Vårlik - Mons Kallentoft
Vårsolen skiner över Linköping och de ännu vinterbleka människor som vågat sig ut på serveringarna runt torget. Några svalor kretsar i skyn, färgglada tulpaner lyser från stånden och en mamma med två små barn går mot bankomaten. Då plötsligt slits lugnet itu av en kraftig explosion. Kriminalinspektör Malin Fors står framför sin mammas kista när ett lågt muller bryter tystnaden, och snart är hon på väg till Stora torget och en syn hon aldrig kommer att glömma. Det är glassplitter, krossade blommor och utspridda grönsaker överallt. En trasig barnsko. En duva som pickar i något rött i den öronbedövade tystnaden.
Kommentar:
Mons Kallentofts deckare om Malin Fors (Midvinterblod, Sommardöden och Höstoffer) har inte varit omedelbara förälskelser från min sida, men jag har tyckt mer och mer om varje bok, och nu börjar det likna kärlek av det mer varaktiga slaget.
Malin Fors har blivit en favorit hos mig, så trasig och skör och så hård och tuff. Hennes ansträngda relation till sina föräldrar ställs på sin spets nu när mamman hastigt dött. Hennes nyvunna nykterhet testas också, med allt som händer runt omkring.
Jag gillar det här, det är spännande och snabbläst, och som alltid paketerat med ett ruggigt fint omslag. Jag har forfarande svårt för alla kursiverade partier med döda röster som talar, det är inte bra. Det tillför inget, och är bara irriterande. Det skulle vara så mycket bättre utan det.
Men jag blir glad när jag läser att Kallentoft inte är färdig med Malin Fors. Snart kommer nästa bok, Den femte årstiden, och den verkar riktigt spännande. Kanske ska fallet med Maria Murvall, som Malin varit besatt av i flera år, äntligen få sin lösning.
Fakta:
Förlag: Pocketförlaget
Antal sidor: 432
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Var är du, pappa?
Finns på Bokus och Adlibris.
Fraktur - Karin Slaughter
En kvinna kommer hem och hittar sin dotter död. Över flickan lutar sig en man med en blodig kniv. Den våldsamma kamp som utspelar sig mellan dem förändrar allt. Lokalpolisen klantar till utredningen och Will Trent, specialagent i Atlanta, kallas in för att hitta den brutala mördare som tycks hota bara de allra rikaste flickorna i staden. Till sin hjälp får han kriminalassistent Faith Mitchell, som från första stund tycker genuint illa om honom. Kommentar:
Jag hade aldrig hört talas om Karin Slaughter innan jag fick denna boken i min hand, och hade därför heller inga förväntningar. Ofta är det de böckerna som gör starkast intryck efteråt, för man blir så väldigt positivt överraskad.
Det här är en spännande, till och med ruskigt spännande deckare. Historien är snabbt berättad, det är oväntade turer i handlingen, och det är också en av de minst förutsägbara deckare jag någonsin läst. Den är dessutom skönt befriad från kursiverade avsnitt med mördarens röst eller röster från det förflutna. Fraktur är riktigt, riktigt bra.
Will och Faith, som samarbetar med att lösa fallet, är vältecknade karaktärer med intressanta bakgrunder. Will är dyslektiker och växte upp på barnhem. Faith fick barn som tonåring, och försöker nu forma ett liv utan sonen som börjat på college. Nu ska de försöka arbeta tillsammans, vilket inte går helt friktionsfritt. Jag vill fortsätta följa deras samarbete i fler böcker och se hur deras personligheter utvecklar sig.
Fraktur är den andra boken i hennes serie om specialagenten Will Trent, den första, Triptyk, kom på svenska 2010.
Fakta:
Förlag: Telegram Bokförlag
Antal sidor: 406
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Abigail Campano satt i sin bil som stod parkerad på gatan utanför hennes eget hus.
I stället för dig - Sofie Sarenbrant
Det har gått sexton år sedan en gravid kvinna försvann i sommaridyllen Brantevik. I dag är fallet nedlagt sedan länge fastän ingen egentligen vet vad som skedde den där fruktansvärda sommarveckan. Men en person har inte glömt och mer beslutsam än någonsin beger hon sig till Brantevik för att äntligen finna svaren på sin familjs mörka hemlighet...
Kommentar:
I stället för dig är fortsättningen på Vecka 36 som var Sofie Sarenbrants debutroman. Den tar inte vid direkt efter den första slutade, utan nu har det gått sexton år sedan Agnes kidnappades.
Jag vill inte gå in på handlingen utan nöjer mig med att säga att det här är en spännande historia. Det är snabbläst med korta kapitel som gör att man vill fortsätta läsa hela tiden. Och med en rafflande upplösning som är allt annat än förutsägbar. I stället för dig är faktiskt ännu bättre än Vecka 36 - och då ska ni veta att jag tyckte att även den var riktigt bra!
Min enda invändning är tidsaspekten, att det gått sexton år mellan de båda böckerna. När jag läste Vecka 36 kändes det som att den utspelade sig i nutid med mobiltelefoner etc, (ja jag vet att det fanns mobiltelefoner för 16 år sen, men i alla fall), och nu ska det plötsligt vara sexton år senare.
