Manchesterbaserade formgivarna If So Do So ligger bakom den här futuristiska skapelsen Long form library. Bibliotek, läshörna och belysning i ett. Och så gungar den lätt fram och tillbaka - hur nu det egentligen fungerar i praktiken om man då fyller hyllan med de 400 böcker som sägs få plats vet jag inte. Priset - $9500, gör att jag inte lär få reda på det heller...

Ibland fastnar man för ett omslag. Utan att egentligen veta något mer om bokens innehåll så vet man att man vill läsa den. Andra gånger faller man för titeln. En underfundig titel kan få vem som helst på fall. Och ibland, som här, blir det så lyckat att både omslag och titel är oemotståndligt härliga. De här böckerna bara måste vara bra.

Mo Battle ska fylla femtio och är mamma till två hormonstinna tonåringar. Sjuttonåriga dottern Dora anklagar Mo för typ ALLTING, och Peter, 16 år, känner att han faktiskt är lika underbar som sin hjälte Oscar Wilde. Och så är det pappa, som … tja, bara är pappa.

Hursomhelst, Mo har en kris. Hon är på väg att göra något ovanligt galet och själviskt, något som kommer att få hela familjen att balansera på avgrundens rand. Kommer familjen att falla? Eller kommer de, när det verkligen gäller, att finnas där för varandra?

Kommentar:
En liten smula underbar gör mig faktiskt en liten smula besviken. Det verkar som att "alla" älskar den här boken, men det gör inte jag. Jag tycker den är okej, men inte mer än så. Mitt största problem är att den känns så konstruerad. Huvudpersonerna är karikatyrer och inte karaktärer, vilket i sig inte behöver vara ett fel, men här funkar det inte eftersom de inte ens intresserar mig. Mo är för irriterande och självupptagen och Dora är alldeles för barnslig och fjortisaktig för att vara 18.

Jag stör mig också på formen, att den är skriven i någon typ av dagboksform av de tre huvudpersonerna parallellt: mamma Mo, dottern Dora och sonen Peter/Oscar.

Underhållande visst, rolig nja, smårolig men jag skrattade inte en enda gång. Det är ungefär samma känsla som att äta en päronsplitt, helt okej men inte direkt en marängswiss.

Fakta:
Förlag: Printz Publishing
Antal sidor: 520
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Min mamma är utan tvekan ett totalt satans jävla äckligt puckorövhål i typ världsklass.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Erikas bokprat, Bokhora, Eli läser och skriver, Böckerx3, och Enbokcirkelföralla.

Kriminalkommissarie Walter Gröhn har inte varit sig lik sedan han blev fråntagen utredningen av de brutala morden på några av rättsväsendets viktigaste företrädare. Han beslutar sig för att ta semester och resa till Frankrike för att söka efter svar med hjälp av sina kontakter inom Europol. Även kriminalassistent Jonna de Brugge har blivit bortkopplad från fallet. Hon har dessutom en internutredning hängande över sig, förorsakad av att hon förhastat stormade en husvagn i jakten på den efterlyste Tor Hedman.

I väntan på att internutredningen ska bli klar, fattar Jonna ett ödesdigert beslut. Ett beslut som inte bara kommer att påverka hennes framtid inom polisen, utan också leda henne in på en mörk väg kantad av databrott, olagliga undersökningar och en mardrömsliknande jakt där hon tvingas kämpa för sin egen överlevnad.

Kommentar:
Den felande länken är tredje och avslutande delen i Stefan Tegenfalks kriminaltrilogi om Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Jag gillade verkligen de två första, Vredens tid och Nirvanaprojektet, och hade höga förväntningar inför Den felande länken. Förväntningar som infriades, för det här var nog till och med den bästa av de tre böckerna. Det är riktigt spännande med ett högt tempo och ett sådant driv i berättelsen att man hela tiden vill fortsätta läsa.

Jag rekommenderar verkligen att läsa alla tre böckerna i en följd, och gärna också i sträck, jag tror att de blir till och med ännu bättre om man får hela historien i ett enda svep. För det är många detaljer, personer, sidospår och kopplingar som lätt kan falla i glömska. I alla fall för mig.

Men inte känns det som en avslutande del? Även om historien får sin upplösning, så knyts inte riktigt alla trådar ihop och det känns som att Tegenfalk lämnar dörren på glänt för en fortsättning. Jag hoppas det i alla fall. Jag tror att han har mer att berätta om Walter och Jonna, och det får han mer än gärna göra.

Jag kommer att sakna Walter, Jonna, Serge och Jörgen, jag hoppas verkligen att de kommer tillbaka!

Fakta:
Förlag: Massolit Förlag
Antal sidor: 453
Utgivningsår: 2011
Första meningen:

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Bokhyllan och Tankar från en samlares hjärna.

