-talets Paradise, vid Lake in the clouds, i sällskap med familjen Bonner. Jag älskar verkligen den här sortens böcker som är kompletta läsäventyr, de tar sin lilla tid att läsa men man får igen det tusenfalt.Lake in the clouds är tredje boken i serien om Nathaniel och Elizabeth Bonner. Into the wilderness och Dawn on a distant shore heter de två tidigare.
Historien börjar med en förrymd slav, Selah, som höggravid söker skydd hemma hos Bonners. Med slavjägare efter sig ger sig Elizabeth och Nathaniel ut i vildmarken för att föra henne till Canada. Samtidigt åker Hannah iväg till New York för att lära sig hur man vaccinerar mot smittkoppor.
Det är Hannah som är i fokus i den här boken, och jag tycker om att följa henne närmare. Hennes ursprung som hälften vit och hälften Kahnyen'kehàka, och hennes träning för att bli läkare är spännande att läsa om.
Det händer förstås mycket på de nära 700 sidorna. Sara Donati skriver detaljerat och levande, det är inte för inte som hon jämförs med Diana Gabaldon. Tycker du om Outlander-serien så kommer du även att tycka om de här böckerna.
Fakta:
Förlag: Bantam Books
Antal sidor: 655
Utgivningsår: 2002
Första meningen: Run away for the second time a slight built, dark-skinned Negro named DEMETRIUS, the property of the Honourable Henry Cook, Esquire.
Finns på Bokus och Adlibris.
Change of heart - Jodi Picoult
Jag är ett stort fan av Jodi Picoult och hennes författarskap, men de två senaste böckerna jag läste (House rules och Handle with care) gjorde mig lite besviken. Det var främst sluten som drog ner betyget, de kändes slarviga och inte helt rätt. Därför är jag så glad att Change of heart håller hela vägen. Det är en bra historia, med ett bra slut.Som vanligt när det gäller Jodi Picoult handlar det om ett etiskt/moraliskt dilemma och en påföljande rättegång. Nästan alltid handlar det om en mor som kämpar för sitt barn, väldigt ofta är det en allvarlig sjukdom med i bilden. Och historien växlar berättarperspektiv för varje kapitel. Så är det även denna gången. Hon följer alltid samma mall när hon skriver sina böcker, men man kan lita på att det alltid är välskrivet och att hon gjort en massiv bakgrundsresearch. Den här gången är det dödsstraff och religion som avhandlas.
För tolv år sedan mördades Junes man och lilla dotter brutalt. Mördaren, Shay Bourne, dömdes till döden och har suttit i fängelse sedan dess. June som var gravid när morden skedde, lever ensam med sin nu elvaåriga dotter Claire som har ett hjärtfel och behöver ett nytt hjärta. Hittar de ingen donator snart kommer hon att dö och June att få begrava ytterligare ett barn.
Shay Bourne har en sista önskan, att få skänka sitt hjärta till Claire. Men vill June ta emot det? Kan hon ge sin dotter en mördares hjärta? Och vill Claire ta emot det? Och får han det för domstolen?
När Shay förmedlar sin önskan börjar märkliga saker hända på death row. Vattnet i kranarna förvandlas till vin. En fågel återupväcks från de döda. En aidssjuk blir frisk. Men inte kan väl Jesus eller Gud finnas i en dödsdömd barnamördare?
Persongalleriet brukar vara en av Picoults styrkor, men jag saknar det en del i den här boken. June och Claire får vi knappt lära känna, och det är synd. Det hade gjort historien starkare. Mina favoriter är prästen Michael och Shays cellgranne Lucius. Det är de två som blir verkligt levande och intressanta.
Visst drar man en del paralleller till Stephen Kings Den gröna milen, men det är ingenting som stör mig. Det här är en helt annan historia. Och en riktigt bra och läsvärd sådan, om än inte Picoults bästa.
Fakta:
Förlag: Hodder
Antal sidor: 466
Utgivningsår: 2008
Första meningen: In the beginning, I believed in second chances.
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är En bok om dagen.
Äntligen Jodi Picoult på svenska!
Jag hittar en glad överraskning på min dagliga Bokus-surfning, Jodi Picoults House rules har kommit ut på svenska. Det är Lind&Co som ger ut boken med den svenska titeln Jacobs värld.Jag har länge undrat varför Picoult inte längre översätts till svenska, det verkar ju som att hennes böcker är omtyckta av många. Bra att det verkar bli ändring på det nu, och jag hoppas att fler titlar är på gång.
I kloka kvinnors sällskap - Célestine Vaite
På Tahiti är det allmänt känt att kvinnor är klokast, särskilt mödrar. Matarena vet allra bäst, alla tycker så, alla utom hennes dotter Leilani.Materena är höggravid när hon får anställning som städerska och strax därefter föder hon sin lilla dotter. Så fort hon kan börjar Materena jobba igen. Hon är stolt över att vara städerska men drömmer om en annan framtid åt sin dotter Leilani.
Dottern är en utmaning från första stund. Ju äldre Leilani blir desto mer ifrågasätter mor och dotter varandra. Materena är övertygad om att hennes dotter kommer att växa upp till en smart kvinna som inte kommer finna sig i några dumheter. Men när Leilani träffar sin första kärlek, måste Materena försöka förstå att hennes dotter måste finna sin egen väg.