Jag ser nu fram emot nästa bok från Sofie Sarenbrant, jag har på känn att hon har mer att berätta om Agnes, Love och de andra.
Ett stort plus för det fina omslagen (både till denna bok och Vecka 36) som verkligen lockar till läsning!
Fakta:
Förlag: Damm förlag
Antal sidor: 288
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Något var fel.
Nirvanaprojektet - Stefan Tegenfalk
Leo Brageler är spårlöst borta. Forskningschefen som är skyldig till flera brutala mord tycks ha försvunnit från jordens yta och i månader står utredningen och stampar. Kriminalkommisarie Walter Gröhn letar förgäves efter öppningar när ett gisslandrama plötsligt leder jakten i en oväntad riktning.Allt pekar på att Brageler hålls fången, men av vem? Och varför? Samtidigt uppstår misstankar om en läcka i utredningen. Någon inom polishusets väggar verkar göra allt för att förhindra att Brageler hittas.
Kommentar:
Jag blev positivt överraskad av Vredens tid, den första av tre kriminalromaner om Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Nu har jag läst fortsättningen, Nirvanaprojektet, och den är till och med ännu bättre.
Det är samma intrig som i förra boken, samma brott som utreds och samma personer som eftersöks. Det är högt tempo och kryddat med cliffhangers i nästan varje kapitel. Som läsare ligger man steget före utredarna i många avseenden, men man har inte hela bilden klar för sig, och det gillar jag. Det här är en underhållande, spännande och fartfylld kriminalroman.
Walter och Jonna är spännande karaktärer som tilltalar mig. På pappret kanske stereotyper, men Tegenfalk lyckas göra dem till spännande och intressanta personligheter. Jag gillar också att handlingen känns så samtida, det är verkligen Stockholm på 2010-talet. Som exempel så omnämns förra årets isländska vulkanutbrott och askmoln i boken, och det bidrar än mer till att den känns modern och på riktigt.
Jag är riktigt glad över att ha upptäckt Stefan Tegenfalk som författare, han börjar bli en personlig deckarfavorit hos mig. Återstår att se hur han lyckas knyta ihop historien i avslutande delen, Den felande länken, som kommer ut i höst. Jag har höga förväntningar!
Fakta:
Förlag: Massolit Förlag
Antal sidor: 380
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Gunter Himmelman stängde av datorn och såg ut genom panoramafönstret.
Ann Cleeves återvänder till Shetlandsöarna
Jag har sörjt i snart ett år och till och från varit småirriterad på det ovärdiga slutet. Jimmy Perez förtjänade mer än så och vi läsare förtjänade mer än så. Men, jag har lämnat ilskan bakom mig och lugnat mig så pass mycket att jag mailade Ann och frågade henne (trevligt och snällt) om hon kommer att skriva fler böcker om Jimmy Perez. Och det ska hon! Hon förklarade också varför hon gjorde som hon gjorde med slutet, vilket jag inte skriver ut här för att spoila för den som inte läst boken, men man kan säga att hon gjorde det just för att kunna skriva fler böcker om Perez. Och det köper jag.
Allt är förlåtet bara fler böcker kommer. Nu hoppas jag bara att det inte tar allt för länge innan vi får återvända till Shetlandsöarna. Men jag kan vänta på min favoritkommisarie Jimmy Perez nästan hur länge som helst. Bara han kommer tillbaka nån gång så är jag nöjd.
Under tiden, om man är sugen på mer av Cleeves, kan man läsa hennes serie om Vera Stanhope. Första boken Dolda djup kommer ut på svenska i april, och så småningom kommer även tv-serien.
Vredens tid - Stefan Tegenfalk
En septembermorgon 2004 frontalkrockar två bilar på en glest trafikerad riksväg. Kollisionen är våldsam. Tioåriga Cecilia slungas ut genom rutan och är död innan hon slår i marken. Fem år senare får kriminalkommissarie Walter Gröhn ett förbryllande fall på sitt bord - en död taxichaufför och en förövare som inte har en aning om varför han begått brottet. Det första mordet följs av fler, alla lika brutala, och alla till synes lika oförklarliga. Tillsammans med den begåvade praktikanten Jonna de Brugge från Rikspolisstyrelsens särskilda utredningsenhet börjar Walter nysta i trådar som leder både bakåt i tiden och rakt in i det svenska rättssystemets hjärta. Sanningen de närmar sig är lika osannolik som fruktansvärd och när Walter fråntas fallet ställs allting på sin spets. Snart tvingas han in i ett spel med både sin egen och Jonnas framtid som insats.
Kommentar:
Vredens tid är första delen i en planerad trilogi om kriminialkommisarie Walter Gröhn och praktikanten Jonna de Brugge från RSU. Det är också Stefan Tegenfalks debutroman, och vilken bra debut det är!
Det finns mycket som är bra med den här deckaren. Först och främst känns den ny och fräsch och inte som något man läst hundra gånger förut. Intrigen är klurig och originell, och polisernas och åklagarnas arbete känns trovärdigt. Jag gillar också dialogen, och jag tycker om huvudpersonerna Walter och Jonna.
