Hudnära omslag

Här är en samling omslag med den gemensamma nämnaren tatueringar. Mer hudnära än så kan man väl knappast komma. Min favorit är omslaget till The Tattoo Artist, underbart snyggt både i motiv och färgskala.
Med fokus på fötter
Fötter, skobeklädda eller nakna, är ett vanligt omslagstema. Här är några olika skobeklädda varianter. Rätt vanligt är det med flickben i lackskor och vita strumpor, som The Thirteenth Tale, The Time Traveler's Wife och Every Light In The House Burnin'. De båda förstnämnda är två av mina favoritböcker. De övriga har jag inte läst.
Mansfigurer som vandrar
Här har vi ännu ett vanligt omslagsmotiv, en mansfigur (eller två) som vandrar i fjärran. En silhuett av en person som syns utan att vara framträdande.
Favoritomslaget är Det blödande hjärtat, jag gillar färgskalan och att det även passar till handlingen i boken. Tjuvarnas stad har ett bättre omslag till pocketutgåvan. Även om det här inbundna är fint så är det också lite trist och jag tycker inte det passar lika väl till bokens handling. Jag har inte läst Katedralen vid havet, men har den på min läslista. Jag tror att jag skulle gilla den.
Det fulaste omslaget är pocketutgåvan till Ängelns lek, där förstår jag inte hur man tänkte. Den inbundna utgåvan är mycket snyggare. Båda omslagen använder samma omslagsbild som flera andra länder också valt att använda, och den är helt okej. Men på pocketutgåvan är det någon som gått bananas med effekter på texten och lagt in både inner bevel och ytterglöd (hej 1999!). Se hur mycket snyggare den inbundna varianten är, liksom omslagen i Holland, Tyskland och England. Lägg också märke till hur placeringen av personer skiljer sig på det engelska, samt pocketutgåvan ovan.

Plottrigt möter stramt

Här är två snygga omslag där det lagts stor omsorg på detaljrikedomen. De går också i samma färgskalor, men i övrigt är de olika, plottrigt möter stramt.
Major Pettigrews Last Stand är det lekfulla och lite knasiga omslaget. Allt från titel, till bakgrundsbilder och blurbtexter hänger ihop, och det finns mycket att titta på. Det är rörelse i hela motivet, och jag gillar att även citaten högst upp följer med i designen istället för att ligga som fula blaffor och förstöra (vilket alltför ofta är fallet).
Legend of a Suicide är mer stramt, men inte desto mindre detaljrikt. Boken är en novellsamling som kretsar runt samma ämne, en pojke vars pappa skjuter sig själv på en fisketur i Alaska. Tittar man noga på fisken så ser man att det finns små pistoler inlagda i mönstret. Det är riktigt bra gjort att väva in handlingen i omslagsbilden på ett så snyggt sätt. Jag tycker också om teckensnittet. Men den fula NY Times Notable book of the year-loggan och P.S-hörnet som flaggar för extramaterial stör.
Det händer med händer
Här har vi tre omslag som är uppbygga på liknande sätt. En hand plus ett visitkort med titel och författare. Ganska lika varandra, men ändå olika.
Pappersväggar har varit ett favoritomslag sedan första gången jag såg det. Jens Magnusson är formgivaren bakom det (liksom till Ajvide Lindqvists övriga böcker). Omslaget tilldelades Pocket Shops specialpris för bästa omslag 2008.
Tre snygga svenska

Idag är det nationaldagen, och då passar det väl bra att hylla det svenska genom att lyfta fram tre snygga, somriga och svenska omslag.
Borta bäst av Sara Kadefors, med omslag av Lotta Kühlhorn, Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson, där jag inte vet vem som är formgivare, och Emma Hambergs Baddaren med omslag av Nina Leino PdeR.
Borta bäst av Sara Kadefors, med omslag av Lotta Kühlhorn, Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson, där jag inte vet vem som är formgivare, och Emma Hambergs Baddaren med omslag av Nina Leino PdeR.
Fantastiskt fina, eller hur?
Med silhuetter i fokus

Omslag med humor

Först har vi Short girls som man kanske får titta på två gånger innan man ser kopplingen mellan titeln och flickan som står på tå.
I Tina Feys självbiografi Bossypants har vi de stora, håriga mansarmarna som till slut tar över hela bilden.
Och i Against happiness lirar titeln så perfekt ihop med smiley-färgen på bakgrunden och formen på texten.
Iögonfallande omslag

Här är tre omslag med den gemensamma nämnaren ögon. De är dessutom i gråskala och ganska avskalade, så likheterna stannar inte bara vid motivet. Besatt och Certainty är väldigt lika varandra, men är samtidigt helt olika.
Min favorit är omslaget till Besatt, det passar så bra ihop med titel och handling. Det är också ett gott exempel på när svenska omslaget är snyggare än originalomslaget, och det händer inte alltför ofta.
Omslag med sommarlängtan

