Blodssystrar - Katerina Janouch

Skönlitteratur / Permalink / 1

Cecilia står på egna ben efter skilsmässan. Under en dramatisk förlossning på sjukhuset där hon jobbar avlider en ung mamma och hennes baby. I medierna rasar en hätsk debatt om vårdbesparingar och Cecilia kontaktas av den bortgångna kvinnans fästman. Hon är helt oförberedd på vad som sedan sker.

Samtidigt hittas en ung gravid kvinna medvetslös under en gångbro och Cecilia engagerar sig i fallet – med fara för sitt liv – samtidigt som hon försöker finnas till hands för sin egen familj.

Kommentar:
Man har vant sig vid att Katerina Janouch kommer med en ny bok om barnmorskan Cecilia Lund varje år. Blodssystrar är sjunde boken i serien, de tidigare är i tur och ordning BedragenSysterskap, Hittebarnet, TigerkvinnanModershjärtat och NattsländanÅttonde boken sägs vara påbörjad så jag gissar att traditionen fortsätter åtminstone ett år till.

Jag tycker mycket om de här böckerna, kanske man kan kalla dem för relationsdeckare. Cecilias relationer står i centrum: med kollegor, barn, exman, mormor, mamma, systrar och älskare, och i varje bok snubblar hon dessutom över något slags brott/mysterium som måste lösas. Just den här deckarbiten är jag inte så förtjust i, hur trovärdigt är det att Cecilia gång efter annan hamnar i sådana situationer? Den här gången känns det alldeles extra osannolikt. Men på något sätt köper jag det ändå eftersom allt annat är så väldigt trovärdigt. 

För Cecilias liv är just det, trovärdigt. Skilsmässan, hur barnen reagerar, relationen med exmaken John, det ekonomiska, huset, allt runt omkring. Liksom situationen på jobbet med nedskärningar, platsbrist och patientsäkerheten. Allt är väldigt äkta och väldigt 2014. Det handlar om Cecilias personliga problem och utmaningar, och samtidigt är det en skildring av samtiden och hur samhället ser ut. Jag undrar hur vi kommer att se på de här böckerna om en 15-20 år? 

Katerina Janouch har skapat en helt egen genre där relationer och spänning går hand i hand. Det är lätt att känna igen sig i alla skarpa iakttagelser av vardag och familjeliv, med små och stora problem. Hon har också ett sådant flyt i berättandet att det är omöjligt att lägga böckerna ifrån sig. Läs dem, men se till att börja från början och ta dem i rätt ordning. 

Fakta:
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 440
Utgivningsår: 2014
Första meningen: Så vit och tunn den var, huden över handleden.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Boken är tankens barn.

Written In My Own Heart's Blood - Diana Gabaldon

Skönlitteratur / Permalink / 0

Det är i år 26 år sedan Diana Gabaldon började skriva på Outlander, den allra första delen i den storslagna berättelsen om Claire och Jamie. Nu är den åttonde boken här, Written In My Own Heart's Blood, eller MOBY som Diana Gabaldon själv kallat boken under skrivandets gång. Och som jag har väntat. Det är hela fem år sedan sjunde boken, An Echo In The Bone, kom ut. En bok som gjorde mig rejält besviken. Den kändes slarvigt skriven och slutade på ett mycket konstigt och abrupt sätt.

MOBY är bra mycket bättre, men det är fortfarande en bit ifrån de första böckerna i serien. Jag ska inte berätta något om handlingen men det är en väldigt typisk Gabaldon-berättelse. Typisk som den varit i de senaste böckerna: det är krig - fältslag och sårade, kirurgiska ingrepp - beskrivna in minsta detalj, den obligatoriska amputationen av kroppsdel finns med, en förödande brand, möten med riktiga, historiska figurer, och ett letande efter personer som försvunnit. 

