Nu blir det dött på bloggen i några dagar, jag packar väskorna och beger mig till Dublin.
Får se hur många bokhandlar jag hinner besöka, jag har prickat ut ett helt gäng på kartan.
Och förstås ska jag ta mig en titt på Book of Kells, som skrevs runt år 800. Jag är tillbaka
någon gång nästa vecka!


Staty av Oscar Wilde, Merrion Square, Dublin.

Katja Wulff var en gång i tiden en lat student som inte orkade gå ut i det gemensamma köket för att laga mat, utan bestämde sig för att tillaga sina nudlar i kaffebryggaren istället. Hon fortsatte experimentera med andra maträtter, började blogga om sina recept, och bloggen blev också Årets Matblogg 2010. Nu har det även blivit en bok av det hela, fylld med massor av recept som alla kan tillagas i en kaffekokare.

Men det här är ingen vanlig kokbok. Det är inte ens en vanlig bok. Det här kan till och med vara den konstigaste bok jag läst. Varför? är en fråga som dyker upp titt som tätt när man bläddrar i Kaffekokarkokboken, men lika ofta besvarar jag själv frågan med en motfråga Varför inte? Jag är helt förälskad och stum av beundran. Och samtidigt lite äcklad.

Väcker känslor det gör den, blandade känslor. Det är underbart och äckligt, roligt och vidrigt, galet och inspirerande, bisarrt och läskigt. Allt på samma gång. Här finns recept på till exempel prinsesstårta, palt, bläckfiskspett, kattmat och borsjitj. Och så några sidor längst bak för dina egna kaffekokarrecept som du förhoppningsvis ska bli inspirerad att komponera.

Boken innehåller också en mängd bilder, fotograferade av Dan Sörensen som är Katjas sambo. Jättesnygga foton, som så fint illustrerar galenskaperna. Det är nästan så att man blir sugen till och med på grisatassarna. (Fast nej, där går faktiskt gränsen för mig, ingredienser som behöver rakas innan tillagning går bort!)

Kaffekokarkokboken är skriven med glimten i ögat och är den perfekta presentboken, till vem som helst faktiskt. Den är garanterat en humörhöjare och blir en snackis runt vilket fikabord som helst.

Jag avslutar med ett citat från en av hennes bloggbesökare "För det första vill jag säga: Att du verkar helt sinnessjuk! Men herregud vad jag älskar såna som du!" Och det sammanfattar ganska väl det intryck man får av Kaffekokarkokboken.

Fakta:
Förlag: Telegram Bokförlag
Antal sidor: 109
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Hej, det är jag som är Katja.

Finns på Bokus och Adlibris.

Varför slår några pojkar två oskyldiga flickor medvetslösa och lämnar dem att dö på en frusen grusväg?
Vad får två tonårskillar att sticka ut ögat på en restaurangägare i Malmö och mörda hans fru med rasande knivhugg?
Hur kan tre ynglingars frustration resultera i att 63 ungdomar dör och 213 skadas?
Varför kunde den våldsamma rånarligan få härja i sju år utan att polisen kunde hindra den och hur kunde det ta över 20 år att sätta stopp för en av Sveriges värsta pyromaner?

Kommentar:
Brott i Sverige är en reportagebok om tolv svenska brott, det handlar om alltifrån styckmord till rån, mordbrand och utpressning. Dag Öhrlund har under ett års tid rest runt i Sverige, besökt brottsplatser, pratat med offer och intervjuat poliser. Han har läst och analyserat över 7 000 sidor förundersökningar, tekniska protokoll och domar.

Många av fallen är bekanta, och man kan tycka att de valsat runt i pressen i åratal så pass att man läst allt, men när de sammanställs på det här sättet från början till slut så får man en helhetsbild av händelserna. En del är riktigt makabra och groteska händelser som är lika obehagliga som fascinerande att läsa om. Jag fastnar speciellt för kapitlet om Stenbergapyromanen, sjukt intressant, och ett för mig tidigare okänt fall.

