We Are All Completely Beside Ourselves - Karen Joy Fowler

Skönlitteratur / Permalink / 2
“The happening and telling are very different things. This doesn’t mean that the story isn’t true, only that I honestly don’t know anymore if I really remember it or only remember how to tell it."
 
Det här är en bok som man bör läsa utan allt för mycket förhandsinformation. Det blir bäst så. Därför blir det här en ganska tunn recension.
 
Rosemary, som är bokens berättare, talar inte gärna om sin familj. Det vi först får veta är att hon går på college och är enda barnet, men att hon brukade ha både en bror och en syster. Men någonting har hänt, och de är nu försvunna ur hennes liv. Och det så pratglada barnet Rosemary har tystnat. 
 
Historien börjar någonstans i mitten, sen backas bandet till början, och hoppar framåt. Men det är inte svårt att hänga med. Känslomässigt hamnar boken i samma fålla som Låt vargarna komma och When God Was A Rabbit. Det är bitterljuvt (mer bittert än ljuvt), sorgligt, hemskt och tragiskt, och väldigt känslosamt.
 

We Are All Completely Beside Ourselves nominerades till Man Booker Prize och har blivit omtalad på grund av den speciella twist som boken har. I vår kommer den på svenska: Vi är alla helt utom oss. (Lavender Lit).

Twister hit och twister dit förresten. För mig var den stora överraskningen att det här är samma Karen Joy Fowler som skrivit The Jane Austen Book Club (Jane Austen-klubben). Det får mig att tappa hakan - det här är så vitt skilda historier och berättarstilar och böckerna hör hemma i olika solsystem.
 
Fakta:
Förlag: Serpent's Tail
Antal sidor: 336
Utgivningsår: 2014
 
Finns på Bokus och Adlibris
Andra som bloggat om boken är Fiktiviteter.
#1 - - Mrs E:

Jag har varit och nosat på denna, tror du jag skulle gilla?

Svar: Det tror jag absolut!
Lotta - hyllan

#2 - - Mrs E:

Då får jag lägga till den på läslistan.

Till top