Skotten i Köpenhamn: ett reportage om Lars Vilks och yttrandefrihetens gränser - Niklas Orrenius

Verklighetsskildringar / Permalink / 1
Lars Vilks bor på hemlig ort med livvakter dygnet runt. 2015 överlevde han den terrorattack i Köpenhamn som krävde två liv. Han drömmer om att ställa ut sina verk på nytt. Men Vilks är radioaktiv. Det handlar om terrorskräck - men också om politik. Vems ärende går han?
 
En idé till en bok om extremism, terror och rädslor tog form. Skulle det gå att ta rygg på Vilks, trots de massiva säkerhetsarrangemangen? Och skulle man i så fall kunna få syn på vår tid, vårt samhälle och dess blinda fläckar?
 
Kommentar:

Skotten i Köpenhamn är väldigt intressant läsning, men det är också en svår bok att förhålla sig till. Det är lätt att fastna i ett tyckande - vad man tycker om islam, om Lars Vilks, eller om den där rondellhunden. Och allt kan man tycka både bra och dåligt om, inget är svart eller vitt.

Jag blir bekymrad över hur Sverige egentligen hanterat Lars Vilks. Konstnärssverige, journalister och politiker har tagit avstånd. Det är inte många som försvarar hans rätt att uttrycka sig. Efter attentatet mot Charlie Hebdo blev alla #jesuischarlie och försvarade yttrandefriheten, men terrorattacken i Köpenhamn passerade utan att någon #jagärlars dök upp. Vilks får skylla sig själv tycker man, och när han dessutom figurerar i tvivelaktiga högerextrema sammanhang drar folk åt sig öronen ännu mer. Själv känner jag att jag greppar honom lite bättre efter att ha läst den här boken. Jag kan inte säga att jag förstår honom, jag undrar om någon annan än han själv gör det, men jag hyser en beundran och en respekt för hans mod. Jag fattar att det är större än teckningarna, hans konstverk är själva efterspelet, alla reaktioner, fördömandet, hatet, frågorna.
 
Men Skotten i Köpenhamn handlar inte bara om Lars Vilks utan den handlar i högsta grad om Sverige idag, om den framväxande extremismen, om IS-rekryteringar, vivallajihadister och takfirister. Skrämmande läsning, och väldigt tragiskt.
 
Det hela slutar hoppfullt med ett inslag om en iransk, kvinnlig konstnär som vill måla profeten Muhammed. Jag hoppas att hon gör det. Och att konstnärer aldrig slutar våga vara kontroversiella.
 
Fakta:
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 411
 
Finns på Bokus och Adlibris.
 
 
 
#1 - - Lena:

Den boken låter onekligen intressant.

Till top