Jag tycker inte att man får särskilt många förklaringar, till varför, som utlovas. Det är mer en sammanfattning av brotten, vilket i sig är intressant nog. Men några djupare analyser om varför förövarna agerade som de gjorde får man inte. Det hade gett en extra dimension om Öhrlund fått med uppföljningar, intervjuer med förövarna eller liknande.

Men helt klart en läsvärd och lättläst bok för dig som går igång på kriminaldokumentärer eller Aftonbladets extrabilagor om Brott som skakat Sverige. (Som jag.)

Som extramaterial finns med ett kapitel om modern kriminalteknik, CSI fast på riktigt.

Fakta:
Förlag: Bra Böcker
Antal sidor: 458
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Den här boken handlar om brott i vår tid, om vad människor i Sverige gör mot varandra.

Finns på Bokus och Adlibris.

En kulen höstkväll hittas en kvinna hängande i en snara i sin sommarstuga vid en ensligt belägen sjö. Det verkar inte vara något mystiskt med hennes död, men när Erlendur får ett kassettband med en inspelning av en seans kvinnan deltog i strax före sin död, känner han att han måste gräva i hennes historia och ta reda på varför hennes liv fick ett så plötsligt och tragiskt slut. Samtidigt blir han engagerad i gamla olösta mysterier med försvunna människor och får tampas med spöken från sitt eget förgångna.

Kommentar:
Jag kanske borde byta namn på den här bloggen till "Arnaldur Indridasons hyllningsblogg", med tanke på hur ofta jag lovordat hans fantastiska böcker om kriminalaren Erlendur Sveinsson. Jag blir mer och mer övertygad om att Indridason är världens bästa deckarförfattare. Ja, det är stora ord, men de är befogade.

Frostnätter är sjätte boken i serien, och den allra bästa sedan Kvinna i grönt. Som brukligt vävs dåtiden ihop med nutiden när Erlendur nu fastnar för att utreda ett självmord som kanske inte är ett självmord, samtidigt som han undersöker två separata försvinnanden från det förflutna, som kanske har ett samband. Det övernaturliga tangeras, men inte så mycket att det blir konstigt.

På det personliga planet nystas Erlendurs bakgrund upp ytterligare. Traumat från barndomen med brodern som försvann spelar en central roll i Erlendurs liv, i hela hans sätt att vara och hans intresse för försvinnanden, och nu tvingas han konfrontera delar av sitt förflutna.

Som alltid när det är Indridason, så kan man räkna med en intelligent och välskriven historia, i ett långsamt tempo, med så många olika lager och sinnestämningar, men hela tiden i moll. Och allt mot en bakgrund av det fantastiska, suggestiva isländska landskapet och mentaliteten. Lika melankoliskt som det är lysande.

Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 311
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Maria hade knappt varit medveten om att hon befann sig på begravningen.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Boktoka, Calliope Books och Pocketblogg.

Eller vad säger ni?

Kanske Enbokcirkelföralla gör något bra för folknykterheten? Inte lika mycket vinpimplande när man cirklar på nätet... ;)

Den här fina tygväskan finns i alla fall att köpa på Not on the high street.com

På sin frus trettiofjärde födelsedag överraskar Judd henne i säng med hans chef, radioprofilen Wade Boulanger. Judd står i sovrumsdörren med hennes favorittårta i händerna och ser livet rämna.

Två månader senare, på väg till sin pappas begravning, får han veta att hans blivande exfru är gravid. Till på köpet förväntas han sitta shiva, en judisk sorgevecka, tillsammans med sin minst sagt utåtagerande familj. Det blir sju långa dagar, fyllda av överraskningar och röjda hemligheter, slagsmål, otrohet och evig kärlek.

Kommentar:
Jag blev överförtjust i Jonathan Troppers Konsten att tala med en änkling som kom ut förra året, och har talat mig varm om den till höger och vänster. Förväntningarna var förstås höga inför Sju jävligt långa dagar, och det är så skönt att kunna säga att förväntningarna infriades med råge.

