Svarthuset - Peter May

Deckare / Permalink / 4

På Isle of Lewis, en liten ö i de Yttre Hebriderna, har människorna sedan urminnes tider fört en ojämn kamp mot elementens raseri; den outtröttliga vinden, det piskande regnet, havets skummande vrede. Det är en hård värld där tron på en allsmäktig Gud kommit att bli den enda ledstången genom tillvarons många prövningar.

När ön skakas av ett brutalt mord skickas kriminalkommissare Fin Macleod till platsen för att undersöka om brottet möjligen kan ha koppling till ett liknande mordfall i Edinburgh. För Fin, som själv är född och uppvuxen på ön, innebär utredningen en resa tillbaka till ett för­flutet som han under arton års tid gjort allt för att lägga bakom sig. Han ställs nu återigen öga mot öga med skoltidens vänner och plågoandar och med Marsaili MacDonald, hans första stora kärlek.
 
Åren har gått, men Fin tvingas motvilligt inse att barndomens sår är allt annat än läkta, och att ön inte tänker släppa honom ur sitt grepp en andra gång
 
Kommentar:
Det finns inget jag går igång på så mycket som karga deckarmiljöer. Det kan vara Belinda Bauers Exmoorhedar, Arnaldur Indridasons Island eller Ann Cleeves Shetlandsöar. Ett vidsträckt landskap, en glesbygd, ett mord - det kan nästan inte gå fel. Peter Mays Yttre Hebrider är ännu en i raden av vindpinade succémiljöer som jag omfamnar. Det här är så bra. Jag är helt lyrisk!
 
Peter May har inte bara skapat en intensiv och mörk historia, han är också fantastiskt skicklig på att bygga upp stämningen och atmosfären. Isle of Lewis framstår som en isolerad och ogästvänlig miljö, hård och karg men ändå vacker och lockande. Ungefär som kommissarie Fin Macleod. Porträttet av Fin är även det mycket skickligt tecknat. Fin som barn och Fin som vuxen smälter fint ihop till samma person.
 
Min stora favorit Ann Cleeves känns väldigt närbesläktad med Peter May. Miljöerna och människorna är snarlika men Svarthuset är betydligt mörkare och intensivare än Cleeves Shetlandsböcker som är mer trivsamma. Miljön är i centrum hos båda författarna - det karga, vackra, poetiska landskapet. Cleeves kriminalkommisarie Jimmy Perez är en favorit hos mig. Han är en ensamvarg, lika karg som landskapet runt omkring honom. Men nu har han fått konkurrens. Fin Macleod delar många av Perez egenskaper men är mer plågad och präglad av sitt förflutna. En svårare person. Men svår kan i många fall betyda intressant. Det återstår att se hur Fin utvecklas i kommande böcker.
 
Jag är mycket nyfiken på att läsa de övriga två böckerna i trilogin och debatterar just nu med mig själv om jag ska införskaffa dem på engelska eller vänta på den svenska utgivningen.
 
Svarthuset kom först ut i Frankrike, där den hyllades av kritikerna och tilldelades en rad priser, bland annat The Cezam Prix Littéraire. 2013 vann den amerikanska utgåvan The Barry Award för "Årets bästa kriminalroman".
 
Fakta:
Originaltitel: The Blackhouse / L'ile des chasseurs des oiseaux
Förlag: Modernista
Antal sidor: 362
Utgivningsår: 2013
Första meningen: De var bara barn.
 
Finns på Bokus och Adlibris.

Äta kakan och ha den kvar - Kristin Emilsson

Chick-Lit / Feelgood / Permalink / 3

Amanda Berger lever ett tryggt och tillrättalagt liv tillsammans med sin man och deras två tonårsdöttrar i en Stockholmsförort där ytan är allt, och där det är viktigare att vara lyckad än lycklig.

När hon blir uppsagd från sitt jobb håller hon det hemligt för sin omgivning och börjar istället trassla in sig i lögner. Lögnerna växer och snart finner sig Amanda leva ett fullskaligt dubbelliv. På helgerna är hon den ansvarsfulla tvåbarnsmodern i villan i Bromma. I veckorna är hon den ensamstående ”flygvärdinnan” i innerstan, som jobbar extra i en second hand-butik, får nya vänner och skaffar sig en yngre älskare.

Allt rullar på och Amanda trivs med sin nya tillvaro, ända tills den dag hon upptäcker att hon inte är den enda som ljuger.

