Olivia är dumpad. John vill inte längre vara ihop och hon fattar inte hur hon ska kunna överleva ensam. Vem är hon utan John, utan det perfekta förhållandet? Är hon verkligen en sån som bara kysser den hon älskar? Eller är det så enkelt som Danijel säger att man ska skratta när man är glad, skrika när man är arg och ligga när man är kåt?

Kommentar:
Olivia krisar ihop totalt när John gör slut, han var den perfekta pojkvännen och hon var den perfekta flickvännen. De passade så bra ihop , och utan synbar anledning dumpar han henne. Efter tre år. Och tre år i tonåren motsvarar ju som alla vet 15 år i vuxenlivet. Klart att hon tar det hårt. Hon vet inte längre vem hon är eller vad hon vill.

Till en början är hon helt fixerad vid att få honom tillbaka. Och sakta växer en annan Olivia fram, men är det den sanna Olivia? Hon strular runt med killar, och skäms, strular ännu mer, och bryr sig inte. Är kär, eller inte, eller kanske bara kåt?

Den här boken rymmer så mycket: kärlek, brustna hjärtan, fyllehångel, fina vänner, tonårskrisande och en hel berg och dalbana av känslor. Den är uppfriskande och känns "på riktigt", både i handling och språk. Korta kapitel och högt tempo gör den snabbläst och svår att lägga ifrån sig. "Bara en sida till..." En mycket bra ungdomsbok och imponerande debut av Sara Ohlsson.

Fakta:
Förlag: Gilla Böcker
Antal sidor: 275
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Han lutar armbågarna mot knäna och gömmer ansiktet i händerna.

Bokalfabetet fortsätter, nu med bokstaven B. Här är mina bokiga svar.

1. Fem ord att associera till: Båt, Badkar, Bomber, Berså, Blyg
Ögonen i Gaza är en bok jag aldrig glömmer. Det är en fruktansvärd ögonvittnesskildring av två norska läkare som befann sig på plats när Israels bomber regnade över området i januari 2009. Det är den mest skakande bok jag någonsin läst. Och kanske också den allra viktigaste. Ship to Gaza får bli min båt-association.

Berså som i trädgård får bli den mysiga och sagolika (och i Sverige så underskattade!) Förbjuden frukt av Sarah Addison Allen. Eller Garden spells som den heter i original (ogillar svenska titeln mycket!). Huvudperson Claire är något blyg och reserverad, men det händer saker som gör att hon måste öppna upp sig. Boken finns i pocket så den passar utmärkt att läsa i badkaret...

2. Fiktiv karaktär på B
Brian i David Nicholls På vinst eller förlust är en kul kille. Han försöker att imponera på sin drömtjej Alice genom att låtsas vara cool, snygg och självsäker, men det blir bara pannkaka. Rolig pannkaka!

3. Bok som innehåller ett bröllop
En shopaholic säger ja är min favorit av Shopaholic-böckerna, och i den här boken gifter sig Becky och Luke. Skruvat som alltid, och det "råkas" bli två bröllop som planeras parallellt; ett trädgårdsbröllop hemma i England hos Beckys föräldrar, och ett stort och påkostat i New York.

Titta en sån fin baksida till pocketutgåvan av Bosse Löthéns Jag älskar den pojken. Ville bara säga det. ;)
Och läs boken om ni inte gjort det, det var en av förra årets starkaste läsupplevelser.

Tack Bim för tipset och lånet av bild!

Anna McPartlin är irländska, och irländskor är som bekant bra på att skriva chick-lit (Keyes, O'Flanagan, Ahern osv.). Jag har inte tidigare läst något av McPartlin, men sett att hon fått fina recensioner vilket gjorde mig nyfiken på henne och jag klickade hem The One I Love. Ett bra drag visade det sig.

The One I Love är en berättelse om några främlingar som möts av en slump i en hiss och förenas i sökandet efter en försvunnen kvinna. Toms fru Alexandra är spårlöst försvunnen, och han befinner sig på en konsert för att dela ut flygblad med hennes bild på när hissen fastnar. I hissen finns Jane, som får en chock när hon upptäcker att den försvunna Alexandra är hennes barndomsvän. De var bästa vänner men gled ifrån varandra när Jane blev gravid som 17-åring.

