Tio chick-lit favoriter
Jag älskar chick-lit. Lättsmälta, roliga, bitska, underhållande romaner där relationer står i fokus. Här kommer tio läsvärda tips! Vilka är dina favoriter?
From Notting Hill with Love... Actually - Ali McNamara
En alldeles ljuvlig historia om dagdrömmaren och filmälskaren Scarlett som får chansen att bo en månad i Notting Hill, och blir indragen i sin alldeles egna romantiska film. En skamlös flirt med romcom-filmgenren, men helt oemotståndlig!
Den man älskar - Emily Giffin
Det här handlar om nygifta Ellen som springer på sin första kärlek Leo, "the one who got away". Killen hon aldrig riktigt kunnat glömma eller komma över. Hon börjar ifrågasätta sitt liv, älskar hon sin man Andy? Eller älskar hon Leo? En fantastisk bra, trovärdig och smart skriven chick lit.
You're the One that I (don't) Want - Alexandra Potter
Galet och charmigt, med ett stänk av magi i handlingen. Det handlar om Lucy och Nate som i tonåren kysste varandra under Suckarnas bro i Venedig, vilket enligt legenden betyder att man är sammanlänkade för evigt. Men legenden är en förbannelse för det visar sig vara omöjligt att komma bort från varandra. Ödet för dem samman igen och igen och igen.
Nästa sak på min lista - Jill Smolinski
June får en lista i sin hand efter att 24-åriga Marissa dött i en bilolycka, en lista med "20 saker att göra innan jag fyller 25". June ser det som sin plikt att utföra alla punkterna på listan, och det leder till att hon omvärderar hela sitt liv. Inte bara yta utan även lite djup.
Typ trettio - Lisa Jewell
En charmig historia om 30-åringarna Dig och Nadine som känt varandra hela livet och är bästa vänner. Enter Delilah, Nadines nemesis och Digs gamla ungdomskärlek, vilket skakar om alla deras liv. Lisa Jewells bästa bok, högklassig feelgood!
Me and Mr Darcy - Alexandra Potter
Alexandra Potter är en av mina stora favoriter. I den här boken möter vi boknörden Emily som åker till England för en tripp i Jane Austens fotspår. Och hon möter ingen mindre än Mr Darcy. Roligt och magiskt, totalt förutsägbart, men det gör absolut ingenting.
Bridget Jones dagbok - Helen Fielding
Boken som verkligen drog igång hela chick-lit vågen på allvar när den kom ut 1996. Ska jag vara ärlig så minns jag inte längre boken, det är film-Bridget som har tagit över. Men jag minns att jag tyckte väldigt mycket om boken när jag läste den. Den platsar på listan av nostalgiska och historiska skäl.
50 sätt att träffa den rätte - Lucy-Anne Holmes
En modern Bridget Jones, utan viktnojjor men istället en väldigt fräck mun. Det är rappt och roligt, hysteriskt roligt till och med. Skrattgaranti utlovas.
Karriär & köksbesvär - Sophie Kinsella
Sophie Kinsella är mer än bara Shopaholic-serien, hon är som bäst i sina fristående böcker. Här handlar det om juristen Samantha som ställer till det på jobbet och flyr ut på landet för att gömma sig. Hon tar anställning som hemhjälp utan att ha en aning om hur man sköter ett hem. Humor och förvecklingar.
Är det någon där? - Marian Keyes
En bitterljuv historia av chick lit drottningen Marian Keyes. Hon har skrivit flera böcker om systrarna Walsh, här handlar det om fjärde systern Anna. Det är lättsmält och allvarligt, sorg och glädje, liv och död på samma gång. Chick-lit med svärta.
Adrian Mole: The Prostrate Years
I år firar Adrian Mole 30 år, något som Penguin uppmärksammat genom att ge ut alla de åtta böckerna i nyutgåva. Jag har firat Adrian genom att läsa de tre senaste böckerna: The Lost Diaries of Adrian Mole, Adrian Mole and the Weapons of Mass Destruction, och så nu Adrian Mole: The Prostrate Years.Det är 2007, och Adrian har hunnit bli 39 1/4 år. Han bor i en ombyggd svinstia med sin fru Daisy och deras dotter Gracie. Hans föräldrar George och Pauline bor i grishuset bredvid.
Och nu får antihjälten Adrian Mole det tuffare än någonsin. Bokhandeln där han jobbar ska stängas. Hans äktenskap är knackigt. Och till råga på allt får han diagnosen prostatacancer, inte ens 40 år fyllda.
Det låter inte som en humoristisk historia, och visst finns här mycket svärta, otur och sorgligheter, men Adrian har ju en förmåga att tackla alla motgångar han stöter på. Det är utan tvekan den mest deprimerande boken i raden. Efter att ha följt Adrian i så många år så vill man ju att det äntligen ska gå bra för honom och att han ska få bli lycklig på riktigt, inte att han ska vara så förföljd av otur. Det är tragikomiskt, ibland rent av tragiskt och ibland bara komiskt.
Sue Townsend skriver som alltid med vass penna och känner skickligt av samhällsklimatet och den politiska situation som råder. Att läsa alla hennes böcker är som att göra en tidsresa från 80-talet och framåt. Och hon skapar karaktärer som sticker ut. Adrian är alltid Adrian, och hans föräldrar är precis lika härliga och excentriska som de alltid varit. Hon skriver också detaljerat och närgånget om alla läkarbesök, undersökningar och behandlingar. Det känns som att hon verkligen vet vad hon skriver om.
Är det då sista boken? Jag vet inte, men jag tror inte det. Jag tror att Sue Townsend har mer att berätta.
Fakta:
Förlag: Penguin Books
Antal sidor: 405
Utgivningsår: 2012 (2009)
Första meningen: Black clouds over Mangold Parva.