Slutet är jag inte helt nöjd med, språket blir slarvigare och det känns som att författaren har så bråttom att bli färdig så jag inte riktigt hänger med i svängarna. Det blir lite rörigt och det är för många lösa trådar kvar i slutet. Men, jag hoppas att de trådarna knyts ihop i nästa del. Jag kommer defintivit att läsa de två följande böckerna i serien, det här gav mersmak!
Fakta:
Förlag: Massolit Förlag
Antal sidor: 406
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Armbandsklockans glas var sprucket och urverket hade stannat på elva minuter över fem.
Höstoffer - Mons Kallentoft
Regnet vräker ner över slottet Skogså utanför Linköping, dropparna faller tungt över markerna och kroppen som flyter i vallgraven. Advokat Jerry Petersson, nybliven slottsägare och känd för sin hänsynslöshet, kommer inte att ta några fler uppdrag. Men hur har han hamnat i vallgraven?
Kriminalinspektör Malin Fors misstankar riktas snart mot de tidigare ägarna av slottet, den högadliga familjen Fågelsjö, som knappast med glädje kan ha velat sälja sitt släktgods till uppkomlingen Jerry Petersson. Men skulle försäljningen verkligen vara en orsak till mord? Och vem var egentligen människan Jerry Petersson, bakom it-miljonerna, de dyra kostymerna och konsten? Nära Malin, men som på andra sidan en tunn hinna, rör han sig som en skugga genom det som varit hans liv och händelserna som skulle leda fram till hans brutala död.
Kommentar:
Jag har ägnat en del av julhelgen till att läsa Kallentofts deckare, andra boken Sommardöden och tredje boken Höstoffer.
Det här är inte lika rafflande spänning som i de båda tidigare böckerna, men det gör den inte sämre. Mer lågmäld och kanske mer trovärdig som historia. Men deckarintrigen är egentligen sekundär i Höstoffer, här är det istället Malin Fors privatliv och alkoholproblem som är det intressanta. Hur hon sjunker allt djupare ner i sitt drickande, går sönder mer och mer och vägrar inse vad som händer med henne och hennes dotter. Det är det som får mig att tycka att Höstoffer är den bästa boken av tre.
Vårlik, den fjärde boken i serien, kommer ut i pocket i vår och då ska jag se till att hugga den direkt. Jag är nyfiken på hur det ska gå för Malin.
Jag har förresten inte tagit upp det i mina tidigare Kallentoft-recensioner, men visst är alla omslagen grymt fina?
Fakta:
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 342
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Är pojken på filmen rädd?
Sommardöden - Mons Kallentoft
Det är den varmaste sommaren någonsin i Östergötland. Linköping dallrar i hettan och i de omgivande skogarna rasar de värsta skogsbränder trakten sett. Tidigt en morgon hittas en fjortonårig flicka irrandes naken och våldtagen i stadens största park. Flickan själv minns ingenting och kriminalinspektör Malin Fors och hennes kollega Zeke tvingas försöka nysta i de få ledtrådar som finns. Men hur hamnade flickan i parken och vem är förövaren? Samtidigt anmäls en annan flicka försvunnen av sina föräldrar och kort därpå görs en fasansfull upptäckt vid en badplats utanför staden. Sommardöden har kommit till Linköping och under några varma julidagar förvandlas drömmen om sommaren till en fruktansvärd mardröm...
Kommentar:
Jag var inte särskilt imponerad av Midvinterblod, första boken i serien om Malin Fors, även om jag tyckte det var en helt okej deckare. Sommardöden tycker jag nog är snäppet bättre men jag har samma invändningar som efter den första boken.
Jag tycker inte om språket, som är onödigt tillkrånglat. Jag har förstått att Kallentoft hyllas för just sitt språk och sin berättarstil, men jag gillar det inte. Jag vill ha mina deckare lite mer rakt på. Sen tycker jag inte om att de döda måste prata hela tiden, och det är mycket sådant i Sommardöden.
Det jag gillar är själva historien. Det är väldigt spännande, om än lite väl sjukt och makabert på sina håll. Det blir lite för mycket känner jag. Långsökt och ologisk är också ord som dyker upp i tankarna, men det kan jag leva med. Det är som sagt spännande. Jag gillar också karaktären Malin Fors, som bara blir trasigare och trasigare och försöker fylla det svarta hålet inom sig med tequila. Det ska bli spännande att följa henne i kommande böcker.
Fakta:
Förlag: Pocketförlaget
Antal sidor: 416
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Jag ska inte döda dig, min sommarängel.
Döden skall du tåla - Karin Fossum
En liten flicka ligger och sover i barnvagnen i trädgården på baksidan av huset. Mamman pysslar i köket. Hon är inte det minsta orolig för barnet, hon vet att hon genast kommer att känna om något inte är som det ska. Men någon smyger ut ur skogen, springer fram till vagnen och sliter den virkade filten åt sidan...
Senare samma dag hittar kommissarie Konrad Sejer ett kort utanför sin dörr där det står Helvetet börjar nu!
Kommentar:
Med Döden skall du tåla har jag återfunnit Karin Fossum, som jag inte läst något av på flera år. Jag har alltid gillat henne, men av någon anledning har hon fallit i glömska hos mig, tills nu då. Det här är tionde boken med den sympatiske kommisarie Sejer i huvudrollen, jag har nog bara läst 3-4 stycken så jag har ett antal att läsa ikapp mig på.