I hissen finns också Leslie och Elle. Leslie har isolerat sig själv eftersom hon bär på cancergenen. Hennes systrar och mor har alla gått bort i cancer, och då hon sett vad sorgen gör med de anhöriga har hon valt att leva ensam och hålla sig borta från relationer. Elle är Janes lillasyster, en konstnär och känslomänniska. Det är högt och lågt, av och på, och Jane har ägnat sitt liv åt att styra upp systerns liv samtidigt som hon varit ensamstående mamma och fostrat sin nu 17-årige son Kurt. Dessutom tar hon hand om sin alkoholiserade och bittra mor Rose. Jane är van att ta hand om andra, hon tryckte paus på sitt liv när hon blev gravid, men mötet i hissen kommer att bli starten på något nytt. Hon slår sig ihop med Tom, tillsammans ska de hitta Alexandra, och Leslie och Elle rycks med av bara farten.

Det här är något så ovanligt som en chick-lit med svärta. Det handlar om relationer, starka vänskapsband, familjen, livet och döden. Det är många tunga ämnen, allt är inte rosenrött, snarare tvärtom. Det kanske är lite väl många tunga och deprimerande saker som händer, men det blir ändå aldrig jobbig läsning utan är hela tiden lättsamt. Dialogen är rapp och innehåller en hel del humor. Speciellt Rose är en härlig karaktär. Man kan definitivt jämföra Anna McPartlin med Marian Keyes, som ju också brukar använda sig av en del svärta i sina romaner. Just nu ligger till och med McPartlin steget före då Keyes senaste böcker inte varit några höjdare.

Musik spelar en stor roll i handlingen, och då i form av Jack Lukemans låtar. Här är ett smakprov i form av låten Universe.



Fakta:
Förlag: Penguin
Antal sidor: 355
Utgivningsår: 2010

The One I Love har även publicerats med titlarna So what if I'm broken (Irland) och Alexandra, Gone (USA).

Den här bokhyllan heter Twig och är designad av Faktura Design. Inspirationen till hyllan är hämtad från trädgrenar. Hyllan kan antingen vara fristående, som på bilden, eller monteras på en vägg. Den finns i svart, rött och silvermetallic, och priset är $380.

Det här är tre omslag som väcker rysningar hos mig, av lite olika karaktär.

Full dark, no stars har något surrealistiskt över sig med den förvridna kroppen sedd uppifrån. Man vet inte riktigt var den börjar eller slutar. Jag kan inte riktigt sluta titta på bilden, den drar blicken till sig.

The Replacement är mer rakt på obehaglig med barnvagnen och föremålen som dinglar ovanför. Meningen "Everything can be replaced. Except human love" förstärker den redan så makabra bilden. Jag är grymt sugen på att läsa boken efter att ha sett omslaget.

Ännu mer obehag väcker Döden & Co, där omslagsbilden är en detalj från Caravaggios 1600-tals målning Den tvivlande Tomas. Det är aposteln Tomas som sticker in fingret i Jesus bröstkorg för att förvissa sig om att det är han och att han är uppstånden. Det räcker inte med att se med ögonen, han måste känna. Men den kan också tolkas som fingret som sticks in och rotar runt där det gör som allra ondast.

Leo Brageler är spårlöst borta. Forskningschefen som är skyldig till flera brutala mord tycks ha försvunnit från jordens yta och i månader står utredningen och stampar. Kriminalkommisarie Walter Gröhn letar förgäves efter öppningar när ett gisslandrama plötsligt leder jakten i en oväntad riktning.

Allt pekar på att Brageler hålls fången, men av vem? Och varför? Samtidigt uppstår misstankar om en läcka i utredningen. Någon inom polishusets väggar verkar göra allt för att förhindra att Brageler hittas.

Kommentar:
Jag blev positivt överraskad av Vredens tid, den första av tre kriminalromaner om Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Nu har jag läst fortsättningen, Nirvanaprojektet, och den är till och med ännu bättre.

Det är samma intrig som i förra boken, samma brott som utreds och samma personer som eftersöks. Det är högt tempo och kryddat med cliffhangers i nästan varje kapitel. Som läsare  ligger man steget före utredarna i många avseenden, men man har inte hela bilden klar för sig, och det gillar jag. Det här är en underhållande, spännande och fartfylld kriminalroman.

Walter och Jonna är spännande karaktärer som tilltalar mig. På pappret kanske stereotyper, men Tegenfalk lyckas göra dem till spännande och intressanta personligheter. Jag gillar också att handlingen känns så samtida, det är verkligen Stockholm på 2010-talet. Som exempel så omnämns förra årets isländska vulkanutbrott och askmoln i boken, och det bidrar än mer till att den känns modern och på riktigt.

Jag är riktigt glad över att ha upptäckt Stefan Tegenfalk som författare, han börjar bli en personlig deckarfavorit hos mig. Återstår att se hur han lyckas knyta ihop historien i avslutande delen, Den felande länken, som kommer ut i höst. Jag har höga förväntningar!

