Skuggsida - Belinda Bauer
Shipcott mitt i vintern är ett samhälle med stark sammanhållning, där ingen främling passerar obemärkt. Byns polis Jonas Holly blir därför i dubbel mening chockad när en äldre kvinna hittas mördad i sin säng. Hur kan någon ha tagit sig in och mördat henne utan att lämna några spår efter sig? När utredningen övertas av en påstridig kriminalinspektör känner sig Holly åsidosatt. Ska hans första mordutredning vara över innan den ens hunnit börja? Och som om det inte vore nog så anklagar någon i byn honom för att tragedin har inträffat. Det verkar som om någon känner till vartenda steg han tar. Någon som tvivlar på att han sköter sitt jobb.
När sedan ännu en person blir mördad övergår smädelserna i allvarliga hot. Förblindad av sin växande paranoia, av oro för sin handikappade fru och av den evinnerligt fallande snön, startar Jonas Holly sin egen desperata jakt på mördaren. Men hoten upphör inte. Och det gör inte heller morden...
Kommentar:
För ett par veckor sedan läste jag Belinda Bauers debutroman, Mörk jord, en fantastiskt spännande historia som slog knock på mig. Så mina förväntningar var långt över höga inför uppföljaren Skuggsida som precis kommit ut på svenska.
Det här är en fristående historia, men den utspelar sig i samma by som föregående bok, och de huvudpersonerna finns med som bifigurer här. Miljön är en av mina favoritlitteräramiljöer - engelsk landsbygd och hedar - och den här miljön, karaktärerna, den lilla byn där alla känner alla, bidrar till den speciella psykologiska spänningen. Det går en mördare lös, men vem kan det vara?
Skuggsida är skickligt berättad med en stämning som gradvis byggs upp och blir tätare och tätare. Det gör Bauer riktigt bra, men den här gången når hon inte upp till samma lysande nivå som Mörk jord. Den var något alldeles extra. Skuggsida är en mer traditionell deckare, men fortfarande en mycket bra sådan som klår de flesta andra i genren. Jag är bara lite tveksam till slutet.
Översättningen känns slarvigt gjord, flertalet tveksamma ordval, och slarvet med ena huvudpersonens namn felstavat i bokens allra första ord är inte alls bra.
Trots det, Skuggsida är en grymt bra kriminalroman och Belinda Bauer fortsätter att imponera. Ser fram emot att läsa nästa bok som även den utspelar sig i Shipcott.
Fakta:
Originaltitel: Darkside
Förlag: Modernista
Antal sidor: 383
Utgivningsår: 2012
Första meningen: Mucy tyckte att sjukhusljuden lät dämpade och avlägsna.
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är: Bokfetischist, Böckerx3, Snowflakes in rain, Bokomaten och Annikas litteratur- och kulturblogg.
Journal 64 - Jussi Adler-Olsen
Fram till för bara 40 år sedan skickades "missanpassade" kvinnor till Kvinnohemmet på ön Sprogø för att glömmas bort. Grymhet, tvång och förnedring tillhörde vardagen på den lilla isolerade ön utanför Danmarks kust. För vissa innebar livet på ön oinskränkt makt, men för de flesta en fruktansvärd misär. Dit kom Nete Hermansen, och hon lyckades även ta sig därifrån. Trodde hon. En dag hinner hennes förflutna ikapp henne och det blir inledningen på en av Avdelning Q:s hittills svåraste utredningar. Vad döljer hennes förflutna? Vad hände egentligen med henne? Vart försvann människorna runt henne?
Manad av sina envisa assistenter, Assad och Rose, börjar Carl Mørck att arbeta med det gamla fallet. Snart går det upp för den lilla gruppen att fallet blott är en liten del av något mycket större. Det handlar om övergrepp av det värsta slaget och det pågår fortfarande. Samtidigt har Carl egna problem på det privata planet. Ett annat fall har nämligen blivit aktuellt, en gammal mordutredning från 1978 där Carls farbror drunknade under mystiska omständigheter. Utredningen lades ner i brist på bevis, men det fanns två huvudmisstänkta: kusinerna Ronny och Carl Mørck.
Kommentar:
Jag har pratat mig varm om Jussi Adler-Olsen och hans eminenta böcker om coldcase-avdelning Q, och jag fortsätter med ännu ett hyllningsinlägg. Journal 64 är fjärde boken i serien, och den håller lika hög klass som de föregående böckerna. Fantastiskt bra!
Huvudhistorien är otäck, det handlar om tvångssterilisering, övergrepp och frihetsberövande som mynnar ut i en bisarr och oväntad upplösning. Parallellt med huvudspåret finns som alltid flera sidospår, och Carls förflutna sätts under luppen på fler än ett sätt. Vi har den sedan första boken pågående utredningen där Carls kollega omkom och en annan blev förlamad, och den fylls på med fler frågetecken. En gammal utredning från 1978 där Carls farbror drunknade väcks också till liv när Carls kusin plötsligt dyker upp och säger att han mördade honom. Carl förstår ingenting, han och kusinen var ju inte där när det hände. Eller? Det är många trådar att dra i och mycket att hålla reda på, men det blir aldrig rörigt.