Jag har en "thing" för judiska, knäppa, storfamiljer, jag vet inte vad det är, men varje gång jag läser en bok eller ser en film som innehåller bar mitzva eller rosh hashana eller överbeskyddande mödrar, så vill jag bara springa till synagogan. Och då ska ni veta att jag är så anti-religioner och trossamfund som man kan vara. Men det finns något exotiskt, excentriskt, humoristiskt och samhörande som får mig att gå igång, och går igång gör jag definitivt på Sju jävligt långa dagar.

Egentligen är det ju förfärligt tragiskt alltsammans, Judds fru är otrogen mot honom med hans chef, hans pappa dör, och den neurotiska familjen tvingas samsas under samma tak i sju långa dagar. Liksom Tropper gjorde i Konsten att tala med en änkling tar han tråkiga och sorgliga händelser och förvandlar till humor. Han har också en alldeles speciell förmåga att teckna karaktärer som blir verkliga, vanliga och skruvade på samma gång. Jag tycker att han är en helt fantastisk författare!

Briljant, bitterljuvt och underhållande!

Fakta:
Förlag: Gilla Böcker
Antal sidor: 352
Utgivningsår: 2011
Första meningen: "Pappa är död", säger Wendy i förbifarten, som om det har hänt förr, som om det händer varje dag.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Eli läser och skriver, En bok om dagen och Jenniesboklista.

Stockholm. Nadja har längtat efter barn i hela sitt liv, men inte träffat den rätte. Men nu, när hon närmar sig 45 och fortfarande är barnlös singel så bestämmer hon sig för att göra någonting åt saken. Kosta vad det kosta vill.

Missångerträsk. Lotta har fått nog. Hon och Magnus har inte legat med varandra på över ett år. Nu ska de åka till Paris och ta in på hotell, rädda äktenskapet och prova alla former av sex som de inte har testat hittills.

Två systrar, en innerstadsstockholmstjej och en småbarnsmamma i Lappland gör en hemlig överenskommelse om att hjälpa varandra. Men det går inte riktigt som de har tänkt sig.

Kommentar:
Nej, det går inte som de har tänkt sig. Det blir förvecklingar, missförstånd och oväntade händelser. Precis som det ska vara när det är Martina Haag som skrivt boken.

Jag älskar Martina Haag. Älskar, älskar, älskar! Hon är en av få svenska författare som kan skriva så här roligt och underhållande, det är bara hon och Emma Hamberg som lyckas med det i sin genre.

Det här är en riktig humörhöjare, fantastiskt rolig, förutsägbar javisst, men det spelar ingen roll. Jag tänker film hela tiden när jag läser, och jag tror att det bara är en tidsfråga innan vi får se Glada hälsningar från Missångerträsk på vita duken.

Det enda jag inte tycker om med Haags böcker är att de är alldeles för snabblästa, alternativt att hon kommer ut med nytt alldeles för sällan. Jag vill ha mer!

Fakta:
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 288
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Saker som jag trodde stenhårt på när jag var liten (men som nu, vid 44 års ålder, inte känns lika självklara längre):

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Boktokig, BokMamma och Angos bok- och filmblogg.

Låt mig presentera The Human Bookshelf.
Bilden kommer från fotografen David Blázquez utställning Mobiliario Humano.

Kanske inte så lämplig för den som har katt.

Det är höst på Lindängstorget. Cecilia Lunds familj har återupptagit rutinerna efter den stormiga sommaren. Cecilia återgår till barnmorskejobbet på förlossningsavdelningen och barnen till sina aktiviteter. Men relationen till John har blivit något ansträngd på grund av barnet de väntar och Cecilia börjar känna sig pressad från alla håll.

Mitt i vardagen dimper ett anonymt paket ner i brevlådan hos Cecilia. Det är en bok med ett obehagligt budskap. Samtidigt får även Cecilias mor Christina ett kryptiskt brev till sin tidningsredaktion. Har dessa två händelser med varandra att göra – och vem är det i så fall som hotar mor och dotter?