Going La La - Alexandra Potter
Frankie har på en och samma vecka förlorat jobb, bostad och pojkvän Hugh. Hugh dumpar henne på hennes födelsedag, när hon tror att han tänker fria. Så Frankie packar väskorna och sticker till sin kompis Rita i LA. Hon vill bara komma bort, och komma över Hugh. Hon har absolut inte tänkt bli förälskad i fotografen Reilly. Och hon är inte heller beredd på att Hugh dyker upp och vill ha henne tillbaka. Väljer hon den spännande och farlige Reilly eller den trygga svärmorsdrömmen Hugh?Alexandra Potter har blivit en av mina chick-lit favoritförfattare, kanske är hon till och med den allra bästa? Med galet bra böcker som Me and Mr Darcy och You're The One That I (Don't) Want är hon i alla fall med där uppe och nosar på den titeln.
Going La La kom ut 2001, och är alltså en av Potters första böcker. Och det märks, för det här är inte riktigt lika bra som de senaste i raden. Men, en dålig Potter är fortfarande en bra chick-lit. Och dålig ska jag förresten inte kalla den, den är bara mindre bra.
Historien känns lite för utdragen, och själva "klimax" kommer väldigt sent. Först när det är tjugo sidor kvar av boken dyker Hugh upp - ett möte som borde ha skett en aning tidigare, för nu blir allt som händer därefter väldigt forcerat.
Även om boken inte är en fullträff så innehåller den ett par riktigt bra och roliga scener. Läs den gärna - men vet att Potter kan skriva bra mycket bättre än så här!
Fakta:
Förlag: Hodder & Stoughton
Antal sidor: 318
Utgivningsår: 2012 (2001)
Första meningen: Have you ever drunk vodka nine o´clock on a Sunday morning?
Finns på Bokus och Adlibris.
Me and Mr Darcy - Alexandra Potter
Emily Albright, boknörd och bokhandelsföreståndare, har efter en rad misslyckade dejter tröttnat på män. Hon kryper hellre upp i soffhörnet med Stolthet och fördom och drömmer sig bort till en tid där männen var ärbara och vandrade fram över fälten i knäbyxor och fuktiga vita skjortor klistrade mot bröstet. Som Mr Darcy.
Hennes bästa vän försöker locka med henne på en singelresa till Mexico, och för att slippa undan bokar hon på impuls en temaresa till Jane Austens England. Bussen är full av pensionärer, och så en man, journalisten Spike Hargreaves. En självupptagen och arrogant typ som är med på resan för att skriva en artikel om varför kvinnor är så besatta av Mr Darcy, och han och Emily kommer på kant med varandra från början.
Men så möter Emily Mr. Darcy. Och varje kvinnas fantasi blir plötsligt hennes verklighet...
Det här är min tredje bekantskap med Alexandra Potter, jag har tidigare läst Calling Romeo och You're The One That I (Don't) Want . Båda riktigt bra, och jag faller pladask även för Me and Mr Darcy.
Potter skriver rappt, roligt och underhållande. Hon blandar alltid in en liten smula magi i handlingen, något som jag inte brukar vara så förtjust i, men hon får det att fungera. Det är otroligt förutsägbart, men det gör ingenting. Det är som bekant inte målet utan vägen dit som är det viktiga... Och jag har roligt hela tiden när jag läser. Alexandra Potter är en av de allra bästa när det gäller chick-lit.
Är du nyfiken på Alexandra Potter så har Cdon.se just nu en superbra kampanj på chick-lit - tag två betala för en!
Pst.. ser ni förresten hur fint omslaget är färgkoordinerat mot min blogg ?;)
Fakta:
Förlag: Hodder and Stoughton
Antal sidor: 340
Utgivningsår: 2007
Utgivningsår: 2007
Första meningen: It is a truth universally acknowledged that a single girl in possession of her right mind must be in want of a decent man.
Take a chance on me - Jill Mansell
Cleo har alltid haft otur på kärleksfronten, men nu dejtar hon Will, en snygg och charmig kille som mycket väl kan vara den rätte. Men så dyker hans fru Fia upp... och stannar kvar. Och samtidigt flyttar Cleos plågoande från skoltiden, Johnny La Venture, berömd skulptör och konstnär, tillbaka till stan. Han har kvar sitt överlägsna sätt och fortsätter gå Cleo på nerverna.
Cleos syster Abbie är lyckligt gift med Tom sedan många år, men så hittar Abbie ett brev som vänder upp och ner på allt... Och Cleos bästa vän och granne Ash, ska han någonsin lyckas hitta kärleken?
Jag gillar småstadskänslan i boken, gemenskapen och blandningen av karaktärer. Däremot blir det lite rörigt och lite ytligt, jag tycker inte att jag verkligen lär känna personerna. Ett plus är de många oväntade twisterna, alla kanske inte är de mest trovärdiga, men historien blir mer intressant och löper inte bara raka vägen från start till mål. Här finns också några scener som glimrar till alldeles extra och ger högsta betyg på romantik och fånleende-skalan.
Jill Mansell är en ny bekantskap för mig, men hon har skrivit ett tjugotal böcker, varav några få, äldre titlar, översatts till svenska. Det här är en underhållande och småtrevlig historia, inte en fullpoängare, men klart godkänd och läsvärd.
Fakta:
Förlag: Headline Review
Antal sidor: 410
Utgivningsår: 2010
Första meningen: 'Come on, late as usual.'
Finns på Bokus och Adlibris.
Hundar, hus och hjärtats längtan
Juliet har nyligen förlorat sin älskade man Ben. Endast trettioett år gammal och änka stannar livet för Juliet. Hon isolerar sig hemma och tillbringar dagarna framför teven. Hennes syster Louise lever ett på ytan perfekt liv. Hon är gift med framgångsrika egenföretagaren Peter, de har lilla sonen Toby och lever i ett snyggt, toppstylat hem. Men sedan barnet kom saknar Louise något i sitt äktenskap.
