Katja Wulff var en gång i tiden en lat student som inte orkade gå ut i det gemensamma köket för att laga mat, utan bestämde sig för att tillaga sina nudlar i kaffebryggaren istället. Hon fortsatte experimentera med andra maträtter, började blogga om sina recept, och bloggen blev också Årets Matblogg 2010. Nu har det även blivit en bok av det hela, fylld med massor av recept som alla kan tillagas i en kaffekokare.

Men det här är ingen vanlig kokbok. Det är inte ens en vanlig bok. Det här kan till och med vara den konstigaste bok jag läst. Varför? är en fråga som dyker upp titt som tätt när man bläddrar i Kaffekokarkokboken, men lika ofta besvarar jag själv frågan med en motfråga Varför inte? Jag är helt förälskad och stum av beundran. Och samtidigt lite äcklad.

Väcker känslor det gör den, blandade känslor. Det är underbart och äckligt, roligt och vidrigt, galet och inspirerande, bisarrt och läskigt. Allt på samma gång. Här finns recept på till exempel prinsesstårta, palt, bläckfiskspett, kattmat och borsjitj. Och så några sidor längst bak för dina egna kaffekokarrecept som du förhoppningsvis ska bli inspirerad att komponera.

Boken innehåller också en mängd bilder, fotograferade av Dan Sörensen som är Katjas sambo. Jättesnygga foton, som så fint illustrerar galenskaperna. Det är nästan så att man blir sugen till och med på grisatassarna. (Fast nej, där går faktiskt gränsen för mig, ingredienser som behöver rakas innan tillagning går bort!)

Kaffekokarkokboken är skriven med glimten i ögat och är den perfekta presentboken, till vem som helst faktiskt. Den är garanterat en humörhöjare och blir en snackis runt vilket fikabord som helst.

Jag avslutar med ett citat från en av hennes bloggbesökare "För det första vill jag säga: Att du verkar helt sinnessjuk! Men herregud vad jag älskar såna som du!" Och det sammanfattar ganska väl det intryck man får av Kaffekokarkokboken.

Fakta:
Förlag: Telegram Bokförlag
Antal sidor: 109
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Hej, det är jag som är Katja.

Finns på Bokus och Adlibris.

När slutade det att handla om mat och började handla om näringsämnen istället? Vem blir egentligen glad och belåten av att äta proteiner, fett och kolhydrater, fibrer, omega-3 och E-vitamin, när vi borde äta kalvstek med små stekta kulpotatisar, gräddsås, pressgurka och gelé?

I Den föraktade falukorven – om ketchupkrig och fredagsmys tar Karin Ahlborg strid mot snobbar som tycker att det är var och ens plikt att rulla sina egna köttbullar, mot sektlika dietanhängare och mot en livsmedelsindustri som är skamlös i sina försök att lura oss.

Hon sticker hål på myter, marknadsföringsbluffar, meningslösa kostråd och visar att det faktiskt är helt okej att servera barnen falukorv, köttbullar och andra favoriträtter, även ur näringssynpunkt. Det är hög tid att vi börjar bestämma själva vad vi ska äta!

Kommentar:
Det är en första-hjälpen-låda för köket, affären och sinnesfriden. En uppsättning matplåster, middagsbandage och anti-hjärntvättspray att använda om och när man behöver.

Karin Ahlborg är matreporter på Aftonbladet sedan 2003, och jag har alltid gillat hennes artiklar och sunda förhållningssätt till maten vi äter. Mycket i den här boken känner man igen om man följt hennes skrivande, men det är också en del nytt och lite "matigare" än det man kunnat läsa i artikelform.

Livsmedelsverket, livsmedelsindustrin, KRAV, E-nummer, sockermotståndare och fettfobiker; alla får de sig en känga (eller flera), och det med all rätt tycker jag. Det här är en rolig bok, Karin Ahlborg skriver lättförståeligt, och kanske får hon en och annan småbarnsförälder att slappna av när det gäller middagsbryderierna. Att erövra matglädjen och kanske mest av allt låta barnen slippa falla offer för alla kostråd som inbegriper lättmargariner, lättmjölk, aldrig nyponsoppa eller kanelbullar till mellanmål och inget födelsedagsfirande med glass på förskolorna.

Fakta:
Förlag: Ordfront
Antal sidor: 187
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Ibland undrar jag om inte det där pillret som det pratades en hel del om på 60- och 70-talet, det som skulle ersätta all mat, vore en välsignelse.

Författare: Annica Triberg och Eva Kallhed
Foto: Albert Håkansson
Förlag: Grenadine
Antal sidor: 172
Utgivningsgår: 2006

Nostalgiboken om Godis & Glass är en nostalgisk tripp tillbaka till barndomslandets alla söta frestelser. Den rör sig från det tidiga 1950-talets mer sparsmakade utbud till det sena 1980-talets överflöd och handlar bara om onyttigheter.

I boken varvas bilder och fakta med personliga minnen från folk i hela landet.

Kommentar:
Det här är en uppföljare till Nostalgiboken, som handlade allmänt om 50-80 tal. Den här koncenterar sig på godis och glass från samma årtionden, och jag fyndade den den på halva-priset-bokrean. Och vilket fynd sen. Det är en alldeles underbar bok! Jag blir alldeles kollrig i huvudet och sockerspeedad bara av att bläddra igenom den.

Det är en härlig presentbok som passar både äldre och yngre, och det är en riktig nostalgikick. Jag älskar - förstås - godis och glass, men jag älskar också reklam och förpackningar, och främst då äldre tiders reklam som ofta är helt fantastiska. I den här boken får jag mitt lystmäte tillfredställt av både och.

Det är underbart vackra bilder, och små korta texter och personliga minnen som gör att man får tillbaka den där känslan man hade när man var liten och åt sin päronsplitt med samlarbilder eller drack den trekantiga sunkist-festisen på utflykten. Jag är helt salig, och det var länge sen jag blev så här barnsligt förtjust i en bok som jag blev i just denna. Det är verkligen en bok jag rekommenderar till ALLA!