Kommentar:
Tigerkvinnan är fjärde boken om barnmorskan Cecilia Lund, de tre tidigare är Bedragen, Systerskap och Hittebarnet.

Katerina Janouch kan som ingen annan skildra vardagslivet, parrelationen och föräldraskapet. Vardagliga situationer som det är lätt att känna igen sig i.

Det känns som att det inte händer särskilt mycket i den här boken, trots att det faktiskt händer saker, och jag tror det har med Janouch berättarstil och språk att göra. Det vilar hela tiden en trygghet och ett lugn i hennes berättande, det drar in mig som läsare och man kommer väldigt nära allting.

Jag tycker om bokserier, där man får följa samma karaktärer och se dem utvecklas under böckernas gång. Jag skulle önska att det händer lite mer med Cecilia, hon är ganska exakt likadan genom alla böcker trots att hon är med om omvälvande saker. Jag skulle vilja ha lite mer riv i henne. Men samtidigt är hon ju en trovärdig figur precis som hon är.

Tigerkvinnan är en välskriven relationsroman, perfekt om man vill ha lite lättare läsning men kanske inte riktigt gillar chick-lit. Och du vinner på att läsa böckerna i rätt ordning.

Fakta:
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 446
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Där var hon, kvinnan han älskade så mycket.

Finns på Bokus och Adlibris.

Andra som bloggat om boken är Enbokcirkelföralla, BokMamma, I min bokhylla och Enligt O.

Ett par dagar före jul får Jonna nog. Tar jackan och skolväskan och drar till Stockholm, tänker att hon ska skaffa jobb och bostad och rädda sig själv. Eller något. Men ingenting blir som hon vill, och livet som hemlös är också krångligt. Förbannat krångligt.

Kommentar:
Jonna rymmer hemifrån, till Stockholm. Hennes mamma har åkt utomlands och lämnat Jonna hemma utan att bry sig om deras planer för julen. Jonna vill inte bli sittande med sin mormor, en mormor som ofta är full, och inte ens märker att Jonna har stuckit. Ingen saknar henne. Ingen märker att hon är försvunnen.

Jonna träffar Alex och hennes vänner, ungdomar som lever i utkanten av samhället, hemlösa, utan socialt skyddsnät, och som hittar sina egna vägar för att överleva. Att leta efter mat i sopcontainrar, byta sex mot sovplats, eller stjäla grejer för att sälja vidare. Så många vuxna som sviker, men också vuxna hjältar som tjejerna på Enter och Stockholms Stadsmission som gör vad de kan för att hjälpa. Den person som fastnar alldeles extra hos mig är Elina, som bor i ett soprum tillsammans med sin samling av gosedjur...

Den här boken rymmer många känslor, hela skalan från mörkaste mörker till ljus. Det värsta av allt är att den känns så trovärdig. De trasiga tjejerna, de finns överallt omkring oss, men vi kanske inte alltid ser dem. Det är omskakande och ögonöppnande läsning, och jag vill inte riktigt ta till mig att det faktiskt kan se ut så här.

Hoppas är en riktigt bra och angelägen bok. En viktig bok som jag hoppas får många läsare.

Hoppas har blivit nominerad till Svenska Deckarakademins pris Spårhunden för berömlig gärning inom barn- och ungdomsgenren.

Fakta:
Förlag: Gilla Böcker
Antal sidor: 272
Utgivningsår: 2011
Första meningen: - Hej, jag undrar om ni behöver mer personal här?

Finns på Bokus och Adlibris.

Andra som bloggat om boken är Enbokcirkelföralla, Eli läser och skriver, En bok om dagen, Pocketlover, Dantes bibliotek, Boktokig och Böckerx3.

Read it 1st - Don't let the movie ruin the book är ett lovvärt initiativ från Nerdfighteria efter en idé av übernörden Hank Green himself.

Visste ni att 5 av förra årets tio-i-toppfilmer i USA är baserade på böcker? Men majoriteten av biobesökarna har ingen aning om det eller ens läst boken som ligger till grund för filmen. De flesta amerikaner läser färre än två böcker per år!