När mamma Diane lyckas locka ut Juliet på hundpromenader, först med den egna lilla terriern Minton och snart även med andra hundpersonligheter i grannskapet, börjar det hända saker. Utan att Juliet vet hur det gått till, har hon plötsligt ansvar för en mängd hundar, katter och krukväxter som behöver omvårdnad när ägarna är bortresta. Dessutom får hon energi över till att börja renovera det viktorianska hus som hon och Ben köpte tillsammans.
Med hjälp av Lorcan, en god vän till den stökiga men trevliga rockmusikälskande storfamiljen i huset intill, tar Juliet tag i ett rum i sänder - något som verkar ha samma terapeutiska inverkan på hennes liv som hundpromenaderna har.
Kommentar:
Hundar, hus och hjärtats längtan må vara en corny titel, men det är en hjärtevarm historia. Egentligen ska jag hålla mig borta från Lucy Dillons böcker. Den här, liksom hennes förra bok Ensamma hjärtan och hemlösa hundar, får mig att vilja byta liv och starta ett hundstall eller bli en professionell hundrastare. Just nu känner jag väldigt starkt att jag måste ha en hund eller två, trots att jag vet att jag kommer ångra mig vid första bajsupplockningen eller första höststormen.
Jag tycker om den här vardagliga och charmiga historien, det är precis en sån bok man vill tillbringa en lördag med, hopkrupen under en filt i favoritfåtöljen. Det är ett härligt persongalleri, och där inkluderar jag även hundarna. Det blev en hel del tårar, men också en hel del skratt och fåniga leenden. Och man lägger boken ifrån sig med en varm och mysig känsla i hela kroppen. Feel-good när det är som allra bäst.
Fakta:
Originaltitel: Walking back to happiness
Förlag: Forum
Antal sidor: 429
Utgivningsår: 2012
Första meningen: Ben och Juliets jack russell hette Minton, för på vägen till hundstallet hade Ben hört ett dåligt skämt på radion, om en hund som hette Minton och som hade svalt en fjäderboll.
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Bokmalen, En bok om dagen, Bokbrus, Boktokig och Boklusens bokblogg.
Adrian Mole and The Weapons of Mass Destruction - Sue Townsend
I år är det 30 år sedan första boken om antihjälten Adrian Mole gavs ut, och det firar Penguin med nyutgåvor av alla de åtta böckerna. Jag läste nyligen The Lost Diaries of Adrian Mole, och hoppade därefter på The Weapons of Mass Destruction, som är sjunde boken av åtta.Och det här är så fantastiskt roligt! Om jag kände aningens tvivel efter The Lost Diaries över hurvida Adrian Mole fortfarande håller, så är jag nu lättad och glad över att alla tvivel är bortblåsta. Adrian Mole är vid 35 års ålder lika rolig som någonsin.
Han är nu alltså officiellt medelålders och på väg utför. Nu väntar tandköttsproblem, rullstolsrampar och döden. Han jobbar i en bokhandel, bor i ett alldeles för dyrt loft i Rat Wharf, ett område som skulle vara hippt men istället lever upp till sitt namn. Både råttor och arga svanar attackerar Adrian. Ekonomiskt går det också utför. Han lever över sina tillgångar och blir mer och mer skuldsatt.
Kärlekslivet går sådär. Han råkar bli ihop med Marigold, en tråkig, ointressant kvinna som fortfarande bor hemma hos mamma och pappa, inreder dockhus på sin fritid, och har så mycket hår på benen att det går att fläta. Hur mycket Adrian än försöker göra slut så går det inte och han dras djupare in i den bisarra familjen Flowers, där han till på köpet blir förälskad i Marigolds syster Daisy...
Boken utspelar sig mellan åren 2002-2004, och mycket fokus ligger på Irak-kriget och frågan om det finns några massförstörelsevapen eller inte. Adrian är Blair-anhängare, stöder tanken på krig och stöttar sin 18-årige son Glenn som gått in i armén. Daisy och Pandora är motpolerna och antikrig.
Sue Townsend väver alltid in samtidens politiska händelser och stämningar med skärpa och syrlighet, och gör det riktigt bra. Hon är också skicklig på att teckna karaktärer, att få oss som läsare att älska dem. Vem älskar inte Adrian Mole trots alla hans fel och brister?
Har du missat Adrian Mole så kan jag verkligen rekommendera hans bekantskap. Och alldeles särskilt med de här nya, fina Penguin-utgåvorna som pryder sin plats i bokhyllan!
Fakta:
Förlag: Penguin
Antal sidor: 453
Utgivningsår: 2004 (2012)
Första meningen: Dear Mr Blair, you may remember me - we met at a Norwegian Leather Industry reception at the House of Commons in 1999.
Finns på Bokus och Adlibris.
The lost diaries of Adrian Mole 1999-2001 - Sue Townsend
Något av det allra roligaste jag läst i mitt liv är de båda första böckerna om Adrian Mole: The secret Diary of Adrian Mole aged 13 3/4 och The Growing Pains of Adrian Mole. Jag är osäker på de svenska titlarna, men det är på svenska jag läst dem, någon gång i högstadieåldern. Någonstans på vägen från högstadiet fram till idag så har jag tappat bort Adrian. Jag visste inte att Sue Townsend fortsatt skriva om honom, ända in i vuxenåldern. I år är det 30 år sedan första boken om antihjälten Adrian Mole kom ut, och det firas av Penguin med nyutgåvor av alla de åtta böckerna. Jag vågar mig inte riktigt på en omläsning av de tidigaste böckerna, jag vill behålla dem i minnet som de roligaste jag läst, och vill inte riskera att jag tycker annorlunda idag. Men jag har införskaffat de tre senaste böckerna om Adrian: The lost diaries of Adrian Mole 1999-2001, Adrian Mole: The Prostrate Years och Adrian Mole and the Weapons of Mass Destruction.
