Hej syster - Navid Modiri

Hej syster. Vad fint att se dig. Välkommen till Sverige. Ställ ner väskan ett tag. Nej, jag behöver inte se ditt pass. Lägg undan dollarsedlarna. Hur har resan varit? Det här är Malmö, det tillhör Sverige.

Så börjar Navid Modiri sin berättelse. Men den började som ett Facebook-inlägg riktat till en flyktingkvinna han träffade på Centralstationen i Malmö, mitt under Sveriges "flyktingkaos". Inlägget fick stor spridning och delades över tiotusen gånger. Och nu har det blivit en bok i samma anda.
 
Hej syster är en berättelse om flykt och mellanförskap. Men man behöver inte vara invandrare och flykting för att känna igen sig. Du kanske inte behövt fly från ditt land, men säkerligen har du försökt fly från dig själv eller till något annat. Flykt är mänskligt. Så också önskan att höra till och känna sig hemma.
 

Jag har lyssnat på boken på Storytel, inläst av Navid Modiri själv, och han är en väldigt bra uppläsare. Den enda nackdelen är att det här är en bok som jag skulle vilja bläddra fram och tillbaka i, och stryka under kloka saker och vackra formuleringar. Det blir lite svårare med ljudboken. Navid Modiri är mycket skicklig på att använda språket. Hans ord går rakt in i hjärtat.

Hej syster är en stark, gripande och väldigt ärlig berättelse. Här samsas starka känslor, naken uppriktighet och minnen från barndomen med oväntade möten som golf med Jimmie Åkesson. Hej syster är också en berättelse som för människor närmare varandra. Vi är inte så olika när allt kommer omkring. Det är en fin, och för många en välbehövlig, påminnelse.
 
Fakta
Förlag: Forum
Antal sidor: 181
Utgivningsår: 2017
 
Finns på Bokus och Adlibris.

För att kunna leva: en nordkoreansk flickas resa till frihet - Yeonmi Park

Biografier/Personporträtt / Permalink / 0
Yeonmi Park drömde inte om frihet när hon flydde från Nordkorea. Hon visste inte ens vad frihet innebar. Det enda hon visste var att hon flydde för livet, att om hon och hennes familj stannade kvar skulle de dö - av svält, eller sjukdom, eller till och med genom avrättning. Det här är berättelsen om Parks kamp för att överleva i en av världens mest brutala och slutna diktaturer. Vi får följa författaren från uppväxten i den nordkoreanska gränsstaden Hyesan till flykten till Sydkorea via Kinas undre värld av människosmugglare och trafficking; och hur hon sedan utvecklas till en ledande människorättsaktivist - innan hon ens fyllt 21.
 
Kommentar:

Jag tycker väldigt mycket om Nordkorea-skildringar, detta bisarra land fascinerar mig och intresserar mig. Jag tycker mest om den första delen i Parks berättelse, om barndomen, om livet och vardagen. Där känns det som att man kommer henne nära. Men det är många bitar som blir väldigt ytliga i Parks berättelse. Hela flykten, människosmugglingen och den biten går inte på djupet och väcker därför fler frågor än jag får svar. Allting känns lite skevt. Om det beror på att hon inte riktigt orkar berätta om det eller för att hon inte är en god berättare vet jag inte. Jag saknar i alla fall en hel del från just den biten av hennes resa.  

När jag sedan googlar Yeonmi Park så ser jag att hon har fått mycket kritik för att hennes historia är påhittad och fabricerad, att många bitar är ren lögn. Det drar förstås en liten skugga över det jag precis läst, och befäster min känsla av att något inte stämmer. Utan att veta var sanningen ligger så är det nog inte särskilt konstigt om saker blir fel av två skäl, dels att hon berättar om saker som hände när hon var barn, väldigt traumatiska saker, och dels kan språkförbistringen spela in. Jag vill inte vara en sån som inte tror på hennes berättelse. Utan tvekan har hon varit med om många svåra saker, är det då så viktigt att allt är exakt korrekt? Nej, kan jag väl spontant känna, allt behöver inte vara exakt, jag kan ändå bli berörd och det hon berättar är viktigt.
 
