Glupahungern - Andrea Lundgren

Långt inne i de norrbottniska skogarna ligger Djuptjärn. Endast en person vet var, och vet att den ingått en pakt med träden omkring för att skydda något den har intill sig. För djupt i det svarta vattnet döljer sig en kraft som törstar och bidar sin tid.
 
Några mil därifrån har Elina och Erik sin gård, där växer fyra barn upp. Ibland har traktens enstöring Sup-Linus vägarna förbi. Livet går sin gilla gång, tills den kväll då Linus stupfull försvinner rakt ut i vinternatten med Erik efter sig. Nog är det bara lilla Ingrid som förstår vad det är som kommer att hända.
 
Så släpps den kraft fri som ska påverka tre generationer kvinnor på ett avgörande sätt. Elina, Ingrid och hennes omättliga dotter Baba.
 
Kommentar:

Glupahungern är en släktkrönika vävd av magi och realism. En saga för vuxna som handlar om kvinnoöden, slukare och dykare, naturen och inte minst Glupan. En hunger, en drift så stark att den kan driva en drabbad människa till vansinne.

 Andrea Lundgrens språk är på sina håll vindlande vackert, speciellt vid alla beskrivningarna av de trolska miljöerna i skogen. På andra håll sägs det inte så mycket alls utan man får gissa sig till vad som händer och varför. Delar av dialogen är skriven på bondska, och det skänker en alldeles speciell känsla och melodi. Det blir äkta och det blir nära. Berättelsen suger tag redan från början, den lockar och drar på ett suggestivt sätt. Men jag tycker den tappar det där suggestiva mot slutet. Det är som allra starkast, och vackrast, från början.
 
Glupahungern är en annorlunda läsupplevelse, och med sin blandning av saga och verklighet sticker den ut. Jag blir inte uppslukad, jag blir bitvis förtrollad och bitvis förbryllad. Men den är väl värd att läsas.
 
Fakta:
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 237
Utgivningsår: 2014
Första meningen: Det fanns något i skogen.
 
Finns på Bokus och Adlibris.

Kommentera inlägget här :