Garnethill - Denise Mina

Deckare, Spänning / Permalink / 0
Maureen O´Donnell har sannerligen haft sin beskärda del av problem - sexuella övergrepp, en tids vistelse på mentalsjukhus, ett jobb som är rena återvändsgränden och ett jobbigt förhållande som hon bestämt sig för att göra slut på. Men någon hinner före. En morgon då hon bakfull vacklar ut i vardagsrummet hittar hon sin gifte älskare fastbunden i en köksstol med halsen avskuren.
 
Polisen i Glasgow misstänker Maureen för mordet - och det gör även hennes familj. I panik börjar hon kartlägga den dödes sista dagar och kommer en fasansfull härva av lögner och våld på spåren. Då ytterligare ett lemlästat lik upphittas inser hon att hon måste hitta mördaren innan hon själv blir nästa offer ...
 
Kommentar:

Denise Mina är en av de stora skotska kriminalförfattarna, men jag har aldrig läst henne förrän nu. Garnethill är första delen i Minas Garnethill-trilogi som nu ges ut i nyutgåva av Modernista. Böckerna har tidigare översatts och getts ut av Minotaur, den här första delen kom 1998 och hette då Död i Garnethill.

 Det här är också Denise Minas debutroman och som sådan är den riktigt bra. Och det känns som att den satt sina spår i deckarvärlden. Maureen O'Donell är den typen av dysfunktionell kvinnlig antihjälte som nuförtiden är ganska vanlig i kriminalromaner, men betydligt ovanligare 1998. Hon är trasig, kantig, misstänksam och klarar sig helst själv utan inblandning av andra. Inte så konstigt med tanke på det bagage hon bär på.
 
Här finns flera intressanta karaktärer förutom Maureen, som gör mig nyfiken på att läsa följande delar i serien. Men det som fängslar mig mest är miljöerna. De mörka, skitiga, nedgånga delarna av Glasgow. Övergrepp, alkohol, droger och psykiatriska kliniker. En värld som jag inte vill besöka på riktigt, men väldigt gärna återvända till i bokform.
 
Fakta:
Originaltitel: Garnethill
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2014 (1998)
Antal sidor: 400
 
Andra som bloggat om boken är Bokföring enligt Monika.
Finns på Bokus och Adlibris.
 

Den store Gatsby - F. Scott Fitzgerald

Skönlitteratur / Permalink / 5
Nick Carraway flyttar till New York för att göra karriär. I West Egg på Long Island hyr han en liten villa, alldeles intill en magnifik herrgård. Där pågår festerna dygnet runt och gräddan av det fina folket kommer och går. Mannen som äger huset är den legendariske Jay Gatsby.

Jazzerans och det dekadenta 1920-talets portalverk har den kallats, Den store Gatsby. Den finns alltid högt på listorna när 1900-talets romaner blir listade. Här är det amerikansk överklass, nyrika möter gamla pengar, uppåtsträvare, ytlighet, dekadens och diverse utsvävningar. Kärlek, svartsjuka och undergång. De 167 sidorna rymmer mycket.
 
Gatsby är skriven 1925, men jag slås av hur förvånansvärt modern och tidlös den känns. Även om den fångar tidsandan så finns det inget daterat över berättelsen. Jag tänker också att det finns mycket av Gatsby i böcker som Donna Tartts Den hemliga historien eller Erin Kellys Grenar av gift.
 
Jag undrar också hur mycket av det här som är hämtat direkt från F. Scott Fitzgeralds egna liv, hans stormiga relation till hustrun Zelda, otrohet och festande. Det är hur som helt en fascinerande och tidlös berättelse. En klassiker helt enkelt. Och jag älskar omslaget på den här nyutgåvan från Modernista.
  
Fakta:
Originaltitel: The Great Gatsby
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2015 (1925)
Översättning: Gösta Olzon
Antal sidor: 167
 
Finns på Bokus och Adlibris.

I vargavinterns land - Cecilia Ekbäck

Skönlitteratur / Permalink / 7
Året är 1717. Maija, Paavo och deras två döttrar har flytt från Österbotten och bosatt sig i det karga Lappland. I trakten finns en kyrka, en präst och några nybyggare. Alldeles intill tornar Svartåsen upp sig, ett berg vars dunkla historia kastar sin skugga över traktens invånare.
 
Det dröjer inte länge förrän en av döttrarna hittar den illa tilltygade kroppen av en man uppe på berget. En vargattack, fastslår nybyggarna, men Maija är övertygad om att ett mord har begåtts. När hon väl börjar nysta i händelsen kliver hon rakt in i traktens mörka förflutna; hemligheter och svek som nybyggarna och kyrkan gjort allt för att begrava. 
 
Samtidigt ger sig Paavo av till kusten för att söka jobb och Maija får ensam försöka överleva med sina två barn i det vinterlånga, lappländska mörkret. 
 
Kommentar:

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om I vargavinterns land. Jag hakar upp mig redan i början på att getternas "hovar" klapprar hela tiden, och på att döttrarna heter Frederika och Dorotea. Hette man så om man föddes i Österbotten år 1700? Ja, man kanske kan säga hovar, och man kanske döptes till de namnen, men det känns inte okej i mina öron så det ligger kvar och stör mig ganska länge.

Och jag fastnar i detaljer som avstånden - ibland tycks husen på Svartåsen stå väldigt isolerat och dagsmarscher ifrån varandra, och ibland känns det som nästgårds. Det fanns så mycket sådant som störde min läsning, och jag brukar vanligtvis inte haka upp mig på detaljer. Här kom själva berättelsen i skymundan för allt som jag tyckte var fel.
 
Jag tyckte inte heller att karaktärerna var bra gestaltade, de flyter alla ihop i varandra mer eller mindre, ingen sticker ut och det finns ingen som intresserar mig. Jag borde tycka om Frederika eller Maija, men de väcker inte någon större nyfikenhet hos mig.  
 
Jag brukar älska den här typen av böcker - med karghet, kyla och isolering, kantiga karaktärer och långsamt tempo. Men den här romanen når inte ända fram. Det griper aldrig tag i mig så mycket som det skulle kunna göra. Bitvis är det bra, och bitvis är jag skeptisk. 
 
I vargavinterns land är Cecilia Ekbäcks debutroman. Hon är uppvuxen i Sverige, men bosatt i Kanada och romanen är skriven på engelska och översatt till svenska. 
 
Fakta:
Originaltitel: Wolf Winter
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 361
Utgivningsår: 2015
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Johannas deckarhörna och Bokstugan
 
Till top