Steglitsan - Donna Tartt

Skönlitteratur / Permalink / 1

En ung pojke i New York City, Theo Decker, överlever mirakulöst en olycka som tar hans mammas liv. Ensam och sviken av sin pappa flyttar han in hos en väns familj, inom sig kämpar han med att finna en mening i sitt nya liv. Under åren som följer blir han uppslukad av en av de få saker som påminner honom om hans mamma: en liten, mystiskt fascinerande målning. En målning som till slut drar in Theo i konstens kriminella baksida. 

Kommentar:
Många är de som hyllar och avgudar Donna Tartt. Ända sedan hennes Den hemliga historien har hon varit omsluten av ett slags gudinneskimrande ljus, kultförfattaren till kultboken. Och visst gillade jag den, men inte var den väl egentligen så jättemärkvärdig? Jag har i alla fall aldrig förstått den där Tartt-hypen utan sett det mer som en grej som folk hakat på och byggt upp under åren.

Men så kom Steglitsan. Som förstås alla hyllat, och som jag därmed dragit mig för att läsa. Hyllningskörer gör mig alltid lite skeptisk och avtänd. Men klart den skulle läsas ändå, jag sparade de 782 sidorna till sommarledigheten för att verkligen få avnjuta den i lugn och ro. Och som jag har njutit.
 
Det är en mörk och intensiv resa som Tartt tar oss med på. Den innehåller precis allt som en riktigt bra roman ska innehålla, den är näst intill ett perfekt hantverk. Allt ifrån uppbyggnaden, till språket, till detaljerna. Ingenting har lämnats åt slumpen, och ändå känns den inte överarbetad eller konstruerad.
 
En mästerlig roman som är väl värd att läsas.
 
Fakta:
Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor: 782
Utgivningsår: 2014
Första  meningen: Medan jag ännu var i Amsterdam drömde jag för första gången på många år om min mamma.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Prickiga Paula, Dark Places och Bokstugan.

Bröllopsnatten - Sophie Kinsella

Chick-Lit / Feelgood / Permalink / 1

När det visar sig att Richard, Lotties pojkvän sedan tre år tillbaka, inte alls har giftermål i tankarna, får hon nog. Besvikelsen, och ett plötsligt infall, gör att hon istället i all hast gifter sig med sin ungdomskärlek Ben. De reser till Ikonos på bröllopsresa, till platsen där de träffades första gången. Men hur väl känner de varandra, och hur bra passar de egentligen ihop?

Lotties syster Fliss, som själv är mitt uppe i en uppslitande skilsmässa, tror inte sina öron när hon får höra vad systern har hittat på. Övertygad om att Lottie har begått sitt livs största misstag skyr hon inga medel för att fördärva hennes bröllopsnatt.

Kommentar:
Jag har ett väldigt kluvet förhållande till Sophie Kinsella. Hennes shopaholic-serie började bra men har spårat ur rejält. Fast det är ändå ingenting jämfört med hennes Madeleine Wickham-publicerade dynga som Cocktails för tre och Dubbelbokat. De böckerna är verkligen inget annat än skit. Men Kinsella kan ju skriva. Hon kan som ingen annan skriva dråplig och komisk chicklit, vilket hon visar i böcker som exempelvis Nya kontakter eller Karriär & köksbesvär
 
Och så Bröllopsnatten då. Det är en ganska fjantig historia, men jag tycker att den är riktig rolig. På sina håll är det nästan farsartad komik, men det är ju på något sätt det som har blivit Kinsellas grej. Antingen gillar man det här flamsiga och tramsiga och roas av det, eller så tycker man det är outhärdligt. 
 
Bröllopsnatten hör inte till Kinsellas bästa men det är ändå helt okej läsning. Kravlös och opretentiös underhållning för solstolen.
 
Fakta:
Förlag: Damm
Antal sidor: 463
Utgivningsår: 2014
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Helenas bokhylla, Cattis bokblogg, boktok73 och What you readin?

Min mormor hälsar och säger förlåt - Fredrik Backman

Chick-Lit / Feelgood / Permalink / 8

Elsa är sju år och annorlunda. Mormor är sjuttiosju år och galen. Stå-naken-på-balkongen-och-skjuta-med-paintballgevär-på-män-som-vill-prata-om-Jesus-galen. Men hon är också Elsas bästa, och enda, vän.

Så när Elsa strax innan mormor dör får en serie brev, där mormor ber människor hon gjort illa om ursäkt, blir det början på det största äventyret. Det leder till en trappuppgång fylld av fyllon, monster, kamphundar och helt vanliga kärringar, men också sanningen om en mormor olik alla andra.

Kommentar:
Jag är väl en av få som inte har läst Fredrik Backmans tidigare roman, En man som heter Ove. Jag ryggar automatiskt tillbaka litegrand när en bok blir tokhyllad, och när den dessutom jämfördes med Hundraåringen... så blev jag än mer avskräckt. Hundraåringen var väl i och för sig helt okej, men det är inte min typ av bok. Så Ove har jag ratat. 
 
Jag är ju dock lite förtjust i Fredrik Backman och mormorsboken kändes som en perfekt semesterbok och MY GOD så rätt jag hade. Det här är en underbart charmig historia som kan få den mest kallhjärtade att tina upp. Det finns så väldigt mycket att tycka om här.
 
Först och främst är det en skön blandning mellan saga och vardagsrealism. Å ena sidan en lillgammal sjuåring som blir mobbad i skolan, frånskilda föräldrar, ett fyllo i trappuppgången och dödsfall. Å andra sidan en mormor till superhjälte, ett monster, en wurs och kungariket Miamas. Det är liv och död, fantasi och verklighet, skratt och gråt och egentligen ett helt pärlband av känslor som bara snurrar sig runt hjärtat.
 
Fantasivärlden och verkliga världen blandar sig så fint med varandra också, det är inte alldeles tydligt var gränserna går. Alla karaktärer och deras livshistorier hänger samman och vävs snyggt ihop med verklighetssagan. Och jag köper alltihop. Det är väldigt roligt och underhållande, men det blir också en hel del allvar och tårar.
 
Det är också en bok som passar alla - barn, ungdomar, vuxna, män och kvinnor. Jag tror att alla kan läsa den med stor behållning. (Jag ska testa den som högläsningsbok för min sjuåring).
 
Hatten av till Fredrik Backman för en sjusärdeles fin bok som hyllar rätten att vara annorlunda. Nu ska minsann också den där Ove få en chans...
 
Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 448
Utgivningsår: 2014
Första meningen: Alla sjuåringar förtjänar superhjältar.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är En bok om dagen, Carolina läser och Sagan om sagorna.
Till top