Rörgast - Johan Theorin

Spänning / Permalink / 4

Mitt i natten bultar en pojke på den gamle skepparen Gerlof Davidssons dörr. Pojken, som kommit stapplande över stranden, beskriver ett skepp fyllt av döda eller döende sjömän, och en galen man med yxa.

Så inleds högsäsongen på norra Öland, en het, tryckande period då tusentals turister kommer för att fira midsommar på ön. Men bland besökarna finns en hemvändare som kommit för att utkräva betalning för en mycket gammal skuld. Efter sig i sommarnatten lämnar han död och skräck.

Det är bara Gerlof som börjar misstänka vem hemvändaren är, och varför han vill hämnas på en hel släkt. Och det är bara Gerlof som mött personen förut - i ungdomen. De båda stod vid en nygrävd grav på kyrkogården och hörde plötsligt ett knackande ljud från kistan...  

Kommentar:
Min relation till Johan Theorin har gått lite upp och ner. Gillade Skumtimmen. Tokälskade Nattfåk. Ogillade Blodläge. Älskade den fristående Sankta Psyko. Jag riktigt kände hur mina förväntningar hade byggts upp inför Rörgast, denna den avslutande delen i Theorins Ölandssvit. Den här, den sista, den bara måste vara bra. Hoppades på en ny Nattfåk. Eller i alla fall en Skumtimmen. Men tyvärr... det här var faktiskt inte speciellt bra.
 
Och det bär mig så emot att skriva det. Jag vill ju omfamna och älska det här. Jag gillar Johan Theorin och vet vilken bra historieberättare han är, jag vet att han kan få till en fantastiskt kittlande, spännande och originell historia. Jag vet att han kan skapa en fängslande miljö som får mig att känna dofter, råfuktig kyla och saltstänk från havet. Jag vet att han kan bättre än så här. Och jag blir förbryllad.
 
Jag sitter till och med och ifrågasätter mitt eget omdöme. Av alla recensioner att döma så ska ju Rörgast vara så bra. En perfekt avslutning på kvartetten verkar vara ett genomgående omdöme. Så vad är då felet? Varför går inte jag också igång? Har mina förväntningar skruvats upp så mycket att det är omöjligt att leva upp till dem? Är det boken? Är det jag? Jag vet inte. Jag vet bara att jag inte är så förtjust i det jag läser. Och det av flera skäl.
 
Theorin har så skickligt kunnat kombinera vardag och nutid med mystik, så att man inte riktigt vet om det som händer har en naturlig förklaring eller om det är något övernaturligt i farten. Jag saknade det i Blodläge, och jag saknar det ännu mer här. Det finns aldrig några tvivel om vad det är som pågår.
 
Det blir aldrig heller riktigt spännande. Pusselbitarna föll på plats för mig med detsamma, det krävdes inte särskilt mycket för att förstå vad som skulle hända och hur allt hängde ihop. Vissa saker händer lite väl lätt också. 
 
Sovjethistorien känner jag igen från någon annan bok jag läst, men jag kan för mitt liv inte komma på vilken. Den är inte heller speciellt engagerande, där finns inte alls den närhet som Theorin annars brukar kunna skapa i sina miljöskildringar.
 
Och Gerlof. Jag har alltid gillat Gerlof men nu blir det lite för mycket. Han hajar precis allt, hela tiden, han vet allt, och förstår allt och alla sammanhang. Det går alldeles för lätt för honom.
 
Jag känner mig verkligen sur och gnällig, kanske lite orättvis, jag vet inte. Jag är färgad av mina tidigare Theorin-upplevelser. Jag är säker på att om detta var mitt första möte med honom så hade jag tyckt att det var en helt okej bok. Nu blir jag mest sur, just för att jag vet att han kan så mycket bättre.
 
Adlibris skriver "Rörgast är kuslig spänning när den är som bäst." Det här är verkligen inte kuslig spänning. Kusligheten ligger på ungefär noll. Spänningsmässigt blir den kanske halvljummen. Och det är heller inte Johan Theorin när han är som bäst. Jag ser fram emot nästa bok - på nytt tema - i ny miljö. Låt Gerlof och Öland vila.
 
Fakta:
Utgivningsår: 2013
Antal sidor: 456
Första meningen: Spökskeppet kom glidande ur mörkret, fram över sundets svarta vatten, och väjde inte för något eller någon.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Boktokig, Vickes boklåda och Lottens bokblogg.

Dags för lite julfeelgood?

Chick-Lit / Feelgood / Permalink / 7

Ja, ja, det är bara oktober. Men det gäller att planera sin läsning. Vill man komma i julstämning så finns det inget bättre än att klämma in ett par julmysiga-chicklit-feelgoodiga böcker. I år finns det några spännade releaser som jag är sugen på. Förstås Scarlett Baileys Just for Christmas, den är ett måste. Förra årets Married by Christmas var en riktig hit så jag hoppas mycket på hennes nya.  

Miranda Dickinson har jag inte tidigare läst, men It Started with a Kiss lockar mig. Likaså A Gift to Remember av Melissa Hill som dessutom har ett jättefint omslag. De här tre är de som ligger väldigt nära mitt klickfinger just nu.

 

Ännu närmare inköp ligger två andra potentiellt blivande favoritböcker. Inte direkt jul-lit, men jag förväntar mig extrem mysfaktor och bra läsning. Det är Mhairi McFarlane som kommer med sin andra bok i december, Here's Looking At You. Jag tokälskade debuten You Had Me at Hello som var helt fantastiskt übermysig. Och i november kommer Ali McNamaras Step Back in Time, Ali som är kvinnan bakom favoriter som From Notting Hill with Love... Actually och From Notting Hill to New York... actually

Vilken högtidsuppladdning inför julen jag kommer att få!
 
  
  
 

Bortom varje rimligt tvivel - Malin Persson Giolito

Spänning / Permalink / 3

För tretton år sedan mördades en femtonårig flicka. Läkaren Stig Ahlin dömdes till livstids fängelse för mordet. Men ingen har glömt det bestialiska brottet. Stig Ahlin är känd som en av Sveriges mest hänsynslösa brottslingar.

När advokat Sophia Weber bestämmer sig för att hjälpa Stig Ahlin är det för att hon upptäckt avgörande brister i mordutredningen. Men att Sophia gör sitt yttersta för att få sin klient frikänd väcker mångas avsky. Och ju mer hon får veta, desto svårare blir hennes arbete. Vad är hennes klient för man egentligen? Vad har han gjort? Och kommer hon någonsin att få veta sanningen? 

Kommentar:
Bortom varje rimligt tvivel är andra boken om advokaten Sophia Weber. Jag läste, och gillade, Bara ett barn i somras men det här är ännu bättre.
 
Det känns som att det här skulle kunna vara hämtat ur verkligheten. Utan att kunna juridik och arbetsgången vid en resningsansökan, så tror jag att det är precis så här man arbetar. Sophia är trovärdig som den ensamma, idealistiska och dedikerade advokaten. Den dömde Stig Ahlin, alias professor Död, är också som hämtad från verkligheten. Han är inte en person som väcker sympatier, men han väcker ändå något. Har han blivit rättvist behandlad, eller var han dömd redan på förhand?
 
Överlag är det många intressanta frågeställningar som väcks. Att vara skyldig bortom varje rimligt tvivel, vad betyder det egentligen? Vad är en sanning?
 
Spännande, snårigt och verklighetsnära.
 
Fakta:
Antal sidor: 453
Utgivningsår: 2013
Första meningen: Det börjar bra. 
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är En bok om dagen, Sladdertackans bokblogg och Kajsas bokblogg.
Till top