När studenten Marcus Nielsen hittas död i sin lägenhet tyder allt på att han har begått självmord, men Marcus mamma är övertygad om att han blivit mördad och bönfaller Nackapolisen att gräva vidare. På stationen är situationen redan ansträngd - kriminalinspektör Thomas Andreasson var nära döden ett halvår tidigare då isen utanför Sandhamn brast under hans fötter. Kommer han någonsin att kunna återhämta sig?

Vid polisens undersökning av fallet leder spåren till Korsö militärförläggning utanför Sandhamn, där de hårdföra kustjägarna haft sin bas i decennier. Thomas bästa vän, Sandhamnsbon Nora Linde, blir tillfrågad om hon kan ta reda på mer om Korsös hemligheter. Nora har just gått igenom en svår skilsmässa och välkomnar chansen att få tänka på annat. Kort därefter dör ytterligare en man som har kopplingar till Korsö. Finns det något i det förflutna som inte får komma i dagen?

Kommentar:
Det här är fjärde boken i Viveca Stens Sandhamnssvit, och den följer mallen från de tre tidigare. Jag tyckte mycket om första boken I de lugnaste vatten, tyckte att tvåan I den innersta kretsen var lite sämre, och tredje boken I grunden utan skuld var och är den bästa av dem. I natt är du död är ett kliv bakåt och en liten besvikelse.

Det är fortfarande en helt okej deckare, jag gillar skärgårdsmiljöerna och att följa Nora och Thomas. Men själva deckarhistorien griper aldrig riktigt tag i mig. Slutet känns för abrupt och stressigt, det blir aldrig någon riktigt rafflande upplösning utan bara en liten fjutt.

Jag ser fram emot nästa bok från Sandhamn, och hoppas på att Viveca Sten toppar formen då!

Fakta:
Förlag: Forum
Antal sidor: 376
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Plaskandet fick honom att tänka på barn som leker i ett badkar.

Finns på Bokus och Adlibris.

Kommentar:

En av årets bästa läsupplevelser för mig, Sarah Winmans When God Was a Rabbit, finns nu ute i pocket. Det är en melankolisk och bitterljuv historia, en uppväxtskildring med en bror och en syster i fokus. Och en belgisk hare med namnet Gud. Välskriven, vacker och med en alldeles speciell stämning över sig. En bok du absolut inte får missa!

En annan favorit, Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper, är också pocketaktuell, men inte riktigt än, den kommer ut först i juni. Den är charmig, varm, rolig och skriven med glimten i ögat. Man mår bra när man läst den, trots att det är en bitvis sorgsen historia.

I juni kommer också Kathryn Stocketts Niceville i pocket. Den har jag ännu inte läst, men om den är så bra som alla säger så kommer även den vara en vinnare.

En dag av David Nicholls behöver knappast mer uppmärksamhet, men OM du mot förmodan missat denna ombloggade och omtalade bok så finns den nu ute i pocket. Den är kort och gott fantastisk.

Ljuvliga Sommaren jag blev vacker av Jenny Han är ett annat pocketfynd. En äkta sommarbok, med äkta känslor.

"När jag förlorade all min frihet och därmed allt som betydde något för mig; när jag tvingades bort från mina barn, min mor, mitt liv och mina drömmar; när jag kedjades fast vid ett träd med ett hänglås om halsen utan att kunna röra mig, utan att kunna resa mig eller sätta mig, utan att ha rätt att tala eller tiga, dricka eller äta, utan rätt att ens utföra kroppens allra mest grundläggande behov; när jag tvingades in i den mest kränkande situation man kan tänka sig behöll jag i alla fall den dyrbaraste av alla friheter som ingen någonsin skulle kunna ta ifrån mig: den att bestämma vem jag ville vara."

Ingrid Betancourts berättelse om sina sex år som fånge hos FARC-gerillan är en av de mest välskrivna och fängslande biografier jag läst. Det är lika mycket en spännande äventyrsroman som ett intressant psykologiskt porträtt av en människa som berövats sin frihet och all kontakt med omvärlden.

Ingrid Betancourt var mitt uppe i sin valkampanj som partiledare för det gröna partiet, när hon kidnappades av den colombianska FARC-gerillan 2002. Hon förblev deras fånge i nästan sex och ett halvt år, 2 321 dagar.