Jag älskar verkligen Jussi Adler-Olsen och hans sätt att skriva. Det är rafflande spänning blandad med samhällskritik och humor. Men, den här gången blir det lite väl mycket lustigheter. Trots att jag uppskattar humorn och de kvicka replikerna som Carl Mørck slänger ur sig så blir det nästan farsartat på sina ställen. Där bör den gode Jussi hålla igen lite i kommande böcker så att det inte tippar över.
Inget ont om det svenska omslaget, det följer mallen för deckare och spänningsromaner och tilltalar säkert målgruppen som sig bör. Men ta en titt på det danska - det är riktigt snyggt och ett inte lika klichéartat deckaromslag!
Fakta:
Förlag: Bra Böcker
Antal sidor: 416
Utgivningsår: 2012
Första meningen: I ett oförsiktigt ögonblick drog känslorna iväg med henne.
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Deckarhuset, Annika Bengtsson och Fru E:s böcker.
Flaskpost från P - Jussi Adler-Olsen
När kriminalinspektör Carl Mørck på omvägar får den gamla flaskposten i sina händer, tror han först att det nästan utplånade nödropet är resultatet av ett grovt pojkstreck. Men efterhand som han och hans assistent Assad lyckas avkoda mer och mer av brevet, inser de att två pojkar förts bort någon gång på nittiotalet och att flaskposten är det enda livstecken man fått från dem sedan dess. Men vilka är pojkarna? Varför har deras föräldrar aldrig anmält dem som saknade? Och vad hände med pojkarna?
Carl och Assad dras längre och längre in i en beräknande och känslokall kidnappares nät, och plötsligt går det upp för dem att tiden håller på att rinna ut. Även om många år har gått är kidnapparen fortfarande aktiv. Mardrömmen tar aldrig slut.
Antal sidor: 444
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Det var den tredje morgonen och doften av tjära och tång hade börjat sätta sig i kläderna.
Andra som bloggat om boken är bibliotekarien läser, Boksnoken, Lottens bokblogg, Bokmalen och Annikas litteratur- och kulturblogg.
Fasanjägarna - Jussi Adler-Olsen
År 1987 hittas ett syskonpar brutalt mördade i en sommarstuga. Polisens utredning pekar på att mördaren finns bland en grupp unga internatskolelever, som kommer från några av de mest välbärgade familjerna i Danmark. Men bevisen är inte starka nog och utredningen läggs på is. Nio år senare erkänner en av de misstänkta att han låg bakom morden. Därmed anses brottet vara uppklarat.Av oförklarliga anledningar hamnar mappen med fallet på kriminalinspektör Carl Mørcks skrivbord. Mørck, som arbetar på Avdelning Q, Köpenhamnspolisens cold case-avdelning, är först övertygad om att fallet har hamnat fel. Men när han börjar gräva i materialet upptäcker han att något är galet.
Tillsammans med sin assistent Assad börjar Carl utreda kopplingen mellan den hemlösa Kimmie och tre av landets mäktigaste män. De letar desperat efter henne eftersom hon har information som kan krossa dem. Kommer de att hitta henne? Och är det verkligen det de vill?
Kommentar:
Ingen påsk utan påskekrim, och i år ägnar jag ledigheten åt att läsa danska deckare. Jag tyckte mycket om Jussi Adler-Olsens Kvinnan i rummet, den första boken om Carl Mørck och Avdelning Q, och det är skönt att se att han håller stilen med bok nummer två.
Den styvmoderligt behandlade coldcase-avdelningen utökas nu med Rose, en obstinat sekreterare/assistent som inte lämpar sig för fälttjänst och därför omplaceras. Något som Carl inte riktigt uppskattar, nu är han fast med två inkompetenta personer istället för bara en. Men "kriminalassistentassistent" Assad är som vanligt både klipsk och klumpig, och tillsammans börjar de nysta i fallet.
Att vi har att göra med sadistiska överklassmördare står klart tidigt i historien, men hur allt hänger ihop och vilka roller de olika inblandade spelar pusslas långsamt ihop. Det är riktigt spännande, det är full fart, det är våldsamt. Men Adler-Olsen blandar också in en del humor i det svarta. Jag gillar hans sätt att skriva.
Nu ska jag fortsätta med bok tre som sägs vara hans allra bästa, Flaskpost från P. Gissa om mina förväntningar är skyhöga!
Fakta:
Originalets titel: Fasandræberne
Förlag: Bra Böcker
Antal sidor: 368
Utgivningsår: 2011 (2007)
Första meningen: Ännu en knall från ett skott över trädtopparna.
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Bokstunder, Dagens bok, Annikas litteratur- och kulturblogg, Boksnoken och Sida efter sida.
Vila i frid - Sofie Sarenbrant
En känd skådespelerska hittas medvetslös i kvinnornas tvagningsrum på Yasuragi Hasseludden och kort därefter upptäcks ett äldre par döda i rum 327. Ingen av incidenterna verkar vara annat än olyckor, men hotellchefen Peter Berg och vd:n Nils Wedén får ändå onda aningar. När ytterligare en person avlider på spa-anläggningen, den här gången i de varma källorna utomhus, går det inte att förneka att det måste finnas ett samband mellan dödsfallen.Andra som bloggat om boken är Tankar från en samlares hjärna och Bims blogg.
Den femte årstiden - Mons Kallentoft
Det är tidigt i maj som den unga barnfamiljen på skogspromenad utanför Linköping hittar det svårt sargade liket. Det är otäckt välbevarat och spåren efter tortyr på kvinnokroppen är bara alltför tydliga.