Jag ska inte avslöja något om handlingen, då det är bäst att inte veta alltför mycket innan man läser den. Men som vanligt hos Fossum är det en blandning av vardaglig trygghet och psykologisk spänning. Att gå från trygg och lycklig till skräck och fasa är bara ett ögonblick bort.
Jag tycker inte Döden skall du tåla är lika bra som Älskade Poona, men det är ändå en läsvärd kriminalroman. Jag tycker inte att allt som händer är alldeles trovärdigt, men den är lättläst och har ett driv som gör att man vill fortsätta läsa hela tiden, trots att man som läsare vet mer än vad utredarna gör.
Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 269
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Barnet sov i en vagn på baksidan av huset.
Ur havet stiger vågorna - Annika Sjögren
På ytan är Louise Strandbergs liv en idyll. Hon har ett bra jobb som rektor på Rosenbäcksskolan i Härnösand, bor i ett vackert hus och har en lycklig familj. Allt är dock inte riktigt som det ser ut. Hennes man Christer är notoriskt otrogen, hennes jobb slukar all fritid och relationen till dottern Isabelle är minst sagt ansträngd.Pressad av sina privata problem begår Louise ett ödesdigert misstag. Under ett möte med familjen Papadopoulos, där pappan misstänks ha misshandlat sin son Daniel, låter hon sig bevekas till att vänta med en anmälan.
Dagen efter är Daniel inte i skolan och hans lillebror kommer inte till förskolan. Pappan hävdar att hans fru lämnat honom och tagit barnen med sig. Louise godtar hans förklaring och skjuter tacksamt problemet åt sidan, men det dyker genast upp ett nytt. Isabelle har stuckit till Stockholm med sin pojkvän, som ingen i familjen har träffat. Vem är han egentligen? Och varför svarar hon inte i sin mobil?
Kommentar:
Jag blev positivt överraskad av Annika Sjögrens förra roman, Som glöd blir till aska, och såg med spänning fram att läsa Ur havet stiger vågorna. Det här är också spännande läsning, om än kanske inte riktigt lika bra som den förra.
Det är ett driv i berättelsen som gör att jag hela tiden vill läsa vidare, och jag tycker om det där psykologiska när man anar och misstänker saker utan att det sägs rakt ut. Vissa saker sägs däremot alldeles för tydligt och det blir lite väl detaljerade beskrivningar ibland, nästan en halvsida går åt att beskriva när en person står och diskar exempelvis.
Men det är inte bara negativt. Persongalleriet är intressant, och det är nog tack vare de detaljerade beskrivningarna som gör att man lär känna personerna så väl. Jag gillar Louise och skulle gärna läsa fler böcker om henne och hennes familj. Det märks att Annika Sjögren har erfarenhet från skolvärlden, för de bitarna känns både trovärdiga och välskrivna. Det är också ett riktigt bra slut på den här boken, och det är ett stort plus. En läsvärd kriminalroman!
Fakta:
Förlag: Ordfront
Antal sidor: 335
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Hon hade tagit på sig en enkelt skuren grå dräkt med vit sidenblus och satt upp håret i en så strikt frisyr som de ostyriga röda lockarna tillät.
Babylon - Camilla Ceder
Samma dag som kriminalkommissarie Christian Tell och hans flickvän Seja Lundberg ska åka på semester hittas ett par brutalt mördat på en av Göteborgs finare adresser. Hon är professor i arkeologi, han hennes student.
Mordet verkar först vara ett svartsjukedrama, men så börjar uppgifter komma in som pekar mot olaglig handel med flera tusen år gamla statyetter från Babylonien, stulna från museet i Bagdad under den amerikanska invasionen. Föremål från vår civilisations vagga, så värdefulla att de skulle kunna förändra en människas hela framtid.
Kommentar:
2009 kom Camilla Ceders debut, Fruset ögonblick, som jag tyckte var riktigt bra. Det här är uppföljaren, Babylon. Inte riktigt lika bra, men bra nog.
På sätt och vis är det här mer en relationsroman än en kriminalroman. Det är relationen mellan Christian och Seja som är det centrala i boken trots att handlingen kretsar kring mord och stulna, ovärderliga föremål. Det är lite synd ändå, för det är en annorlunda intrig som hade förtjänat att ta mer plats och fånga mitt intresse mer än den faktiskt gör. Det är inte direkt någon rafflande spänning att tala om.
Men jag tycker om Christian och Seja, och speciellt Seja som är en färgstark karaktär, helt olik de flesta. Deras förhållande är realistiskt och trovärdigt skildrat, och så där som det ofta är - man pratar förbi varandra, misstolkar och antar saker om den andre. Kanske att det blir lite för många och långa dialoger dem emellan ibland. Är det Camilla Ceders kuratorbakgrund som skiner genom kanske?
Jag tycker ändå att det här är en bra och läsvärd historia, men jag hade ganska höga förväntningar eftersom jag gillade hennes förra så pass mycket. Jag hade hoppats på lite mer. Till nästa bok hoppas jag på lika mycket spänning i deckarintrigen som i relationsbiten. Då blir det kanon!