The lost diaries.. är egentligen en sammanställning av krönikor som tidigare publicerats i The Guardian, här alltså samlade i bokform. Adrian är nu lika gammal som Jesus var när han dog, och lever ett ganska misslyckat liv får man väl lov att säga. Inget jobb, ensamstående pappa till två pojkar, en kal fläck på huvudet, hypokondriker, otur i kärlek, fortfarande opublicerad författare och fortfarande hopplöst förälskad i Pandora, som i sin tur klättrar snabbt på den politiska karriärstegen och inte alls bryr sig särskilt mycket om Adrian förutom när hon behöver något. Adrians mamma är förresten omgift med Pandoras pappa, och Adrians pappa är omgift med Pandoras mamma. Ja, ni hör ju...
Att läsa den här boken är en tidsresa bakåt till tiden runt millenieskiftet, det handlar om galna kosjukan, Becks och Posh, 11 september och så vidare. Det name-droppas massor av brittiska kändisar, politiker och Big Brother-personligheter som jag tyvärr inte har någon större koll på, jag tror en del lustigheter går förlorade eftersom jag inte fattar allt.
Men det är ändå riktigt rolig läsning, Townsend skriver med humor och satir, och Adrian är som vanligt Adrian. Här finns massor av obetalbara scener och kommentarer, men det är ingen komisk fullpoängare. Jag vet inte om boken är något splittrad för att den egentligen inte skrevs som en sammanhängande historia, eller om det är just så här som böckerna om Adrian Mole är? Fortsättning följer, då jag nu tar mig an nästa bok Adrian Mole: The Prostrate Years.
Fakta:
Förlag: Penguin
Antal sidor: 283
Utgivningsår: 2012 (2009)
Första meningen: These diaries were lost when I moved from my modest council estate home back to my parents' equally modest home in Ashby de la Zouch.
Finns på Bokus och Adlibris.
Dubbelbokat - Sophie Kinsella (Madeleine Wickham)
Chloe behöver verkligen semester. Hon är så trött på att sy bröllopsklänningar och hennes man är deprimerad efter neddragningar på företaget där han jobbar. Då erbjuder hennes rike vän Gerard att låna ut sitt sommarhus i Spanien – perfekt!Hugh är olycklig. Hans fru ägnar sig åt shopping och renovering och han får arbeta hårt för att ha råd med allt. Han har nästan aldrig tid att umgås med sina barn och känner dem inte alls. Sådan tur att hans vän Gerard har erbjudit dem att låna ett hus i Spanien så att han kan vila ut.
Båda familjerna anländer till sommarhuset och får en chock. Gerard har dubbelbokat dem. Besvärat försöker de komma överens, men spänningarna stiger i värmeböljan. Vem får ihop det med vem och vilka har ett förflutet tillsammans?
Kommentar:
Madeleine Wickham är Sophie Kinsellas riktiga namn, och hon har gett ut böcker både som sig själv och som pseudonymen Kinsella i flera år. Wickham-böckerna skiljer sig i stil från Kinsella-böckerna som är dråpliga och skruvade. Det här är mer av en relationsroman åt romancehållet, inte särskilt rolig, och inte heller särskilt bra.
Dubbelbokat har kommit ut på svenska nu i år men den skrevs redan 2001, och det märks. Wickham/Kinsella är en bättre författare idag än hon var då. Det här tuggar bara på, det är inte dåligt, det är inte bra, utan det bara är. Karaktärerna irriterar mig, både i hur de är och vad de gör. Jag fastnar inte alls för det här. Jag föredrar Wickham/Kinsella som Kinsella i hennes fristående böcker (ex Karriär och köksbesvär eller Mitt nya jag) och är mindre förtjust i Shopaholic-serien. Men jag dömer inte ut Wickham-böckerna efter denna enda, den har ju trots allt 11 år på nacken.
Nej, nu ser jag istället fram emot Kinsellas kommande bok, Nya kontakter, och hoppas att det är en riktigt härlig historia! För att hon kan skriva, det vet vi.
Fakta:
Förlag: Damm förlag
Antal sidor: 272
Utgivningsår: 2012 (2001)
Första meningen: Solen sken bländvitt in genom fönstret och hettade upp Chloes minimala vardagsrum tills det kändes som en bakugn.
Andra som bloggat om boken är Boklusen och Andis books.
Breakfast at Darcy´s - Ali McNamara
Jag föll som en fura när jag läste McNamaras From Notting Hill with Love... Actually och kastade mig genast på hennes följande bok, Breakfast at Darcy´s.Det handlar om Darcy McCall som får ärva en hel ö när hennes gamla moster dör. Tara, som ön heter, är en karg och vindpinad liten ö utanför Irlands västkust där Darcy som barn tillbringade många somrar och skollov tillsammans med mostern. Men nu är ön öde och övergiven.
I testamentet står det att Darcy måste bo på Tara ett helt år, och hon måste också övertyga 15 människor om att flytta ut dit och starta ett litet samhälle. Först då blir ön och hela arvet hennes.
Så ett projekt drar igång. Det måste byggas bostäder, raggas folk, fixas med ström, vatten och avlopp, och få till någon form av struktur och levnadsstandard. Advokaten Niall hoppar på tåget, liksom Darcys bästa vän Roxi. Byggentreprenören, den lite buttre Dermott och vagabonden, den snygge Connor är två män som blir viktiga för Darcy. Och så finns också Eamon på Tara, den gamle enstöringen är öns enda bofasta.
Jag gillar idén och upplägget av historien, den följer inte den vanliga chicklit mallen. Även om Darcy från början är en ganska typisk huvudperson: ytlig, märkesfixerad, mediajobbande storstadstjej, så förändras allt det när hon kommer till Tara.