Kriminalinspektör Malin Fors tycker sig omedelbart se likheter med fallet Maria Murvall, den unga kvinna som hittades våldtagen och brutalt misshandlad i skogen för flera år sedan och som sedan dess varit okontaktbar där hon sitter inspärrad på Vadstena sjukhus. Av en slump träffar Malin en psykolog från S:t Lars i Lund som berättar om ett liknande fall, och plötsligt tycks Maria bara vara en liten pusselbit i något mycket större. Men vad är det som är så fruktansvärt att det inte går att tala om?
Malin, som länge varit besatt av att få veta vad som hände Maria, är fast besluten att ta reda på sanningen, oavsett vart det kan föra henne.
Kommentar:
Den femte årstiden är femte boken om kriminalinspektör Malin Fors. Jag var inte så förtjust i Mons Kallentofts deckare (Midvinterblod, Sommardöden, Höstoffer och Vårlik) till en början, men de har vuxit. Jag tycker att de bara blir bättre och bättre. Jag är så glad att jag gav honom en chans till efter att ha varit mycket skeptisk efter första boken Midvinterblod, för den här deckarserien om Malin Fors har utvecklat sig till en av mina favoriter.
Men det som fortfarande stör mig är alla de kursiva partier där de döda pratar, de blir så högtravande och tilltalar mig inte alls. Jag stör mig också på de icke-kursiva partier där vi får följa någons tankevärld. Jag skummar de partierna - vilka är ganska många - men det gör inte boken sämre. Handlingen klarar sig gott utan de tillkrånglade inslagen. Jag önskar att Kallentoft skulle skippa allt det.
Malin Fors fortsätter att intressera mig, hennes trassliga liv som numera nykter alkoholist. Hennes kantighet har börjat slipas ned en aning, en mjukare sida glimtar till ibland. Men hon är fortfarande den Malin vi lärt känna, besatt, tvär, komplicerad, på gränsen i allt hon gör.
Det här är brutalt, otäckt och bitvis riktigt ruggig läsning. Hat och ondska genomsyrar hela berättelsen. Men det är samtidigt mycket bra. Den här (avslutande?) delen är nog den bästa i serien och jag känner mig mycket nöjd med hur den slutar.
Fakta:
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 456
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Jag förstår inte varför.
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Bokstunder, Bokbrus och Boksnoken.
Mörka strömmar - Arnaldur Indridason
I en lägenhet i centrala Reykjavik ligger en man mördad. Det är ingen vacker syn som möter Elínborg, som får ta hand om utredningen. Hennes kollega, Erlendur Sveinsson, befinner sig i sina barndomstrakter på östra Island på jakt efter sin egen historia.
I den dödes lägenhet förnimmer Elínborg en märklig doft och det är inte bara hennes skarpsinne utan även luktsinnet som leder henne på rätt väg i mordutredningen. Men för att komma framåt måste hon följa den dödes fotspår, bakåt i tiden, och blottlägga motivet bakom mordet. Hon följer den mörka ström som drar genom en människa och som sveper andra med sig i sin väg.
Kommentar:
Min vurm för Arnaldur Indridasons deckare har knappast undgått någon som brukar läsa den här bloggen. Jag har verkligen fastnat för islänningens återhållsamma, långsamma, melankoliska berättarstil.
Mörka strömmar är sjunde översatta boken om kriminalkommisarien Erlendur Sveinsson och hans kollegor. Det är också den andra delen i en kvartett, där Frostnätter utgjorde första delen. Här är det Elínborg som står i fokus. Det är hon som driver utredningen medan Erlendur inte alls figurerar i handlingen. Han han har rest bort till sitt barndomshem, för att äntligen gå till botten med den traumatiska händelsen när hans bror försvann.
Bytet av huvudperson är uppfriskande, Elínborg har funnits med hela vägen men vi har aldrig fått lära känna henne närmare. I nästa del, Svart himmel, är det Sigurdur Óli som står på tur.
Jag gillar den här sortens lågmälda deckare, utan särskilt mycket action eller rafflande slutstrider med skurkar och eldvapen. Bara en sån sak som att isländska poliser inte ens bär vapen skapar ett lugnare och snällare klimat. Men det betyder inte att det är ospännande, jag fastnar alltid i Indridasons deckare och måste läsa dem i ett svep. Det är suggestivt och fängslande, ordfattigt men färgrikt.
(Se även Glasbruket, Kvinna i grönt, Änglarösten, Vinterstaden, Mannen i sjön och Frostnätter.)
Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 297
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Han klädde sig i svarta jeans, en vit skjorta och en bekväm kavaj, tog på sig ett par finskor han haft i tre år och tänkte på ställena i centrum som en av dem nämnt.
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Bokbrus, Bokstunder, Boksnoken och Bokbabbel.
Kvinnan i rummet - Jussi Adler-Olsen
En vinterdag 2002 försvinner den unga och lovande politikern Merete Lynggaard spårlöst. Medierna kastar sig över fallet och börjar spekulera vilt om allt ifrån självmord och mord till kidnappning och frivilligt försvinnande. Polisen inleder snart en stor utredning men den blir resultatlös. Merete är som uppslukad av jorden.Några år senare är kriminalinspektör Carl Mørck tillbaka på jobbet efter en traumatisk händelse där han och två kollegor blivit nedskjutna. Ena kollegan dog och den andre är förlamad. Carl är fysiskt oskadd men plågas av djupa skuldkänslor gentemot sina kollegor.
