Flaskpost från P - Jussi Adler-Olsen

Deckare / Permalink / 3
På polisstationen i Wick, långt borta i Skottland, stod en grön, repad flaska i fönsterkarmen under lång, lång tid. Den var liten. Ingen tog någon notis om den. Ingen märkte brevet inuti. Därför undrade ingen vad de halvt utplånade bokstäverna HJÄLP kunde betyda.

När kriminalinspektör Carl Mørck på omvägar får den gamla flaskposten i sina händer, tror han först att det nästan utplånade nödropet är resultatet av ett grovt pojkstreck. Men efterhand som han och hans assistent Assad lyckas avkoda mer och mer av brevet, inser de att två pojkar förts bort någon gång på nittiotalet och att flaskposten är det enda livstecken man fått från dem sedan dess. Men vilka är pojkarna? Varför har deras föräldrar aldrig anmält dem som saknade? Och vad hände med pojkarna?

Carl och Assad dras längre och längre in i en beräknande och känslokall kidnappares nät, och plötsligt går det upp för dem att tiden håller på att rinna ut. Även om många år har gått är kidnapparen fortfarande aktiv. Mardrömmen tar aldrig slut.

Kommentar:
Jussi gör det igen - levererar en galet bra och spännande kriminalhistoria! Efter Kvinnan i rummet, Fasanjägarna och nu den eminenta Flaskpost från P är Jussi Adler-Olsen nästan på väg att peta ner Arnaldur Indridason från tronen som min nordiska deckarfavorit. Jag säger nästan, för Arnaldur ligger mig fortfarande lite närmare hjärtat. Vill man ha rafflande, bladvändande spänning ska man läsa Jussi. Vill man ha något mer lågmält och suggestivt ska man läsa Arnaldur. (Fast ni ska förstås läsa båda två om ni inte redan gjort det!)

Redan när jag läste baksidestexten på boken så kittlade det till i magen, en flaskpost, kidnappade barn, ett mysterium att lösa. Och när jag började att läsa så kunde jag omöjligt sluta. Oliiiidligt spännande!

Som vanligt gillar jag Carl och Assad och samspelet dem emellan. Den mördare som jagas i boken är en av de otäckaste jag mött på länge. Ruggigt bra skildrad! Men det finns en parallell historia om ett par mordbränder som jag gärna hade kunnat hoppa över, och jag kan tycka att Rose/Yrsa är lite väl karikatyrartade. Om jag då ska klaga på något.

Jag kan verkligen rekommendera Jussi Adler-Olsen, men läs böckerna i rätt ordning. Även om de är fristående så finns det en grundhistoria som följer med från första boken, och förstås så utvecklas olika relationer och karaktärer fördjupas med tiden. Fjärde boken, Journal 64, har precis kommit ut på svenska, och vad jag tycker om den kan ni läsa på bloggen kommande vecka.

Det är fler än jag som gillar Flaskpost från P. Boken tilldelades Glasnyckeln 2010, Skandinaviska deckarsällskapets pris för bästa nordiska kriminalroman. (Ett pris som för övrigt Arnaldur Indridason förärats med två gånger.)

Fakta:
Originaltitel: Flaskepost fra P
Förlag: Bra Böcker
Antal sidor: 444
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Det var den tredje morgonen och doften av tjära och tång hade börjat sätta sig i kläderna.

#1 - - enligt O:

Har inte läst någon av dem faktiskt. Har tänkt det många gånger, men det blir liksom inte av. I sommar kanske...

#2 - - Lotta - hyllan:

Ja läs dem! :)

#3 - - Walter Iego:

Samma här, ska läsas så fort tiden tillåter. Gillar omslagen.

Till top