Jag tycker också om miljön, jag dras till karga och isolerade platser (hej Ann Cleeves och Arnaldur Indridason), så själva storyn kändes som att den var skriven just för mig. Jag tycker inte att den här boken är lika bra som McNamaras förra, den småsegar sig lite ibland. Jag gillar inte heller omslaget eller titeln, jag tycker inte att de stämmer överens med innehållet. Men det är fortfarande riktigt bra chicklit som är bättre än genomsnittet.
Fakta:
Förlag: Sphere
Antal sidor: 438
Utgivningsår: 2011
Första meningen: I've always liked funerals.
Finns på Bokus och Adlibris.
Finding Mr Flood - Ciara Geraghty
Finding Mr Flood är ytterligare en bok jag köpte med mig hem från Dublin. Jag hittade den på ett bord med rekommenderade titlar hos Hodges Figgis, där den låg tillsammans med flera andra böcker som jag läst och tyckt om. Ett gott tecken.Dara Flood brukar alltid säga att det mest intressanta i hennes liv hände innan hon föddes. Tretton dagar innan hon såg dagens ljus gick hennes pappa ut genom ytterdörren och försvann.
Nu lever Dara ett högst ordinärt och inrutat liv. Hon bor hemma hos mamma och storasyster Angel. Hon äter pizza med sina vänner varje onsdag, dansar salsa varje fredag, och träffar sin pojkvän varje lördag. Tryggt, säkert, och absolut inga besvikelser eller överraskningar.
När Angel blir hastigt sjuk rasar Daras liv ihop. Angel behöver en ny njure men varken Dara eller modern är lämpliga att donera. Så Dara ger sig ut på jakt efter sin försvunna far...
Irländsk chick-lit brukar hålla hög klass, så även den här gången. Ciara Geraghty har jämförts med Marian Keyes (liksom varenda kvinnlig, irländsk författare inom den här genren, det är oundvikligt) och jag tycker jämförelsen håller. På många sätt är det här bättre än Keyes, och milsvida bättre än Sheila O'Flanagan som ju är den andra "stora" irländska chick-lit författaren som översätts till svenska. Jag gillar inte alls O'Flanagan och tycker det är synd att inte fler och bättre författare inom den här genren översätts. Som Ciara Geraghty, Roisin Meaney eller brittiska Alexandra Potter och Ali McNamara, för att nämna några.
Finding Mr Flood är en varm och charmig historia. Jag gillar att det finns lite svärta och ett tyngre ämne i botten. Det är ingen flamsig och ytlig historia, men den är ändå underhållande och lättsam. Jag tycker om karaktärerna, både huvudpersonerna och bifigurerna som är sådär lagom skönt udda och utflippade. Jag kan tycka att den är något ojämn i tempot och segar på sina håll, lite rappare hade inte varit fel. Ett plus för omslaget, jättefint!
Fakta:
Förlag: Hachette Books Ireland
Antal sidor: 550
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Dara Flood always said that the most interesting thing about her happened before she was born.
Miracle on Regent Street - Ali Harris
Evie Taylor lever ett anonymt och osynligt liv som "lagertjej" på Hardy's, ett anrikt varuhus som har sina bästa dagar bakom sig. Kunderna sviker och väljer hellre nya, fräscha ställen på trendiga butiksgatan. Det är veckorna innan jul, och det ryktas om att Hardy's ska säljas. Evie sätter en plan i verket för att vända på siffrorna. Hon har tre veckor på sig att åstadkomma ett mirakel.
Och det är lite av en modern saga kan man kanske säga. Det handlar om att ta tillbaka julen från det kommersiella och istället fokusera på tradition och nostalgi. Historien har såna förutsättningar som borde tilltala mig, men jag blir inte så imponerad.
Främst, för att jag inte tycker särskilt mycket om Evie. Hon är så självutplånande och samtidigt så driftig, och de bilderna går inte ihop. Hon har jobbat på Hardy's i två år, och kollegorna vet inte ens vad hon heter. De kallar henne Sarah efter hennes företrädare, och hon bryr sig inte om att rätta dem. Sen träffar hon en tjusig amerikan som tror att hon är Carly, en tjej som är assistant manager på modeavdelningen och som Evie avundar, och hon börjar dejta honom, som Carly. Jag förstår inte varför hon inte berättar vem hon är och vad hon heter. Och samtidigt lyckas hon locka tillbaka alla kunder till Hardy's med hemliga nattliga omskyltningar och ombyggnationer på olika avdelningar. Det blir lite för otroligt och ologiskt, till och med för mig.
Men inte är det dåligt, det är bara inte så bra som det hade kunnat bli och som jag hade förväntat mig. Boken är förresten skriven i presens, något som jag oftast stör mig på, men här funkar det faktiskt riktigt bra. En halvbra chicklit, läsvärd men ingen höjdare, och den hade mått bra av att kortas en hel del. Och jag tror att historien skulle passa mycket bättre som film än bok.
Fakta:
Förlag: Simon & Schuster
Antal sidor: 492
Utgivningsår: 2011
Första meningen: I gaze out of my bedroom window into the dark winter morning as the snowflakes fall softly outside.
Finns på Bokus och Adlibris.
From Notting Hill with Love... Actually - Ali McNamara
"She was just a girl, standing in front of a boy... wishing he looked more like Hugh Grant."Åh vilken härlig bok det här är! Om du som jag är en sucker för romantiska komedier och ler fånigt åt filmscener i stil med "nobody puts Baby in a corner" så kommer du att älska den här boken!
Huvudpersonen Scarlett är en dagdrömmare och romantiker som älskar film och önskar att verkligheten vore lite mer som på vita duken. Hon mer än önskar det, hon är övertygad om att det faktiskt är möjligt att leva sitt liv som på en film, och få det där perfekta och lyckliga "happily ever after".