Fakta:
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 399
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Jag kan inte säga att jag tänkt ut allt i förväg.
Vecka 36 - Sofie Sarenbrant
Sommarsäsongen i det lilla fiskeläget Brantevik är över för den här gången. För familjerna Winter och Malm har det varit en regnig semestervecka och stämningen är inte på topp. De bästa vännerna Johanna och Agnes är båda gravida och inom några få veckor kommer de att vara mammor.I ett försök att ändå avsluta vistelsen på ett bra sätt bestämmer sig paren för att gå och sjunga karaoke på den lokala hamnkrogen. Men något går fruktansvärt fel och på morgonen när de andra vaknar är Agnes borta.
Agnes försvinnande blir veckans stora nyhet och polisen och media arbetar var och en på sitt håll för att finna en lösning på gåtan. Men det blir en kamp mot tiden och allt tar en oväntad vändning när en död kvinna hittas uppspolad på en strand...
Kommentar:
Jag fastnade för den här boken när jag läste baksidestexten, det verkade så ruggigt spännande. Försvunna kvinnor förekommer ofta i deckare, men försvunna kvinnor som är höggravida är betydligt ovanligare. Det blir extra otäckt när ondskan drabbar något "heligt".
Styrkan i den här boken ligger i själva historien. Det är spännande och det är ett driv som gör att man hela tiden vill läsa vidare. Däremot tycker jag det brister en del i persongalleriet, vissa känns trovärdiga och intressanta, medan vissa är mer skissartade. Jag hade velat få lära känna dem lite bättre.
Jag tycker att det här är en bra debut av Sofie Sarenbrant OM det är så att det kommer en fortsättning på den här historien. Slutet lämnar en del att önska, men det är helt okej ifall historien rullar vidare i nästa bok. Och det måste den väl?
Fakta:
Förlag: Damm förlag
Antal sidor: 300
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Med ena ögat kikade hon in genom den smala dörrspringan.
Tusenskönor - Kristina Ohlsson
Ett äldre prästpar hittas skjutna i sin lägenhet vid Odenplan. Mannen verkar ha tagit livet av sin hustru och därefter sig själv. Ett avskedsbrev förklarar att han inte kunde fortsätta leva efter att hans dotter begått självmord. Inlåst i en lägenhet väntar Ali på besked. Han har flytt från ett brinnande Irak och hoppas på en ny framtid i Sverige. Det enda hans välgörare kräver är en enkel byteshandel. Och att han tiger om deras uppgörelse.
I Bangkok håller en ung svensk kvinna på att bli avskuren från omvärlden. Någon monterar ner hennes liv, bit för bit. Efterlyst av thailändsk polis tar hon upp jakten på den som försöker ödelägga hennes tillvaro.
Fredrika Bergman och hennes kollegor i Alex Rechts utredningsgrupp tar sig an dubbelmordet vid Odenplan. De får snart klart för sig att de står inför någonting långt mer komplicerat än ett självmord som urartat. Vitt skilda händelser som även utspelar sig utanför Sveriges gränser tycks hänga samman utan att de förstår hur. Klockan går och de som vet tiger.
Kommentar:
Jag tyckte väldigt mycket om Kristina Ohlssons debut, Askungar, när jag läste den förra året. Tusenskönor är även den en högklassig deckare, men riktigt lika bra tycker jag inte att den är.
Det är trevligt att få återknyta bekantskapen med Fredrika Bergman igen, som nu är höggravid med sitt och hennes mycket äldre, och mycket gifte, älskares barn. Även hennes kollegor i utredningsgruppen, Alex och Peder, är kära återseenden trots att Peder inte är den mest sympatiske. Nykomlingen Joar får vi aldrig lära känna och tillförde inget till historien. Men det kanske han gör i nästa bok?
Det handlar om människosmuggling, gömda flyktingar, mord, trasiga familjer och svek, och det är en ganska snårig historia. Jag tycker kanske inte alla händelser är relevanta utan det blir lite väl mycket mot slutet. Jag hade också svårt att hålla reda på Johanna och Karolina, och blandade ihop dem flera gånger. Den stulna identiteten - hu, tänk att råka ut för något sådant! Däremot förstår jag inte vad syftet var riktigt, det hade dom väl aldrig kunnat komma undan med i längden?
Om Askungar var en stark fyra, så är Tusenskönor en stark trea. Inte riktigt lika bra alltså, men fortfarande klart godkänd och läsvärd.
Fakta:
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 400
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Ängen med sin grönska och sina blommor hade alltid varit hennes.
Flickan med snö i håret - Ninni Schulman
En isande kall nyårsafton försvinner sextonåriga Hedda Losjö från sitt hem utanför Hagfors i Värmland. Poliserna Petra Wilander och Christer Berglund får fallet på sitt bord. Det visar sig att Hedda har levt ett dubbelliv. En tid senare hittas en ung flicka mördad i en jordkällare nära familjen Losjös hem. Hon är naken och har blivit skjuten i bakhuvudet. Kan det vara den försvunna Hedda?
