Huset vid havets slut - Elly Griffiths

Deckare / Permalink / 1
Några fältarkeologer gör en oväntad upptäckt när de kartlägger kusterosionen vid en by i Norfolk. I en djup klippskreva hittas skelettdelar begravda i sanden. Det är en udda fyndplats, nästan otillgänglig på grund av tidvattnet.
 
Rättsarkeolog Ruth Galloway, som just börjat jobba efter föräldraledigheten, kallas dit. Undersökningen visar att benen är gamla, från 1940-talet, och att det rör sig om sex män som kallblodigt skjutits i huvudet. Vilka var de? Vad utspelade sig egentligen i den idylliska lilla byn under kriget?
 
Tillsammans med kommissarie Harry Nelson börjar Ruth nysta i fallet. Men ledtrådarna är inte många och få personer som var med på den tiden lever ännu. När två av dem hastigt avlider misstänker Nelson att det inte handlar om naturlig död - någon är desperat angelägen om att skydda den gamla hemligheten.
 
Kommentar:
Det här är tredje boken om rättsarkeologen Ruth Galloway, de tidigare två heter Flickan under jorden och Janusstenen. Jag har bara läst Janusstenen som jag tyckte var en helt okej deckare, inget märkvärdigt, men jag gillade den och jag gillade framför allt Ruth Galloway.
 
Och jag tycker ungefär likadant efter den här boken. Huset vid havets slut är helt okej, ett bra tidsfördriv, men jag har fortfarande lite problem med Elly Griffiths sätt att skriva i presens. Det går bara inte när man skriver en deckare, jag tycker det blir väldigt ospännande och mekaniskt. Ruth och Nelson fortsätter att intressera mig, när ska deras hemlighet avslöjas? Jag finner den biten mycket mer spännande än de faktiska morden som utreds.
 
Fjärde boken, Känslan av död, kom ut på svenska nu i våras.
 
Fakta:
Originaltitel: The House at Sea's End
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 304
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Två personer, en man och en kvinna, kommer gående i en sjukhuskorridor.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
 Andra som bloggat om boken är Bokomaten, Bokstunder och Erikas bokprat.
#1 - - Elin:

Åh den här älskade jag, brittiska deckare fångar alltid mig och just Elly Griffiths är något alldeles extra!

Till top