Jag tokälskade Nick & Norahs oändliga låtlista när jag läste den i våras, och blev så glad när jag hittade filmen på biblioteket häromdagen. Det är ju alltid en viss tveksamhet inblandad när en omtyckt bok förvandlas till film, men det här blev faktiskt ganska lyckat!

Boken är fortfarande hundra gånger bättre, men man har lyckats fånga en del av den där varma och mysiga känslan. Det största problemet jag har är med filmens Nick, som spelas av Michael Cera. Inget fel på honom egentligen, men han stämmer inte alls överens med min bild av Nick. Han är för tråkig, för vanlig, för blek. Han blev en annan Nick, både till utseende och personlighet, än hur han var i boken. Norah är däremot klockren, liksom kompisen Caroline.

Vissa saker är inte alls som i boken, vissa scener är ändrade, borttagna eller nya, och vissa personer (som Tris!) är helt annorlunda i filmen. Men på det stora hela så är det här en riktigt mysig romantisk komedi med härliga New York som bakgrundskuliss. Så se den gärna - men läs boken först!

Fy, usch, blä vilken skitfilm, sällan eller aldrig kan ju filmer mäta sig med bokförlagan men i det här fallet var det pinsamt dåligt och långt ifrån boken. Karaktärerna är platta och livlösa och relationerna dem emellan skildras så ytligt eller inte alls. Man har också tagit bort så många viktiga bitar som skulle gjort filmen spännande.

Kanske är jag extra kritisk för att jag precis läst boken och har den i så färskt minne, men min man som inte läst boken gillade den inte heller. Jag hade stora förhoppningar eftersom den blivit så hyllad men jag fattar ingenting. Ingenting. Jag är bara arg. Skitfilm.