Journalisten Magdalena Hansson har lämnat Stockholm och flyttat hem till Hagfors efter en uppslitande skilsmässa. Hon engagerar sig i den försvunna Heddas öde och börjar undersöka fallet närmare. Snart inser hon att den fridfulla bygden där hon växte upp bär på hemligheter som vissa är beredda att göra allt för att dölja.
Kommentar:
Jag har en benäghet att tycka "det här är det bästa jag läst", när jag precis avslutat en riktigt bra bok och fortfarande är inne i berättelsen. Nu har det gått två dagar sen jag läste Flickan med snö i håret och har fått lite distans till boken, men att det är en väldigt bra deckare är det ingen tvekan om. Det är en mycket stark debut av Ninni Schulman.
Först och främst är det spännande. Det är också realistiskt och trovärdigt. Det är en träffande beskrivning av småstaden, och hur det upplevs att komma tillbaka hem efter några år i Stockholm. Den där speciella småstadsmentaliteten, dels "du ska inte tro att du är något" och dels den förminskande och ursäktande attityden som många har gentemot sig själva och småstadens utbud. Det är inte något som är unikt för Hagfors, utan det finns att hitta i varenda liten glesbygdsstad tror jag.
Jag gillar att huvudpersonen Magdalena är journalist och inte polis. Polisarbetet skildras också även om det inte är livet på stationen som är det dominerande. Magdalenas försök att hitta rätt i livet igen, att stå på egna ben, hennes sökande efter trygghet engagerar mig, och jag hoppas att det kommer fler böcker - vilket jag tror.
Jag tycker definitivt att ni ska läsa denna, jag är i alla fall helsåld och ser fram emot en fortsättning.
Fakta:
Förlag: Forum Bokförlag
Antal sidor: 353
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Han behövde bara öppna bagageluckan, knyta upp repet runt hennes smala vrister och peka mot stugan för att få henne att börja röra sig uppför backen.
I grunden utan skuld - Viveca Sten
En mörk höstkväll försvinner en ung flicka spårlöst på Sandhamn. Kriminalinspektör Thomas Andreasson från Nackapolisen deltar i sökandet, som försvåras av stormar och regn. Till slut ger polisen upp och flickan antas ha drunknat.
Några månader senare är Sandhamn inbäddat i snö och is. Thomas barndomsvän Nora Linde har av en slump fått reda på att hennes man varit otrogen. Förtvivlad åker hon ut till ön med sina söner för att få tänka i lugn och ro. När barnen en dag leker ute i skogen gör de ett makabert fynd.
Den förvunna flickan har bragts om livet och skändats på ett fruktansvärt sätt. Varför har hon blivit utsatt för sådant raseri? Och kommer mördaren att slå till igen?
Kommentar:
I grunden utan skuld är Viveca Stens tredje Sandhamnsdeckare och den bästa i raden. (De två första heter I de lugnaste vatten och I den innersta kretsen). Om de två första böckerna var jämnbra så tycker jag att den här boken är ett kliv framåt. Berättargreppet är lite annorlunda här än i hennes tidigare böcker, här får vi följa två historier parallellt. En som utspelar sig i nutid, och en som utspelar sig på Sandhamn i början av 1900-talet.
Krisen mellan Nora och Henrik har fördjupats ytterligare; Henrik har varit otrogen och Nora vill skiljas. Jag gillar Nora mer och mer, hon är inte lika irriterande som tidigare nu när hon visar lite mer handlingskraft. I Thomas liv gör exfrun Pernilla entré. Det blir spännande att se hur allt detta kommer att utveckla sig, för att det blir en bok nummer fyra är jag helt övertygad om, med tanke på slutet!
Fakta:
Förlag: Forum
Antal sidor: 311
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Marianne blev stående i tamburen.
I den innersta kretsen - Viveca Sten
Det är en solig julidag. Förväntan fyller luften och utanför Sandhamn kokar havet av båtar. Alla är där för att beskåda starten på Gotland Runt.
När startskottet avfyras ligger en stor Swanbåt längst fram, men plötsligt faller den av. Skepparen är skjuten, mitt på öppet hav. Kriminalinspektör Thomas Andreasson, som befinner sig i publiken, inser omedelbart allvaret.
Offret visar sig vara Oscar Juliander, framgångsrik seglare och vice ordförande i Kungliga Svenska Segelsällskapet. Han är en känd och etablerad advokat som gärna har synts i medierna. En respekterad familjefar som har rört sig i de högsta samhällskretsarna. Men snart förstår Thomas och hans kollegor att Julianders tjusiga fasad döljer både hemligheter och lögner och att ingenting är som det verkar på ytan.
Kommentar:
Det här är Viveca Stens andra deckare i Sandhamnsserien. Ett år har gått sen vi först träffade Thomas, Nora och de andra (I de lugnaste vatten), och det är åter sommar på Sandhamn.
Jag tycker inte att deckarintrigen är lika spännande som i första boken, men däremot har relationerna blivit mer intressanta. Noras äktenskap knakar i fogarna, och hon och Henrik vill helt olika saker. Hon irriterar mig i större delen av boken, men samtidigt känns konflikten mellan henne och Henrik väldigt äkta och trovärdig.
Jag ser fram emot bok nummer tre som jag ska börja på strax!