Att läsa en bok istället för att se filmen kräver mer. Mer interaktion, mer tankeverksamhet, mer avkoppling, mer fritid och ett större engagemang. Saker som världen behöver mer av. Det är bakgrunden till Read it 1st-sajten med tillhörande nyhetsbrev.

Anmäl dig till nyhetsbrevet du också och lova att alltid läsa boken före du ser filmen. Världen behöver fler (bok)nördar!

Jag har tillbringat den senaste veckan i 1800-talets Paradise, vid Lake in the clouds, i sällskap med familjen Bonner. Jag älskar verkligen den här sortens böcker som är kompletta läsäventyr, de tar sin lilla tid att läsa men man får igen det tusenfalt.

Lake in the clouds är tredje boken i serien om Nathaniel och Elizabeth Bonner. Into the wilderness och Dawn on a distant shore heter de två tidigare.

Historien börjar med en förrymd slav, Selah, som höggravid söker skydd hemma hos Bonners. Med slavjägare efter sig ger sig Elizabeth och Nathaniel ut i vildmarken för att föra henne till Canada. Samtidigt åker Hannah iväg till New York för att lära sig hur man vaccinerar mot smittkoppor.

Det är Hannah som är i fokus i den här boken, och jag tycker om att följa henne närmare. Hennes ursprung som hälften vit och hälften Kahnyen'kehàka, och hennes träning för att bli läkare är spännande att läsa om.

Det händer förstås mycket på de nära 700 sidorna. Sara Donati skriver detaljerat och levande, det är inte för inte som hon jämförs med Diana Gabaldon. Tycker du om Outlander-serien så kommer du även att tycka om de här böckerna.

Fakta:
Förlag: Bantam Books
Antal sidor: 655
Utgivningsår: 2002
Första meningen: Run away for the second time a slight built, dark-skinned Negro named DEMETRIUS, the property of the Honourable Henry Cook, Esquire.

Finns på Bokus och Adlibris.

Många drömmer om en egen läshörna, och det här är en smart lösning på en sådan. En bokhylla kombinerad med schäslong. På hyllan ryms favoritböckerna man läser just nu, och soffan kan skjutas in när den inte används. Helt perfekt! Designer är israeliska Inbar Paradny Kalomidi.

För den som vill kombinera sin kärlek till skor och böcker. Finns att köpa via Anthropologie.

Via Bokbiten hittade jag de här 20 snabba frågorna som har sitt ursprung hos Enligt O. Här kommer mina svar!

Morgonpigg eller nattuggla? Önskar jag vore lite mer av nattuggla.

Bibliotek eller bokhandel? Jag vill äga böcker inte låna, men bibliotek som grej är ju fantastiskt.

Adlibris eller Bokus? Ligger oftast två kronor billigare per bok som jag vill ha.

Ljudbok eller e-bok? Ingetdera.

Inbunden eller pocket? Egentligen inbunden, men jag har blivit en pockettjej på senare år.

Vampyrer eller zombies? Bara för att jag är så trött på vampyrer.

Camilla Läckberg eller Jan Guillou? Jag gillar allt av Läckberg men inte allt av Guillou så valet är givet.

En i taget eller slalomläsning? Oftast.

Bokmärke eller hundöra? Men det beror på boken.

Chips eller choklad? Salt är min grej.

Biografier eller memoarer? Men huvudsaken är att den är välskriven och bra.

Skräck eller chicklit? Jag är inte så lättskrämd av mig, skräck i bokform blir ofta mesigt. Men när det är bra är det BRA!

Boken eller filmen? Eh hallå, vi är ju bokbloggare, skulle vilja se nån som svarar filmen.... ;)

Twitter eller Facebook? Ger mig mer.

Strindberg eller Heidenstam? Vinnande mustasch.

Kokbok eller Bakbok? Socker är mitt heroin.

Te eller kaffe? Fast.. nja.. jag gillar båda.

Rött eller vitt? Fast... nja... jag gillar båda.