Jag imponeras av Ingrids mod, hennes integritet, hennes förmåga att behålla sin värdighet under de svåra förhållanden som hon befann sig i. En stor del av fångenskapen tillbringade hon fastlåst med en kedja runt halsen, levde under koncentrationslägerliknande förhållanden, och tvingades delta i många långa marscher tillsammans med gerillasoldaterna genom Amazonas regnskogar.

Jag imponeras också av hennes mor som oförtröttligt kämpade för sin dotters frihet, och bland annat talade till Ingrid i radio varenda vecka, i det speciella program där anhöriga till gisslan får framföra hälsningar.

Men alla är inte imponerade av Ingrid eller hennes berättelse. Hon har fått kritik från några av sina medfångar, bland annat från de tre amerikaner som författat boken Out Of Captivity om sin tid hos FARC. Det är främst en av männen, Keith Stansell, som går hårt ut mot Ingrid genom att kalla henne arrogant, självisk, särbehandlad och att hon många gånger behandlade dem värre än vakterna. Ingrid tar också upp de dåliga sidorna hos sig själv - och andra - i sin bok, och jag upplever inte att hon på något sätt förskönar sig själv och förminskar andra. Det var svåra förhållanden för alla, som plockar fram det allra sämsta hos vilken människa som helst. Utan att ha läst Keith Stansells version så tror jag inte att hon var värre än någon annan. Ingrid är en stark, intelligent och verbal kvinna, en personlighet som många män har svårt för. Hon är värd all respekt efter det hon gått igenom, liksom även Keith Stansell och alla övriga som varit (och ännu är) i FARC:s händer.

Det boken inte berättar är allt det som hände efteråt, när hon blev fri och hennes make mötte henne på flygplatsen med orden "Kan jag få bo kvar i din lägenhet?". Maken, som sedan blev ex-man, kräver nu också del i intäkterna från hennes bok. Det hade varit intressant att få läsa mer om mötet med verkligheten, skilsmässan, barnen som hunnit bli vuxna under hennes frånvaro, och anpassningen till ett liv i frihet. Men det känns som att det är en helt annan historia.

Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 616
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Beslutet att fly var fattat.

Finns på Bokus och Adlibris.

Silhuetter på omslaget är en liten minitrend som vi sett en del av de senaste åren. Här är fyra exempel på hur det kan se ut. Jag tilltalas inte alls av Den onödige mannen, men de övriga tre tycker jag är riktigt fina.

Sarah Sargeant, skådespelerska/servitris, har varit singel i tre år och har inte haft sex på 351 dagar. Torkan är så extrem att Bob Geldof nog hade arrangerat en välgörenhetsgala bara han vetat om det.

Jag gillar omslag som har humor i sig, och det här är tre lysande exempel på när det är riktigt smart gjort. Här hänger titeln och bilden ihop och bildar ett klockrent omslag.

Först har vi Short girls som man kanske får titta på två gånger innan man ser kopplingen mellan titeln och flickan som står på tå.

I Tina Feys självbiografi Bossypants har vi de stora, håriga mansarmarna som till slut tar över hela bilden.

Och i Against happiness lirar titeln så perfekt ihop med smiley-färgen på bakgrunden och formen på texten.

Jillian är 18 år, studerar teater, och försörjer sig genom att arbeta som strippa på en bar i New York. Kvällarna på strippklubben leder till eskortverksamhet och snart därpå ett högst udda jobberbjudande: tillsammans med några andra unga kvinnor får hon chansen att åka till Brunei för att leva och bo hos sultanens yngste bror, prins Jefri.

Väl på plats möts hon av ett äkta harem och ett överflöd av festligheter, lyx och intriger. Men det visar sig snart att prinsen, som spenderar en förmögenhet i form av juveler och flärd på sina kvinnor, inte är sen med att utnyttja den makt han har över dem.

De två tänkta veckorna blir till ett år och Jillian blir alltmer involverad i en ondskefull kamp om prinsens uppmärksamhet.

Kommentar:
Harem är Jillian Laurens sanna berättelse om sitt liv och sin tid som lyxprostituerad i Brunei. En berättelse inifrån ett harem låter som att det skulle kunna vara en riktigt spännande historia, eller en uppseendeväckande, eller åtminstone kittlande historia. Skulle kunna vara, men det här blir inte riktigt det.

