Vad hjärtat aldrig glömmer - Kelly Rimmer

Trzebinia, Polen, 1939. Alina Dziak har vetat att hon kommer att gifta sig med sin bästa vän Tomasz sedan hon var 9 år gammal. Som förlovad 15-åring oroas hon inte av ryktena om att nazisoldater närmar sig den polska gränsen. Hon litar på sin familjs lugnande ord och drömmer i stället om dagen då Tomasz återvänder från universitetet i Warszawa. Sakta men säkert kryper ockupationen framåt och när hela deras liv är på väg att falla samman försvinner hennes älskade Tomaz.
 
Florida, USA, 2019. När Alices älskade mormor läggs in på sjukhus hittar hennes familj en låda innehållande en liten lädersko, ett brev och ett foto på en ung man. Stroken som drabbat Alice mormor har påverkat hennes språkcentrum, men med hjälp av bilder och enstaka ord vädjar hon till sitt barnbarn att uppfylla hennes sista önskan: att resa till hennes barndoms Polen och hitta sanningen. 
 

Kommentar:
Vad hjärtat aldrig glömmer är en mycket bra och gripande roman av Kelly Rimmer. Rimmer brukar ha en tendens att tippa över för mycket åt det sentimentala hållet men här blir det alldeles lagom gråtmilt. Det här är också lite annorlunda från vad Rimmer tidigare skrivit, med tanke på det historiska perspektivet. Det är en bra blandning av dåtid och nutid, båda delarna är lika starka men på olika sätt. Jag tror nog att det här är det bästa hon skrivit hittills.

Jag tycker mycket om den historiska delen där den katolska polska befolkningen står i fokus för berättandet. Det är levande gestaltat med livet på gården, bylivet, spänningarna och den stämning som rådde. Men jag tycker lika mycket om berättelsen i nutid. Alices familjeliv är trovärdigt skildrat. Sonen Eddie har en autismdiagnos, och den utmaning som det innebär att ha ett barn med särskilda behov beskrivs så väl. 

Alice som karaktär växer genom berättelsens gång, och det gör även Alina. Alina är från början naiv och blåögt förälskad, men hon visar sig besitta både mod och styrka. De är två starka karaktärer vars utveckling är intressant att följa.

Det här är känslosamt, starkt och gripande, utan att bli för sentimentalt.

Jag har läst boken på engelska: The Things We Cannot Say.

Fakta:
Originaltitel: The Things We Cannot Say
Förlag: Louise Bäckelin förlag
Antal sidor: 431
Utgivningsår: 2019

Finns på Bokus och Adlibris.