Godnattsagor för barn som dricker - Marjaneh Bakhtiari

Skönlitteratur / Permalink / 0
Det är Tehran vintern 2012. Snöflingor stora som bomullstussar faller och faller över den väldiga grå staden. I en lägenhet träffas de medelålders tvillingsystrarna Shahla och Zohreh för att diskutera den kommande minneshögtiden för deras bortgångne far. Fast mest av allt pratar de skit om morsan. Deras orubbliga, självupptagna mamma, Makrokh Akbarian. Men egentligen, innerst inne, handlar oron och upprördheten om allt det andra. Det som de och deras generation har varit med om.
 
Kommentar:

Marjaneh Bakhtiari är den sortens författare som får världen att krympa samtidigt som läsaren vidgar sina vyer. Och bara det är nog för att läsa henne. Jag tyckte mycket om hennes förra bok Kan du säga schibbolet? men jag är inte riktigt lika förtjust i Godnattsagor för barn som dricker. Jag saknar vassheten och humorn.

Men igenkänningsfaktorn finns där. Samma vardagliga problem dyker upp i Tehran (genomgående stavat så) som i vilken svensk stad som helst. Medelålders systrar går på yoga, oroar sig för sina söner, suckar över sina män och käbblar om vem som ska ta hand om deras gamla mamma, som i sin tur ältar förlusten av älsklingssonen som dog martyrdöden. (Just söner som dör martyrdöden är kanske inte det vanligaste för svenska pensionärer att älta om, men i alla fall.) Allt som sker i Tehran sker mot bakgrund av revolutionen, den ligger både som en våt filt och en glöd i medvetandet.
 
Jag tycker om det poetiska språket, men jag tappar intresse för själva berättelsen. Jag tycker om vissa bitar, som är verkligt träffande, men den stora helheten blir tyvärr ganska ointressant.
 
Fakta:
Förlag: Ordfront förlag
Antal sidor: 302
Utgivningsår: 2013
Första meningen: Hennes hostande och hennes puffande.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Bloggbohemenoch dagarna går och Boklysten.
Till top