Hennes fästman David, liksom hennes pappa, tycker att hon borde leva mer i verkligheten och inte vara så mycket uppe i det blå. Hennes bröllop närmar sig, kan hon inte fokusera lite mer på det? David är ju den perfekta mannen för henne, eller?
När hon får chansen att tillbringa en månad i Notting Hill som husvakt så tar hon den direkt. Hon planerar att återvända hem med en lång lista som bevis på att saker som "bara" händer på film faktiskt även händer vanliga människor i vanliga livet. Hon vill bevisa för sig själv och sin familj att det är möjligt, och både medvetet och omedvetet lyckas hon återskapa massor av filmscener från filmer som Notting Hill, Love Actually, Bridget Jones dagbok, Pretty Woman, The Holiday och många fler.
Hon träffar nya vänner, hon blir attraherad av sin granne Sean som är både irriterande och charmerande. Hon börjar leta efter sin försvunna mamma och plötsligt är hon indragen i sin alldeles egna romantiska film.
Och det är en helt oemotståndlig och charmig historia. Det är ett skamlöst frossande i filmreferenser och klyschor, men det är alldeles, alldeles underbart. Det sänder lyckorysningar genom hela kroppen. En perfekt bok att koppla av med mitt i höst-vinter-mörkret och julstressen, helt omöjlig att lägga ifrån sig och jag önskade att den aldrig skulle ta slut.
Boken innehåller också extramaterial med en guide till Notting Hill, ett film quiz, och lite kuriosa om några av Scarletts favoritfilmer.
Fakta:
Förlag: Sphere
Antal sidor: 439
Utgivningsår: 2010
Första meningen: I didn't feel much like Julia Roberts as I emerged from the hot and crowded London underground.
Finns på Bokus och Adlibris.
En liten smula underbar - Dawn French
Mo Battle ska fylla femtio och är mamma till två hormonstinna tonåringar. Sjuttonåriga dottern Dora anklagar Mo för typ ALLTING, och Peter, 16 år, känner att han faktiskt är lika underbar som sin hjälte Oscar Wilde. Och så är det pappa, som … tja, bara är pappa.Hursomhelst, Mo har en kris. Hon är på väg att göra något ovanligt galet och själviskt, något som kommer att få hela familjen att balansera på avgrundens rand. Kommer familjen att falla? Eller kommer de, när det verkligen gäller, att finnas där för varandra?
Kommentar:
En liten smula underbar gör mig faktiskt en liten smula besviken. Det verkar som att "alla" älskar den här boken, men det gör inte jag. Jag tycker den är okej, men inte mer än så. Mitt största problem är att den känns så konstruerad. Huvudpersonerna är karikatyrer och inte karaktärer, vilket i sig inte behöver vara ett fel, men här funkar det inte eftersom de inte ens intresserar mig. Mo är för irriterande och självupptagen och Dora är alldeles för barnslig och fjortisaktig för att vara 18.
Jag stör mig också på formen, att den är skriven i någon typ av dagboksform av de tre huvudpersonerna parallellt: mamma Mo, dottern Dora och sonen Peter/Oscar.
Underhållande visst, rolig nja, smårolig men jag skrattade inte en enda gång. Det är ungefär samma känsla som att äta en päronsplitt, helt okej men inte direkt en marängswiss.
Fakta:
Förlag: Printz Publishing
Antal sidor: 520
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Min mamma är utan tvekan ett totalt satans jävla äckligt puckorövhål i typ världsklass.
Andra som bloggat om boken är Erikas bokprat, Bokhora, Eli läser och skriver, Böckerx3, och Enbokcirkelföralla.
The things we do for love - Roisin Meaney
Den här boken hittade jag på ett bord med utvalda topptitlar hos Hodges Figgis under min Dublinresa, och jag fastnade både för det och för det höstiga och fina omslaget. Audrey är konstlärare och ska hålla i en kvällskurs för nybörjare, där deltagarna ska lära sig att teckna människokroppen. Hela boken utspelar sig under de sex höstveckor som kursen pågår, en kurs som kommer att förändra livet för samtliga deltagare.
Bland kursdeltagarna finns Anne, vars man precis har lämnat henne. Hon övertalas att följa med sin svägerska Meg på kursen. Meg som precis startat upp en förskola och behöver något att koppla av med. Megs vän Fiona, nygravid lärare, följer också med. Där finns också Zarek, den polske invandraren, som inte kunde motstå att anmäla sig trots att han egentligen inte har råd. Och Irene, som verkar ha den perfekta familjen och det perfekta livet, men det är något som inte stämmer. Och så den siste deltagaren James, som egentligen inte heter James, nyinflyttad till Carrickbawn och deltagare på kursen eftersom det var den minst dåliga av de kurser som fanns tillgängliga på tisdagarna. Och så finns Jackie där, som tar jobbet som nakenmodell för att tjäna ihop pengar till ett Wii åt sin son. Dessutom är det ett par andra personer vi får följa; den buttre Michael som äger den djuraffär där Audrey köper en hundvalp, och Carmel och Barry som kanske eller kanske inte är Michaels svärdotter och barnbarn.
Puh, det är många karaktärer och livsöden, och ändå har jag inte räknat upp alla. Det är väldigt många att hålla reda på, det blir lite rörigt till en början och tog ett tag för mig att komma in i historien. Vissa karaktärer är bättre tecknade än andra, men det som faktiskt fascinerar mig är att Roisin Meaney lyckas så bra med att få liv i dem allihopa. Det är en välskriven och smart historia som ständigt växlar berättarröst och snyggt pusslas ihop. Ett par sidohistorier hade hon kanske kunnat stryka, alternativt skriva en tjockare bok, så hade det blivit ännu bättre. Slutet var också lite väl hastigt.
