Stallo - Stefan Spjut

Spänning / Permalink / 3

Den bild som naturfotografen Gunnar Myrén tog i mitten av åttiotalet när han flög över Sareks nationalpark lämnade honom ingen ro. Vad var det egentligen som rörde sig bland björkarna i den vidsträckta dalgången? Han anade att han uppenbarat en hemlighet som varit förborgad i sekler -- att det i vår svenska vildmark döljer sig väsen som vi inte känner till.

Liksom sin morfar är Susso Myrén besatt av att finna en förklaring till den gåtfulla bilden. När ett barn rövas bort under mystiska omständigheter misstänker hon att det inte är ett dåd av mänskliga händer, och mot sin vilja dras hon in i en våldsam och skräckfylld jakt efter sanningen.

Kommentar:
När jag var liten brukade min morfar berätta historier om landan, landkäringen som skrämdes och kunde lura bort dig i skogen, och om meokarn, en padda som tjuvmjölkade kor. Om bäcken där barn drunknade, och varför vissa myrar och stigar hette som dom gjorde. Och jag lyssnade med stora ögon och fascinerades av allt "skrömt".
 
Om Stallo-folket har det också berättats. De högresta människorna, som jämfört med den samiska befolkningen upplevdes som jättar och blivit till ett mytiskt inslag. Jag minns för övrigt ett möte med en, vi kan kalla honom speciell, släkting som visade sekelgamla foton och hävdade att vi härstammade från stallo på grund av förfäderna som var rejält mycket längre än alla andra på bilderna. Ja, nå... man vet ju aldrig... (Psst #boblmaf - det kan alltså finnas historiska förklaringar till min längd)
 
Jag har varit lite rädd för att läsa Stallo. Inte för att jag har trott att den skrämmer mig, utan mer för att "min" bild av stallo inte skulle vara samma som Stefan Spjuts. Att han skulle hitta på saker som (nu höll jag på att skriva "inte var sant") inte stämde överens med min uppfattning. Men jag kan nöjd konstatera att det här är ett nästan 600 sidor långt läsäventyr.
 
Inledningen är helt fantastisk, stämningen och miljön är på pricken. Ett 1978 i sommarstugan, serietidningar, plastfigurer och Nordsjö färg på kepsen. Precis så var det. Förutom trollen. Det är ett långsamt tempo, detaljrikt, och så växlar tempot upp och blir intensivare. 
 
Miljöerna är bekanta och välskildrade. Det är alltid roligt när man känner igen sig i detaljer och omgivning som Ica Rajden, Norrländskan, Frasses, Vippabacken och så vidare. Själva historien kommer lite närmare då. 
 
Men jag tycker inte riktigt om strösslandet med "riktiga personer" i handlingen. Lite kul när det började med Magnus Ekelund men när det sen spinner vidare med Sven Jerring, Barbro Jerring och så vidare så känns det olustigt. Vad skulle Sven och Barbro ha tyckt om att användas på det här sättet? Men jag måste erkänna att det också kittlar lite med tanken på farbror Sven som trolljägare.
 
Bortsett från det så gillar jag det här jättemycket. Det är spännande, annorlunda och välskrivet. Stefan Spjut är en mycket skicklig berättare. Jag läste faktiskt ut hela den tjocka boken i ett svep, jag ville inte lämna den här världen. Och "den här världen" förresten, det är en värld som är högst trovärdig. Jag kan lätt tro på det här. När allt känns så vardagligt och hemtamt, och därpå kryddas med något övernaturligt så blir det riktigt bra.
 
Stallo ska för övrigt bli film, inspelningarna påbörjas 2014-2015. Jag är något tveksam till hur det här kan överföras till film på ett trovärdigt sätt, men jag hoppas på det bästa.
 
Fakta:
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Antal sidor: 592
Utgivningsår: 2012
Första meningen: Daggmasken som ligger klistrad mot asfalten är lång som en orm.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Bokhora och Bokfetischist.  

So Much Pretty - Cara Hoffman

Spänning / Permalink / 0

När nittonåriga servitrisen Wendy White försvinner tror först många i den lilla staden Haeden att hon rymt. Men när hennes döda och torterade kropp hittas efter sex månader, och det visar sig att hon bara varit död ett par dagar, skakar det om invånarna. Sånt händer inte den idylliska lilla småstaden. Inte här. Ingen av oss har gjort det. Ingen har något att berätta, och polisen hittar inga spår att gå på. Men det finns två personer som inte ger sig, journalisten Stacy Flynn och studenten Alice Piper. De är var för sig fast beslutna att ta reda på vad som hänt och varför.