När Carl Mørck får ansvaret för utredningen av Merete Lynggaards försvinnande börjar det hända saker. Snart är Mørck och hans assistent Hafez el-Assad en hänsynslös förbrytare på spåren. Frågan är om de hittar galningen innan det är för sent?
Kommentar:
Jag håller på att beta av min hög med olästa böcker, och en som legat där rätt länge och väntat på sin tur är den här Jussi Adler-Olsen deckaren. Jag har stämplat den som lite halvtråkig utan att egentligen ha några belägg för det, och nu skäms jag för mitt fördomsfulla antagande. Det här var en riktigt bra och spännande deckare. En bladvändare!
Kriminalinspektör Carl Mørck är en rätt typisk kriminalare. Ensamvarg, strulig, och sargad efter det skottdrama som dödade hans ena kollega och gjorde den andra förlamad. När han återvänder i tjänst efter händelsen så vet inte cheferna riktigt vad de ska göra av honom, så de hittar på att starta upp en coldcase-avdelning vid namn Q, som ska väcka liv i gamla utredningar. Mørck får ansvaret, och hamnar på undantag i en källarskrubb, något han själv är ganska nöjd med, för han har inte tänkt jobba ihjäl sig. Hans team består bara av honom själv och den skärpte assistenten Assad, som är desto mer ambitiös och framåt, och tillsammans börjar de nysta i Merete Lynggaards försvinnande.
Det är full fart, och trots att man ganska tidigt får klart för sig vad som har hänt och vem som ligger bakom Meretes försvinnande så är det ändå riktigt spännande hela vägen fram till sista sidan. Jag kunde inte sluta läsa när jag hade börjat. Både Mørck och Assad är underhållande och jag ser fram emot att följa dem i fler böcker.
Fakta:
Förlag: Bra Böcker
Antal sidor: 349
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Hon skrapade fingrarna blodiga mot de hala väggarna och drämde knytnävarna mot de tjocka fönstren, tills hon inte hade någon känsel i händerna längre.
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Bokhora, Annikas litteratur- och kulturblogg, En bok om dagen och Bokstunder.
Änglamakerskan - Camilla Läckberg
Påsken 1974 försvinner en familj spårlöst från ön Valö utanför Fjällbacka. En fin påsklunch är uppdukad i matsalen, men alla utom den ettåriga dottern Ebba är borta.
Många år senare återvänder Ebba till ön och den gamla barnkolonin där hennes pappa med hård hand drev en internatskola. Hon och maken Mårten har förlorat sin treårige son, och i ett försök att övervinna sorgen har de bestämt sig för att rusta upp huset och öppna ett bed and breakfast.
Kommentar:
Änglamakerskan är åttonde boken i Camilla Läckbergs Fjällbacka-serie. Och gillar man Läckberg, så gillar man även det här. Boken följer samma mall som de tidigare: nutid varvas med dåtid, Patrik och Erica puttrar på i familjelivet, Patrik gör polisarbete och Erica privatspanar. Som vanligt är det också många karaktärer att hålla reda på, och många sidohandlingar. Samma väl beprövade (och vinnande) koncept som vanligt.
Och visst känns det som att man träffar gamla vänner när man läser om gänget i Fjällbacka. Mellberg är som han alltid är, Gösta tycker jag alldeles extra mycket om, Erica fortsätter att irritera mig med sin egocentriska nyfikenhet, och jag suckar igenkännande åt martyren Kristina vars motsvarighet finns i mångas vår närhet.
Det är många som klagar på den där förutsägbarheten i Läckbergs deckare, men jag tycker om den. Hennes böcker är ett andningshål, en stunds underhållning där man vet, och samtidigt inte vet, vad som kommer att hända. Men man kan tryggt luta sig tillbaka och veta att det kommer att ordna sig i slutändan. Och ibland är det bara så himla skönt med den här typen av böcker. Avkopplande, lättsamt och underhållande. Lite Svensson-liv, och lite spänning.
Fakta:
Förlag: Forum
Antal sidor: 360
Utgivningsår: 2011
Första meningen: De hade tänkt renovera sig ur sorgen.
Finns på Bokus och Adlibris.
Fler som bloggat om boken är Bläcklilja, Bokmalen, Bokbrus, Bokbabbel och En bok om dagen.
Den felande länken - Stefan Tegenfalk
Kriminalkommissarie Walter Gröhn har inte varit sig lik sedan han blev fråntagen utredningen av de brutala morden på några av rättsväsendets viktigaste företrädare. Han beslutar sig för att ta semester och resa till Frankrike för att söka efter svar med hjälp av sina kontakter inom Europol. Även kriminalassistent Jonna de Brugge har blivit bortkopplad från fallet. Hon har dessutom en internutredning hängande över sig, förorsakad av att hon förhastat stormade en husvagn i jakten på den efterlyste Tor Hedman.I väntan på att internutredningen ska bli klar, fattar Jonna ett ödesdigert beslut. Ett beslut som inte bara kommer att påverka hennes framtid inom polisen, utan också leda henne in på en mörk väg kantad av databrott, olagliga undersökningar och en mardrömsliknande jakt där hon tvingas kämpa för sin egen överlevnad.