Det är intressant, men kunde vara så mycket bättre. Hennes berättelse går aldrig riktigt ner på djupet. Vi får aldrig lära känna henne på riktigt, hon håller distansen till sina läsare och öppnar aldrig upp sig. Och det är synd. Hon har varit med om ganska tuffa saker i sitt liv, det finns mycket att berätta och utforska närmare, men det känns som att hon stängt av sina känslor någon gång i tonåren och sen aldrig slagit på dem igen. Mer detaljer och mer känslor hade lyft boken ett snäpp.

Fakta:
Förlag: Bokförlaget NoNa
Antal sidor: 323
Utgivnngsår: 2011
Första meningen: Shahens fru var otrogen mot honom, så han högg huvudet av henne, förklarade att alla kvinnor var onda och därför borde straffas.

Finns på Bokus och Adlibris.

Idag tycker Böcker, böcker, böcker att vi ska hylla Norge med våra bästa Norge-historier. Ja, i bokform då. Jag bjuder på två norska boktips, helt olika varandra, men med den gemensamma nämnaren att de berör.

Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? av Bjørn Sortland är en vacker och gripande kärlekshistoria mellan Markus och Ingrid, Ingrid som är dödssjuk. Det är en annorlunda historia, om kärlek med döden som följeslagare. Den är vackert skriven och fylld av vackra meningar och dialoger.

Ögonen i Gaza är skriven av två norska läkare, Erik Fosse och Mads Gilbert, som befann sig i Gaza under Israels bombningar vid årsskiftet 2008/2009. Det är en fruktansvärd bok och en intensiv berättelse som knappt låter dig hämta andan, men det är en viktig bok.

"De bombade den centrala grönsaksmarknaden i Gaza stad för två timmar sedan. 80 skadade, 20 döda, alla kom hit till Shifa. Hades! Vi vadar i död, blod och avslitna lemmar. En massa barn. Gravida kvinnor. Jag har aldrig upplevt något så fruktansvärt. Nu hör vi tanks. Berätta för andra, skicka vidare, ropa det vidare. Eller GÖR NÅGOT! GÖR MER! Nu lever vi i historieboken, allihop! Mads G. 3.1.09 13.50 Gaza stad."

Detta sms skickade Mads Gilbert från kaoset på sjukhuset i Gaza. Han skickade det till sina barn och till de mediakontakter han hade i telefonen. Ett nödrop, ett SOS, till någon som kunde lyssna. Det hjälpte omvärlden att få upp ögonen för vad som pågick. Jag önskar att alla, precis alla, läser den här boken och fortsätter att öppna sina ögon.

Det har gått tre år sedan den tragiska bilolyckan, tre år sedan Mia lämnade Adam. Nu lever de på olika sidor kontinenten. Mia är hyllad cellist och Adam har slagit igenom som rockstjärna.

Adam får ett dygn ensam i New York. Samma kväll ska Mia ge en konsert. Han smiter in och lyssnar. Efteråt blir han kallad till Mias loge...

Kommentar:
När jag lät dig gå är fortsättningen på underbara Om jag stannar, och Gayle Forman håller verkligen stilen.

Jag hittar inga ord som beskriver hur mycket jag tycker om den här boken. Eller tycker om förresten, älskar! Och älskar känns nästan lite futtigt i sammanhanget. Det är en bok som kryper in i hjärtat, bygger bo och skickar ut lyckoendorfiner i hela kroppen. Det blir ett mysigt och varmt lyckorus.

Handlingen utspelar sig under en natt i New York, och det i sig är ju den perfekta bakgrunden till vilken historia som helst. Av en händelse möts Adam och Mia för första gången på tre år, och deras möte varvas med tillbakablickar från händelser under åren som gått.

Förra boken berättades ur Mias perspektiv, nu är det Adam som får stå i fokus. Och vilken karaktär han är, en emo-kille med så mycket ilska och sorg inom sig att det gör ont att se. Hans smärta går igenom sidorna och berör mig verkligen.

Det här är fint och det är vackert. Fantastiskt bra. Det enda jag kan klaga på är att jag vill ha mer. En tjockare bok. Mias historia. En film. En BRA film. Mer, mer, mer!

Fakta:
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 223
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Varje morgon vaknar jag och intalar mig samma sak: Det är bara en dag, bara tjugofyra timmar till att ta sig igenom.

Finns på Bokus och Adlibris.

Om du inte kan plantera träd i ditt hem så kan du bygga dem med hjälp av Daniele Lagos patenterade bokhyllesystem 30mm. Egentligen så är det här kanske den enda hylla du behöver, eftersom du kan bygga den nästan helt enligt dina önskemål. Titta i broschyren för fler inspirerande exempel, men var beredd på att dö snygghetsdöden. Hyllan ser så lätt och nästan svävande ut i de olika kombinationerna.

"Vad skulle någon ha Historien om Kajsa Grytt till? Denna spretiga människa som aldrig riktigt får kläm på livet. Som simmar och simmar och bygger och bygger men som hamnar längre och längre bort från den där gröna vackra ön och som alltid får lust att bygga på ett annorlunda sätt, för att det vore vackert och kunde funka men som därför spikar lite snett eller gör nåt spännande, irriterande och snyggt men väldigt icke-funktionellt så att hela huset rasar och hon måste börja om från början igen. Vad kan du lära dig av henne? Kanske konsten att undvika en karriär. Eller konsten att ha kul och överleva."

Boken om mig själv är punkikonen Kajsa Grytts självbiografi. En ikon som nu blir mänsklig och levande. Jag har alltid haft en bild av Kajsa som tuff, självsäker och kaxig. Stark. Punkig. Tant Strul. En kvinna som tar plats och går sin egen väg. Men Kajsa Grytt är mycket mer än så, och det visar hon i den här boken. Lika stark som hon framstår, lika skör är hon.

Vi får följa hennes väg från barndomen på 60-talet, med överklassföräldrar som revolterat, gått på Konstfack och blivit rödvinsvänster. En uppväxt som skilsmässobarn, tidiga möten med alkohol, droger och musiken. Kompisar som fastnar i missbruk. Bildandet av Tant Strul, och tiden efter. Mycket som jag inte hade en aning om att hon gjort, exempelvis engagemanget för kvinnor i fängelser eller att hon författat pjäser.

Hennes erfarenheter från musikbranschen är lika delar fascinerande och skrämmande, hur hon bemöts och värderas annorlunda för att hon är kvinna. Hon berättar om ett möte med Pange Öberg, manager till Kent och Thåström, i en bar som raljerande säger: "Du har gjort en av de klart bästa skivorna i min skivsamling. Men nu? Vad kan du göra nu?" Innan Lundell eller Plura eller Thåström skulle bli bemötta på samma sätt. Som Kajsa konstaterar: En begåvad man är en begåvad man hela livet, men en kvinna förlorar sin potential när skönheten svalnar. Fuck that!

Hon berättar naket och självutlämnande om sina kärlekar, sin längtan efter att bli sedd och bekräftad, rädslan för att bli avvisad och skammen när hon blir det. Samma rädsla och skam som vi nästan alla bär på men få vågar erkänna öppet. Det är starkt av henne att göra det, och det känns som att man kommer henne väldigt nära.

Det är ett intressant liv hon berättar om, det är mycket musik, förstås, och många kända namn som fladdrar förbi i historien. Jag tycker om hur hon pratar om sina kläder, hon minns vad hon hade på sig vid olika tillfällen och beskriver målande färger och material. Händelser som den arrangerade resan till Nordkorea på 80-talet, och det korta mötet med Bruce Springsteen på Café Opera fastnade särskilt hos mig.

Det här är en mycket bra biografi, om ett rockstjärneliv, om en kvinnas liv. Musikbranschen är en manlig värld, och många är de män som berättat om sina erfarenheter. Därför är det så uppfriskande med en annan vinkel. En något mer ödmjuk och reflekterande betraktelse än många andra. En bok att imponeras och inspireras av.

Det finns bara en sak jag saknar med den här boken, och det är bilder. Jag tycker det hör till när det är en självbiografi. Men, ett plus är att boken har ett soundtrack.

Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 383
Utgivningsår: 2011
Första meningen: The Clash på Roskilde.

Finns på Bokus och Adlibris.

Det här är första sidan av Edgar Allan Poes dikt Annabel Lee, skriven av honom själv. Jag har alltid älskat den här dikten, den är så vacker, och så mörk.

Annabel Lee blev Poes sista dikt, något som han själv verkar ha varit medveten om. Efter att han färdigställt dikten i maj 1849 skrev han den i flera kopior som han delade ut eller sålde till vänner och bekanta för att försäkra sig om att den inte skulle gå obemärkt förbi. Den publicerades första gången den 9 oktober, i New York Daily Tribune, två dagar efter Poes död.

Källa: The Rare Book & Manuscript Library at Columbia University

Det är 70-tal i en småstad i Wales. Petra, 13 år, försöker navigera mellan kraven från sin stränga, tyska mor och hierarkin och grupptrycket bland tjejkompisarna. Men viktigast i hennes liv är kärleken till David Cassidy. Hans fan-magasin är hennes bibel och hon memorerar varje ord han sjunger och skriver, i hopp om att bli den framtida mrs Cassidy. Men Davids brev till fansen kanske inte är helt hans egna? Hemligheten vilar hos Bill Finn, nyutexaminerad journalist och motvillig redaktör på David Cassidy Magazine.

Över två decennier senare går Petras mor bort, samtidigt som Petra står mitt uppe i en uppslitande skilsmässa. Hon reser hem till Wales och gör en upptäckt som kommer att förändra hennes liv.

Kommentar:
Jag är lite för ung för att upplevt David Cassidy-fenomenet, mitt enda minne av honom är att han fanns på många av de filmstjärnor jag samlade på som liten. Jag visste inte vem han var, men det vimlade av David Cassidy, Osmonds och BeeGees på alla filmisar, när man helst ville ha Olivia Newton-John, Lassie eller Disney-figurer.

Men det spelar ingen roll att man inte känner till David Cassidy, alla har vi (tror jag) haft en större eller mindre idolförälskelse som man kan relatera till. I mitt fall var det Jon Bon Jovi som med sina långa lockar och håriga bringa prydde väggarna i mitt flickrum större delen av tonårstiden. Han var den största men han var inte ensam, det fanns många andra som konkurrerade om uppmärksamheten. Till exempel Nikki Sixx som även fick ge namn till mitt marsvin.

Lika fixerad vid en idol som bokens Petra var jag aldrig, men åh vad jag känner igen mig i henne. I hela hennes sätt att vara, hennes känslor, hennes kompisar, dialogen. Jag har så lätt att identifiera mig med Petra, och jag tycker så mycket om henne. Däremot har jag inte lika lätt för att relatera till Bill, och jag hade till en början svårt att komma in i det som var hans del av berättelsen. (Precis tvärtemot vad Böckerx3 tycker i sin recension!).

Det är nostalgi i massor, och för min del så går jag alltid igång på nostalgi. Jag älskar böcker som kan transportera mig tjugo-trettio år bakåt i tiden, det slår an alldeles speciella strängar hos mig. Jag tror jag älskar dig är en charmig, varm och alldeles oemotståndlig historia som man läser med ett leende på läpparna mest hela tiden. En bok att må bra av. Jag älskar det här!

Och för att komma in i den rätta stämningen, kolla in Allison Pearson's favorite crush songs.

Fakta:
Förlag: Printz Publishing
Antal sidor: 379
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Garderoben hade dubbeldörrar och en helkroppsspegel.

Finns på Bokus eller Adlibris.

Det här är en minimalistisk och smart lösning, en bokhylla med ett inbyggt bokstöd. Hold on Tight heter den och är skapad av designerduon Colleen & Eric som finns i Brooklyn.

Hyllan har ett inbyggt bokstöd i form av en kub som löper längs en skåra i hyllplanet, som du låser fast med en stor vingmutter där böckerna tar slut. Hyllan finns i valnöt, ek och bok, kuben är gjord i aluminium, och finns i ett antal olika färger.

Här är tre omslag med den gemensamma nämnaren ögon. De är dessutom i gråskala och ganska avskalade, så likheterna stannar inte bara vid motivet. Besatt och Certainty är väldigt lika varandra, men är samtidigt helt olika.

Min favorit är omslaget till Besatt, det passar så bra ihop med titel och handling. Det är också ett gott exempel på när svenska omslaget är snyggare än originalomslaget, och det händer inte alltför ofta.

Sjätte bokstaven i bokalfabetet är F. Här är mina svar:

1. 5 ord att associera till: filosofera, frustration, frukt, finsmakare, fri.
Finsmakare och filosofera kopplar jag till Björn Ranelid. Frustration är ett vanligt inslag i hans böcker, så även i Min son fäktas mot världen.

2. En litterär karaktär med för- eller efternamn på F.
Doktor Faraday, berättarröst och huvudperson i Sarah Waters Främlingen i huset är en intressant karaktär. Jag tycker inte direkt om honom, han är småtråkig, klassmedveten och osäker, men han är en sådan bra romanfigur som utvecklas spännande under berättelsens gång.

3. Vilket är ditt litterära favoritland och din litterära favoritplats?
Jag gillar Skottland, England och Irland. Karga hedar och böljande gröna kullar i skönt samspel.

