Den sista flickan - Nadia Murad

Biografier/Personporträtt / Permalink / 0
Som barn drömmer Nadia Murad om att bli historielärare eller öppna sin egen skönhetssalong. Livet i byn Kocho i norra Irak är lugnt och stilla. I augusti 2014 förändras allt. Nadia, som nyss fyllt 21 och fortfarande går i skolan, kidnappas och säljs som sexslav till Islamiska statens soldater. Sex av hennes bröder, och strax därefter även hennes mamma, mördas brutalt. Under tre månader utsätts hon för upprepande misshandel och våldtäkt innan hon slut lyckas fly.
 
Kommentar:
"Mest av allt önskar jag att jag är den sista flickan i världen med en berättelse som min."
 
Den sista flickan är Nadia Murads berättelse om sin tid i fångenskap hos IS, och det är en grym och omskakande berättelse. Det känns i hela kroppen, och det som gör mest ont är att det pågår just nu, i vår egen tid.
 
Nadia Murad börjar sin berättelse stillsamt. Hon växer upp i en liten bergsby, Kocho, i norra Irak, tillsammans med sin stora familj och alla släktingar. De är yazidier, ett minoritetsfolk med sin egen religion och traditioner, och lever sitt liv i skymundan. Jag tycker det är väldigt intressant och lärorik läsning, jag kände inte till yazidierna mer än till namnet.
 
Sakta men säkert förändras det politiska läget och i augusti 2014 intar IS-soldater Kocho. Invånarna sorteras upp likt boskap inför slakt. Unga män och pojkar kidnappas för att användas som mänskliga sköldar eller soldater. Unga kvinnor och flickor kidnappas för att bli sexslavar. Resten mördas. Nadia förs bort, hon utsätts för misshandel och våldtäkter, men lyckas efter tre månader fly.
 
Det här är en viktig berättelse, mycket stark och mycket läsvärd. Det här påminner om de ögonvittnesskildringar man läst från nazityskland, men den här gången kan man inte distansera sig genom att det hände för så länge sedan. Det här pågår just nu. Alla "moderna" inslag som mobiltelefoner och internet förstärker hela berättelsen och förankrar allt i nutiden. Och det blir omskakande på ett helt annat sätt. Jag blir både arg och rädd när jag läser - arg på religioner, arg på människor, arg på män.
 
Nadia Murad är idag bosatt i Tyskland. Hon är människorättsaktivist och goodwill-ambassadör för FN. 2016 nominerades hon till Nobels fredspris.
 
Fakta:
Originaltitel: The Last Girl: My Story of Captivity, and My Fight Against the Islamic State
Förlag: Albert Bonniers förlag
Antal sidor: 454
Utgivningsår: 2018
 
Finns på Bokus och Adlibris.

Mikael Persbrandt: Så som jag minns det - Carl-Johan Vallgren

Biografier/Personporträtt / Permalink / 1
Mikael Persbrandts självbiografi, författad av Carl-Johan Vallgren är en av de bästa svenska biografier jag läst. Inte bara för att det är en händelserik resa, utan också för att den är så väldigt bra skriven.
 
Allt för ofta författas biografier ihop med journalister som kanske kan skriva, men de är inga författare. Det blir lite annat i händerna på en sån som Carl-Johan Vallgren. Å andra sidan skulle kanske ett liv som Persbrandts bli intressant i händerna på vem som helst.
 
För det är en resa, en mörk resa, som tar oss med bakom kulisserna. Från barndomen, till Dramaten, genom missbruk, medgång och motgång. 
 
Där andra kanske på sin höjd gläntar på fönstret till sitt inre så sliter Persbrandt upp det på vid gavel och öser ut allt som gömmer sig. Det känns inte som att han håller tillbaka särskilt mycket, och även om vissa delar sägs ha blivit strukna så berättar han mer än nog. Han kan gå hårt åt andra, namnge, kritisera och förakta. Men den han går absolut hårdast åt är sig själv.
 
Det finns gott om oförglömliga scener och minnesbilder - som Börje Ahlstedts sjuka grovporrbilder, den förfärliga julklappsmassakern eller det tragiska samtalet med Skavlan genom brevinkastet. 
 
Så som jag minns det är en självutlämnande, narcisstisk, skamfylld och brutal historia som inte lämnar någon oberörd.
 
Fakta:
Förlag: Albert Bonniers förlag
Antal sidor: 432
Utgivningsår: 2017
 
Finns på Bokus och Adlibris.

Spelet är spelet - Leo Carmona och Cyril Hellman

Biografier/Personporträtt / Permalink / 0
Det börjar med småbrott och bax, men leder snart in i det största gangsterkriget i Sveriges historia. 22-årige Carlos ville aldrig bli gangster, så hur hamnade han här?

Som pojke flyr Carlos och hans familj Pinochetregimen i Chile och tar sig till det löftesrika landet i norr. De hamnar i Jordbro, ett av Sveriges mest utsatta miljonprogramsområden, där drömmarna om det nya livet snabbt går i kras. Carlos hänger i centrum och på gatan och dras med tiden allt djupare ner i Stockholms undre värld. Vänner blir till fiender och plötsligt svävar Carlos i livsfara.
 
Kommentar:

Spelet är spelet är Leo ”Kinesen” Carmonas berättelse, skriven tillsammans med Cyril Hellman. Carmona dömdes 2004 till livstids fängelse för anstiftan till mord. 

Det är en hård och tuff gangstermiljö som skildras. Fjärran från min egen vardag och en livssyn så långt ifrån min egen. Jag kan inte riktigt förstå den här hetsen efter pengar och status, heder och ära.
 
Jag har lite svårt att komma in i handlingen. Det är jobbigt att läsa med alla slanguttryck, men det köper jag ändå, det är hans språk. Men jag tycker att handlingen är lite rörig. Det växlar mellan dåtid och nutid, men händelserna är ofta så snarlika att det är svårt att hänga med i de olika händelseförloppen. Spännande blir det först mot slutet. Personerna är också väldigt lika varandra, det är många namn som nämns och ingen får man  komma riktigt nära. Inte ens Carmona själv.
 
Jag tycker också att Spelet är spelet blir lite av en antiklimax då inget om Arlandarånet nämns - inblandningen i det berättade Carmona om i samband med att den här boken släpptes. Bra ur PR-synpunkt, och det kommer med all säkerhet en bok till. Mer para till Carmona. Spelet är spelet.
 
Fakta:
Förlag: Forum
Antal sidor: 333
Utgivningsår: 2017
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Till top