Här kommer några omslag med den gemensamma nämnaren bryggor. Och visst får man sommarlängtan av dem. Mina favoriter är de båda svenska omslagen, Underbarn och Vinteräpplen. De tre böckerna på undre raden signalerar beach house-litt: amerikanska östkusten, stora, fina trähus vid stranden, sommargäster, surfning, salta bad, trassligt hår, romantik...
För mer sommarlängtan och strandkänsla kan jag rekommendera Sista sommaren med dig, Strandsommar, Där vågorna bryts och Sommaren jag blev vacker.
Typografiskt och svart

Det är inte alla omslag som använder fotografier eller illustrationer för att berätta något om innehållet. Ibland räcker det med att låta texten tala. Här är tre exempel på sådana omslag, alla i olika stil men på svart botten.
Ibland hör man kommentarer kring den här typen av omslag, att de är så tråkiga och simpla, men jag tycker snarare tvärtom. Ofta är det så att det enklaste är det bästa och mest effektfulla när det gäller att fånga ett intresse.
Omslag med obehag

Det här är tre omslag som väcker rysningar hos mig, av lite olika karaktär.
Full dark, no stars har något surrealistiskt över sig med den förvridna kroppen sedd uppifrån. Man vet inte riktigt var den börjar eller slutar. Jag kan inte riktigt sluta titta på bilden, den drar blicken till sig.
The Replacement är mer rakt på obehaglig med barnvagnen och föremålen som dinglar ovanför. Meningen "Everything can be replaced. Except human love" förstärker den redan så makabra bilden. Jag är grymt sugen på att läsa boken efter att ha sett omslaget.
Ännu mer obehag väcker Döden & Co, där omslagsbilden är en detalj från Caravaggios 1600-tals målning Den tvivlande Tomas. Det är aposteln Tomas som sticker in fingret i Jesus bröstkorg för att förvissa sig om att det är han och att han är uppstånden. Det räcker inte med att se med ögonen, han måste känna. Men den kan också tolkas som fingret som sticks in och rotar runt där det gör som allra ondast.
Med kupade händer

Omslag med kupade händer som håller i någonting är ett vanligt omslagsmotiv. (Också ett vanligt motiv i reklamsammanhang). Här är sex olika varianter på det temat, alla med olika innehåll i de kupade händerna. Det kanske mest kända av alla handomslag är Twilight med det framsträckta äpplet. Men som ni ser så funkar det även med mango, fågelungar, hjärtan, smultron eller amuletter.
Kvinnan vars händer syns på Twilight-omslaget, Kimbra Hickey, fick för övrigt $300 i betalning. Nu går hon omkring med ett rött äpple i handväskan för att kunna återskapa posen och brukar hänga på Barnes and Noble beredd att signera böcker med sin autograf.
Vi tar henne bakifrån - med knut

Förra veckan skrev jag ett inlägg om det kanske vanligaste omslagsmotivet av alla, en kvinna fotograferad bakifrån. Men det finns en underavdelning som verkar vara något vanligare, och det är "kvinna fotograferad bakifrån - med uppsatt hår". Visst får man också lite annorlunda känslor inför bilder som visar långa, blottade halsar än om det är ett utsläppt hår som fladdrar för vinden.
Här är min favorit omslaget till Girl in translation som fångar uppmärksamheten med sina fina färger.
Vi tar henne bakifrån


Det är ganska lätt att förstå varför. Människor fångar alltid intresset, och om man vänder ryggen till blir det ännu intressantare. När man läser en bok skapar man alltid bilder av hur huvudpersonen ser ut, och på det här sättet blir man lite friare att fantisera. Jag behöver inte haka upp mig på blåa ögon, spetsig näsa eller andra detaljer i utseendet. Med blicken vänd inåt, mot något i fjärran, lockar det förhoppningsvis mig som läsare att öppna boken och ta del av historien också.
(Undrar hur många sidvisningar det här inlägget får, med tanke på rubriksättningen...)
Tvådelat

Jag tycker mycket om omslagen till Brida och Ingenstans i min fars hus. Coelho kommer jag inte att läsa trots det fina omslaget, men Assia Djebar är jag nyfiken på.
Gult är inte fult

Titta lite extra på omslaget Loving Frank. Det tog ett tag innan jag upptäckte kvinnoansiktet, men nu är det allt jag ser.
Omslag som lockar

En bok - många omslag
Det här är några olika omslagsvarianter av samma bok, En halv gul sol. Väldigt olika eller hur? Jag gillar det svenska omslaget, men jag är ganska förtjust även i det franska som använder samma bild. Det tyska är bottennappet i den här samlingen. Vilken är er favorit?
Omslagen är från vänster till höger Australien, Finland, Frankrike, Frankrike, Italien, Nederländerna, Spanien, Sverige, Tyskland, Storbritannien, Storbritannien, USA, USA. Med reservation för att jag blandat ihop någon av US/UK-utgåvorna.
Se så vackra omslag







