Om du bara kunde se mig - Cecelia Ahern

I Elizabeth Egans värld har allting sin bestämda plats. Samtidigt som hon har fullt upp med att driva sin egen inredningsarkitektbyrå är hon mot sin vilja adoptivförälder åt systersonen Luke, som hennes oansvariga syster överlåtit åt henne.

Ordning och punktlighet hjälper henne kontrollera sin vardag - och skyddar henne från smärtsamma minnen. Men så plötsligt en dag dyker Ivan upp. Han är sorglös, spontan och äventyrslysten - allt det som Elizabeth inte är. Snart tar livet en vändning hon aldrig kunnat drömma om...

Kommentar:
Cecelia Ahern har aldrig gjort något vidare stort intryck på mig. Hon har skrivit P.S Jag älskar dig, som visserligen var en okej bok, men filmen var så mycket bättre. (Och det kan visserligen bero på att filmen innehöll Gerard Butler och Irland, två av mina favoritelement. En tre timmars film med inget annat än Butler vandrandes omkring bland böljande gröna kullar skulle vara Oscarsmaterial enligt mig.)

Hon har också skrivit Där regnbågen slutar som jag inte gillade. Jag hatade formen med e-mail och brev - ett så billigt sätt att skriva en bok, och jag blev irriterad när jag mot min vilja började smågilla boken mot slutet. När jag sedan läste om Gåvan och tyckte den verkade så sentimental och smetig, så satte jag punkt på min bekantskap med Ahern. Tills nu då.

Och jag kan bara säga, att jag skulle ha låtit Ahern vila i frid. Om du bara kunde se mig är den sämsta bok jag läst i år, den sämsta bok jag läst på mycket länge. Jag är lite allergisk mot magiska element i böcker, OM det inte görs på rätt sätt. Författare som vet hur man gör är exempelvis Alexandra Potter eller varför inte Mats Strandberg/Sara Bergmark Elfgren. Men här blir det så urbota töntigt med låtsaskompisen Ivan och "företaget" där alla låtsaskompisar träffas och dryftar sina klienter. Och Elizabeth själv väcker inga som helst sympatier hos mig, jag gillar henne inte alls. Stackars Luke att växa upp med henne. Men, jag kan trots allt inte låta bli att tänka att det här nog skulle kunna bli en halvbra romantisk komedi. Med Gerard Butler.

Den här boken verkar finnas med två olika titlar: Om du bara kunde se mig och Om du kunde se mig nu. Varför då? Och vad är förresten tanken med alla de olika omslagsvarianter som finns till Aherns böcker på svenska? Jag tycker det kryllar av dem. Det blir inte bättre för att man packar om dem.

Fakta:
Originaltitel: If you could see me now
Förlag: Bazar
Utgivningsår: 2012 (2010)
Antal sidor: 316
Första meningen: Det var en fredagsmorgon i juni som jag blev bästa vän med Luke.

Finns på
Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är
Bokfink och Bokmalen.
#1 - - Bella:

Synd att du inte tyckte om den och tänk vad olika vi kan vara. Där regnbågen slutar är en av mina favorit böcker och P.S Jag älskar dig tycker jag också väldigt mycket om :)

#2 - - Helena:

Jag är helt enig med dig gällande Ahern. Jag tyckte väldigt mycket om PS. I love you när jag läste den, men hennes andra böcker har jag inte alls fastnat för. Då vet jag att jag inte behöver bemöda mig med denna heller då...

#3 - - Johanna:

Ojdå, jag som har "Gåvan" med Ahern liggandes här oläst...kanske ska den förbli oläst?;) Nu ska jag först ta mig igenom trilogen om Sparvöga, sen får vi se. Har en fråga också. Jag älskar böcker utspelade under 40- 50 talet. Andra världskriget.Men inte alltid rätt i det. Som tex molnfri bombnatt eller favoriterna från tonåren, God natt mister Tom och en liten kärleksång. Har du några att rekomendera?

#4 - - Evalinn:

Aj då!

#5 - - Micaela:

Jag håller med dig det där med en tre-timmars film med Butler promenerande någonstans på Irland, mums!

#6 - - G:

"Gåvan" tyckte jag inte om. Så didakltisk, klyschig ("tiden är det viktigaste du har, ge den till dem du älskar bla bla bla bla"). Så förutsägbar, karaktärerna platta som pappersdockor...

#7 - - Anna:

Johanna, du borde kolla in "Barn 312" av Hans Ulrich Horster, och "Leksakskriget" av William P Kennedy. Båda är riktigt bra böcker :)

#8 - - Lotta - hyllan:

Johanna - Det är visserligen första världskriget, men Ken Follets Giganternas fall är en fantastiskt bra tegelsten, ett släktepos där del två kommer att utspela sig i andra världskrigets skugga. Och förstås Boktjuven av Markus Zusak om du inte redan läst den.