Fakta:
Förlag: Massolit Förlag
Antal sidor: 380
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Gunter Himmelman stängde av datorn och såg ut genom panoramafönstret.

Då var det dags igen, Linda kör igång med en ny bokstavsutmaning. Klurigt men kul! Här kommer mina svar på första bokstaven, A:

1. Fem ord att associera till: Avsätta, Aldrig, And, Analfabet, Avec
Att få ihop alla ord i en titel klarar jag inte av. Ayaan Hirsi Ali har skrivit En fri röst, en av de bästa självbiografier jag läst. Hon växte upp i Somalia, med klanstrukturer och många analfabeter i sin omgivning. Presidenten och diktatorn Siad Barre avsatte politiker som tillhörde andra klaner än sin egen, vilket ledde till strider och inbördeskrig, och så småningom blev han själv också avsatt. Hirsi Ali flydde till Nederländerna och har blivit en symbol för kvinnokamp över hela världen. Trots dödshot från muslimska extremister så tystnar hon aldrig.

2. Fiktiv karaktär på A
En av mina favoritkaraktärer är Anne på Grönkulla, den rödhåriga, föräldralösa flickan med den rika fantasin.  Anne får bli mitt A-val.

3. Bok med arbetarfokus
Mig äger ingen är Åsa Linderborgs berättelse om uppväxten med sin ensamstående arbetarpappa. Det är ett varmt och kärleksfullt porträtt av pappa Leif som dricker för mycket, drömmer om det klasslösa samhället och tycker att kroppsarbete är det enda som räknas. Jag tyckte väldigt mycket om boken och den är ofta i tankarna trots att det är länge sen jag läste den. Jag fastnade speciellt för Åsas farmor, som påminner mig om min egen mormor.

Morgonens bästa nyhet läste jag hos Bläcklilja: Pocketböcker blir klimatsmarta.

Det är Månpocket och Bonnier Pocket som lanserar Klimatsmart pocket - en ny miljövänligare pocketbok. Den är FSC-certifierad, klimatkompenserad och stödjer Världsnaturfonden WWFs klimatarbete.

Pappret i böckerna kommer från FSC-certifierade skogar, och för att undvika långa transporter kommer de att tryckas i svenska tryckerier, som även de är FSC-certifierade. På ett år handlar det om cirka 7 miljoner pocketböcker som produceras miljövänligare.

I mitten på april kommer de första klimatsmarta pocketböckerna ut i handeln, och det är ett första steg i ett långsiktigt miljöarbete.

Jag har funderat mycket kring det här med miljötänk och miljöansvar hos förlagen, och hos oss som konsumenter. Även om många böcker redan idag trycks på FSC-certifierat papper så görs det ofta i länder som Litauen för att hålla nere kostnaderna, med långa transporter till följd. (Och kanske inte heller lika stränga miljölagstiftningar i öst? Jag vet inte.) Att istället trycka böckerna i Sverige tycker jag är ett stort lyft. Jag blir superglad av den här sortens initiativ, och hoppas att fler förlag följer efter!

I väntan på att Diana Gabaldon ska skriva fler böcker om Claire och Jamie har jag tagit mig an Sara Donatis episka kärleksäventyr om Elizabeth och Nathaniel. Dawn on a distant shore är andra boken i serien, Into the wilderness hette den första.

Dawn on a distant shore tar vid där Into the wilderness slutade. Nathaniels far, Hawkeye, har fängslats i Montreal och Nathaniel beger sig dit för att få honom fri. Även Nathaniel fängslas, och Elizabeth ger sig ut i vildmarken med de nyfödda tvillingarna för att försöka frita dem båda. Det leder till intriger, kidnappade barn, och en resa till Skottland för att reda ut en släktfejd.

Det här är böcker helt i min smak: 1700-tal, romantik, äventyr, och dessutom är de rejäla tegelstenar. Jag gillar böcker som tar lång tid att läsa så att man får leva med karaktärerna länge. Om det är bra böcker och bra karaktärer förstås. Och det är det här.

Dawn on a distant shore är inte lika bra som första boken, men det är sällan så tycker jag. Den där första boken i en serie har ofta något alldeles unikt och magiskt över sig som är svårt att leva upp till i kommande böcker. Med det inte sagt att kommande böcker är dåliga, de kan ändå vara väldigt bra. Det är bara det att den där unika känslan är omöjlig att helt återskapa.

Överlag är tempot högt, men ibland segar det på utan att mycket egentligen händer. Det är många nya karaktärer som introduceras, något för många kanske, och jag saknar några från första boken som inte är med här. Sara Donati har lyckats skapa en spänning och attraktion mellan Nathaniel och Elizabeth som går igenom boken, det gnistrar alltid lite extra i deras scener. Och Nathaniels dotter Hanna börjar ta form som en ny favoritkaraktär.