Jag funderar också en del på hur man blir som människa av att växa upp utan att riktigt veta vad kärlek eller frihet är, inte ens förstå att det finns en värld utanför det "perfekta och mest framgångsrika" landet Nordkorea. Hur man ständigt lever med två spår i hjärnan, ett där indoktrineringen snurrar och ett annat där man registrerar vad man faktiskt ser med sina ögon som krockar med indoktrineringen, och ändå inte riktigt kunna förstå. När man som liten blir skickad till skolan med orden "tänk på vad du säger" istället för "ha det bra" eller "sköt om dig". Det går inte ens att föreställa sig.
 
Rent objektivt sett är dock detta inte en av de bättre vittnesskildringarna från Nordkorea som jag läst, men den är enkelt skriven och kan säkert vara en bra ingång för den som är nyfiken på livet i världens mest slutna land.
 
Några fler Nordkoreatips: Flykten från läger 14 av Blaine Harden, Inget att avundas av Barbara Demick och Alla monster måste dö av  Magnus Bärtås och Fredrik Ekman.
 
Fakta:
Originaltitel: In order to live
Förlag: Massolit
Antal sidor: 286
Utgivningsår: 2015
 
Finns på Bokus och Adlibris.

Halvvägs - Fredrik Reinfeldt

Biografier/Personporträtt / Permalink / 2
Att inleda en mening med "Jag är inte moderat, men..." känns lite unket och som att jag försöker dölja mina högerpolitiska tendenser i sann "Jag är inte rasist"-anda. Men det är faktiskt sant. Jag ÄR inte moderat, men jag älskar Fredrik Reinfeldt. Han är den bästa statsminister vi haft, trots att han är moderat.
 
Fredrik Reinfeldt som ledare imponerar på mig. Och Fredrik Reinfeldt som person fascinerar mig. Vem är han, bakom politiken? Hur har hans liv som statsminister sett ut? Men jag vet inte om den här boken ger mig så många svar på de frågorna. 
 
Halvvägs är om man vill vara lite elak ett enda långt CV, först gjorde han det och sen det och sen det, årtal och procentsatser staplas på varandra. För mig som då inte är moderat är det visserligen intressant att läsa om Reinfeldts resa, hur han förändrade hela partiet, målmedvetenheten och skickligheten. Det är imponerande och jag slås av hur oerhört tufft det måste ha varit att genomföra det här arbetet. Men hur mådde han på kvällarna? Hur kändes det egentligen att stöta på motgångar och att arbeta i motvind? 
 

Det här är en snäll bok. Han delar inte ut några kängor, på sin höjd en liten tåfjutt mot Göran Perssons eller någon annan stor ledares håll. Det hedrar honom samtidigt som det gör boken till väldigt tråkig läsning. Missförstå mig rätt, jag uppskattar en bok som är fri från personliga påhopp och uppgöranden, men det finns också väldigt lite av kritik eller personliga reflektioner. 

Ibland glimrar det till, och blir lite mer personligt. Till exempel när han berättar om situationer som när han blottade magen på Nobelmiddagen eller Gadaffi i talarstolen på FN-möte eller Anders Borgs förskolebesök. Små incidenter som skänker liv till berättandet, och jag är säker på att det finns många liknande händelser han hade kunnat inflika. Utan att det för den skull är kritik eller påhopp.
 
Halvvägs är en väldigt korrekt, saklig och präktig bok. Lite mer blod och liv, lite mer passion och dramatik hade inte skadat. Jag är övertygad om att det finns mer att berätta.
 
Fakta:
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Antal sidor: 380
Utgivningsår: 2015
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Till top