Kommentar:
Svensk chick-lit som dessutom är bra är vi inte bortskämda med. Att den dessutom är förpackad i ett härligt Nina Leino-omslag gör inte saken sämre.

Det här handlar om 39-åriga Bromma-mamman Amanda som lever sitt övremedelklassliv utan att riktigt känna sig hemma där. Hon har alltid känt sig obekväm och otillräcklig. Inte nog fin bakgrund, inte nog fint jobb. Aldrig rätt i de sociala sammanhang där hennes man Erik så bekvämt rör sig.

När Amanda blir uppsagd från sitt jobb klarar hon inte av att berätta det utan hittar på att hon fått projektledaransvaret när ett tyskt försäkringsbolag ska byta ut sina IT-system, och det ena leder till det andra. Snart har hon ett hyreskontrakt på en lägenhet i Kungsholmen där hon tillbringar veckorna, jobbar lite extra i en secondhandbutik, skaffar nya vänner och en älskare, och kommer hem från "Tyskland" till man och tonårsdöttrar på helgerna. Och det trasslar till sig mer och mer.

Kan man verkligen äta kakan och ha den kvar? Ja det är ju frågan. Det här är en riktigt underhållande historia, en modern och välskriven relationsroman med en sympatisk huvudperson som man bara vill ska sluta ställa till det för sig. En lögn föder lätt en annan, och Amanda har svårt att stoppa hjulet när det väl börjat snurra. Det är lätt att känna igen sig i Amanda, trots allt hon hittar på. På nåt sätt vill hon ju bara väl. Hon ljuger för att inte göra sin familj besviken. Det viktigaste är väl att alla är nöjda och glada även om sanningen kommer i kläm? Men vad som händer om lögnen uppdagas har hon inte riktigt tagit med i ekvationen.

Det här är rolig läsning, om än med lite sockrigare eftersmak än livet självt brukar ge. Men det hör genren till så jag köper allt. Och jag ser mycket fram emot att läsa fler böcker av Kristin Emilsson.

Fakta:
Förlag: Lind & Co
Antal sidor: 443
Utgivningsår: 2014
Första meningen: Ska det verkligen vara så här?

Finns på Bokus och Adlibris.

 

Pansarhjärta - Jo Nesbø

Deckare / Permalink / 0

Två kvinnor hittas mördade i Oslo, bägge har drunk­nat i sitt eget blod. Mysteriet som polisen står inför är att sticksåren i ansiktet på de döda har tillfogats från insidan av munnen.

Kaja Solness vid Oslopolisen skickas till Hongkong för att leta upp den man som är Norges enda specialist på seriemord. Den alkoholiserade polismannen har gömt sig någonstans i miljonstaden, på flykt från demonerna i ett tidigare mordfall, minnena av kvinnan han älskar och den kinesiska maffian. Hans namn är Harry Hole.

Högst motvilligt och tvärtemot ledningens uttryck­liga order drar Harry igång en egen utredning tillsammans med Kaja. De hittar snart ett tydligt samband: ett flertal personer, däribland de mördade kvinnorna, befann sig för en tid sedan på fjälltur och övernattade i samma stuga. Och en efter en mister de livet.
 
Kommentar:
Pansarhjärta är åttonde boken i serien om Harry Hole. Och det är en tjock och dramatisk historia. Harry Hole har dekat ner sig ordentligt efter händelserna i Snömannen och befinner sig i ett alkohol- och opiumrus i Hong Kong. Han har ingen lust att åka tillbaka till Oslo och vara polis igen, men övertalas/mutas att komma tillbaka och hjälpa till i jakten på seriemördaren.
 
Och det går som det går när Harry Hole är inblandad. Han gör saker på sitt eget sätt. Tillsammans med Kaja, Bjørn och Katrine - den briljante utredaren som nu befinner sig på mentalsjukhus - driver han en egen utredning och befinner sig hela tiden steget före Kripos, norska motsvarigheten till rikskrim. Och det är inte särskilt populärt.
 
Det här är mörkt och otäckt, det är tortyr och sadism, och handlingen rör sig från norska fjällen till Kongos vulkaner. Kanske inte en helt igenom trovärdig historia, men det spelar heller ingen roll. Harry Hole får vara hur macho han vill, och mordfallen hur sanslösa som helst, det här är sjukt spännande krimunderhållning.
 
 
Fakta:
Originaltitel: Panserhjerte
Antal sidor: 647
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Hon vaknade.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Bokfetischist, alkb.se, Snowflakes in rain och Boksnoken.
Till top