Lollo - Linna Johansson

Skönlitteratur / Permalink / 0
Lollo och Lidija vet inte vad de vill med sina liv. De vet bara vad de inte vill: vuxenlivets konventioner och bojor, familj, jobb och leda. Efter gymnasiet väljer de i stället att bara driva runt. Men nu börjar tiden rinna ut, pengarna är slut och rastlösheten plågar dem.
 
Då sker ett oväntat möte. En karismatisk ledare välkomnar dem in i sin krets, där festerna avlöser varandra och pengar inte är något problem. Men vad som ser ut som en dröm - som en plötslig och oväntad räddning - visar sig snart vara någonting helt annat.
 
Kommentar:

Passivitet och hopplöshet är känslor som flödar genom hela den här romanen, en roman som egentligen gör mig rätt så ledsen. Det är märkligt att ju mer globaliserad världen blir, vi reser över hela världen, har vänner i andra länder, vet mer om omvärlden än någonsin förut - och parallellt med detta lever unga människor i sin lilla förort, i sitt eget huvud, bryr sig inte så mycket om något annat än sig själv, och föraktar människor som vill något mer. Världen ligger för era fötter ungar, ta för er. Men för vissa ligger världen längre bort än någonsin. 

Lollo är en sådan person. Hon har fastnat i något slags håglöst och viljelöst stadium där det enda som spelar roll är att hänga med kompisen Lidija och dricka folköl hela dagarna, att bara glida genom tillvaron utan minsta möjliga motstånd. Jobba? Helst inte. Helst inte anpassa sig alls till samhällets normer och regler. Bara vara. Tillsammans är de oövervinnerliga. Lollos och Lidijas uppfattning av sig själva skiljer sig en del från omgivningens eller läsarens. Ju längre in i berättelsen vi kommer, ju mer skaver deras bild, även för dem själva. Och det blir en mörk, nedåtgående spiral, det blir mer och mer destruktivt.
 
Jag tycker det här är en riktigt bra bok, jag tycker om Linna Johanssons språk och berättarstil. Det är färg och gråskala på samma gång. Lollo väcker känslor av alla möjliga slag. Mest sorgsenhet. Och den är väl värd att läsas.
 
Fakta:
Förlag: Modernista
Antal sidor: 319
Utgivningsår: 2015
Första meningen: Hon kom inte hem förrän vid fem.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Bokomaten och och dagarna går...

Att älska i nöd och lust - Eliza Kennedy

Chick-Lit / Feelgood / Permalink / 0
Lily Wilder är advokat och bor i New York. Hon har fantastiska vänner och tre mammor - alla har varit gifta med hennes pappa, hon älskar dem alla och alla älskar Lily. Hennes pappa älskar kvinnor och kan aldrig få nog. Och Lily brås på sin pappa - hon älskar män, och är inte precis den trogna typen. Nu är Lily förlovad, men ingen tycker egentligen att hon borde gifta sig. Hon är för impulsiv, för karltokig, tycker för mycket om att ta en drink eller två - eller fem ...
 
Lilys fästman Will är arkeolog, briljant och charmerande, ett riktigt kap. Han älskar henne, men känner han den sanna Lily? Lily tycker om Will, men älskar hon honom? Bröllopet närmar sig och gästerna anländer en efter en. Samtidigt kräver Lilys arbetsgivare att hon ska ta över en komplicerad skadeståndstvist dagarna före bröllopet, något som inte är så lätt med tanke på alla sena nätter ... Lily går ut med sina tjejkompisar, blir hejdlöst förälskad i nya män varenda kväll, dricker för många drinkar, skrattar sig till sömns - och det blir allt tydligare att hon kanske är på väg att begå ett fruktansvärt misstag - äktenskap passar henne inte.
 
Kommentar:

Den här boken marknadsförs med raden "Inte sedan Bridget Jones dagbok har det kommit en så rolig bok som Att älska i nöd och lust." Inget kan vara mer fel. Det här är nästan det tråkigaste jag läst. I sanningens namn så förtjänar inte den här boken att jämföras med Bridget på något som helst plan. Den enda gemensamma nämnaren är att i båda böckerna finns en kvinnlig huvudperson.

Att älska i nöd och lust låter som en kul historia när man läser baksidestexten, men det här var en enda plågsam resa som bjöd på några (väldigt få) småroliga moment, men hela boken känns krystad och konstruerad. Allt från karaktärerna till dialogen till själva handlingen. 
 