Om ni missade Viveca Sten som sommarpratare i P1, så finns hennes program att lyssna på här.
Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 319
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Den kvinnliga rösten räknade långsamt ner över kanal sexton på kommunikationsradion.
I de lugnaste vatten - Viveca Sten
Det är en het julimorgon på Sandhamn i Stockholms skärgård. En manskropp inlindad i ett fisknät flyter i land på öns västra strand. En dryg vecka senare hittas en kvinna brutalt mördad inte långt därifrån och Thomas Andreasson från Nackapolisen får ta sig an fallet.Ledtrådarna är få. Vad har de döda för anknytning till Sandhamn? Vilka hemligheter döljer sig i det lilla samhället? Plågad av förlusten av sin nyfödda dotter och ett havererat äktenskap kastar sig Thomas in i utredningen. Till sin hjälp får han oväntat barndomskamraten Nora Linde, som är boende på ön.
En mördare går lös i sommaridyllen och pressen på polisen ökar alltmer. De måste snabbt finna den skyldige innan ytterligare liv går till spillo...
Kommentar:
Ja men det här var faktiskt inte så dumt! Jag var lite skeptisk efter att ha läst Lilla O:s brutala sågning av boken härom veckan, men jag håller inte med utan tycker det här var en riktig bra, svensk deckare.
Jag gillar miljöerna, jag går igång på skärgårdsmiljöer så jag är ett lätt offer för den här typen av historier. Huvudpersonerna Thomas och Nora intresserar mig, och jag ser fram emot att läsa alla delar i serien. Man får en fin sommarkänsla med sig, trots alla morden, och denna passar bra att ha med sig på semestern då det inte är särskilt krävande läsning. Handlingen är sådär lagom spännande, det blir aldrig otäckt och blodsprutande, men man vill hela tiden fortsätta läsa och se vad som händer. Mycket fokusering på mat och dryck är det också, med detaljerade beskrivningar av allt som serveras, så var beredd på att bli hungrig!
Om man gillar Camilla Läckberg så gillar man nog även Viveca Sten, jag tycker de påminner en del om varandra. Delvis är det miljöerna - östkustskärgård och västkustskärgård, och delvis har de samma sätt att skriva. Trots det känns de inte på något sätt som kopior av varandra.
Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 314
Utgivningsår: 2008
Första meningen: Det var alldeles stilla, så rofyllt som det bara är på vintern, när skärgården tillhör den bofasta befolkningen och sommarens högljudda gäster ännu inte tagit öarna i besittning.
Blå gryning - Ann Cleeves
Havet stormar bland klipporna på Fair Isle, den minsta av Shetlandsöarna. Polisen Jimmy Perez har precis återvänt hem för att presentera sin fästmö Fran för föräldrarna.På ön finns också en fågelstation med en kvinnlig föreståndare, hennes familj, en kokerska och ett antal besökande ornitologer. Efter en förlovningsfest för Perez och Fran hittas föreståndaren brutalt knivmördad, med håret fullt av fjädrar. Vid första anblicken verkar ett klassiskt triangeldrama ligga bakom mordet, men det visar sig att fler på ön bär på hemligheter.
När ett till brott inträffar vet Jimmy att han måste arbeta snabbt. De tilltagande höststormarna isolerar öborna från omvärlden och en av dem är en mördare som kan slå till när som helst.
Kommentar:
Det kan inte ha undgått någon som regelbundet läser min blogg att jag älskar Ann Cleeves och hennes böcker om kriminalaren Jimmy Perez på Shetlandsöarna. (Svart som natten, Vita nätter och Rött stoft heter hennes tre tidigare i serien.)
Blå gryning utspelar sig på Fair Isle, som är en än mer isolerad plats än resten av ögruppen, vilket leder till att den klaustrofobiska stämningen här känns tätare än vanligt. Det här är också den mörkaste av hennes böcker.
Jag har längtat efter att läsa boken, men jag har väntat och gått och dragit ut på det eftersom det är den sista och avslutande i sviten. Jag har inte känt mig redo att besöka Shetlandsöarna och Perez för sista gången, jag har inte velat få ett avslut. Nu önskar jag att jag hade sparat den ännu längre. För vilket avslut det blev! Jag är arg och upprörd, och nu bör du sluta läsa om du inte vill veta mer detaljer...
*** SPOILERVARNING ***
Som sagt, så har jag alltid älskat Ann Cleeves. Men just nu är min relation till henne minst sagt ansträngd. Jag förstår inte hur man kan skriva ett sådant slut som hon gjorde, och ta livet av Fran. Jag struntar i om det är hennes karaktärer och att hon har full rätt att göra vad hon vill med dem, jag tycker ändå att det är ett hån och ett svek mot sina läsare som följt och älskat serien i flera år. Man kan inte i den sista boken av fyra ta livet av en huvudperson och lämna den andra i ett svart hål av sorg. Hade detta varit första boken i serien är det en annan sak, men jag tycker inte att det kan sluta på det här sättet. Det är ovärdigt. Hade det inte kunnat få bli ett lyckligt slut?