På nåt sätt känns det lite som att Diana Gabaldon kan skriva exakt vad som helst, hon har sina trogna läsare (jag själv inkluderad) som kommer att fortsätta läsa det hon skriver intill dödens dagar, eftersom vi investerat så mycket i den här familjen, i de här tusensidiga böckerna, vi vill bara få fortsätta leva i den här fiktiva världen en stund till, en bok till, få veta vad som händer, hur Frasers har det. 

Och även om MOBY är ett fall framåt, mycket bättre än förra boken, så blir det väl så mycket upprepningar. De bästa avsnitten är allt som händer med Bree och Roger, där händer helt nya saker, det är sånt vi inte läst förut. Claire och Jamie är tyvärr inte lika intressanta. Det är åtta storylines som slåss om utrymmet, vissa mer intressanta än andra, och vissa vill jag bara bläddra snabbt förbi. 
 
Jag älskar den här serien. Älskar. Men jag älskar inte de senaste böckerna. Och det är både ledsamt och frustrerande eftersom Gabaldon är en fantastisk historieberättare, hon kan skriva som ingen annan kan, men det kommer inte till sin rätt. Av MOBYs 800 sidor hade det väsentliga fått plats på hälften. 
 
Självklart väntar jag på och längtar efter bok nio. Men det finns en skillnad. Tidigare har jag oroat mig för att varje bok ska vara den sista, men det har nu övergått till att jag hoppas att nästa bok faktiskt blir den sista. Knyt ihop alla lösa trådar, fokusera på kärnberättelsen, låt det vara slut på krig och låt denna episka serie få det värdiga slut som den förtjänar. 
 
Fakta:
Förlag: Delacorte Press
Antal sidor: 825
Utgivningsår: 2014
Första meningen: In the light of eternity, time casts no shadow.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
 

I farans riktning - Viveca Sten

Deckare / Permalink / 0

Det är vinter på Sandhamn och snöstormen viner. På julafton tar en rädd och jagad kvinna den sista båten till ön. På annandagen hittas ett lik på stranden utanför Seglarhotellet och kriminalinspektör Thomas Andreasson får avbryta sin julledighet.

Snart står Thomas inför ett fall med en hotad känd krigskorrespondent, främlingsfientliga strömningar och en ovanligt utstuderad mördare. Medan han söker efter den gemensamma nämnaren inträffar ytterligare dödsfall. 

Samtidigt brottas barndomsvännen Nora Linde med sina egna problem när hennes yrkesmässiga heder sätts på spel. Nora tvingas fatta ett beslut som för alltid kommer att förändra hennes liv.

Kommentar:
I farans riktning är Viveca Stens sjätte av tio planerade Sandhamnsdeckare. Det är inte lika mycket Sandhamn och skärgårdsmiljö i den här boken eftersom stora delar av mordutredningen pågår inne i stan. Det känns skönt tycker jag, ett förflyttat fokus men ändå är Sandhamn i högsta grad med i handlingen. Det är också skönt att Nora inte alls har med mordutredningen att göra utan har fullt upp med sina egna problem, både privat och jobbmässigt. Hon är ingen nyfiken-i-en-strut-efterhängsen-Erika á la Läckberg.

Den här gången är handlingen också mer politisk och samhällsmedveten än tidigare, med främlingsfientlighet och ett SD-liknande parti som spelar en stor roll i allt som händer. 

Jag gillar Sandhamnsdeckarna, det är som alltid okomplicerad och avkopplande läsning. Det är lika mycket fokus på huvudpersonernas privatliv som mordgåtan, något som jag tycker om. Perfekta böcker för ledighet eller att rensa hjärnan - men det betyder inte på något sätt att det är lättlösta och enkla mysterier, ofta tar det till sista kapitlen innan sista pusselbiten faller på plats.

Fakta:
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: 2014
Antal sidor: 378
Första meningen: Bara hon kom ut till Sandhamn skulle allt bli bra.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Books ABC och Lottens bokblogg.

Till top