Jag ser fram emot nästa bok, då de lämnat Skottland och är tillbaka i Paradise igen. Det är där de hör hemma.

Fakta:
Förlag: Bantam Books
Antal sidor: 648
Utgivningsår: 2001
Första meningen: In the middle of a blizzard in the second half of the hardest, snowiest winter anyone in Paradise could remember, Elizabeth Middleton Bonner, sweat soaked, naked, and drift in burning pain, wondered if she might just die of the heat.

Madison är namnet på den här bokhyllan, en av många kubliknande hyllor från Way Basics. Det som är så speciellt med hyllorna från Way Basics är att de är tillverkade i ett miljövänligt material, zBoard. Det är ett smartare, lättare och hälsosammare alternativ till spånskivor och mdf då det består av återvunnen kartong och är till 100% återvinningsbart. De innehåller heller inte formaldehyd eller VOC (flyktiga organiska föreningar).

Hyllorna går att bygga ihop flera stycken bredvid varandra, monteringen är lätt och kräver inga verktyg. De finns  i olika storlekar, varianter och färger.

Jag gillar när bokbloggare uppmärksammas, så jag tycker förstås att Forma Books nyinstiftade bokbloggspris är ett mycket bra inititativ.

Priset ska vara årligen återkommande och ges till den bokblogg som på bästa sätt uppmärksammar litteraturen och skapar ett alldeles eget rum för den bokintresserade att vistas i.

Var med och nominera din favoritbokblogg!

Jag är en dålig bokbloggare och en dålig bokläsare just nu. Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men det går trögt med läsningen. Jag har hållit på hur länge som helst med Sara Donatis Into the wilderness, och jag har ändå halva boken kvar. Den är bra, det är inte det, men det tar sån tid att läsa. Delvis beror det säkert på skotskan, det är fullt med repliker i stil med:

"I dinna think he wad ha' minded, ava. He's got a verra keen eye for the lasses, does oor Angus. And ye're lookin' aye fine this evenin', Mrs. Bonner, wi' yer hair aa soft an' curled aboot yer bonnie face."

Älskar skotskan, men det tar lite längre tid att läsa än vanlig engelska. Delvis kanske för att jag inte kan låta bli att läsa replikerna två gånger, en gång högt för mig själv bara för att det roar mig. Det låter ju så fint...

Omslag med kupade händer som håller i någonting är ett vanligt omslagsmotiv. (Också ett vanligt motiv i reklamsammanhang). Här är sex olika varianter på det temat, alla med olika innehåll i de kupade händerna. Det kanske mest kända av alla handomslag är Twilight med det framsträckta äpplet. Men som ni ser så funkar det även med mango, fågelungar, hjärtan, smultron eller amuletter.

Kvinnan vars händer syns på Twilight-omslaget, Kimbra Hickey, fick för övrigt $300 i betalning. Nu går hon omkring med ett rött äpple i handväskan för att kunna återskapa posen och brukar hänga på Barnes and Noble beredd att signera böcker med sin autograf.

Det här är ett bokskåp där böckerna får bo bakom glasluckor. Jättefint, och lättstädat med den här sortens bokförvaring. Vanligtvis brukar det vara dörrar på skåpen, men här är det istället luckor. Tyvärr vet jag inte varifrån hyllan kommer, om den finns att köpa eller om det är ett hemmabygge.

Ozzy Osbourne är rockstjärnan som har levt hårdare än de flesta. Tagit fler droger. Druckit mer sprit. Pendlat mellan fattigmansliv och lyxliv. Träffat varenda kändis värd namnet. Haft en egen dokusåpa. Och nu har han skrivit om hela den cirkus som varit och fortfarande är hans liv.

Från den tuffa uppväxten, via de galna åren med Black Sabbath, till familjelycka med frun Sharon, och fem barn. Här berättar han allt. Som han kommer ihåg.

Kommentar:
Ozzy har aldrig varit en av mina favoriter, även om jag såklart lyssnat en del på honom under åren. Rockbiografier är däremot min favoritläsning, och även om jag inte varit så sugen på att läsa boken om Ozzy så slog jag till när jag hittade den på bokrean. Och glad är jag för det! Det här är en otroligt underhållande biografi.

Ozzy lever verkligen upp till sin roll som clown och lustigkurre, för här finns några av de mest roliga och bisarra scener jag någonsin läst: När kyrkoherden av misstag bjuds på haschkaka till kaffet. När han hade HIV i ett dygn. När han (av misstag) bet ihjäl den där fladdermusen på scen. Hur han försökte gömma sprit från Sharon, och så vidare. