Skuggsida - Belinda Bauer

Deckare / Permalink / 4
Shipcott mitt i vintern är ett samhälle med stark sammanhållning, där ingen främling passerar obemärkt. Byns polis Jonas Holly blir därför i dubbel mening chockad när en äldre kvinna hittas mördad i sin säng. Hur kan någon ha tagit sig in och mördat henne utan att lämna några spår efter sig?

När utredningen övertas av en påstridig kriminalinspektör känner sig Holly åsidosatt. Ska hans första mordutredning vara över innan den ens hunnit börja? Och som om det inte vore nog så anklagar någon i byn honom för att tragedin har inträffat. Det verkar som om någon känner till vartenda steg han tar. Någon som tvivlar på att han sköter sitt jobb.

När sedan ännu en person blir mördad övergår smädelserna i allvarliga hot. Förblindad av sin växande paranoia, av oro för sin handikappade fru och av den evinnerligt fallande snön, startar Jonas Holly sin egen desperata jakt på mördaren. Men hoten upphör inte. Och det gör inte heller morden...

Kommentar:
För ett par veckor sedan läste jag Belinda Bauers debutroman, Mörk jord, en fantastiskt spännande historia som slog knock på mig. Så mina förväntningar var långt över höga inför uppföljaren Skuggsida som precis kommit ut på svenska.

Det här är en fristående historia, men den utspelar sig i samma by som föregående bok, och de huvudpersonerna finns med som bifigurer här. Miljön är en av mina favoritlitteräramiljöer - engelsk landsbygd och hedar - och den här miljön, karaktärerna, den lilla byn där alla känner alla, bidrar till den speciella psykologiska spänningen. Det går en mördare lös, men vem kan det vara?

Skuggsida
är skickligt berättad med en stämning som gradvis byggs upp och blir tätare och tätare. Det gör Bauer riktigt bra, men den här gången når hon inte upp till samma lysande nivå som Mörk jord. Den var något alldeles extra. Skuggsida är en mer traditionell deckare, men fortfarande en mycket bra sådan som klår de flesta andra i genren. Jag är bara lite tveksam till slutet.

Översättningen känns slarvigt gjord, flertalet tveksamma ordval, och slarvet med ena huvudpersonens namn felstavat i bokens allra första ord är inte alls bra.

Trots det, Skuggsida är en grymt bra kriminalroman och Belinda Bauer fortsätter att imponera. Ser fram emot att läsa nästa bok som även den utspelar sig i Shipcott.

Fakta:
Originaltitel: Darkside
Förlag: Modernista
Antal sidor: 383
Utgivningsår: 2012
Första meningen: Mucy tyckte att sjukhusljuden lät dämpade och avlägsna.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är: Bokfetischist, Böckerx3, Snowflakes in rain, Bokomaten och Annikas litteratur- och kulturblogg.

Adrian Mole: The Prostrate Years

Chick-Lit / Feelgood / Permalink / 0
I år firar Adrian Mole 30 år, något som Penguin uppmärksammat genom att ge ut alla de åtta böckerna i nyutgåva. Jag har firat Adrian genom att läsa de tre senaste böckerna: The Lost Diaries of Adrian Mole, Adrian Mole and the Weapons of Mass Destruction, och så nu Adrian Mole: The Prostrate Years.

Det är 2007, och Adrian har hunnit bli 39 1/4 år. Han bor i en ombyggd svinstia med sin fru Daisy och deras dotter Gracie. Hans föräldrar George och Pauline bor i grishuset bredvid.

Och nu får antihjälten Adrian Mole det tuffare än någonsin. Bokhandeln där han jobbar ska stängas. Hans äktenskap är knackigt. Och till råga på allt får han diagnosen prostatacancer, inte ens 40 år fyllda.