Kommentar:
I kloka kvinnors sällskap är en bok jag fyndade på rea, och den har legat oläst i bokhyllan hur länge som helst. Lite synd faktiskt, med tanke på att det var en ganska trevlig historia. Det är en charmig feelgood-roman, fylld med värme och humor, om mödrar och döttrar och kvinnor i största allmänhet.
Det finns gott om tahitiska sedvänjor och klokskap i historien, och sådant är alltid roligt att läsa om. Och bortser man från den biten hade historien kunnat utspela sig var som helst i världen. Det finns många bitar att känna igen sig i som dotter till en mor och mor till en dotter. Materena är också en härlig och minnesvärd karaktär.
På baksidan jämförs boken med Alexander McCall Smiths böcker om Damernas detektivbyrå, om det stämmer kan jag inte uttala mig om då jag inte har läst dem.
Fakta:
Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor: 301
Utgivningsår: 2006
Första meningen: Om en kvinna inte hämtar sin mans avlöning får hon noll franc, för när veckan är slut går mannen till baren med sina arbetskamrater för att fira, och hur det går då vet ni ju.
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Boktoka och Bokfjärilen.
Älskad, saknad - Joyce Carol Oates
Nikki Eaton, 31, ensamstående, sexuellt frigjord journalist och upprorisk yngre dotter, är på väg till sin mor som varje Mors Dag ordnar en middag för familj och vänner. Modern är änka sedan fyra år, bor kvar i förortsvillan och ägnar sig mest åt att baka bröd, besöka släktingar, sjunga i kyrkokören - och att oroa sig för sin dotter. Hon ogillar i högsta grad Nikkis förhållande med en äldre, gift man.Stämningen är spänd och efter festen åker Nikki hem med föresatsen att inte som vanligt ringa och tacka för senast. När hennes äldre syster ett par dagar senare oroligt undrar om hon hört av modern, som inte svarar i telefon, lovar Nikki motvilligt att åka dit och se vad som hänt. Ingen bil på uppfarten, ytterdörren öppen. Det år något som inte stämmer.
Kommentar:
"Det här är min berättelse om saknaden efter min mor. En vacker dag kommer den också att bli din berättelse, på ditt alldeles egna sätt."
Älskad, saknad är Joyce Carol Oates hyllning till sin egen mor som dog 2003. Som vanligt när det handlar om JCO så är det en välskriven och läsvärd historia. Den känns samtidigt mer "vanlig" än många av hennes andra böcker, språkmässigt och stilmässigt är den annorlunda, och det är inte lika mycket svärta.
Det handlar om Nikki, hur hon och hennes syster Clare hanterar sorgen efter moderns hastiga död. Clare gör det genom att fly från allt, Nikki gör det genom att flytta in i moderns hus, klä sig i hennes kläder, sortera alla tillhörigheter och lär känna sin mor på helt nya sätt. Jag tycker om porträtten av Nikki och av modern, Gwen. De är trovärdiga och realistiska, och det är lätt att dra paralleller till sin egen familj.
Bitvis var det en tung bok att läsa, hur hanterar man sorgen efter sin mors död? Det har jag ännu inte behövt uppleva i verkliga livet, och hoppas att det kommer dröja många år än, men det gör det inte mindre jobbigt att läsa om. Det är en riktigt bra historia om ett sorgearbete, av den alltid så fantastiska Joyce Carol Oates.
Fakta:
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Antal sidor: 431
Utgivniningsår: 2006
Första meningen: Sista gången man träffar någon och inte vet om att det är sista gången.
Andra som bloggat om boken är Bokblomma och Ett hem utan böcker.
Memento mori - minns att du skall dö - Sanna Juhlin
Louise, 31 år lever ett ensamt liv där film och böcker är hennes stora intresse. Hon lider av stark ångest och tampas dagligen med fobier. Hon drivs av en inre längtan efter riktig kärlek och tror sig finna den i Axel. Kärleken kompliceras av en annan man, systerns kommande bröllop och den ständiga kampen med sig själv. Louise jagas inte bara av sina inre demoner utan också av något hon inte själv kan styra...
Kommentar:
Memento mori - minns att du skall dö är Sanna Juhlins debutbok och en intressant historia. Det är svårt att kategorisera in den i ett fack, jag skulle nog kalla den en spännings/relationsroman med inslag av svart humor.
Jag tycker om huvudpersonen Louise, med alla sina tvångstankar och fobier. Jag gillar att läsa om hennes sätt att hantera vardagen, familjerelationerna, mötet med grannen Axel och så vidare, det är riktigt bra. Det finns spänning också, men det är inte de bitarna jag fastnar mest för. Det är den udda figuren Louise som gör boken speciell.
Det är en liten och snabbläst bok, endast 157 sidor, men den ger mersmak. Men jag gillar inte omslaget eller det fyrkantiga formatet med hårdpärm, det tilltalar mig inte alls.
Fakta:
Förlag: Ord Text Mening
Antal sidor: 157
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Jag kommer aldrig att glömma hans ansiktsuttryck när han skar mig med den sylvassa eggen tvärs över ansiktet.
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Boktradition, Enbokcirkelföralla och Erikas bokprat.
Den glömda trädgården - Kate Morton
1913
En liten flicka hittas ensam och övergiven på ett passagerarfartyg på väg mot Australien. En mystisk dam som flickan kallar Sagoberätterskan har lovat att ta hand om henne, men är nu spårlöst försvunnen.
