Det som aldrig fick ske: Skolattentatet i Trollhättan - Åsa Erlandsson

Verklighetsskildringar / Permalink / 0
Det som aldrig fick ske är en djuplodande skildring av skolattentatet i Trollhättan den 22 oktober 2015. Där är gärningsmannen och hans familj, utanförskapet och det riktade hatet. Där är de poliser som först anlände till platsen, som berättar om sitt agerande och om den tid som följde på dådet. Och där är berättelsen om tre familjer som förlorade en nära familjemedlem i ett land dit de kommit för att fly undan våld och förtryck.
 
Kommentar:

Som den drabbar mig, Åsa Erlandssons reportagebok om skolattentatet i Trollhättan. Hårt och skoningslöst. Jag blir så berörd, ända längst inne i själen. Den drabbar mig djupt och personligt. Det är svårt att läsa, och ännu svårare att skriva om. Den kommer mig av olika anledningar väldigt nära.

En oktobermorgon för två år sedan stegade Anton Lundin Pettersson in på Kronan i Trollhättan, beväpnad med ett svärd, maskerad, förberedd på att döda, och förberedd på att själv dö. Men varför? Vad var det som ledde fram till den händelsen?
 
Åsa Erlandsson gör ett försök att komma under skinnet på gärningsmannen, kartlägger hans sista tid, hans relationer (han har inte så många), spårar honom på nätet, samtalar med hans bror. Några frågor får svar, nya frågor kommer till.
 
Jag tänker på ensamhet och utanförskap, vad det kan göra med en människa. Hade det här dådet kunna avvärjas om någon hade förstått ensamheten och isoleringen? Varför såg ingen? Och jag vet också hur lätt det är för omgivningen att inte se, att välja att titta bort, att tänka att det ordnar sig. Men hur många ensamma unga män finns det där ute, som det pyr i, som hatar sig själv, och låter sitt självhat spilla över på omvärlden? Den gemensamma nämnaren, oavsett etnicitet eller religion, eller anledning till hatbrott och terrordåd, är utanförskapet.
 
Jag tänker också - varför är det så tyst om attentatet? Det skrevs mycket när det hände, men sen då? Hade vi uppmärksammat årsdagar och tänt ljus och hållt minnesstunder i högre grad om offren haft en annan hudfärg? En jobbig tanke att tänka.
 
Jag tänker också på hur viktigt det är med möten, att motverka segregation, att människor från olika grupper kan mötas och lära känna varandra. Inte sitta på varsitt håll och hata.
 
Det här är otroligt jobbig läsning, det gör ont i hela kroppen. Starkt och känslosamt, och en av årets viktigaste böcker. Missa den inte.
 
Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 359
Utgivningsår: 2017
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Till top