Jag får lite vibbar av filmen Love actually när jag läser, det här med främlingar vars vägar korsas eller har okända kopplingar, och det här skulle säkert göra sig riktigt bra som film.
The things we do for love är varm och härlig feelgod-läsning, en perfekt bok att kura ihop sig med i höstrusket. Det är inte en flamsig och ytlig historia, även om omslaget signalerar lättsam chick-lit, utan det är ganska mycket allvar, sorg och tunga ämnen. Men en fin historia. Varm och fin.
Fakta:
Förlag: Hachette Books Ireland
Antal sidor: 362
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Three unconnected events took place on the morning of 21st September, which fell that year on a Friday.
Finns på Bokus och Adlibris.
Glada hälsningar från Missångerträsk - Martina Haag
Stockholm. Nadja har längtat efter barn i hela sitt liv, men inte träffat den rätte. Men nu, när hon närmar sig 45 och fortfarande är barnlös singel så bestämmer hon sig för att göra någonting åt saken. Kosta vad det kosta vill.Missångerträsk. Lotta har fått nog. Hon och Magnus har inte legat med varandra på över ett år. Nu ska de åka till Paris och ta in på hotell, rädda äktenskapet och prova alla former av sex som de inte har testat hittills.
Två systrar, en innerstadsstockholmstjej och en småbarnsmamma i Lappland gör en hemlig överenskommelse om att hjälpa varandra. Men det går inte riktigt som de har tänkt sig.
Kommentar:
Nej, det går inte som de har tänkt sig. Det blir förvecklingar, missförstånd och oväntade händelser. Precis som det ska vara när det är Martina Haag som skrivt boken.
Jag älskar Martina Haag. Älskar, älskar, älskar! Hon är en av få svenska författare som kan skriva så här roligt och underhållande, det är bara hon och Emma Hamberg som lyckas med det i sin genre.
Det här är en riktig humörhöjare, fantastiskt rolig, förutsägbar javisst, men det spelar ingen roll. Jag tänker film hela tiden när jag läser, och jag tror att det bara är en tidsfråga innan vi får se Glada hälsningar från Missångerträsk på vita duken.
Det enda jag inte tycker om med Haags böcker är att de är alldeles för snabblästa, alternativt att hon kommer ut med nytt alldeles för sällan. Jag vill ha mer!
Fakta:
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 288
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Saker som jag trodde stenhårt på när jag var liten (men som nu, vid 44 års ålder, inte känns lika självklara längre):
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Boktokig, BokMamma och Angos bok- och filmblogg.
Calling Romeo - Alexandra Potter
Alexandra Potter blev direkt en favorit hos mig när jag tidigare i sommar läste hennes You're The One That I (don´t) Want. Jag blir lika förtjust i Calling Romeo, det här är riktigt bra chick-lit.Juliet är 30 år, jobbar på reklambyrå och lever tillsammans med sin pojkvän Will sen några år tillbaka. Allt börjar gå på rutin. Han somnar på soffan på kvällarna, strör smutstvätt omkring sig, och romantiken är helt försvunnen.
När Will så glömmer deras dejt på Alla Hjärtans dag samtidigt som Juliet blir neddränkt av en förbisusande sportbil tror hon att hennes kärlekssliv inte kan bli värre. Men det kommer att bli mycket mer komplicerat.
Föraren av sportbilen, Sykes, visar sig vara den nya stjärnan på en konkurrerande reklambyrå. En snygg och spännande man som börjar uppvakta henne och skämma bort henne. Men är han värd att riskera allt för?
Det finns en hel del likheter mellan den här boken och den förra jag läste, jag vet inte om det alltid är så eller om det slumpade sig i just de här historierna. Men båda involverar en spännande man, och en småtråkig man, en excentrisk väninna med judiskt påbrå, och en resa till Italien. Det känns ändå inte som en upprepning då historierna är olika i övrigt, men om det är ett genomgående tema i hennes böcker kanske det kan bli aningens tröttsamt.
Det är både roligt och känslosamt att följa Juliet och hennes val. Hon handlar och resonerar inte nödvändigtvis som man ska, men som man kanske gör, även om många nog låter det stanna vid just tanke och inte handling. Alla turer hit och dit gör läsningen till en underhållande resa och jag tänker bara "filmmanus" hela tiden. Att det skulle bli en utmärkt romantisk komedi är jag övertygad om.
Fakta:
Förlag: Hodder & Stoughton
Antal sidor: 369
Utgivningsår: 2010 (2002)
Första meningen: How would you feel if you were stood up?
Finns på Bokus och Adlibris.
Den perfekte mannen - Sheila O'Flanagan
Britt är inbjuden som föreläsare. Hon har skrivit årets bästsäljare, romanen Den perfekte mannen och anses vara en specialist på ämnet romantik och kärlek. Men kärlek är det sista hon tänker på efter ett kortvarigt äktenskap som slutade i katastrof.
Mia är förälskad i sin före detta pojkvän, sin dotters pappa, i hemlighet och lägger knappast märke till andra män, hur perfekta de än är.
Ombord finns också Leo Tyler, en mystisk man med ett besvärligt förflutet och den charmige kryssningschefen Steve Shaw. Medan resan fortsätter knyts nya band av vänskap och kanske av kärlek, trots att ingen av dem tänkt sig att det är möjligt.
Kommentar:
Jag har ett komplicerat förhållande till Sheila O'Flanagan. Jag läser alltid hennes böcker, men jag tycker aldrig att de är särskilt bra. Hon är en av giganterna inom sin genre, men jag kan faktiskt inte förstå varför. Nu har jag gett henne chans efter chans, men det blir uppenbarligen inte bättre än så här.