1975
Som gammal återvänder Nell O’Connor till England för att ta reda på sanningen om sin familj. Sökande för henne till Cornwalls vindpinade kust och det gamla herresätet Blackhurst Manor med en gåtfull historia.
2005
När Nell dör efterlämnar hon allt till sitt barnbarn Cassandra. Bland tillhörigheterna finns en sagobok av Eliza Makepeace, en författare som på ett mystiskt vis försvann i början av 1900-talet. Testamentet innehåller också ett överraskande arv: ett litet hus som kallas Klippstugan som står på ägorna till en stor lantegendom i Cornwall. I detta hus och dess glömda trädgård kommer Cassandra en sekelgammal hemlighet på spåren.
Kommentar:
Det här är min typ av bok, helt klart. En roman som väver ihop det historiska med nutiden. En släktsaga som spänner över flera generationer. Ett mysterium som nystas upp. Familjehemligheter, engelska gods och gamla spöken.
Jag hade svårt för boken inledningsvis, för det är väldigt många tidshopp, framåt och bakåt och i sidled. Just när jag blev som mest indragen i en historia så bröts stämningen tvärt och började om på ett annat ställe. Det var lite jobbigt, och tog mig nästan halva boken att bli sams med det.
Boken påminner en del om Diane Setterfields Den trettonde historien i stilen, och tankarna går förstås också till Frances Hodgson Burnetts Den hemliga trädgården. Frances dyker även upp i handlingen på en fest, och det är en ganska tydlig blinkning till tidigare nämnda bok.
En mycket bra historia, om än inte perfekt utförd, och ett läsäventyr att svepas med av. Min läslust som gått på halvfart en längre tid fick en ordentlig kick av den här bladvändaren.
Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 417
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Det var mörkt där den lilla flickan satt hopkrupen bakom tunnorna, men hon gjorde som hon blivit tillsagd.
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Pocketblogg, Madeleines bokhörna, Bokstunder, Enligt O, PocketPinglorna, Bokmalen och Ooof bok.
Det skyddande regnet - Jojo Moyes
Hongkong 1953. Det är drottning Elizabeth II:s kröningsdag och i kronkolonin firas händelsen med ett stort party. Alla är där, även unga Joy Leonard, trots att hon inte alls är road av umgänget på britternas ständiga fester. Men just den här kvällen blir annorlunda. I festens yra blir Joy blixtförälskad och inom ett dygn är hon förlovad med en man hon egentligen inte alls känner.Fyrtio år senare är Joy bosatt på en stor lantegendom i södra Irland. En dag hör hennes dotter Kate av sig från London och ber att få skicka sin bångstyriga tonårsdotter till Irland. Besöket får oväntad betydelse för alla inblandade. Medan storstadsflickan Sabine lär känna livet på gården får Joy anledning att tänka tillbaka på det förflutna, på sitt äktenskap och på Kate som en gång lämnade hemmet så brådstörtat. Då Kate besöker dem är tiden mogen för uppgörelse, avslöjanden och möjligen för försoning.
Kommentar:
Det här är en berättelse om mödrar och döttrar, om plikt och passion, som spänner över tre generationer. Handlingen rör sig från Hongkong över London till Irland, från 50-tal och framåt, men mestadels befinner vi oss i 90-talets Irland.
Det är en miljö som jag tycker om: en stor gammal hästgård på den regniga, irländska landsbygden. Det är också en intressant historia som involverar familjehemligheter och trasiga relationer.
Boken som kom ut 2002 är Jojo Moyes debutroman, och en riktigt bra sådan. Den är inspirerad av hennes egna morföräldrars kärlekshistoria. Moyes är en lite underskattad författare här i Sverige tycker jag. Det är synd, för hon förtjänar en större läsarskara. Jag har tidigare läst hennes Moln över Arcadia, och jag gillade även den. Det skyddande regnet hittade jag turligt nog i min mammas bokhylla. Vill man läsa Moyes böcker på svenska får man nog annars leta på loppisar eller på biblioteken då de verkar vara slut i handeln.
Fakta:
Förlag: Forum
Antal sidor: 330
Utgivningsår: 2003
Första meningen: Sedan kysser ärkebiskopen drottningens högra hand.
Andra som bloggat om boken är Bokmalen.
Barkhes döttrar - Bodil Mårtensson
Skåne, 1600-talets mitt. Helsingborgs mäktiga slottslän, ett av de största och mäktigaste i Danmarks rike, har haft fred under drygt elva år. Välstånd har etablerats och lojaliteten med kungen är stor. Men, blodigt förrädiska våldstider väntar. Det brutala mordet på kungens vän visar att Sverige inte ger upp tanken att erövra det strategiskt viktiga länet. I fjärran hörs åter krigstrummor...
Länsman på Helsingborgs slott, Frans Barkhe, styr både län och familj med järnhand. Men fem döttrar är en besvikelse. Hustrun ska föda igen, och danske kungen kräver att det blir en son. Barkhe riskerar annars både avsättning och livet!
Kommentar:
Det här var en oväntat bra historisk roman, klart läsvärd! Jag gillar historiska romaner och läser dem gärna, men bra svenska sådana är det lite tunnsått med. Jag hade därför inga särskilda förväntningar på Barkhes döttrar, men den visade sig vara en positiv överraskning.