När ett barn med olikfärgade ögon föds i de sju kungadömena vet man att det har en unik talang, att det är en av de utvalda. Föräldrarna måste, oftast motvilligt, lämna bort ett sådant barn till kungen, som har rätt att utnyttja barnets talang. Dessa sällsynta barn är ofta fruktade för sin egenart och utnyttjade för sina gåvor.

Katsa är en av de utvalda. Hennes gåva är dödandet, och hon tvingas mot sin vilja mörda, hota och lemlästa människor åt kungen. Men när Katsa möter den unge prins Po förändras allt. De utvecklar ett starkt band till varandra och upptäcker oanade sanningar om sig själva och den fasansfulla fara som långsamt sprider sig i landet. Har Katsa verkligen dödandets gåva eller är hennes talanger egentligen till för något annat? Och hur ska Katsa och Po kunna störta en kung vars gåva är att kunna kontrollera andra människor?

Kommentar:
Det ska sägas på en gång. Jag gillar inte fantasy. Det enda i fantasyväg jag gillat är Marion Zimmer-Bradleys Avalon-böcker, allt annat jag prövat har bara varit nej. Sagan om ringen - nej, Harry Potter - nej, Terry Brooks - nej, C.S Lewis - nej. Och det är ungefär så långt min erfarenhet sträcker sig. Det bara funkar inte.

Men jag vill inget hellre än älska fantasy, fantasyläsarna verkar ha så roligt och det verkar finnas så många spännande böcker och författare att upptäcka. Någonstans inom mig bär jag en hemlig önskan om att få vara en del av fantasyvärlden. (Jag har till och med börjat skriva på en fantasybok en gång - okej, bok är att ta i, ett embryo till en bok - men kom efter ett tag till insikt: jag avskyr ju fantasy, vad håller jag egentligen på med?).

Nu har jag alltså gjort ett nytt försök att läsa fantasy och tagit mig an första delen av tre i serien De utvalda. Tankeläsaren heter den, och den finns utgiven med två olika omslag, ett för vuxna och ett för ungdomar. Det ni ser ovan är vuxenvarianten.

Men det gick trögt. Det gick så trögt i början, de första 50 sidorna tog mig flera dagar att läsa och jag tänkte ge upp flera gånger. Men så hände något. Jag började tycka om det jag läste, och jag fastnade rejält i historien om Katsa och Po. Katsa är en stark och självständig hjältinna, men Po är ändå den som intresserar mig mest, speciellt efter de händelser som drabbar honom.

Om Tankeläsaren är bra fantasy ska jag inte uttala mig om, i och med att jag gillar den är det ju möjligt att den som gillar fantasy tycker den är usel. Men det är en bra historia, och jag är uppenbarligen inte den enda som gillar boken, den har fått fina recensioner och sålts till 28 länder.

Jag gillar det alltså, det är fängslande och spännande, men helt såld på fantasy har jag ändå inte blivit. Jag kan inte låta bli att tänka att det hade varit ännu lite bättre om platserna kunnat heta Wales, Cornwall, Irland etc. istället för Lienid, Monsea och Sunder. Och Katsa och Po, vad är det för namn?

Men helt klart, en positiv läsupplevelse för mig, och jag kommer definitivt att läsa kommande böcker i serien.

Fakta:
Förlag: Semic
Antal sidor: 480
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Totalt mörker rådde här nere i fängelsehålorna , men Katsa hade en karta i huvudet.

Finns på Bokus och Adlibris.

Jag har anmält mig till Pocket & Prassel-bokbytet som En bok om dagen ännu en gång ordnar. En eloge till henne som orkar hålla i bytet gång efter gång! Det brukar alltid bli så bra, spännande överraskningar och nya författare att upptäcka.

Om min hemlige bokvän vill ha några ledtrådar till vad jag är intresserad av, finns mina frågor från förra gången jag var med här. Jag skulle nog svara ungefär likadant idag.. :-) Mina lästa böcker från 2009-2011 finns länkade i högerspalten. Ska bli kul att se vad du hittar på!

Det här är väl inte direkt en bokhylla, men väl bokförvaring i form av ett specialanpassat sidobord. Jane Dandy är en San Fransisco-baserad möbeltillverkare som tillverkar de här borden på beställning. Du talar om måtten på böckerna du vill förvara i kuben, så gör hon resten. Intressant möbel, eller hur?