Det här är en mörk och omtumlande historia. Den är uppbyggd av lösa fragment, det hoppar fram och tillbaka i tiden, och med olika karaktärer och olika berättarperspektiv. Jag hade väldigt svårt att komma in i handlingen och få något grepp, det tog faktiskt hela 150 sidor innan jag fastnade. Men då fastnade jag rejält.
 
För det är en annorlunda historia. Det är inte en vanlig thriller. Förutom själva berättarstilen så är det också en väldigt oförutsägbar handling. Det är helt omöjligt att gissa vart den är på väg, och hur det kommer att sluta. Totalt omöjligt. Man bara känner hur stämningen byggs upp mer och mer, hela tiden med en ilska och frustration. Över hur världen ser ut, hur kvinnor betraktas och mäns våld mot kvinnor. Som titeln So Much Pretty hintar om: "A man can only take so much pretty walking back and forth in front of him."
 
Det här är ingen lättsam läsning, och inte heller lätt läsning. Jag tycker den är lite för vag och rörig, men med en samhällskritik och en intensitet, nästan furiositet, som gör att den sticker ut och förtjänar att läsas.
 
Fakta:
Förlag: Windmill Books
Antal sidor: 285
Första meningen: They are looking for someone with blond or dark brown or black hair. 
 
Finns på Bokus och Adlibris.

Croissants till frukost - Annika Estassy

Chick-Lit / Feelgood / Permalink / 0

Gabriel har det inte lätt. Inte bara att våren är inställd, golfströmmen på väg åt helt fel håll och hans spermier för slöa för att orka göra sitt jobb, han känner dessutom på sig att vackra Cecilia tänker lämna honom. Igen. Cecilia i sin tur tvivlar allt mer på om det var rätt att gå tillbaka till Gabriel. För vad spelar det för roll att han har världens sötaste nackgrop när han ändå inte vill samma sak med livet som hon?

När den karismatiske Antoine gör comeback i Gabriels liv och lockar med en tillvaro i en trakt med ljumma vindar och trehundra soldagar per år, kan inte Gabriel värja sig. Detta är ju precis vad Cecilia och han behöver. Adjö resultatrapporter, övertid och permafrost - Bonjour sol, hav och frihet!

Men att börja ett nytt liv är svårare än Gabriel föreställt sig. Dessutom har Cecilia inte glömt bort vilken hennes hetaste önskan är, och hon tänker se till att den går i uppfyllelse.

Kommentar:
Croissants till frukost är en slags tragikomisk relationsroman där Gabriel och Cecilia försöker hitta balans i livet, relationen och med sig själva. Och det gör dom genom att Gabriel spontanköper ett hus i Frankrike, och Cecilia följer, något motvilligt, med. 

Gabriel och Cecilia är ett mysterium för mig. Varför ids dom ens bli ihop igen när de en gång skilt sig och så tydligt inte är rätt för varandra? Men efter ett tag så inser jag att det nog faktiskt inte är en så konstig relation. Jag tror tvärtom att det är så här för väldigt många - i varierande grad naturligtvis. Man ljuger. Man kompromissar. Man hoppas och man drömmer. Och någonstans där emellan pågår livet och vardagen och man älskar varandra. Jag tycker fortfarande inte att de är rätt för varandra, men det betyder inte att de inte är trovärdiga.
 
Croissants till frukost är uppföljaren till Solviken, som jag inte har läst. Det fungerar fint att läsa den som en fristående bok, men eftersom det refereras en del till tidigare händelser hade det nog varit bra att ha läst Solviken först. Det ger lite mer kött på benen och matigare karaktärer med en tidigare historia i bagaget. Men som sagt, det fungerar också alldeles utmärkt utan.
 
Croissants till frukost är en välskriven roman med flyt i språket. Det är trivsamt och trevligt med en del väntade och oväntade gropar på vägen, man vet inte riktigt åt vilket håll den kommer svänga. Underhållande läsning som också utlovar en spännande fortsättning. Väl?
 
Och jag måste också berömma omslaget, formgivet av Anna Handell, som är alldeles ljuvligt och passar perfekt till boken. 
 
Fakta:
Förlag: Bokfabriken
Antal sidor: 290
Utgivningsår: 2014
Första meningen: Brösten hade ömmat i flera dagar men Cecilia borde ha vetat bättre än att hoppas att en graviditet var orsaken.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Fru E:s böcker, Cum libris non sous, Kajsas bokblogg och Bokmalen.
Till top