Den är välskriven och spännande, fylld av intriger, förräderi, svek och passion. Jag fastnar speciellt för Barkhes äldsta döttrar, Hanna och Magde. Hanna som är fjorton år, äldst i syskonskaran och känner ansvar för sina småsyskon. Nioåriga Magde som mot sin vilja blir bortlovad till en betydligt äldre adelsman. Överlag gillar jag de kvinnliga porträtten mer än de manliga. Jag ser fram emot att följa Barkhes döttrars vidare öden i kommande böcker, två till är planerade.
Fakta:
Förlag: Dahlgrens Förlag
Utgivningsår: 2011
Antal sidor: 384
Första meningen: Hanna Fransdotter Barkhe sprang över borggården så fort hennes gracila ben förmådde.
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Bokmalen och Anna Ljungdahl.
Jag älskar dig inte - Christina Stielli
Lotten har en familj, en man hon älskar högt och två barn hon sätter före allt annat. Definitivt före sig själv. Hon vet ju att äktenskap innebär kompromisser och vem skulle hon vara om hon inte såg till att familjen mådde bra? Men när Per en dag lämnar henne räcker inga kompromisser längre. Hela Lottens värld rasar samman: utan kärnfamiljen är hon ingen.Vägen tillbaka är lång och smärtsam - men så småningom vaknar tanken på hämnd.
Kommentar:
När Per säger "Jag älskar dig inte längre" till sin fru Lotten rasar allt för henne, och hon går sönder. Som en urvriden och bortslängd disktrasa blir hon. Kraftlös, självömkande. Utan Per är hon ingen. Hon är Pers fru. Det är det hon är.
Det här är en bok som berör, definitivt, men jag blir mer arg än jag blir ledsen. Jag blir arg på Pers grisighet och på Lottens patetiska figur. Jag blir mest arg på Lotten, att hon tillåter sig själv att bli så nedtryckt och nedbruten. Jag är så långt ifrån det själv och kan aldrig se mig själv bryta ihop så totalt, "bara" för att min man skulle lämna mig. Jag skulle bli förbannad och ilsken och möjligen gruvligt elak och hämndlysten för att han sviker vår familj, men jag skulle aldrig bli passiv och mesig. Men jag blir också ledsen för Lottens skull. Ledsen för att hon mår så dåligt.
Ofta när man krisar kommer hjälpen från oväntat håll, det är inte alltid den närmaste vännen som ställer upp och håller handen mitt i natten, det kan vara en granne som kliver fram och blir den räddande ängeln. Här är det grannfrun Lou som blir det stora stödet. En äldre dam som visserligen stått Lotten nära, men kanske inte på den nivån. Hon hjälper Lotten att andas, bär upp henne och flyttar också in för att hjälpa till med allt.
Men Lotten genomgår en resa, och någonstans på vägen tar hon sig i kragen och börjar bygga upp sitt liv igen. Det är skönt att se. Oundvikligen vaknar också tankarna på hämnd. Till viss del också skönt att se, även om det aldrig är att rekommendera.
Jag tror att alla som genomgått en separation kan känna igen sig i berättelsen, inte i allt, men i detaljer. Som att inte bli inbjuden till samma fester längre, barnens undran över hur och vad man egentligen får känna, hur man täcker upp och hittar på ursäkter för att barnen inte ska bli ledsna, känslan av ensamhet i natten, hur man delar upp bohaget, och så vidare.
Det är en stark bok, äkta och känslosam, och jag skulle gärna läsa en uppföljare om Lotten.
Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 365
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Jag vet inte riktigt var jag ska lägga den svarta blusen.
En bokcirkel för alla, Bokbiten, Breakfast Book Club, Enligt O, Boktokig är andra som bloggat om boken.
Priset man betalar - Lionel Shriver
Shep Knacker har en plan, som han har arbetat i många år för att kunna förverkliga. Han har skrapat ihop en liten förmögenhet för att kunna lämna USA, slå sig ner någonstans där han kan leva på sina sparpengar resten av livet. Men det blir aldrig av. Hans fru Glynis hittar alltid något som är fel på de ställen de besöker.Till slut bestämmer han sig för att det är dags med eller utan henne. Han köper biljetter till en ö utanför Zanzibar och konfronterar Glynis med sitt beslut. Då kommer chocken. Glynis har drabbats av cancer.
Shep inser att hon inte kan resa till Afrika, men att han inte heller kan lämna henne. Utan hans jobb har hon ingen sjukförsäkring och kan inte få den vård hon behöver. Men det visar sig att hans sjukförsäkring inte är nog. Den täcker inte den behandling hennes läkare menar är hennes enda möjlighet. Och hur ska Shep kunna vägra att använda sina sparpengar för att försöka rädda sin fru?
Kommentar:
Jag brukar alltid säga att Lionel Shriver är en av mina favoritförfattare, men nu tror jag att det är dags att slå på stort och kalla henne min absoluta favorit. Det är få författare som lyckats hålla så jämn och hög nivå i alla böcker som Shriver. Hennes bästa bok är Dagen efter, min personliga favorit är Dubbelfel, och den mest omskakande är Vi måste tala om Kevin. Priset man betalar är faktiskt den jag tycker sämst om av hennes böcker, men det är fortfarande en riktigt bra bok.