The Heroine's Bookshelf, som hyllar våra mest älskade litterära hjältinnor, har komponerat ihop en drinklista till deras ära. 

Vem vill inte klä sig i böcker? IQ dress heter den här klänningen, designad av Zero + Maria Cornejo.

Den här boken hittade jag på ett bord med utvalda topptitlar hos Hodges Figgis under min Dublinresa, och jag fastnade både för det och för det höstiga och fina omslaget.

Audrey är konstlärare och ska hålla i en kvällskurs för nybörjare, där deltagarna ska lära sig att teckna människokroppen. Hela boken utspelar sig under de sex höstveckor som kursen pågår, en kurs som kommer att förändra livet för samtliga deltagare.

Bland kursdeltagarna finns Anne, vars man precis har lämnat henne. Hon övertalas att följa med sin svägerska Meg på kursen. Meg som precis startat upp en förskola och behöver något att koppla av med. Megs vän Fiona, nygravid lärare, följer också med. Där finns också Zarek, den polske invandraren, som inte kunde motstå att anmäla sig trots att han egentligen inte har råd. Och Irene, som verkar ha den perfekta familjen och det perfekta livet, men det är något som inte stämmer. Och så den siste deltagaren James, som egentligen inte heter James, nyinflyttad till Carrickbawn och deltagare på kursen eftersom det var den minst dåliga av de kurser som fanns tillgängliga på tisdagarna. Och så finns Jackie där, som tar jobbet som nakenmodell för att tjäna ihop pengar till ett Wii åt sin son. Dessutom är det ett par andra personer vi får följa; den buttre Michael som äger den djuraffär där Audrey köper en hundvalp, och Carmel och Barry som kanske eller kanske inte är Michaels svärdotter och barnbarn.

Puh, det är många karaktärer och livsöden, och ändå har jag inte räknat upp alla. Det är väldigt många att hålla reda på, det blir lite rörigt till en början och tog ett tag för mig att komma in i historien. Vissa karaktärer är bättre tecknade än andra, men det som faktiskt fascinerar mig är att Roisin Meaney lyckas så bra med att få liv i dem allihopa. Det är en välskriven och smart historia som ständigt växlar berättarröst och snyggt pusslas ihop. Ett par sidohistorier hade hon kanske kunnat stryka, alternativt skriva en tjockare bok, så hade det blivit ännu bättre. Slutet var också lite väl hastigt.

Jag får lite vibbar av filmen Love actually när jag läser, det här med främlingar vars vägar korsas eller har okända kopplingar, och det här skulle säkert göra sig riktigt bra som film.

The things we do for love är varm och härlig feelgod-läsning, en perfekt bok att kura ihop sig med i höstrusket. Det är inte en flamsig och ytlig historia, även om omslaget signalerar lättsam chick-lit, utan det är ganska mycket allvar, sorg och tunga ämnen. Men en fin historia. Varm och fin.

Fakta:
Förlag: Hachette Books Ireland
Antal sidor: 362
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Three unconnected events took place on the morning of 21st September, which fell that year on a Friday.

Finns på Bokus och Adlibris.

Grandios, magnifik, mäktig är ord som återkommer när man läser omdömen och recensioner av Giganternas fall. Och visst är det en mästerlig roman, denna första del i en planerad trilogi om 1900-talets historia.

Handlingen kretsar runt fem familjer från Wales, England, Tyskland, Ryssland och USA, och utspelar sig mellan åren 1911-1924. Vi möter både nobless och tjänstefolk, fattiga och rika, gruvarbetare och earler, och vi får ta del av de stora historiska händelserna som första världskriget, ryska revolutionen och kvinnlig rösträtt.

Jag älskar historiska romaner, jag älskar tjocka romaner, och jag älskar episka släktkrönikor. Här får jag alla tre bitarna. Det är både lärorikt och fängslande, intressant och spännande. Det är många personer att hålla reda på, men karaktärerna är så vältecknade och engagerande att det aldrig blir rörigt. Visst blir det lite segt emellanåt, när det blir för mycket krig eller politiksnack, men det blir ändå inte tråkigt. Det är trots allt en nästan 900-sidig bok, det är inte så konstigt att det finns sega partier.

Jag blir inte lika fängslad som jag blev av Svärdet och spiran, det var en läsupplevelse som är svår att matcha. Jag var helt lyrisk efter att ha läst ut den, och så kände jag nu inte efter Giganternas fall. Men det är helt klart en storslagen bok, och jag är grymt imponerad av Ken Folletts research och författarskap. Vilket arbete han lagt ned, och fortsätter lägga ned. Del två (om depressionen och andra världskriget) beräknas komma ut under andra halvåret 2012, och tredje delen (om kalla kriget) 2014.

En eloge också till de tre översättarna som gjort ett hästjobb: Peter Samuelsson, Lennart Olofsson och Leo Andersson.

Fakta:
Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor: 887
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Samma dag som Georg V kröntes i Westminster Abbey i London steg Billy Williams för första gången ner i gruvan i Aberowen i södra Wales.

Finns på Bokus och Adlibris.

Året är 1937 och 28-årige Jack lever ett hopplöst liv i London - han är fattig, ensam och har fått ge upp sina drömmar om att studera vidare. Men så får han sitt livs chans: han blir erbjuden att vara med som radiotelegrafist på en arktisk expedition. Fem män och åtta polarhundar korsar Barents hav och slår läger i en avlägsen, obebodd vik i Spetsbergen i Norge, Gruhuken. De jagar, dricker whisky och lever ett liv som är ljusår ifrån den smutsiga dimman i London.

Men den arktiska sommaren är kort. Varningstecknen finns där från början - vem är den mystiske mannen som Jack skymtar på klipporna? Expedtionen är otursförföljd: en efter en tvingas dess medlemmar att ge sig av, och till slut är Jack ensam kvar. Hur ska han klara fyra månader ensam i mörkret? Den eviga arktiska natten kan man inte fly ifrån, och snart fryser havet. Då kan Jack inte lämna lägret. Men Jack är ju inte helt ensam på Gruhuken - något vandrar i mörkret där ute....

Kommentar:
En undertitel som "En arktisk spökroman" får mitt hjärta att klappa lite extra. Spökhistorier och isolerade platser är två element som tilltalar mig, och när de kombineras (på ett bra sätt) blir jag alldeles prillig. Och här blir det riktigt bra. En The Terror-light skulle man kunna kalla den, inte för att den är mindre spännande, utan för att det är en tunnare och mer lättillgänglig historia. Men den arktiska kylan, isoleringen, utsattheten och hotet i mörkret finns med i båda böckerna.

Michelle Paver är mest känd för sina ungdomsböcker Vargbröder. Evig natt är hennes första vuxenroman, men jag tycker inte att den känns så väldigt vuxen, någonstans i gränslandet mellan ungdomsbok och vuxenroman skulle jag placera den. Men spännande är det!

Det är en krypande spänning som smyger sig på, och jag riktigt känner den isande kylan och ödsligheten när jag läser. Jag kunde inte lägga boken ifrån mig - och det behövdes inte heller eftersom det är en blott 240 sidor lång historia. Det är också min enda invändning, den är något för tunn. Paver hade kunnat fylla ut historien något mer, och också skruva upp spänningen ytterligare ett steg.

Fakta:
Förlag: Semic
Antal sidor: 240
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Bäste doktor Murchinson!

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Boktokig, Bokmalen och Dark Places.

Det finns så många kreativa människor därute som har förmågan att se och skapa nya och fina saker av det alla andra ser som skräp. I min bokhyllekategori finns många exempel på formgivare som tänker ekologiskt och recycling i sina designer, hyllor som till exempel skapas av industrirör, återvunnen kartong eller nya material som zBoard.  Och det jag gillar mest av allt är när man återvinner och recyclar uttjänta böcker och förvandlar dem till vackra föremål. Att göra handväskor, eller lampskärmar är några exempel som jag tidigare bloggat om.

Här är en till formgivare som tillverkar lampor av boksidor. Allison Patrick heter hon, och hennes företag heter Zipper8Lightning. Lamporna finns att köpa på Etsy. Lamporna består av urklippta cirklar från boksidor, som sen formas till bordslampor eller taklampor. Hon gör för övrigt inte bara lampor av böcker, utan också av sugrör, plastpåsar, vägkartor och kaffefilter! Min favorit är lampan av "pappersloppor", ni vet loppor som man vek när man var barn. Den är galet snygg!

En fruktad seriemördare är hårt bevakad i fängelset. Trots det börjar fler kvinnomord ske med exakt samma tillvägagångssätt. Det väcker fruktansvärda minnen hos Fiona Bristow. Hon var själv fånge hos den tidigare seriemördaren men hon lyckades fly.

Idag lever Fiona på en mindre ö strax utanför Seattle. Hon ingår i en räddningsgrupp med andra hundförare. Förutom att vara volontär så driver hon en egen verksamhet för att utbilda privata hundägare och professionella hundförare. En dag får hon ett kuvert med röd sjal i brevlådan. En likadan symbol som den förre mördaren lämnade kvar på sina kvinnliga offer. Fruktansvärt rädd men också oerhört motiverad beslutar sig Fiona för att samarbeta med polisen.

Kommentar:
Jag har inte läst Nora Roberts sedan vi skrev 1900-tal, jag minns att jag gillade henne, men jag minns inte så mycket mer. Jag vet inte om Förföljd av det förflutna är en typisk Nora Roberts-roman, men det var i alla fall en stunds underhållande läsning.

