Överlevarna - Wendy Holden

När de tre kvinnorna kom till Auschwitz var de alla gravida. Ingen av dem kände varandra. Alla tre hemlighöll de sin graviditet in i det sista. Fortfarande omedvetna om varandras existens, förflyttades de så småningom i krigets slutskede till det österrikiska förintelselägret Mauthausen – en resa som tog 17 dagar.
 
En av kvinnorna födde sitt barn strax före resan, den andra födde under resan och den tredje födde precis när hon nått Mauthausens grindar. Tack vare sina medfångar och vänliga människor i byarna och städerna de passerat på vägen dit, och trots extrem undernäring, hade kvinnorna mirakulöst klarat sig. Och det mest fantastiska av allt: deras barn överlevde.
 
Kommentar:

Tänk att du står naken, på ett lerigt fält, med avrakat hår, och blir granskad av Joseph Mengele som frågar dig om du är gravid. Du vet att svaret ja eller nej är skillnaden mellan liv och död, men du vet inte om det är ja eller nej som är rätta svaret. Priska, Rachel och Anka svarar alla nej, och det blev deras räddning i den stunden. 

Det här är en stark historia om tre unga kvinnor som föder sina barn i koncentrationsläger, och både de och barnen överlever mot alla odds. Det är helt otroligt och går inte att föreställa sig hur de här tre mödrarna måste ha känt det både under graviditeten och efter födseln. Hur klarar man av det? Men å andra sidan var det kanske just graviditeten som gjorde att de överlevde. De hade något att leva för.
 
Här finns många detaljrika minnen som gör historien mer levande. Anka beskriver hur hon ofta använde sin favoritfilm Borta med vinden och Scarletts "Jag tänker på det imorgon" för att klara sig genom dagen. Eller hur kvinnorna blir tilldelade kläder i lägret - en del fick galaklänningar med bar rygg, en del kunde få mäns långkalsonger och en blus, en sådan udda samling kläder på de här magra, rakade lägerfångarna framkallar surrealistiska bilder på näthinnan.
 
Men allt är inte bara ohyggligheter och fasa. Det finns ljuspunkter också. Till exempel de personer ur den tyska lokalbefolkningen som hjälper, som sticker till en extra brödbit, eller vakterna som ser mellan fingrarna.  
 
Jag har själv besökt Mauthausen. Ett tungt besök. Det var en regnig aprildag och jag och mina vänner var i princip de enda besökarna där. Det gjorde allt så mycket mer äkta, vi kunde gå i vår egen bubbla och ta in allting på egen hand. Det gråa, tunga vädret, ödsligheten, stämningen låg som ett lock över hela lägret. Det brann levande ljus i gaskammaren och likrummen, i kremeringsugnarna och vid minnestavlorna. Det går knappt att ta in eller förstå, inte ens när man ser det med egna ögon. Men det är så viktigt att försöka. Både genom att läsa ögonvittnesskildringar eller besöka de här platserna. 
 

Två kvinnor på väg in till Mauthausen. Vi går dock in av fri vilja.
 

En av montrarna, fyllda med skor. Skor, skor, skor...
 

Gaskammaren. Kvinnorna i boken hade sådan tur att Zyklon B hade precis tagit slut när de kom till Mauthausen. De klarade sig, men alla hade inte sådan tur.
 
Fakta:
Originaltitel: Born Survivors
Förlag: Massolit
Antal sidor: 380
Utgivningsår: 2015
 
Finns på Bokus och Adlibris.
 
 

#1 - - mathias:

dom var jätte duma