I Priset man betalar går Shriver till angrepp mot det amerikanska sjukförsäkringssystemet. Det är ett hårt angrepp, och det med all rätta. Det här är en mycket arg bok, fullproppad med ilska och svidande kritik mot det orättvisa och absurda systemet.
Shriver är expert på att teckna osympatiska huvudpersoner, men just Shep är ett undantag. Han är en av få karaktärer i boken som bryr sig mer om andra än sig själv. Kanske till och med för mycket. Men osympatiska karaktärer finns det ändå gott om. Sheps bäste vän Jackson är den mest osympatiska och ett jobbigt inslag. Han håller långa och upprepande monologer om "systemet", han är bitter, och det blir tröttsamt att läsa hans ändlösa rabblande. Det är riktigt bra och vältecknade karaktärer överlag, och det finns en vardaglig närhet som gör att man kommer dem så nära.
Jag blir dessvärre inte så berörd av själva historien som jag borde bli. Det är lite småtråkigt. Jag kan inte peka ut några direkta fel, det är bara att den inte talar till mig på samma sätt som hennes övriga böcker gjort. Slutet känns inte heller som ett Shriver-slut, även om jag personligen tycker det var ett mycket bra slut. Men bli nu inte avskräckta, det är fortfarande en riktigt bra och läsvärd bok, det är bara att den inte fullt når upp till samma nivå som hennes tidigare.
Fakta:
Förlag: Ordfront
Antal sidor: 460
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Vad packar man ner om man tänker ge sig av för alltid?
Finns på Bokus och Adlibris.
Tillståndet - Joshua Ferris
Han älskar sin fru, sin dotter, sitt jobb och sitt hem. En dag ställer han sig upp och går ut. Och fortsätter att gå.Det är tillbaka. Tillståndet, sjukdomen, den oförklarliga åkomman som tvingar den framstående advokaten Tim Farnsworth att mitt i natten, på kontoret eller under ett viktigt möte avbryta allt och följa med sin kropp dit den är på väg.
Kommentar:
Jag älskade verkligen Joshua Ferris debutroman, Så fick vi se slutet, som var en lysande tragikomisk historia om livet på en reklambyrå. Boken var en av mina favoritböcker 2009, och jag tycker det är synd att den inte blivit mer uppmärksammad i Sverige. Jag har sett fram emot att få läsa mer av Ferris sedan dess, och nu äntligen har hans andra bok, Tillståndet, kommit ut på svenska.
Det är en betydligt allvarligare och mörkare historia han berättar den här gången. Det handlar om advokaten Tim som lider av en sjukdom utan namn, ett tillstånd som gör att hans kropp tvingar iväg honom på långa promenader. Han går och går tills benen inte bär honom längre och han faller ihop och somnar. Hans fru Jane har tappat räkningen på hur många gånger hon åkt iväg och hämtat honom på främmande platser mitt i nätterna.
Tim har träffat otaliga läkare och specialister, prövat alla möjliga mediciner och behandlingsmetoder, men inget hjälper. Det har aldrig ens kunnat fastställas om hans tillstånd är psykiskt eller fysiskt. Det sliter förstås på Tim, men det påverkar också hans familj och hans karriär. Tillståndet finns där ständigt, hänger som en skugga över familjen. När ska nästa skov av sjukdomen slå till?
Det här är en lågmäld och melankolisk historia med så många bottnar och lager. Här finns alla förutsättningar för att det ska bli riktigt bra, men det är något som saknas. Vissa partier i boken är långsamma eller upprepande, och jag är inte riktigt säker på att jag förstår allt. Jag får ingen förklaring till alla saker som inträffar, och kanske är det meningen att det ska vara så. Det här är en bok som jag verkligen känner att jag skulle vilja diskutera efteråt.
Jag tycker mycket om Ferris språk, det är både enkelt och vackert, och vissa delar är oemotståndligt fint skrivna. Däribland sista sidorna som är riktigt, riktigt bra. Boken som helhet överträffar inte Så fick vi se slutet, men den är definitivt värd att läsas.
Ett litet minus för att det i min bok är några sidor som blivit omkastade, det är onödigt irriterande.
Fakta:
Förlag: Natur & Kultur
Översättning: Ylva Mörk
Antal sidor: 311
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Det var den grymmaste av vintrar.
When God Was a Rabbit - Sarah Winman
Ibland ser man direkt på omslaget när en bok kommer att vara bra. Jag föll pladask för det här omslaget, för titeln, och när jag väl började läsa fortsatte jag att falla. Och jag har inte rest mig än.When God Was a Rabbit är den sortens bok man bör veta så lite som möjligt om innan man börjar läsa den. Det är svårt att berätta om handlingen utan att avslöja för mycket, men i korta drag är det en berättelse om en bror och en syster. En berättelse om barndomen, att växa upp, vänskapsband, familjerelationer, glädje, tragedi och allt däremellan. Det handlar om hur våra barndomsupplevelser formar oss och definierar oss även i vuxen ålder. Men mest av allt är det en berättelse om kärlek i alla dess former.