Det är en spänningsroman, men det handlar inte om nagelbitande spänning. Jag hade förväntat mig lite mer av den varan, det blev istället lite tåfjutt av alltihopa.

Men jag gillar Fiona, och jag gillar Simon. Och jag gillar alla hundarna. Och jag gillar miljön, Orcas Island. Det är något med mig och nordligt belägna öar. (Hej Ann Cleeves).

Nora Roberts är minst sagt en produktiv författare, jag läste någonstans att i snitt skriver hon sju böcker om året, och det låter ju rent otroligt. Det finns alltså ett stort antal olästa Roberts-romaner för mig att plöja igenom, jag kommer inte direkt att springa benen av mig för att jaga rätt på dem, men jag kommer defintivt att läsa henne igen.

Fakta:
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Antal sidor: 461
Utgivningsår: 2011
Första meningen: En kylig morgon i februari när ett fint duggregn immade igen fönstren ägnade sig Devin och Rosie Cauldwell åt att älska, lugnt och sömnigt.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är En bok om dagen, Pocketshop och Bokbrus. 

The Winding Stair, på Ormand Quay vid Ha'penny Bridge, är en alldeles unik liten pärla. Det känns som att tiden står stilla när man går in i den bohemiska bokhandeln som också har en restaurang på övervåningen. Det här blev min favorit av de bokhandlar jag besökte i Dublin.



Det är trångt, och det finns böcker och udda föremål precis överallt. Både nya och second-hand böcker samsas om utrymmet, och allt är så snyggt arrangerat.

En kista med barnböcker, en hylla med gröna Penguin, och en hylla med orangea, slitna gamla Penguinklassiker, men oh så fina.





Läsfåtöljer fanns det också plats för, och fina lampor med tygklädda skärmar som lyste upp de skuggiga vrårna. Ett helt magiskt litet ställe som du inte får missa om du åker till Dublin! Det är precis så här en bokhandel ska vara, en upplevelse att besöka.

Min långweekend i Dublin är över och jag har haft det så bra som man nånsin kan tänka sig. Vilken härlig stad Dublin är! Och vilka fina bokhandlar jag hunnit slinka in i. Här kommer de alla...

Book Value vid Lower Ormond Quay skyltade stort med "Alla böcker max 5€", de flesta jag tittade på kostade mellan 3-5€. Här fanns mycket kokböcker och barnböcker, och en stor hylla med ungdomsböcker, men trots lockpriserna så var det inget här som jag fastnade för.

Books Upstairs på 36 College Green var en annorlunda och trevlig bekantskap. En långsmal butik med en trappa som går runt och upp, med härligt knarrande trappsteg.  En trång och välfylld butik med ett udda utbud. Här finns till exempel sektioner för lesbisk litteratur och gaylitteratur. En butik med egen personlighet, inbodd och hemtrevlig.

Book Worms på 75 Middle Abbey St tittade jag in i som hastigast, men det var söndag eftermiddag och vi var så otroligt trötta på att gå runt i affärer så att mitt engagemang för bokbläddrande tog tvärslut, trots skyltarna med "75% off".

Hughes & Hughes i Jervis Shopping Centre är en stor bokhandel på två plan, en avdelning för Bargains och ett stort utbud av allehanda titlar och genrer. Stora ytor och luftigt, och med det lite ocharmigt. Den här affären är relativt nyöppnad, här huserade tidigare Waterstone, men Hughes & Hughes har fler butiker runt om i Dublin.

Hodges Figgis på 56-58 Dawson St var mer än en butik, det var en upplevelse. Jag har aldrig sett en sådan gigantisk bokhandel. Fyra våningar stor, ett enormt utbud, och jag hittade hur många intressanta böcker som helst. De hade uppställda bord med rekommenderade böcker, och i princip varenda en av de utvalda som jag har läst var kanonböcker, så det tyder på god smak hos de som gjort urvalet... Källarplanet var fullt med Bargains, det vill säga böcker till nedsatta priser. Bottenvåningen innehöll Bestsellers och fiction, och de båda övre planen var inriktade på fack- och kurslitteratur. Det fanns så ofantligt mycket böcker här inne att man nästan blev snurrig. Det tog aldrig slut. Men det var samtidigt lätt att hitta, ingen rörig butik. Massor av hyllor för irländska författare fanns det också. Och när man handlar får man ett Loyalty card, där man får 10€ rabatt när kortet är fullt, vilket innebär att jag snart måste åka tillbaka för att fylla på mitt stämpelkort... H&F grundades 1768 och finns också omnämnd i James Joyces Ulysses.

Jag besökte också Easons butik på Dublin Airport, som förutom böcker hade massor av små boknördsprylar, pennor, papper, läslampor och bokmärken. Men den affären tog jag inget foto på.

Och så besökte jag ett ställe till, den finaste av fina, men den förtjänar ett helt eget inlägg...