Låt mig ta din hand - Tove Alsterdal

Spänning / Permalink / 0

Natten mot valborgsmässoafton störtar Charlie Eriksson ner från en balkong på elfte våningen i Jakobsberg. Bakom sig lämnar hon ett liv av droger, kaos och ouppfyllda drömmar. Polisen avskriver dödsfallet som självmord. 

Samma natt vandrar Riddarn genom Jakobsbergs centrum, en tilltufsad man som hävdar att Olof Palme fortfarande lever. Han ser Charlie komma ut från en nattklubb tillsammans med en man som beter sig hotfullt - men vem skulle bry sig om det vittnet?

Helene har lämnat förorten. Hon har suddat ut sin bakgrund och brutit med familjen: en mamma som övergav dem, en pappa som drack och syrran som inte kunde skilja på verklighet och fantasi. Men vem var hennes syster Charlie egentligen? Tog hon verkligen livet av sig? Och vad gjorde hon i Buenos Aires fyra veckor före sin död?

Det visar sig att Charlie hade kommit ödesdigra hemligheter farligt nära. Spåren leder henne tillbaka till 1970-talet när deras mamma förälskade sig i en argentinsk flykting och försvann. I sin jakt på sanningen konfronteras Helene med en brutal del av historien som går djupare in i hennes eget liv än hon någonsin kunde ana.
 
Kommentar:
Tove Alsterdals förra bok, I tystnaden begravd, blev en stor favorit hos mig när jag läste den. Jag älskade det tornedalska, miljöerna, språket, och inte minst den mörka och snåriga storyn.
 
Låt mig ta din hand har vid första anblick inte mycket gemensamt med hennes förra bok, och de är också helt fristående och handlar om olika personer. Här rör vi oss mellan Jakobsberg och Argentina, nutid och 70-talets militärdiktatur. Det är långt ifrån det norrbottniska och kalla. Men det finns ändå många paralleller. Både Helene i den här boken och Katrine i den förra söker svar i det förflutna med sin mor som nav. Och de får reda på sanningar om henne som de inte kände till.
 
Det här är ett familjedrama där hemligheter, skam och tystnad spelar en stor roll. Det är en spänningsroman som är mer utforskande än nagelbitande. Men jag sitter ändå som på nålar när jag läser, jag vill veta hur det kommer att sluta. 
 
Låt mig ta din hand är riktigt bra, det är en originell historia och den sticker ut ur mängden. Men jag håller ändå I tystnaden begravd som snäppet vassare.
 
Fakta:
Förlag: Lind & co
Utgivningsår: 2014
Antal sidor: 475
Första meningen: I mörkret kändes det som att hon kvävdes, om och om igen. 
 
Finns på Bokus och Adlibris.

Mina favoritkvinnor

Utmaningar / Permalink / 2
Linda gjorde en lista över samtida författarkvinnor hon älskar, vilket fick mig att börja fundera över mina egna favoriter. Här kommer en lista från mig - utan inbördes rangordning.
 
Joyce Carol Oates. För att jag aldrig har läst en dålig bok av henne. Jag har däremot läst flera mycket bra, däribland Älskade syster och Dödgrävarens dotter som är stora, och mörka, läsupplevelser.
 
Lionel Shriver. För att hon som ingen annan tecknar komplexa och osympatiska kvinnoporträtt som man ändå tycker om och sympatiserar med. Som Eva i Vi måste tala om Kevin, Irina i Dagen efter eller Willy i Dubbelfel.
 
Ann Cleeves. För hennes kluriga trivseldeckare. Hennes lågmälda deckare, hennes miljöskildringar från Shetlandsöarna och karaktärer som Jimmy Perez och Vera Stanhope får mig att känna mig som hemma.
 
Diana Gabaldon. För hennes episka läsäventyr. Outlander-serien är en läsupplevelse utan like.
 
Mhairi McFarlane. För att hon får mig att skratta. Med sina smarta och roliga romantiska komedier som You Had Me At Hello och Here´s Looking At You spelar hon på exakt rätt hjärtsträngar.
 
Jojo Moyes. För att hon är så oförutsägbar. Hon växlar mellan stilar, tidsepoker och miljöer - 1950-talets Hong Kong, första världskrigets Frankrike, andra världskrigets London eller nutida Storbritannien med samma flyt och trovärdighet, och alltid lika bra.
 
Belinda Bauer. För hennes förmåga att väcka obehag. Vare sig det gäller psykologisk spänning på mörka hedar eller i obduktionssalar.
 
S.J Bolton. För att hon skrämmer mig. Det är en högtidsstund att få träda in i hennes mörka och sjuka värld
 
 
P.S Det finns en hel del andra jag skulle kunna klämma in på listan, som är så FANTASTISKT bra, men det faller på att jag bara läst en bok av författaren. Minst två eller tre måste man väl ändå ha läst för att kunna veta att det är en favorit...?
 

Sophies historia - Jojo Moyes

Chick-Lit / Feelgood / Permalink / 2

Frankrike, 1916. Sophie Lefevre driver tillsammans med sin syster familjens hotell i hemstaden medan deras män slåss vid fronten. När den nye tyske kommendanten får syn på Sophies porträtt målat av hennes make Edouard föds en farlig besatthet som kommer att tvinga Sophie till ett ödesdigert beslut.

London, 2006. Sophies porträtt hänger hemma hos Liv Halston. Ett slumpartat möte avslöjar målningens verkliga värde och dess turbulenta historia, och hotar att vända upp och ner på Livs tillvaro.

Kommentar:
Vissa författare har en väldigt tydlig stil som man genast känner igen, men Jojo Moyes är lite svårgreppbar. Man vet aldrig om man får Marian Keyes eller Kate Morton när man börjar läsa. Den här gången är det mer åt Kate Morton-hållet. 
 
Sophies historia består av två parallella historier, Sophies och Livs, första världskrigets Frankrike och nutidens England. Till synes helt olika kvinnor och livsöden, men det finns många paralleller. Sophie för sin kamp mot de tyska soldaterna och Liv mot fodringsägare och rättsväsende. Båda sörjer sina män, av olika anledningar. Och Sophie, eller snarare hennes porträtt, blir väldigt viktigt för Liv.
 
Att Moyes kan berätta en historia, det vet alla som läst henne, och visst är det här en fängslande berättelse. Men jag tycker den tappar fart mot mitten och hade nog kunnat kortas ned en aning. Jag är ju annars inte den som brukar klaga på att böcker är för långa, men här blir det lite segt. Visst är den läsvärd, men det är inte en av hennes bästa. Nyss lästa The One Plus One är fortfarande min favorit. 
 
Fakta:
Originaltitel: The Girl You Left Behind
Förlag: Printz Publishing
Antal sidor: 440
Utgivningsår: 2012
Första meningen: Jag drömde om mat.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Feelgoodbibliotekarien, Bokstunder, Lottens bokblogg och En bok om dagen.
Till top