Elly är bokens huvudperson och berättare. Historien tar sin början 1968 när hon föds, därefter får vi följa hennes uppväxt under några år på 70-talet, och sedan får vi möta henne igen i vuxen ålder några år innan och efter millennieskiftet. Genom Elly får vi lära känna storebrodern Joe, bästa vännen Jenny Penny och en belgisk hare som fått namnet Gud (därav titeln). Det är några av de många färgstarka karaktärer som finns runt henne, och de som betyder allra mest.
Det ligger en speciell stämning över berättelsen. Där finns ett mörker, en melankoli, som står i sådan perfekt kontrast till Ellys oskuldsfulla barndomsröst. Det ligger där, inte uttalat, utan snarare mellan raderna. Men här finns också mycket humor och glädje, lite magi, och även en del tårar.
Det är svårt att tro att det här är Sarah Winmans debutbok, Winman som i vanliga fall är skådespelare, för den är alldeles lysande välskriven och känns så mogen. Språket är vackert och poetiskt och drar mig in i handlingen. Jag fick på riktigt gåshud av vissa formuleringar, och det är ett tecken på att det är bättre än bra! Det här är definitivt en av årets stora läsupplevelser. Bitterljuv, melankolisk läsning när den är som allra bäst, och en bok som jag kommer bära med mig länge, länge.
Fakta:
Förlag: Headline
Antal sidor: 325
Utgivningsår: 2011
Första meningen: I divide my life into two parts, not really a Before and After, more as if they are bookends, holding together flaccid years of empty musings, years of the late adolescent or the twentysomething whose coat of adulthood simply does not fit.
Dawn on a distant shore - Sara Donati
I väntan på att Diana Gabaldon ska skriva fler böcker om Claire och Jamie har jag tagit mig an Sara Donatis episka kärleksäventyr om Elizabeth och Nathaniel. Dawn on a distant shore är andra boken i serien, Into the wilderness hette den första.Dawn on a distant shore tar vid där Into the wilderness slutade. Nathaniels far, Hawkeye, har fängslats i Montreal och Nathaniel beger sig dit för att få honom fri. Även Nathaniel fängslas, och Elizabeth ger sig ut i vildmarken med de nyfödda tvillingarna för att försöka frita dem båda. Det leder till intriger, kidnappade barn, och en resa till Skottland för att reda ut en släktfejd.
Det här är böcker helt i min smak: 1700-tal, romantik, äventyr, och dessutom är de rejäla tegelstenar. Jag gillar böcker som tar lång tid att läsa så att man får leva med karaktärerna länge. Om det är bra böcker och bra karaktärer förstås. Och det är det här.
Dawn on a distant shore är inte lika bra som första boken, men det är sällan så tycker jag. Den där första boken i en serie har ofta något alldeles unikt och magiskt över sig som är svårt att leva upp till i kommande böcker. Med det inte sagt att kommande böcker är dåliga, de kan ändå vara väldigt bra. Det är bara det att den där unika känslan är omöjlig att helt återskapa.
Överlag är tempot högt, men ibland segar det på utan att mycket egentligen händer. Det är många nya karaktärer som introduceras, något för många kanske, och jag saknar några från första boken som inte är med här. Sara Donati har lyckats skapa en spänning och attraktion mellan Nathaniel och Elizabeth som går igenom boken, det gnistrar alltid lite extra i deras scener. Och Nathaniels dotter Hanna börjar ta form som en ny favoritkaraktär.
Jag ser fram emot nästa bok, då de lämnat Skottland och är tillbaka i Paradise igen. Det är där de hör hemma.
Fakta:
Förlag: Bantam Books
Antal sidor: 648
Utgivningsår: 2001
Första meningen: In the middle of a blizzard in the second half of the hardest, snowiest winter anyone in Paradise could remember, Elizabeth Middleton Bonner, sweat soaked, naked, and drift in burning pain, wondered if she might just die of the heat.
Vi måste prata om Kevin - Lionel Shriver
Strax före sin sextonde födelsedag skjuter Kevin ihjäl sju skolkamrater och två av skolans anställda. Hans mamma, Eva, är den enda som inte är förvånad över det som hänt. Ända sedan Kevin var nyfödd har hon anat att något inte står rätt till med sonen, men ingen har lyssnat på hennes varningar.Efter morden försöker Eva bygga upp sitt liv igen, och under tiden skriver hon brev till maken Franklin som hon inte längre lever med. Hon försöker reda ut deras skuld i det som hänt, försöker förstå hur det kunde gå så långt och om det finns något sätt att försonas med det som skett.
Kommentar:
Lionel Shriver hör till mina absoluta favoriter, men jag har ända tills nu haft Vi måste prata om Kevin oläst, den som många anser vara hennes bästa bok. Och visst är den bra. Vi måste tala om Kevin är den obehagligaste och definitivt den som skakar om mest. Jag håller fortfarande Dagen efter som hennes bästa, känner extra varmt för Dubbelfel, men Vi måste tala om Kevin gör så att jag nästan tappar andan.
Här får vi möta Eva, Eva som skuldbelägger sig själv för sonen Kevins gärningar. Visst måste det vara hennes fel? Hon har varit en dålig mor, hon har inte räckt till, hon har skapat ett monster. Eller är det så att vissa barn helt enkelt föds onda? Kevin var ilsken redan när han kom till världen, vägrade ta bröstet, ville aldrig ligga i famnen, och skrek oavbrutet. Och ju äldre han blev desto mer beräknande och manipulerande blev han. Eva fick ta del av hans dåliga sidor och elakheter, medan pappa Franklin försvarade honom hela tiden. Det är både irriterande, frustrerande och hjärtskärande läsning, en story som börjar långsamt men sakta byggs upp till ett crescendo som är ohyggligare än vad man först kan ana.