Jag är så upprörd angående detta att hela resten av historien bleknar bort, jag kan inte ens tycka något om den just nu, det känns bara tomt och nollställt. Och ja jag vet, det är bara en bok, men Fran och Jimmy har blivit något av mina favoritkaraktärer. Cleeves har lyckats skapa verkliga, levande personer. Det är nästan så att jag måste kasta mig på ett plan till Lerwick för att trösta den stackars Perez...
Jag hoppas innerligt att Cleeves planerar att återvända till Shetlandsöarna och skriva en fortsättning om Jimmy Perez. Då kan jag kanske förlåta henne.
Fakta:
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Antal sidor: 358
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Fran satt med slutna ögon.
Blodläge - Johan Theorin
Våren har kommit till Öland. Vid kanten av det övergivna stenbrottet i byn Stenvik har två enorma lyxhus byggts under vintern. I skuggan av dem hukar stenhuggarnas vindpinade baracker.I påsktid, när snön smält, flyttar nya invånare till stenkusten. En av dem är Per Mörner, som ärvt en gammal stenhuggarstuga och hoppas få vara ifred från sin hjärtlöse far. En annan är Vendela Larsson, uppvuxen på ön och tillbaka som vuxen med en enda önskan: att få möta älvorna på alvaret igen och be om deras hjälp. Här finns också den gamle skutkaptenen Gerlof Davidsson som återvänt till barndomsbyn för att njuta av vårsolen, kanske för sista gången.
Allt Gerlof vet om sina nya grannar är at de har byggt sina hus mellan trollen som sägs bo nere i stenbrottet och älvorna som dansar ute på alvaret. Gränslinjen mellan dem går vid det röda stråket i kalkstensklippan, blodläget, och det har alltid fört olycka med sig.
Kommentar:
Jag gillade Skumtimmen, och jag fullkomligt älskade Nattfåk, så jag hade stora förväntningar inför Blodläge som är tredje delen i Theorins Ölandskvartett. Men lite besviken är jag allt. Det här är inte lika bra som de två tidigare. Det är svårt att toppa Nattfåk i mina ögon, för den var så rysligt bra, men jag hade i vart fall förväntat mig att glimtvis få känna samma känsla. Men det gjorde jag inte.
Det här är den mest jordnära av de tre böckerna, det finns inte så mycket mystik eller övernaturlighet här. Det berättas visserligen om älvor och troll, men jag tycker inte att det är lika naturligt eller invävt som det varit i hans tidigare böcker. Jag hade också problem med huvudpersonerna Per och Vendela. Jag tyckte inte de var helt trovärdiga. Vendela upplevde jag som yngre än hon var i boken, jag tyckte inte att hennes personlighet, tankar och agerande överensstämde med hennes ålder. Och Per som flänger runt och leker privatdetektiv istället för att ägna sig åt sin sjuka dotter eller sin son.
Det jag alltid gillat med Theorin är hans förmåga att skildra det öländska landskapet, att skapa en förtrollad stämning och en närhet som får det att kännas som att man befinner sig på plats när man läser. En styrka som inte många svenska författare besitter. Det saknar jag i Blodläge. Jag blir inte lika fängslad. En stor del av historien utspelar sig dessutom på fastlandet och inte på Öland.
Även om jag låter negativ så är Blodläge ändå en bra deckare. Jag tycker inte att den når upp till Theorins normala standard, men det är ändå en bättre bok än många andra i samma genre. Jag är mest bara besviken för att jag vet att han kan så mycket bättre.
Fakta:
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 406
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Per Mörners vänsterhand var sönderbränd, hans revben var brutna och blicken blöt och suddig, men känseln i hans kropp fanns fortfarande kvar.
Janusstenen - Elly Griffiths
Vid en utgrävning i Norfolk hittas ett skelett, till synes begravt under en vägg. Ruth Galloway kallas till platsen som arkeologisk expert. En av hennes första teorier är: ett offer till guden Janus. Under romartiden var det nämligen under just väggar och dörrar som man begravde offren till denne gud.Inom kort kallas Ruth även till en byggarbetsplats i Norwich. Ännu ett skelett har dykt upp, men denna gång verkar det ha tillhört ett barn. Kriminalkommissarie Harry Nelson, som mer än gärna arbetar tillsammans med Ruth Galloway, får hand om fallet. Finns det något samband? Och varför denna koppling till romersk mytologi?
Till råga på allt är Ruth Galloway gravid, och Nelson är den lika överraskade som lycklige fadern. Nelson som har fru och barn där hemma. När Ruth börjar trakasseras av en anonym förföljare inser både hon och Nelson att de är en mörk hemlighet på spåren.
Kommentar:
Det här är en spännande deckare, men jag hade svårt att komma in i boken. Att den är skriven i presens störde mig enormt, och det var ganska många karaktärer att hålla isär. Det här är andra boken om arkeologen Ruth Galloway; den första, Flickan under jorden, har jag inte läst, och möjligen hade det varit lättare att hålla reda på alla karaktärer om man läst den först.
Jag gillar ändå det här, när jag väl kom in i handlingen fastnade jag. Både Ruth och Nelson känns trovärdiga och "vanliga". Det är inte bara mordmysteriet som är spännande utan även hela historien med graviditeten, vad ska Nelsons fru säga?
Fakta:
Förlag: Minotaur
Antal sidor: 297
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Huset väntar.