Kommentar:
Den felande länken är tredje och avslutande delen i Stefan Tegenfalks kriminaltrilogi om Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Jag gillade verkligen de två första, Vredens tid och Nirvanaprojektet, och hade höga förväntningar inför Den felande länken. Förväntningar som infriades, för det här var nog till och med den bästa av de tre böckerna. Det är riktigt spännande med ett högt tempo och ett sådant driv i berättelsen att man hela tiden vill fortsätta läsa.
Jag rekommenderar verkligen att läsa alla tre böckerna i en följd, och gärna också i sträck, jag tror att de blir till och med ännu bättre om man får hela historien i ett enda svep. För det är många detaljer, personer, sidospår och kopplingar som lätt kan falla i glömska. I alla fall för mig.
Men inte känns det som en avslutande del? Även om historien får sin upplösning, så knyts inte riktigt alla trådar ihop och det känns som att Tegenfalk lämnar dörren på glänt för en fortsättning. Jag hoppas det i alla fall. Jag tror att han har mer att berätta om Walter och Jonna, och det får han mer än gärna göra.
Jag kommer att sakna Walter, Jonna, Serge och Jörgen, jag hoppas verkligen att de kommer tillbaka!
Fakta:
Förlag: Massolit Förlag
Antal sidor: 453
Utgivningsår: 2011
Första meningen:
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Bokhyllan och Tankar från en samlares hjärna.
Frostnätter - Arnaldur Indridason
En kulen höstkväll hittas en kvinna hängande i en snara i sin sommarstuga vid en ensligt belägen sjö. Det verkar inte vara något mystiskt med hennes död, men när Erlendur får ett kassettband med en inspelning av en seans kvinnan deltog i strax före sin död, känner han att han måste gräva i hennes historia och ta reda på varför hennes liv fick ett så plötsligt och tragiskt slut. Samtidigt blir han engagerad i gamla olösta mysterier med försvunna människor och får tampas med spöken från sitt eget förgångna.Kommentar:
Jag kanske borde byta namn på den här bloggen till "Arnaldur Indridasons hyllningsblogg", med tanke på hur ofta jag lovordat hans fantastiska böcker om kriminalaren Erlendur Sveinsson. Jag blir mer och mer övertygad om att Indridason är världens bästa deckarförfattare. Ja, det är stora ord, men de är befogade.
Frostnätter är sjätte boken i serien, och den allra bästa sedan Kvinna i grönt. Som brukligt vävs dåtiden ihop med nutiden när Erlendur nu fastnar för att utreda ett självmord som kanske inte är ett självmord, samtidigt som han undersöker två separata försvinnanden från det förflutna, som kanske har ett samband. Det övernaturliga tangeras, men inte så mycket att det blir konstigt.
På det personliga planet nystas Erlendurs bakgrund upp ytterligare. Traumat från barndomen med brodern som försvann spelar en central roll i Erlendurs liv, i hela hans sätt att vara och hans intresse för försvinnanden, och nu tvingas han konfrontera delar av sitt förflutna.
Som alltid när det är Indridason, så kan man räkna med en intelligent och välskriven historia, i ett långsamt tempo, med så många olika lager och sinnestämningar, men hela tiden i moll. Och allt mot en bakgrund av det fantastiska, suggestiva isländska landskapet och mentaliteten. Lika melankoliskt som det är lysande.
Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 311
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Maria hade knappt varit medveten om att hon befann sig på begravningen.
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Boktoka, Calliope Books och Pocketblogg.
Vinterstaden - Arnaldur Indridason
En kall januarikväll kallas polisen till en betongförort i Reykjavik där ett lik hittats mellan höghusen. En mörkhyad, tioårig pojke ligger där framstupa i en blodpöl, fastfrusen i isen. Pojken har stuckits i magen och lämnats att dö i den kalla vinternatten.
När Erlendur och hans kollegor kommer till platsen är pojkens äldre halvbror Niran försvunnen, och man tror att han har med mordet att göra. Det framkommer också att en av lärarna i skolan är känd för att vara en aggressiv rasist, och misstankar riktas mot honom.
Ut ur mörkret och snöyran stiger så småningom en bild av händelser som är ännu dystrare än en vinternatt vid polcirkeln.
Kommentar:
I somras inledde jag en romans med Arnaldur Indridasons deckare om den isländske kriminalaren Erlendur Sveinsson. Nu med femte boken i serien, Vinterstaden, kan man säga att vi utvecklat ett stabilt förhållande. Det är tryggt, jag vet var jag har honom, han levererar alltid, och även om det maler på i samma tempo så har jag inte blivit trött på honom. Spänningen finns fortfarande kvar.
Jag har funderat en del på vad det är som gör att jag fastnat så för Indridasons böcker. Det är något med det karga, mörka och isländska som tilltalar mig. Jag tror att man blir en speciell typ av person när man växer upp och lever på ett isolerat och kallt ställe, må det vara i Norrbotten eller på Island (eller för den delen Shetlandsöarna). Jag känner en sorts samhörighet med de människor som Indridason berättar om, och miljöbeskrivningarna känns i många fall som hemma. Jag känner alldeles extra för de som är otillgängliga och lite svåra att komma in på livet, såna som Erlendur.