Det finns mycket att hylla hos Shriver och hennes berättarstil, men det jag tycker speciellt mycket om är hennes förmåga att teckna så osympatiska och komplexa kvinnoporträtt, göra dem så mänskliga och även få mig att tycka om dem trots alla deras fel och brister. Irina i Dagen efter, Willy i Dubbelfel och här Eva, har alla det gemensamt. Jag tror inte att det finns någon författare som gör det bättre än Shriver. Om ni ännu inte har läst något av henne så kan jag verkligen rekommendera er att göra det. Hon är en lysande författare.
I höst får filmen Vi måste prata om Kevin premiär, med Tilda Swinton i rollen som Eva och Ezra Miller som Kevin.
Fakta:
Förlag: Ordfront
Antal sidor: 440
Utgivningsår: 2011 (2006)
Första meningen: Kära Franklin, Jag är osäker på varför den lilla incidenten i eftermiddags har fått mig att skriva till dig.
House rules - Jodi Picoult
House rules handlar om 18-årige Jacob som har Aspergers. Listan kan göras lång på hur det påverkar honom, allt ifrån en fixering vid regler och rutiner, till att han inte tål färgen orange, till att han inte tittar folk i ögonen, till att han citerar filmrepliker när han blir nervös. Han är samtidigt mycket intelligent och hans stora specialintresse är brottsplatser. Han vet mer än de flesta om kriminalteknik och rättsmedicin. Varje dag ser han Crime Busters på tv, och gör anteckningar, även om det är repriser han redan sett 30 gånger. Hans mamma, Emma, är ensamstående och ägnar hela sitt liv och varenda krona åt att underlätta för Jacob. Det innebär mediciner, dieter, psykologer, specialister och tid. Massor av tid. Tid som 15-årige brodern Theo inte får, som istället känner sig försummad och bortglömd.
Så blir Jacob anklagad för mord. En flicka som han grälat med hittas död och allt pekar på att Jacob är den skyldige. Men är han det?
Det är en ganska klassisk Picoult-berättelse: ett svårt dilemma som följs av rättegång och så en eller flera twister. Historien berättas växelvis av flera personer, precis som alltid. Att skickligt använda sig av olika berättarröster är en av hennes styrkor, liksom vältecknade karaktärer med djup. Jag tycker riktigt mycket om Emma, Jacob och Theo, och även den unge advokaten Oliver.
En annan av Picoults styrkor brukar vara hennes slut. Men nu har hon gjort mig lite besviken två böcker i rad. Handle with care och även House rules har varit mycket bra böcker, ända fram till sista kapitlet. Och det handlar inte om att jag är missnöjd med den väg som Picoult valt, utan snarare att hon inte valt någon väg alls. Det är abrupta och hastiga slut som känns slarviga. Det blir ännu mer tydligt i House rules där historien - och familjen - hade förtjänat ett avslut. Jag har tagit hela familjen till mitt hjärta och hade gärna sett ett annorlunda slut.
För er som tycker om att bokcirkla är House rules, liksom alla Picoults böcker, utmärkta val. Det är böcker man så gärna vill diskutera med någon efteråt. Hon tar alltid upp svåra ämnen, inget är svart eller vitt, ingen är enbart god eller ond, och det finns aldrig något entydigt rätt eller fel.
Fakta:
Förlag:Hodder
Antal sidor: 603
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Everywhere I look, there are signs of a struggle.
Into the wilderness - Sara Donati
Kärlek? Check. Äventyr? Check. 1700-tal? Check. Into the wilderness är en bok helt i min smak!"My favourite kind of book is the sort you live in, rather than read. 'Into the wilderness' is one of those rare stories that let you breathe the air of another time, and leave your footprints on the snow of a wild, strange place." Det är Diana Gabaldons ord om den här fantastiska boken, och jag håller med!
Jag har levt med Elizabeth och Nathaniel i en veckas tid, lärt känna Paradise och dess invånare, och förflyttat mig själv i både tid och rum. Och det är en läsupplevelse som heter duga. Helt i klass med Diana Gabaldons egna Outlander-serie.
Handlingen utspelar sig i norra delstaten New York, med de stora skogarna, bergen och vildmarken som kuliss. Året är 1792 ocg Elizabeth Middleton lämnar sitt bekväma liv i England för att bosätta sig i kolonierna, hos sin far som är domare i det lilla samhället Paradise. Där har hon för avsikt att starta en skola. Hon är 29 år, självständig, ogift, och fast besluten att förbli det. Men hennes far har andra planer. Han har stora skulder och har sett ut en lämplig äkta man i Richard Todd, som är läkare i Paradise.
Elizabeth, som inte är med på de planerna, dras istället mot en annan man, Nathaniel Bonner. Han är vit och Kahnyen'kehàka (Mohawk) på samma gång, och respekterad i de båda samhällena. Elizabeth fascineras av honom, och av mohawkerna, och det ses inte med blida ögon av alla.