Jag har sällan stött på en karaktär som jag ogillar så mycket som Lily. Ska det här handla om kvinnlig sexualitet? Att det är härligt med en kvinna som tar för sig och gör vad hon känner för och säger saker utan att tänka? Jomenvisst är väl det härligt. Samantha i SATC är en sån typ av karaktär, och hon hymlar inte med det. Men Lily är något helt annat. Hon har antagligen en handfull psykiatriska diagnoser och då blir det bara tragiskt. Ska man applådera henne för att hon "beter sig som en man"? Vilket hon absolut inte gör, hon beter sig som en idiot, men är det det som är grejen? Att man ska heja på henne? Vem skrattar åt det här? Vem tycker att Lily är rolig? Jag fattar ingenting. Gift dig eller skit i det, jag bryr mig överhuvudtaget inte om hur det går för henne och Will.
 
Humorn, om man nu ens ska prata om humor eftersom jag tycker den är obefintlig, kan eventuellt återfinnas hos vissa av de övriga, väldigt överdrivna, karaktärerna, men nä. Ingen bok för mig. Det är den här typen av böcker som ger chicklit dåligt rykte, och att den blivit upplockad och översatt till svenska förvånar mig. Är det nån som läst den och gillat den som kan tala om för mig vad det är jag inte fattar?
 
Fakta:
Originaltitel: I Take You
Förlag: Lind & Co
Antal sidor: 367
 
Finns på Bokus och Adlibris.
 
 
 
 

För att kunna leva: en nordkoreansk flickas resa till frihet - Yeonmi Park

Biografier/Personporträtt / Permalink / 0
Yeonmi Park drömde inte om frihet när hon flydde från Nordkorea. Hon visste inte ens vad frihet innebar. Det enda hon visste var att hon flydde för livet, att om hon och hennes familj stannade kvar skulle de dö - av svält, eller sjukdom, eller till och med genom avrättning. Det här är berättelsen om Parks kamp för att överleva i en av världens mest brutala och slutna diktaturer. Vi får följa författaren från uppväxten i den nordkoreanska gränsstaden Hyesan till flykten till Sydkorea via Kinas undre värld av människosmugglare och trafficking; och hur hon sedan utvecklas till en ledande människorättsaktivist - innan hon ens fyllt 21.
 
Kommentar:

Jag tycker väldigt mycket om Nordkorea-skildringar, detta bisarra land fascinerar mig och intresserar mig. Jag tycker mest om den första delen i Parks berättelse, om barndomen, om livet och vardagen. Där känns det som att man kommer henne nära. Men det är många bitar som blir väldigt ytliga i Parks berättelse. Hela flykten, människosmugglingen och den biten går inte på djupet och väcker därför fler frågor än jag får svar. Allting känns lite skevt. Om det beror på att hon inte riktigt orkar berätta om det eller för att hon inte är en god berättare vet jag inte. Jag saknar i alla fall en hel del från just den biten av hennes resa.  

När jag sedan googlar Yeonmi Park så ser jag att hon har fått mycket kritik för att hennes historia är påhittad och fabricerad, att många bitar är ren lögn. Det drar förstås en liten skugga över det jag precis läst, och befäster min känsla av att något inte stämmer. Utan att veta var sanningen ligger så är det nog inte särskilt konstigt om saker blir fel av två skäl, dels att hon berättar om saker som hände när hon var barn, väldigt traumatiska saker, och dels kan språkförbistringen spela in. Jag vill inte vara en sån som inte tror på hennes berättelse. Utan tvekan har hon varit med om många svåra saker, är det då så viktigt att allt är exakt korrekt? Nej, kan jag väl spontant känna, allt behöver inte vara exakt, jag kan ändå bli berörd och det hon berättar är viktigt.
 
Jag funderar också en del på hur man blir som människa av att växa upp utan att riktigt veta vad kärlek eller frihet är, inte ens förstå att det finns en värld utanför det "perfekta och mest framgångsrika" landet Nordkorea. Hur man ständigt lever med två spår i hjärnan, ett där indoktrineringen snurrar och ett annat där man registrerar vad man faktiskt ser med sina ögon som krockar med indoktrineringen, och ändå inte riktigt kunna förstå. När man som liten blir skickad till skolan med orden "tänk på vad du säger" istället för "ha det bra" eller "sköt om dig". Det går inte ens att föreställa sig.
 
Rent objektivt sett är dock detta inte en av de bättre vittnesskildringarna från Nordkorea som jag läst, men den är enkelt skriven och kan säkert vara en bra ingång för den som är nyfiken på livet i världens mest slutna land.
 
Några fler Nordkoreatips: Flykten från läger 14 av Blaine Harden, Inget att avundas av Barbara Demick och Alla monster måste dö av  Magnus Bärtås och Fredrik Ekman.
 
Fakta:
Originaltitel: In order to live
Förlag: Massolit
Antal sidor: 286
Utgivningsår: 2015
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Till top