Sen har Indridason en fantastisk förmåga att bygga upp stämningar och spänning av i stort sett ingenting. Det är vardagsrealism, grått och brunt och murrigt, och trots att det sällan är nagelbitande spänning så sitter jag ändå som på nålar när jag läser. Jag vet inte hur han gör det, men han lyckas göra det deprimerande och melankoliska spännande som ingen annan.
Vinterstaden är ännu ett exempel på det. Det är riktigt bra, men inte i samma klass som hans bästa, Kvinna i grönt, andra boken i serien.
Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 302
Utgivningsår: 2007
Första meningen: Det kunde gissa på ett ungefär hur gammal han var men hade svårare att avgöra från vilken del av världen han kom.
Andra som bloggat om boken är Bokhora, Bokstunder och Boktoka.
Mannen i sjön - Arnaldur Indridason
Samtidigt som Erlendur och hans kollegor jobbar sig bakåt i tiden med hjälp av olika indicier berättas en annan historia. Den handlar om en ung isländsk student i Östtyskland på femtiotalet och slutar så småningom i vår tid.
Händelser från två tidsplan vävs samman i en spännande berättelse om hur en grupp isländska ungdomar, uppfyllda av drömmar och hopp, ger sig av för att studera i det kommunistiska himmelriket Östtyskland där de dock möts av moraliskt förtryck och ett allestädes närvarande angiverisystem.
Kommentar:
Jag håller på att plöja mig igenom Indridasons deckare, Först Glasbruket, sedan Kvinna i grönt, Änglarösten och nu Mannen i sjön som är den fjärde i raden.
Vad kan jag säga om Indridason som jag ännu inte sagt? Det här är ännu en melankolisk och välskriven deckare av den isländske författaren. Här berättas två parallella historier, en som utspelar sig i nutid där Erlendur och hans kollegor försöker lösa mysteriet med vem mannen i sjön är, och en som utspelar sig i Östtyskland under kalla kriget. Så småningom vävs de båda historierna ihop.
Jag tycker inte att det här är inte en lika engagerande historia som de två senaste har varit. Det är spännande och intressant att läsa om Tómas, Ilona och de andra, allt som rör kommunismen fascinerar mig, men det blir aldrig en riktig bladvändare av det hela. Visst är det bra, till och med mycket bra, men jag saknar det där lilla extra den här gången.
Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 312
Utgivningsår: 2007
Första meningen: Hon stod länge orörlig och stirrade på skelettdelarna som om de inte borde ha befunnit sig där.
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Boktoka.
Skendöd - Thomas Enger
I ett tält i en avskild del av en park hittas liket av en ung kvinna. Hon har stenats till döds och hennes rygg bär spår efter piskrapp.
Webbjournalisten Henning Juul har varit sjukskriven i två år efter att ha skadats i en brand där hans lille son omkom. Nu är han tillbaka på jobbet med ärr i både ansiktet och själen, och han sätts att bevaka mordet.
Det dröjer inte länge förrän Oslopolisen har en misstänkt gärningsman, men Henning tror inte på deras teorier utan väljer som vanligt att gå sin egen väg. I jakten på svar dras han in i en historia om svartsjuka och hämndbegär, och snart tvingas han inse att hans eget liv är i fara.
Kommentar:
Skendöd är norske journalisten Thomas Engers debutroman, och enligt hans norska förlag är det den bästa deckardebut som de någonsin fått in. Sådana saker kan man ju läsa i pressutskick till och från, men den här gången kan jag nog tro att det stämmer. För det här är riktigt bra!
Att den är så bra beror till största delen på karaktärern Henning Juul, mycket intressant och mycket bra tecknad. Han plågas av skuldkänslor efter den brand som han överlevde, men inte lyckades rädda sin son. Han hemsöks av mardrömmar och har utvecklat tvångstankar att byta batterier i brandvarnaren varje gång han kommer in genom ytterdörren. Han har varit borta från jobbet i två år, och hans praktikant är numera hans chef. Hans exfru har börjat dejta hans nya kollega. Han har inte så många anledningar att vara positiv om man säger så. Det är nästan plågsamt att lära känna honom, men samtidigt vill jag inget hellre än att göra just det.
Själva deckarhistorien hamnar lite i bakgrunden för mig, trots att det är hyfsat spännade med många twister. Henning spanar på i bästa privatdeckarstil och ligger steget före polisutredningen hela tiden, men jag blir inte så engagerad i mordfallet. Det är Henning jag blir engagerad i. Det är han som fascinerar mig, och jag är mycket nyfiken på hur hans karaktär kommer att utvecklas framöver.
Skendöd är första delen av sex planerade böcker, och jag kan inte vänta tills jag får lägga vantarna på bok nummer två. Sista raderna här i Skendöd ger mig rysningar och jag måste bara få läsa mer!
Fakta:
Förlag: Forum Bokförlag
Antal sidor: 345
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Han tror att han är omgiven av mörker.
Änglarösten - Arnaldur Indridason
Julen står för dörren när en anställd på ett stort hotell i Reykjavik hittas mördad. Han verkar ha levt ett ensamt och isolerat liv, men när Erlendur och hans kollegor börjar göra efterforskningar upptäcker de att hans barndom varit både spännande och samtidigt tragisk. Han var nämligen en mycket lovande barnstjärna, hårt driven av sin pappa, med en strålande karriär som sångare framför sig. Ända tills han blev tonåring och rösten försvann för gott mitt under en konsert. Men vem kan ha haft intresse av att ta livet av denna enstöring?