Det är ett äventyr att läsa den här boken, det är mycket bra miljöbeskrivningar och ett så rikt persongalleri av karaktärer som även de är riktigt bra tecknade. På många sätt är det allt och alla runt omkring som gör historien så bra, inte nödvändigtivs kärleksparet Elizabeth och Nathaniel. Om du gillar Diana Gabaldons böcker om Claire och Jamie så kommer du absolut att sluka även denna. Det som är lite roligt är att Claire, Jamie och Ian faktiskt omnämns på ett ställe i historien. Jag har inte läst Den siste mohikanen, men Sara Donati har lånat in några karaktärer (Hawkeye och Chingachgook) från den handlingen också.
Det här är nästan perfekt, det enda jag stör mig på är att Elizabeth så snabbt ställer om sig från ogift ungmö och ointresserad av män till att sukta efter Nathaniel och drömma om äktenskap, det går i princip från ena dagen till den andra. Donati kanske inte hade behövt gå så hårt ut med att skapa en bild av en så självständig, oromantisk och principfast kvinna när hon ändå överger den direkt.
Into the wilderness är första boken i en serie på sex. De finns inte översatta till svenska. Helt klart ett måste för dig med Diana Gabaldon abstinens!
Fakta:
Förlag: Bantam Books
Antal sidor: 876
Utgivningsår: 1998
Första meningen: Elizabeth Middleton, twenty-nine years old and unmarried, overly educated and excessively rational, knowing right from wrong and fancy from fact, woke in a nest of marten and fox pelts to the sight of an eagle circling overhead, and saw at once that it could not be far to Paradise.
Så bra så jag spricker
Jag har bara läst drygt hundra sidor av Sara Donatis Into the wilderness, men jag kan redan nu meddela att det här är Diana Gabaldon-klass. MY GOD säger jag bara! Jag befinner mig nu i en helt ny värld som jag inte vill lämna i första taget. Återkommer med fullständig rapport så småningom.
Den vita tigern - Aravind Adiga
Möt Balram Halwai, Den vita tigern: tjänare, filosof, entreprenör, mördare. Under sju nätter, i ljuset av en befängd ljuskrona, berättar Balram sin historia...Balram anställs som chaufför åt ett rikt par och bakom ratten på en Honda ser han för första gången Dehli. Bland kackerlackorna, telemarketingbolagen, världens 36 000 004 gudar, slummen, galleriorna och trafikstockningarna börjar Balrams omskolning. Fångad mellan sin instinkt att vara en lojal son och tjänare och sin önskan att klättra på statusstegen lär han sig en ny moral i hjärtat av ett nytt Indien. Balram börjar se hur Tigern skulle kunna fly sin bur. För en man måste väl spilla lite blod för att nå toppen?
Kommentar:
Den vita tigern är en uppfriskande historia, full med skarpa iakttagelser, ironi och humor. Här får vi en bild av Indien som är allt annat än tillrättalagd.
Balram är egentligen en ganska osympatisk karaktär, men man hejar ändå på honom. Och inget är heller svart eller vitt; det är inte så att de fattiga enbart är goda och de rika enbart onda och korrumperade, utan alla visar upp både goda och dåliga sidor.
Jag tycker det är en okej bok, men inte mer. Jag tappar intresset någonstans mot slutet och märker att jag inte riktigt bryr mig om hur det hela kommer att sluta. Det maler på i ungefär samma tempo hela tiden. Däremot tyckte jag mycket om detaljrikedomen i miljöskildringarna. Klart läsvärd, även om den inte är helt i min smak.
Den vita tigern belönades med Booker Prize 2008.
Fakta:
Förlag: Schibsted Förlag/Telegram Bokförlag
Antal sidor: 256
Utgivningsår: 2009
Sirila gentlemän sökes - Karin Brunk Holmqvist
"Sirila gentlemän sökes. Vi är två ensamstående damer, 81 och 79 år, varav en är lite halt. Vi söker var sin manlig vän. Vi vill gärna att ni bor i Tomelilla eller dess närhet och har bil så ni kan köra oss till Kivik när fruktträden blommar. / Sista försöket /."
Nu börjar äventyret! Alma och Margit vet inte riktigt vad "sirila" betyder, men det ser bra ut i kontaktannonsen. Damerna är fulla av kämpaglöd och vetgirighet när de vänder upp och ner på Solgläntans äldreboende där de bor i väntan på sina nya lägenheter.
Kommentar:
Det här är en feel-good roman, med något så ovanligt som två gamla tanter i huvudrollerna: 81-åriga Margit och 79-åriga Alma. Chick-lit för tanter? Ja, kanske det.
Det är finurligt berättat, och historien puttrar på. Tanterna är rara och roliga, om än kanske inte alltid så trovärdiga, och dialogen känns ibland konstruerad. Jag stör mig också en del på det upprepade sättet att skriva vars en och vars ett istället för varsin och varsitt. Är det dialekt eller bara fel? Konstigt hur som helst tycker jag.
Det här är i alla fall en småmysig, småtrevlig och smårolig bok att läsa när man bara vill ha en stunds lättsam och avkopplande läsning. Och titlen, den är ju helt underbar!
Fakta:
Förlag: Kabusa Böcker
Antal sidor: 238
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Jädrans flåbusar, tänkte Alma Nord när de två mopederna körde förbi henne i hög fart just som hon öppnat grinden och satt fötterna på den lilla grusvägen som slingrade sig förbi hennes låga, vitkalkade hus.