Det låter inte som en humoristisk historia, och visst finns här mycket svärta, otur och sorgligheter, men Adrian har ju en förmåga att tackla alla motgångar han stöter på. Det är utan tvekan den mest deprimerande boken i raden. Efter att ha följt Adrian i så många år så vill man ju att det äntligen ska gå bra för honom och att han ska få bli lycklig på riktigt, inte att han ska vara så förföljd av otur. Det är tragikomiskt, ibland rent av tragiskt och ibland bara komiskt.

Sue Townsend skriver som alltid med vass penna och känner skickligt av samhällsklimatet och den politiska situation som råder. Att läsa alla hennes böcker är som att göra en tidsresa från 80-talet och framåt. Och hon skapar karaktärer som sticker ut. Adrian är alltid Adrian, och hans föräldrar är precis lika härliga och excentriska som de alltid varit. Hon skriver också detaljerat och närgånget om alla läkarbesök, undersökningar och behandlingar. Det känns som att hon verkligen vet vad hon skriver om.

Är det då sista boken? Jag vet inte, men jag tror inte det. Jag tror att Sue Townsend har mer att berätta.

Fakta:
Förlag: Penguin Books
Antal sidor: 405
Utgivningsår: 2012 (2009)
Första meningen: Black clouds over Mangold Parva.

Finns på Bokus och Adlibris.

The Fault in Our Stars - John Green

Ungdomsböcker / Permalink / 3

"My thoughts are stars I can't fathom into constellations."

The Fault in Our Stars är mer än en bok, det är en läsupplevelse av ett alldeles utsökt och sällan skådat slag. Hjärtat går sönder och blir helt igen, gång på gång när du läser. Det blir inte bättre än så här.

Hazel har levt med cancer i fyra år, stageIV-cancer, men tack vare en experimentell behandling har hon överlevt längre än någon först trodde. Hon vet att hon kommer att dö, men om det handlar om veckor, månader eller år kan ingen säga.

Hazels föräldrar ser gärna att hon deltar i en stödgrupp för ungdomar med cancer, och hon gör dem till viljes. För som hon resonerar: "There is only one thing in this world shittier than biting it from cancer when you're sixteen, and that's having a kid who bites it from cancer."

I stödgruppen möter hon Augustus som har förlorat ett ben i cancer, men är på väg att tillfriskna. Han har en framtid, något som Hazel inte har. Men det klickar mellan dem direkt, och båda deras liv kommer att förändras för alltid.

John Green har haft en särskild plats i mitt hjärta sedan hans fina Var är Alaska? Jag gillar hans sätt att skriva, han har en alldeles egen ton. Han mixar allvar med humor, och framförallt känns det alltid väldigt genuint. Det här ämnet är kanske det svåraste man kan skriva om, men han gör det utan att det blir smetigt och sentimenalt. Han väver in små trådar av hopp och ljus i allt det svarta och sorgliga. Jag har gråtit massor, både av sorg och för att det är så fint. Men jag har också skrattat.

Jag älskar karaktärerna, den ironiska, pessimistiska Hazel och den smarta, optimistiska Augustus. De kompletterar varandra, och deras kemi får boksidorna att skimra som tomtebloss. Deras dialog förflyttade mig tillbaka till 90-talets Dawson's Creek, det klingar något av Dawson och Joey i deras snärtigt studsande och samtidigt djupa och filosofiska vokabulär.

The Fault in Our Stars är en historia som är både skör och spröd och stark och äkta. Du blir berörd så ända in i hjärteroten. Den är vacker. Den är sorglig. Men framförallt är den något alldeles extra.

Fakta:
Förlag: Dutton Books
Antal sidor: 318
Utgivningsår: 2012
Första meningen: Late in the winter of my seventeenth year, my mother decided I was depressed, presumably because I rarely left the house, spent quite a lot of time in bed, read the same book over and over, ate infrequently, and devoted quite a bit of my abundant free time to thinking about death.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är
Bokhora, Barnboksprat, Bokmalans liv & läsande, Breakfast Book Club, och Andréa i Boklandet.

Till top