Svara om du hör mig - Ninni Schulman

Deckare / Permalink / 2
Tidigt en oktobermorgon samlas Uvanås jaktlag utanför slaktboden för att tillbringa dagen i Tiomilaskogen. Efter några timmar återfinns Pär Sanner, en av älgjägarna, död på sitt pass medan hans fjortonåriga dotter som varit med honom är försvunnen. Mordutredningen kompliceras ytterligare av att Hagforspolisens nytillsatta krimchef Petra Wilander är lika misstänkt som någon annan i jaktlaget.
 
Samtidigt presenterar Värmlandsbladet sitt stora sparpaket. För att rädda sitt jobb och sin redaktion granskar den föräldralediga journalisten Magdalena Hansson mordet och tar därmed risker som äventyrar hela familjens säkerhet. Livet i den lilla byn blir en mardröm för Pärs änka när deras hemligheter grävs fram en efter en. Och vem är egentligen vän och vem är fiende när det knackar på dörren?
 
Kommentar:

Jag tyckte väldigt mycket om Ninni Schulmans debut, Flickan med snö i håret, och även uppföljaren Pojken som slutade gråta föll mig i smaken trots att den inte nådde upp till samma nivå som debuten. Svara om du hör mig är helt okej, men jag tycker nog att det här är den svagaste av de tre böckerna. 

Det jag gillar mest med Ninni Schulmans böcker är den realistiska skildringen av livet i en liten glesbygdskommun. Tidningsdöd, varghat, och alla har kopplingar till alla. Styrkan ligger i det vardagliga, relationerna och människorna och det är lätt att känna igen sig. Kriminalhistorien är det sekundära, och den här gången känns det som att det mest står och stampar. Det finns en del logiska tveksamheter, men klurigt är det, och det är en helt okej Hagfors-deckare.
 
I maj kommer fjärde delen, Vår egen lilla hemlighet. Den ser jag fram emot.
 
Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 415
Utgivningsår: 2014
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Fiktiviteter, ...och dagarna gårMaddes bokblogg och Mysterierna
 
 

Odinsbarn (Korpringarna 1) - Siri Pettersen

Ungdomsböcker / Permalink / 4
En man från norr sticker kniven i ett spädbarn, för att dölja att hon är född utan svans. Flickan överlever och får namnet Hirka. När hon är femton vintrar gammal får Hirka veta att hon är ett odinsbarn - ett svanslöst odjur från en annan värld. Myten säger att odinsbarn för med sig röta och död.
 
Samtidigt sprider sig rykten och oroligheter i landet. Gamla maktkamper väcks till liv, krig hotar att bryta ut och folk överger sina hem i fruktan för varelser som ingen har sett på tusen år.
 
Det verkar som om Hirka inte är den enda som tagit sig igenom stenportarna från den andra världen och plötsligt vänds alla blickar mot henne.
 
Kommentar:

Jag brukar inte läsa fantasy och säger alltid att jag inte gillar fantasy när någon frågar. Fantasy är för mig synonymt med Tolkiens Sagan om ringen eller Bilbo och jag kommer bara inte igenom böckerna eller filmerna. De är ingenting för mig.

Men när jag tänker efter så finns det en hel del fantasy eller åtminstone fantasy light som jag gillar, och gillar väldigt mycket. Marion Zimmer Bradleys Avalon-serie till exempel. Eller mitt livs största läsupplevelse Sagan om Isfolket?  Den serien borde väl räknas som fantasy light? Och om det är sant att också Cirkeln och Hungerspelen räknas in i fantasygenren så inser jag helt plötsligt att jag måste börja omvärdera och kalla mig själv fantasy-light-fantast.
 
Odinsbarn räknas som en bok för unga vuxna, och den faller mig i smaken kanske just därför. Det går lätt att läsa och ta till sig den här underliga världen med sina krångliga namn. Det blir inte för tungt och komplicerat utan går hyfsat lätt att få grepp om vem som är vem och vilken koppling de har till varandra. Däremot greppar jag inte riktigt varför allt som händer händer. Saker bara är som de är, men jag känner inte att jag förstår varför. Ibland tappar jag bort mig, framför allt när det segar en del i mittenpartierna som gör att jag förlorar intresset för ett tag. Men överlag går det bra att hänga med bland siare, skuggor och jordblinda.
 
Hirka är ett odinsbarn, en menskr, och jag gillar att det är människan, hon utan svans, som är den annorlunda. Både hon och Rime som är huvudpersonerna är starka karaktärer som jag gärna följer på vidare äventyr. Det slutar riktigt spännande så jag skulle gärna läsa del 2 nu på en gång.  
 
Siri Pettersen har hyllats för att hon förnyat fantasygenren med Odinsbarn. Det kan jag inte uttala mig om hon gjort, jag kan för lite om fantasy, men jag konstaterar i alla fall att jag tycker mycket bra om Odinsbarn och det räcker gott nog för mig.
 
Fakta:
Originaltitel: Ravneringerna 1: Odinsbarn
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 662
Utgivningsår: 2015
Första meningen: Thorrald lyckades ta sig in genom dörren, men han förmådde inte stänga den bakom sig.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Vargnatts bokhylla och Carolina läser.

Alfabethuset - Jussi Adler-Olsen

Spänning / Permalink / 0
Två engelska piloter skjuts ner och hamnar bakom fiendens linjer under andra världskriget. Om de tas tillfånga kommer de att avrättas som spioner. Så de tar sig ombord på ett tåg reserverat för sårade SS-män på väg hem från östfronten, för att kunna fly senare.
 
I stället hamnar de i Alfabethuset, ett sinnessjukhus långt bort från fronten, där de är tvungna att byta identitet för att inte bli avslöjade. Men är piloterna James och Bryan de enda som spelar? Och hur länge kan man simulera sinnessjukdom utan att bli galen på riktigt?
 
Kommentar:

I väntan på sjätte boken i serien om Avdelning Q (Den gränslöse, kommer i maj) har jag lindrat min Jussi-abstinens med att läsa hans debutbok, Alfabethuset. Och det här är något helt annat än kriminalromanerna med Carl Mørck, Assad och alla de andra på avdelningen för coldcases i Köpenhamn. 

Och det är en riktigt intressant idé och handling, ett sinnessjukhus med sjuka och simulanter, hur skiljer man på frisk och sjuk, och hur klarar man av att hålla sig frisk i en sådan miljö? 

Jussi Adler-Olsens pappa är psykiater och Jussi har tillbringat stora delar av sin barndom på sinnessjukhus, lärt känna patienter och det säger sig självt att det måste sätta spår hos ett barn. Han har gått och funderat på denna historia länge innan han satte sig ner för att skriva. 

Bitvis gillar jag det här, och bitvis inte. Det finns partier som känns ologiska och otroliga, och tempot är ojämnt. Delvis beror det nog på att jag älskar Jussi Adler-Olsens senare böcker som är rappa både i dialog och tempo, mycket spännande och hela tiden underhållande, ingredienser som jag saknar här.

Men visst är det en okej historia, klart läsvärd och en klart godkänd debut.

Fakta:
Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor: 495
Utgivningsår: 2014
Första meningen: Vädret var inte det allra bästa.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Deckarhuset och alkb.se.

Till top