Jonny Liljas skuld - Olle Lönnaeus

Jonny Lilja är inte bara spelmissbrukare. Han är också narkotikaspanare vid Malmöpolisen. En synnerligen olämplig kombination. Efter att ha förlorat ett parti poker med skyhöga insatser står han i skuld till maffiabossen Ratko Jokovic, en skuld som han betalar av genom att svika sitt yrke - och sig själv.
 
Jonnys fru har lämnat honom.Speldjävulen är hans enda följeslagare. En kväll dricker han ett par flaskor vin och bestämmer sig för att göra slut på eländet. Han beger sig till Haväng på Österlen. Just som han ska hänga sig i en ek får han syn på en flicka som sitter lutad mot en trädstam. Hennes handleder är uppskurna. 
 
Flickans död avskrivs av polisen som självmord. Men Eva Ström vid Ystadspolisen kan inte låta bli att forska vidare i fallet. På var sitt håll börjar Jonny och Eva ana att flickan inte dött för egen hand. Det kan finnas kopplingar till andra unga kvinnor som avlidit under oklara omständigheter.
 
Kommentar:

Jag är ganska fördomsfull när det kommer till bokval. Fula omslag ratar jag. Boktitlar som inte klingar bra ids jag inte läsa. Detsamma gäller för författarnamn. Och Jonny Lilja är ett så fånigt namn på en huvudperson, jag tänker bara på Svenne Berka, Kalle Kula och så vidare, så den här boken hamnade långt utanför min intressesfär när den kom ut förra året. Och till på köpet har så många hyllat den, ytterligare en grej som driver mig bort från en bok istället för till den. Så vi har inte haft en lätt inledning på den här relationen, Jonny Lilja och jag. Men nu har jag i alla fall läst.

Och jo. Visst är den bra. Mina fördomar kom sig på skam (som de så ofta gör när de konfronteras med verkligheten). Olle Lönnaeus tar den där schablonmässiga frånskilde, relationshämmade och alkoholiserade polisen ett steg längre, och gör honom dessutom till en feg och osympatisk person, som inte ens klarar av att ta livet av sig. Jonny Lilja är verkligen nere på botten. 
 
Själva historien är sådär intressant tycker jag, det är karaktärerna och miljöerna som lyfter boken för mig. Och framför allt mörkret. Jag tar inte plats i hyllningskören, men det är en riktigt bra deckare och jag ser fram emot att läsa kommande böcker.
 
Fakta:
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 384
Första meningen: Korparna kraxade om döden.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är och dagarna går..

 

 

Kommentarer :

#1: Lena

Denna boken har jag inte ens lagt märke till tidigare. Får kika närmare på den.

skriven
#2: Monika

Sambon kom hem med denna i höstas och hade det inte varit för att jag brukar läsa hans reportage i tidningen så skulle nog boken ha fått vandra vidare. Har dock inte läst den än så jag vet inte om jag gillar den :)

skriven

Kommentera inlägget här :