Kommentar:
Först Glasbruket, sedan Kvinna i grönt, och nu har jag läst ännu en dyster och melankolisk Islandsdeckare av den prisbelönte Arnaldur Indridason. Och jag gillar honom mer och mer för varje bok jag läser. Jag tycker om hur han skildrar stämningar och miljöer med så mörk och dov palett. "Allt han rör vid blir till guld" brukar man ju säga, men i Indridasons fall skulle man kunna säga att allt han rör vid blir till snusbrunt. Det finns ingen författare som får mig att associera till färger lika mycket som han gör, murriga och dämpade färger. Det är riktigt skickligt gjort att kunna bygga upp en stämning som är så smutsig, deprimerande och isolerande, och på samma gång så suggestivt tilltalande.
Det finns så många detaljer man kan fastna vid, som det faktum att i princip hela romanen utspelar sig på hotellet där den mördade dörrvakten hittas. Det är inte helt vanligt. Parallellt pågår också en rättegång i ett barnmisshandelsfall, och den kopplingen med dysfunktionell familj och utsatta barn går vidare över till mordutredningen, och till det som Erlendur själv brottas med i sitt personliga liv.
Återigen en riktigt bra och välskriven deckare av Arnaldur Indridason!
Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 301
Utgivningsår: 2011 (2006)
Första meningen: Äntligen var stunden inne.
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Boktoka, Paulas bokblogg, Ett hem utan böcker.
Kvinna i grönt - Arnaldur Indridason
Reykjavik växer. Det som förut var ett sommarstugeområde utanför stan håller nu på att bli ett nytt villaområde. Där hittar en lekande pojke en bit av ett mänskligt revben som visar sig vara ett halvsekel gammalt. Kriminalpolis Erlendur Sveinsson får hand om utredningen, kartlägger systematiskt vilka som bott i området, och får upp några olika spår. Utredningen försvåras av att nästan alla som bott i området och kan ha några minnen av den aktuella tiden är döda. Men en gammal man kan upplysa om att en äldre kvinna som alltid är klädd i grönt, brukar synas i området. Har kvinnan svaret på vem som ligger begravd på platsen?
Kommentar:
Jag läste nyligen Indridasons Glasbruket, första boken om kriminalpolisen Erlendur Sveinsson, och gillade vad jag läste även om jag inte blev helt övertygad. Nu efter att ha slukat Kvinna i grönt är jag helsåld. Vilken grymt bra och spännande deckare det är! Det kan knappast bli bättre än så här!
Det är samma dova och mörka stämning som vilar över den här boken som i Glasbruket, men här är det nog än mörkare och mer tragiskt. Många trasiga människor, brutalitet och ondska. Vi får också komma Erlendur närmare och ta del av hans bakgrundshistoria, varför han är så intresserad av försvunna människor och det börjar dras i trådarna till hans trassliga relationer med exhustrun och de nu vuxna barnen.
Det är en skickligt berättad historia som väver samman nutid och dåtid, det är riktigt bra gjort. Trots ett långsamt tempo så sitter jag som på nålar och dras suggestivt in i berättelsen. Spänningen håller i sig till sista sidan och det är totalt omöjligt att lägga boken ifrån sig. Läs den, men läs Glasbruket först, då de vinner på att läsas i rätt ordning.
Både Glasbruket (2002) och Kvinna i grönt (2003) tilldelades Glasnyckeln, Skandinaviska deckarsällskapets pris för bästa nordiska kriminalroman. Med det blev Indridason den första författare som fått priset två gånger. Kvinna i grönt förärades också med The Gold Dagger 2005.
Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 264
Utgivningsår: 2009 (2004)
Första meningen: Han såg på en gång att det var ett människoben när han tog det från barnet som hade suttit på golvet och tuggade på det.
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Annikas kultur- och litteraturblogg, Boktoka, Böcker med mera och Du är vad du läser.
Fyrvaktaren - Camilla Läckberg
Det är en ljus försommarnatt. En kvinna kastar sig in i sin bil, händerna på ratten är blodiga. Med sin lille son i baksätet flyr hon mot den enda trygga plats hon vet: ön Gråskär utanför Fjällbacka.
Ett par dygn senare mördas en man i sin lägenhet. Han var kommunens nyanställde ekonomichef, som efter många år återvänt till sin barndoms Fjällbacka. En skötsam och omtyckt person. Men när polisen i Tanumshede börjar kartlägga hans liv kommer de en rad hemligheter på spåren.
Det visar sig att mannen besökte Gråskär innan han dog. I folkmun kallas ön Gastholmen och har alltid omgärdats av mörka rykten. Det sägs att de döda aldrig lämnar den, och att de har något att berätta för de levande.
Kommentar:
Fyrvaktaren är sjunde boken i Läckbergs Fjällbacka-serie, och som vanligt är det med Patrik och Erica i huvudrollerna.
Jag gillar verkligen Läckbergs böcker, det är enkla, snabblästa deckare utan krusiduller, men jag börjar tröttna på Patrik och Erica. Eller egentligen bara på Erica. Att hon alltid ska lägga näsan i blöt och bry sig är en sak, men när hon till och med följer med sin man när han ska iväg och göra vittnesförhör blir det lite för mycket.