Boklördag eller ViLäser? Ingetdera

Man Booker Prize eller Augustpriset? Brukar ofta vara mer sugen på att läsa de nominerade till Booker än till August.

Nu menar jag inte Jan själv. Han är en stilig herre. Men hans böcker. Jan är en av våra största författare, men det skulle man aldrig kunna tro om man tittar på de omslag som hans böcker förärats med. Ta bara hans senaste bok, Brobyggarna.

Vad är det här? Det ser ut som att det är gjort i Powerpoint av en hembygdsförening. Raka motsatsen till säljande omslag. Tur att han säljer enbart på namnet.

Omslagen till Carl Hamilton och Arn är inte heller några att hurra för, även om de de inte klår Brobyggarna.

Jag trodde att Brobyggarna var Jans fulaste omslag någonsin. Men sen. Sen såg jag omslaget till Kolumnisten. Det här tror jag att Jan har gjort själv.

Du får gärna ringa mig inför nästa boksläpp, Jan. Så här kan vi inte fortsätta.

En kall januarikväll kallas polisen till en betongförort i Reykjavik där ett lik hittats mellan höghusen. En mörkhyad, tioårig pojke ligger där framstupa i en blodpöl, fastfrusen i isen. Pojken har stuckits i magen och lämnats att dö i den kalla vinternatten.

När Erlendur och hans kollegor kommer till platsen är pojkens äldre halvbror Niran försvunnen, och man tror att han har med mordet att göra. Det framkommer också att en av lärarna i skolan är känd för att vara en aggressiv rasist, och misstankar riktas mot honom.

Ut ur mörkret och snöyran stiger så småningom en bild av händelser som är ännu dystrare än en vinternatt vid polcirkeln.

Kommentar:
I somras inledde jag en romans med Arnaldur Indridasons deckare om den isländske kriminalaren Erlendur Sveinsson. Nu med femte boken i serien, Vinterstaden, kan man säga att vi utvecklat ett stabilt förhållande. Det är tryggt, jag vet var jag har honom, han levererar alltid, och även om det maler på i samma tempo så har jag inte blivit trött på honom. Spänningen finns fortfarande kvar.

Jag har funderat en del på vad det är som gör att jag fastnat så för Indridasons böcker. Det är något med det karga, mörka och isländska som tilltalar mig. Jag tror att man blir en speciell typ av person när man växer upp och lever på ett isolerat och kallt ställe, må det vara i Norrbotten eller på Island (eller för den delen Shetlandsöarna). Jag känner en sorts samhörighet med de människor som Indridason berättar om, och miljöbeskrivningarna känns i många fall som hemma. Jag känner alldeles extra för de som är otillgängliga och lite svåra att komma in på livet, såna som Erlendur.

Sen har Indridason en fantastisk förmåga att bygga upp stämningar och spänning av i stort sett ingenting. Det är vardagsrealism, grått och brunt och murrigt, och trots att det sällan är nagelbitande spänning så sitter jag ändå som på nålar när jag läser. Jag vet inte hur han gör det, men han lyckas göra det deprimerande och melankoliska spännande som ingen annan.

Vinterstaden är ännu ett exempel på det. Det är riktigt bra, men inte i samma klass som hans bästa, Kvinna i grönt, andra boken i serien.

Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 302
Utgivningsår: 2007
Första meningen: Det kunde gissa på ett ungefär hur gammal han var men hade svårare att avgöra från vilken del av världen han kom.

Finns på Bokus och Adlibris.

Andra som bloggat om boken är Bokhora, Bokstunder och Boktoka.

Här har vi en bokhylla för nattugglan. Wha Cabinet heter den och är designad av Tembolat Gugkaev. Hyllan, som är inspirerad av ett frågetecken, har fyra hyllplan med olika färger på belysningen. I änden på hyllan finns en stark LED-lampa som fungerar som läslampa.

Här är en samling omslag med den gemensamma nämnaren tatueringar. Mer hudnära än så kan man väl knappast komma. Min favorit är omslaget till The Tattoo Artist, underbart snyggt både i motiv och färgskala.