Jag bloggade nyligen om fåglar på bokomslag, och jag hittade så många fina omslag att det räckte till ytterligare ett fågelinlägg.

Jag tycker speciellt mycket om omslaget till The Crow's Vow som är så smart och snyggt i all sin enkelhet. Trollkarlens trast är en liten pärla till bok, den är riktigt bra och förtjänar mer uppmärksamhet än den har fått.

Fötter, kupade händer, och kvinnor sedda bakifrån, har jag tidigare avhandlat som några av de vanligaste omslagsmotiven. Men vi får inte glömma fåglarna. Fåglar i alla dess former, färger och storlekar syns ofta på bokomslagen. Och dessutom på alla Penguin-böcker... ;)

Jag gillar alla de här omslagen, men kanske speciellt mycket Laura Jacobs The Bird Catcher som har sån snygg 3D-effekt, och hur den ena fågeln pickar bort i:et. The wind-up bird chronicle är också en favorit.

Påsken till ära bjuder jag här på fem fina, gula omslag. Glad påsk!

Här är tre fina omslag i gråskala. Jag har inte läst någon av böckerna men alla tre finns med på min "att-läsa-lista". Alla tre kan beskrivas med ordet eerie, alltså kuslig eller spöklik, men det låter mycket bättre på engelska än på svenska. Det är mer på pricken.

Beige behöver verkligen inte vara synonymt med tråkigt, det bevisar om inte annat de här tre omslagen som alla går i olika beiga toner. De påminner om varandra, en sorts syskonsläktskap.

Jag tycker om dem alla tre, men blev lite extra förjust i The art of hearing heartbeats som också förärats med en underbar titel.

Det finns fler rödfärgade böcker än Maos lilla röda, även om det inte är den vanligaste färgen på bokomslag. Här är tre exempel, alla med den gemensamma nämnaren hushållsföremål, eller vad man nu ska kalla det. Riktigt fina alla tre.

När man bär med sig pocketböcker i väskan, (som ju ALLA gör hela tiden eller hur?), så är det lätt hänt att de trasas sönder av pennor eller nycklar, eller gamla halstabletter klibbar fast på sidorna, eller läppglans kladdar av sig. Då kan det vara bra med ett tåligt pocketfodral att stoppa in sin pocket i.

Det här fodralet från Made by Noemi är handgjort i Sverige och tillverkat av återvunnet läder.

Fungerar också perfekt för att dölja skämsböckerna som man inte vill skylta med att man läser...

Jag säger God Jul till alla bloggläsare och bloggvänner med en samling juliga omslag. Hoppas ni får en skön och avkopplande julhelg med massor av tid för bokläsning!

Här är tre bokomslag där stolar får tala. Och visst talar dom?

Jajaja, jag vet, det är inte jul än. Men snart. Det är i alla fall hög tid att börja titta på böcker med jultema, hinna beställa hem dem, och också läsa dem, förutsatt att man nu hittar något som verkar intressant.

Jag är en sån som gärna ägnar december åt att frossa i filmer med julanknytning och tv-seriers specialjulavsnitt (som nästan alltid är ganska dåliga). Det hör julen till. Men något som det varit sämre ställt med är läsning av julböcker. Jag kan inte komma på att jag läst några sådana.

I USA finns författare som Debbie Macomber som spottar ur sig böcker med jultema. Sherryl Woods, Robyn Carr och Fern Michaels är andra namn som skrivit flertalet romaner som utspelar sig under julen. Och likheterna stannar inte där. Även omslagen är väldigt lika varandra, samma uppbyggnad, i princip samma teckensnitt och liknande färgval. Trista omslag som i varje fall inte lockar mig till läsning.

Här är ett par omslag med undervattenstema, tre rödlätta kvinnogestalter under vattenytan men i övrigt går omslagen i olika färgtoner. Fina alla tre, men omslaget till The river wife är min favorit.

Ibland fastnar man för ett omslag. Utan att egentligen veta något mer om bokens innehåll så vet man att man vill läsa den. Andra gånger faller man för titeln. En underfundig titel kan få vem som helst på fall. Och ibland, som här, blir det så lyckat att både omslag och titel är oemotståndligt härliga. De här böckerna bara måste vara bra.

Nu menar jag inte Jan själv. Han är en stilig herre. Men hans böcker. Jan är en av våra största författare, men det skulle man aldrig kunna tro om man tittar på de omslag som hans böcker förärats med. Ta bara hans senaste bok, Brobyggarna.

Vad är det här? Det ser ut som att det är gjort i Powerpoint av en hembygdsförening. Raka motsatsen till säljande omslag. Tur att han säljer enbart på namnet.

Omslagen till Carl Hamilton och Arn är inte heller några att hurra för, även om de de inte klår Brobyggarna.

Jag trodde att Brobyggarna var Jans fulaste omslag någonsin. Men sen. Sen såg jag omslaget till Kolumnisten. Det här tror jag att Jan har gjort själv.

Du får gärna ringa mig inför nästa boksläpp, Jan. Så här kan vi inte fortsätta.