I vargavinterns land - Cecilia Ekbäck

Året är 1717. Maija, Paavo och deras två döttrar har flytt från Österbotten och bosatt sig i det karga Lappland. I trakten finns en kyrka, en präst och några nybyggare. Alldeles intill tornar Svartåsen upp sig, ett berg vars dunkla historia kastar sin skugga över traktens invånare.
 
Det dröjer inte länge förrän en av döttrarna hittar den illa tilltygade kroppen av en man uppe på berget. En vargattack, fastslår nybyggarna, men Maija är övertygad om att ett mord har begåtts. När hon väl börjar nysta i händelsen kliver hon rakt in i traktens mörka förflutna; hemligheter och svek som nybyggarna och kyrkan gjort allt för att begrava. 
 
Samtidigt ger sig Paavo av till kusten för att söka jobb och Maija får ensam försöka överleva med sina två barn i det vinterlånga, lappländska mörkret. 
 
Kommentar:

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om I vargavinterns land. Jag hakar upp mig redan i början på att getternas "hovar" klapprar hela tiden, och på att döttrarna heter Frederika och Dorotea. Hette man så om man föddes i Österbotten år 1700? Ja, man kanske kan säga hovar, och man kanske döptes till de namnen, men det känns inte okej i mina öron så det ligger kvar och stör mig ganska länge.

Och jag fastnar i detaljer som avstånden - ibland tycks husen på Svartåsen stå väldigt isolerat och dagsmarscher ifrån varandra, och ibland känns det som nästgårds. Det fanns så mycket sådant som störde min läsning, och jag brukar vanligtvis inte haka upp mig på detaljer. Här kom själva berättelsen i skymundan för allt som jag tyckte var fel.
 
Jag tyckte inte heller att karaktärerna var bra gestaltade, de flyter alla ihop i varandra mer eller mindre, ingen sticker ut och det finns ingen som intresserar mig. Jag borde tycka om Frederika eller Maija, men de väcker inte någon större nyfikenhet hos mig.  
 
Jag brukar älska den här typen av böcker - med karghet, kyla och isolering, kantiga karaktärer och långsamt tempo. Men den här romanen når inte ända fram. Det griper aldrig tag i mig så mycket som det skulle kunna göra. Bitvis är det bra, och bitvis är jag skeptisk. 
 
I vargavinterns land är Cecilia Ekbäcks debutroman. Hon är uppvuxen i Sverige, men bosatt i Kanada och romanen är skriven på engelska och översatt till svenska. 
 
Fakta:
Originaltitel: Wolf Winter
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 361
Utgivningsår: 2015
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Johannas deckarhörna och Bokstugan
 
#1 - - Lena:

Jag tycker att denna verkar intressant.

Svar: Den var intressant, men inte riktigt för mig känner jag.
Lotta - hyllan

#2 - - Johanna:

Intressant att läsa vad du tyckte :) Jag kan förstå vad du menar med att allt kanske inte stämmer i detaljerna, men jag gillade känslan och stämningen i boken vilket gjorde att jag hade överseende med det som du hakade upp dig på. Tack för länken :)

Svar: Jag kom aldrig riktigt in i stämningen... Jag undrar om den hade upplevts annorlunda om man läst den på engelska istället?
Lotta - hyllan

#3 - - bloggbohemen:

Har funderat på att läsa den här boken, men nu känner jag mig kanske lite mindre sugen ...

Svar: Den har fått mycket bra recensioner också... jag är nog i minoritet som inte riktigt kom överens med boken. Men dålig, det är den inte.
Lotta - hyllan

#4 - - Anna Fantastiska berättelser:

Åter ingen tack för mitt fina bokpaket. Jag har också nominerat dig till en Liebster award.

http://fantastiskaberatterlser.blogspot.se/2015/04/liebster-award.html

#5 - - Margareta Svelander:

Jag fastnade i detaljer ännu mer eller i alla direkta klavertramp och fel som finns i boken:
Rådjur i Lappland på 1700-talet? Fanns inte
Rapphöns i Lappland? Skärpning det finns inte och inte på 1700 talet heller
50 m höga granar i Lappland? Knappast
S 81 De smorde sig med tjära? Tror jag inte på.
s 82 Tjära gjord på björkbark?? Finns ingen tjära i björken.
Ekar och ekstubbar finns inte i Lappland.
De tog björkbark och blandade i mjölet? Näver är det som finns på utsidan av björkar och den användes inte i mjöl.
Jag kom till sidan 110 men sen gav jag upp. Då hade jag mer eller mindre enbart läst för att hitta en massa knäppa fel så själva handlingen försvann. Värsta biten var på s 47 när vårtvätten beskrivs: "De gjorde upp eld, fyllde den stora trätunnan med vatten och ställde den på glöden. När det började koka hällde hennes mor i en säck med björkaska för att göra lut".
Vem ställer en trätunna på elden? Den brinner upp!
Sen hängde de upp tvätten i källaren? Jordkällaren? Tror inte tvätten torkar där.
Jag blir förvånad att den här boken överhuvud taget har getts ut? Vet inte folk någonting nuförtiden? Mvh Margareta

Svar: Vilken skarp blick du har när du läser. Jag noterade inte alla de detaljerna men det låter ju helknasigt alltihop. Jag kan låta en del fakta som känns fel glida igenom när jag läser, om det är en bra historia i övrigt, men i den här boken hakade jag upp mig på många saker som inte kändes korrekta.
Lotta - hyllan

#6 - - Margareta Svelander:

Små sakfel passerar hos mig hur lätt som helst men inte i denna bok som är ett enda stort sakfel. Sagobok kanske?
Hon är helt fel ute när det gäller adeln också men det iddes jag inte ta med. Hon skrev att en adelsfamilj flyttat upp till Lappland för de slapp betala skatt på nybyggarland. Det var skattebefrielse i nybyggarland men adeln var ju ändå befriade från skatt så de behövde inte flytta ut i obygden och slita ont. Jag blir förvånad att boken fått så bra recensioner. Jag skrev till ett bokförlag och ifrågasatte utgivningen och om ingen läst boken innan utgivning men har inte fått svar!!

#7 - - Anna (med näsan i en bok):

Ha, ha, tänkte aldrig på det där med hovar! Håller dock med dig om karaktärerna. Däremot tyckte jag väldigt bra om miljöbeskrivningarna:)