Jag fastnar aldrig för karaktärerna eller historien, det lyfter aldrig, utan maler på i ljummen halvfart hela tiden. Jag har tidigare läst Den jag ville ha, Luftslott, Inte han! och Syskonkärlek och jag skulle kunna använda samma ord för att beskriva dem alla: slätstrukna. Men uppenbarligen finns det något i slätstrukenheten som tilltalar mig, eftersom jag fortsätter läsa henne. Det är inte direkt dåligt, det bara.... är.
Det är sällan jag tycker böcker är för tjocka, men när det gäller O'Flanagan tror jag att de skulle tjäna på att kortas ner. De svenska översättningarna är oftast slarvigt gjorda med upprepningar av ord, stavfel och grammatiska fel. Det är onödigt och irriterande.
Fakta:
Förlag: Pocketförlaget
Antal sidor: 489
Utgivningsår: 2011
Första meningen: "Det står ett kalypsoband på kajen!"
Finns på Bokus och Adlibris.
Sandras bokhylla har också bloggat om boken.
Jag fastnar aldrig för karaktärerna eller historien, det lyfter aldrig, utan maler på i ljummen halvfart hela tiden. Jag har tidigare läst Den jag ville ha, Luftslott, Inte han! och Syskonkärlek och jag skulle kunna använda samma ord för att beskriva dem alla: slätstrukna. Men uppenbarligen finns det något i slätstrukenheten som tilltalar mig, eftersom jag fortsätter läsa henne. Det är inte direkt dåligt, det bara.... är.
Det är sällan jag tycker böcker är för tjocka, men när det gäller O'Flanagan tror jag att de skulle tjäna på att kortas ner. De svenska översättningarna är oftast slarvigt gjorda med upprepningar av ord, stavfel och grammatiska fel. Det är onödigt och irriterande.
Fakta:
Förlag: Pocketförlaget
Antal sidor: 489
Utgivningsår: 2011
Första meningen: "Det står ett kalypsoband på kajen!"
Finns på Bokus och Adlibris.
Sandras bokhylla har också bloggat om boken.
You're the One that I (don't) Want - Alexandra Potter
När Lucy är 18 år träffar hon Nate i Venedig, och hon vet direkt att han är Den Rätte. De kysser varandra under Suckarnas Bro vid solnedgången, vilket enligt legenden betyder att de kommer vara sammanlänkade för evigt.Tio år senare har de sedan länge förlorat kontakten, men Lucy har aldrig släppt tanken på honom. När hon flyttar till New York för legenden dem samman och de återupptar sitt förhållande.
I början är allt underbart, men mycket har hänt på tio år och de är inte längre samma personer. Är de verkligen rätt för varandra? Legenden visar sig vara närmast en förbannelse för det visar sig vara omöjligt att komma bort från varandra. Ödet för dem samman igen. Och igen. Och igen.
Det här är en galet bra och underhållande chick-lit! En bok du läser med ett leende på läpparna hela tiden, mysig och varm och med ett stänk av magi. Det är som att läsa en romantisk komedi, den är verkligen som gjord för att filmatiseras.
Jag har aldrig läst Alexandra Potter förut, men nu ska jag plöja mig igenom alla hennes tidigare utgivna böcker. Jag kan inte förstå att inget svenskt förlag nappat på att ge ut henne, hon förtjänar verkligen att översättas till svenska så att fler får möjligheten att läsa henne.
Fakta:
Förlag: Hooder & Stoughton
Antal sidor: 387
Utgivningsår: 2010
Första meningen: The summer heat creates a shimmering haze, through which Venice appears llike a Canaletto brought to life.
Bröllopsfixaren - Marita Conlon-McKenna
Maggie Ryan kan inte låta bli att para ihop olika personer eller matcha saker. Eftersom hon har tre snygga och smarta singeldöttrar som fortfarande är singlar så bestämmer hon sig för att sammanföra dem med varsin passande partner. Men hennes projekt visar sig mycket svårare än hon först trodde.Äldsta dottern Grace har givit upp hoppet om att träffa en vettig kille efter en lång rad olyckliga kärleksförhållanden, och inriktar sig i stället på sin karriär. Mellandottern Anna tror inte att hon ska hitta någon som kan leva upp till hennes romantiska ideal. Yngsta dottern Sarah är ensamstående mor till sin lilla dotter Evie och har inte någon tid över för drömmar om vare sig kärlek eller svärmeri.
Som den irländska mor hon trots allt är, tänker Maggie Ryan inte låta sig nedslås. Hon ska minsann se till så att döttrarna får de där förbaskade ringarna på sina fingrar.
Som den irländska mor hon trots allt är, tänker Maggie Ryan inte låta sig nedslås. Hon ska minsann se till så att döttrarna får de där förbaskade ringarna på sina fingrar.
Kommentar:
Tant-lit kanske man kan kalla den här boken, en chick-lit fast med lite äldre huvudperson och i ett långsammare tempo. En aning gammeldags känns den i stilen, men det har nog delvis med ämnet att göra, att till varje pris lyckas gifta bort sina döttrar.
Marita Conlon-McKenna är en irländsk författare, och bara det är en kvalitetsstämpel för mig. Marian Keyes, Deirdre Purcell, Sheila O'Flanagan och Cecelia Ahern är exempel på andra irländska författare jag gärna läser när jag vill ha kravlös underhållning. Det är något med berättandet, miljöerna och personerna som tilltalar mig, det familjära.
Det familjära finns med även här, i denna underhållande och varma feel-good historia. Visst är det förutsägbart, men det gör inte så mycket. Även om tempot är lågt så blir det aldrig långtråkigt. Det negativa är att det är lite väl många personer med i handlingen, och lite väl många historier att berätta. Men klart läsvärd semesterläsning av det lättsammare slaget.
Omslaget hade förresten passat väl in i den här samlingen.
Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 383
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Maggie Ryan tyckte att hon hade parat ihop saker och ting hela livet.
