Selfies - Jussi Adler-Olsen

Deckare / Permalink / 0
Avdelning Q håller som vanligt till i Köpenhamnspolisens källarrum, men står nu inför stora utmaningar. Dels vad gäller arbetet, men också på det personliga planet. Gruppens sammanhållande länk Rose har nämligen sjunkit ner i en psykos vars trådar leder långt tillbaka in ett mörkt förflutet. Ett förflutet där ett grymt brott kan ha begåtts.

Det har kommit ledningen till känna att uppklarningsstatistiken för Avdelning Q ligger långt under det förväntade. Utan Roses hjälp måste de tre återstående medlemmarna - den karismatiske ledaren Carl Mørck, mystiske Assad och det senaste tillskottet Gordon - kämpa för att övertyga dem om att de ska få fortsätta sitt arbete.
 
Samtidigt hittas en äldre kvinna mördad i Kongens Have och en galen bilist har inlett en dödlig jakt på unga kvinnor, medan nya brott planeras på en helt annan plats. Har händelserna ingenting med varandra att göra, eller finns ett samband begravt någonstans?
 
Kommentar:

Selfies är sjunde boken i serien om Avdelning Q, efter Kvinnan i rummet, Fasanjägarna, Flaskpost från PJournal 64, Marcoeffekten och Den gränslöse. Det här är en av mina favoritserier, trots att de två senaste delarna varit små besvikelser. Men Selfies känns på många sätt som en nytändning och gjuter nytt liv till serien.

Det är väldigt spännande, och snårigt. Som läsare ligger man hela tiden steget före Carl Mørck och hans kollegor, men det gör det inte desto mindre spännande. Óch med spännande menar jag inte nagelbitande utan mer intressant spännande, hur sjutton ska han få ihop den här storyn som spretar åt alla olika håll och tangerar gränsen till "för mycket". Men Jussi Adler-Olsen är så skicklig i det han gör, han blandar samhällskritik med humor, det blir nästan farsartat ibland, och ändå lyckas han hålla spänningen vid liv. Och han lyckas såklart knyta ihop de många trådarna på ett snyggt sätt.
 
Selfies är det bästa från Adler-Olsen på länge. Jag är dock inte helt nöjd med översättningen. Jag tycker inte att språket flyter på så bra som det brukar.
 
Fakta:
Förlag: Albert Bonniers förlag
Antal sidor: 470
Utgivningsår: 2017
 
Finns på Bokus och Adlibris.

Kolibri - Kati Hiekkapelto

Deckare / Permalink / 1
Anna Fekete har ett förflutet - som barn flydde hon kriget i Jugoslavien - och nu är hon precis i början av sin karriär som brottsutredare i en nordlig finsk kuststad. Hon har blivit inkastad i ett högprofilerat, till synes olösligt fall som fångat hela nationens intresse. Och det hjälper inte att hennes nya medelålders partner, Esko, inte ens bryr sig om att dölja sina rasistiska fördomar.
 
En ung kvinna har mördats i ett joggingspår och ett smycke föreställande en aztekisk gud har återfunnits i hennes ägo. Inom kort följer ännu ett mord, och allt tyder på en seriemördare, som får smeknamnet Kolibrin. Men kan Anna spåra upp mördaren innan han - eller hon - slår till igen? Och till vilken kostnad för henne själv?
 
Kommentar:
Anna Fekete är ny som kriminalpolis och paras ihop med den buttre, alkoholiserade, rasistiske Esko som inte har mycket till övers för Anna. Anna har invandrarbakgrund, hon tillhör en ungersk minoritet i Serbien och flydde till Finland från kriget i forna Jugoslavien. 
 
För mig är det karaktärerna som lyfter historien. Anna intresserar mig. Hon är en komplex person, utan att vara trasig. Kolibri är första delen i en serie vilket förklarar de många karaktärerna, bland annat alla Annas kollegor där man får små glimtar ur deras liv. Jag saknar dock lite bakgrundsstory hos Esko, den man egentligen skulle vilja komma lite närmare får man inte veta något om. Förutom kollegorna finns också Annas serbiska krets. Hennes bror som lever på glid, hennes ex/älskare Zoran som är gift, och glimtarna från den världen väcker nyfikenhet. Jag gissar att alla de olika personer som introduceras kommer att få fortsatt utrymme i nästa bok.
 
Kolibri är en ganska bra debutbok, men det är väldigt mycket som pågår här. Det är många sidohandlingar, många karaktärer, många beskrivningar – och en snabb och något ologisk upplösning. Det är lite extra allt över alltihopa. 
 
Känslan av mörker och melankoli går igenom hela berättelsen, och här finns också en genomgående dos samhällskritik. Nu läste jag boken i engelsk översättning och det gör kanske att en del av känslan går förlorad. Miljöerna, norra Finland, ligger mig nära, men att läsa den på svenska hade varit mer naturligt.
 
Jag ser fram emot att läsa kommande delar i serien, och då på svenska. Omslaget är för övrigt isande vackert.
 
Fakta:
Originatitel: Kolibri
Förlag: Modernista
Antal sidor: 375
Utgivningsår: 2017
 
Jag har läst boken på engelska, Hummingbird.
 
Finns på Bokus och Adlibris.

Lejontämjaren - Camilla Läckberg

Deckare / Permalink / 1
Det är januari och kylan har Fjällbacka i sitt grepp. En halvnaken flicka irrar genom den snöiga skogen, ut på en väg. Bilen kommer som från ingenstans och hinner inte väja.

När Patrik Hedström och hans kollegor får larmet om olyckan är flickan redan identifierad. För fyra månader sedan försvann hon på väg hem från ortens ridskola och därefter har ingen sett henne. Det visar sig att hon utsatts för ofattbara grymheter, och risken är att hon inte är ensam om sitt öde.

Samtidigt håller Erica Falck på att gräva i ett gammalt fall, en familjetragedi som ledde till en mans död. Gång på gång besöker hon hans fru som dömdes för mordet, men utan att få reda på vad som hände. Vad är det kvinnan döljer? Erica känner på sig att något inte stämmer. Och det verkar som om det förflutna kastar sin skugga över nuet.
 
Kommentar:

Jag var så väldigt trött på Fjällbacka, eller rättare sagt så väldigt trött på Erica och Patrik, efter Änglamakerskan att jag helt ratade Lejontämjaren när den kom ut. Men nu med utgivningen av Häxan så vaknade suget till liv. Och så klart måste jag läsa den nionde delen Lejontämjaren innan jag går på Häxan.

Formen känns igen. Svensson-liv blandas med spänning. Dåtid blandas med nutid. Erica och Patrik är precis lika irriterande som vanligt. Det är många karaktärer,  många sidospår, och många villospår som försöker förirra läsaren. Det lyckas Läckberg bra med. Spänningen är på topp och jag vänder blad som en besatt.
 
Nu ser jag fram emot Häxan!
 
Fakta:
Förlag: Forum
Antal sidor: 351
Utgivningsår: 2014
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Till top