Det verkar som att många anser Fyrvaktaren vara Läckbergs bästa bok, och att den är ett stort lyft från de övriga. Jag som alltid gillat henne håller inte riktigt med, jag tycker den är på samma nivå som tidigare. Möjligen att den är lite mer splittrad. Många personers historier ska berättas och det är många sidospår. Läckberg har också vävt in övernaturliga inslag i berättelsen, något som jag var skeptisk till innan, men det funkade faktiskt riktigt bra. Men hur någon (Södermanlands Nyheter) kan tycka att den krypande spänningen för tankarna till Ajvide Lindqvist och Theorin begriper jag inte alls.
I september kommer bok åtta, Änglamakerskan, och den ser jag mycket fram emot.
Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 389
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Det var först när hon placerade händerna på ratten som hon såg att de var blodiga.
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Annikas litteratur- och kulturblogg, Ninas skrivarlya och Boksnoken.
Glasbruket - Arnaldur Indridason
En äldre man hittas mördad i en källarlägenhet i Reykjavik. Bredvid kroppen finns ett kryptiskt meddelande och i hans skrivbord hittar polisen ett foto av en gravsten. När man lyckas tyda inskriptionen visar det sig att i graven ligger en fyraårig flicka som dog 1968.
Dolda djup - Ann Cleeves
En sommarkväll när Julie Armstrong kommer hem hittar hon sin tonårsson död i badkaret. Först misstänker polisen självmord. Men snart förstår de att han blivit strypt och sedan placerad i det vattenfyllda badkaret som smyckats med blommor.Ann Cleeves är min absoluta favoritförfattare när det gäller deckare. Hennes Shetlandskvartett är makalöst bra (med undantag för fjärde bokens slut som jag ännu ondgör mig över).
Dolda djup är första boken på svenska med kommisarien Vera Stanhope i huvudrollen. Det är tredje boken med Vera i huvudrollen, men alltså den första som översatts. Jag vet inte varför, men jag misstänker att det har med tv-serien att göra, som inleds med just Dolda djup.
Vera Stanhope är inte den traditionella kvinnliga polisen, hon är lite för gammal, väger lite för mycket, dricker lite för mycket, bor ensam och bär på en del bagage som gör henne till en intressant karaktär. Hon är också en skicklig utredare med en en förmåga att få misstänkta och vittnen att öppna upp sig, då de inte ser henne som särskilt smart eller skärpt. Hon är en underbar figur, som jag ser fram emot att få komma närmare och lära känna i fler böcker.
Fallet med de försvunna böckerna - Ian Sansom
Israel Armstrong är en känslig själ. En bokälskande vegetarian i manchesterkostym som flyttar till Irland för ett efterlängtat jobb som bibliotekarie. Men när han efter tolv timmars resa kommer fram upptäcker han att biblioteket har stängt, för gott, och att hans nyblivna chef har glömt berätta att hans tjänst numera består i att köra en bedagad biblioteksbuss.Strandad långt ute på den irländska landsbygden har Israel två val: Att med svansen mellan benen återvända till sitt halvdana liv i London och sitt halvdana jobb på en lågprisbokhandel i ett köpcentrum, eller att stanna kvar och sätta sig bakom ratten på en bokbuss som sett bättre dagar, och som inte bara saknar hyllor utan också böcker. För det visar sig vara nästa hake. Bibliotekets samtliga femtontusen böcker har försvunnit. Men vem stjäl så många böcker? Och hur?
I natt är du död - Viveca Sten
När studenten Marcus Nielsen hittas död i sin lägenhet tyder allt på att han har begått självmord, men Marcus mamma är övertygad om att han blivit mördad och bönfaller Nackapolisen att gräva vidare. På stationen är situationen redan ansträngd - kriminalinspektör Thomas Andreasson var nära döden ett halvår tidigare då isen utanför Sandhamn brast under hans fötter. Kommer han någonsin att kunna återhämta sig?
Vid polisens undersökning av fallet leder spåren till Korsö militärförläggning utanför Sandhamn, där de hårdföra kustjägarna haft sin bas i decennier. Thomas bästa vän, Sandhamnsbon Nora Linde, blir tillfrågad om hon kan ta reda på mer om Korsös hemligheter. Nora har just gått igenom en svår skilsmässa och välkomnar chansen att få tänka på annat. Kort därefter dör ytterligare en man som har kopplingar till Korsö. Finns det något i det förflutna som inte får komma i dagen?
Kommentar:
Det här är fjärde boken i Viveca Stens Sandhamnssvit, och den följer mallen från de tre tidigare. Jag tyckte mycket om första boken I de lugnaste vatten, tyckte att tvåan I den innersta kretsen var lite sämre, och tredje boken I grunden utan skuld var och är den bästa av dem. I natt är du död är ett kliv bakåt och en liten besvikelse.
Det är fortfarande en helt okej deckare, jag gillar skärgårdsmiljöerna och att följa Nora och Thomas. Men själva deckarhistorien griper aldrig riktigt tag i mig. Slutet känns för abrupt och stressigt, det blir aldrig någon riktigt rafflande upplösning utan bara en liten fjutt.
Jag ser fram emot nästa bok från Sandhamn, och hoppas på att Viveca Sten toppar formen då!
Fakta:
Förlag: Forum
Antal sidor: 376
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Plaskandet fick honom att tänka på barn som leker i ett badkar.
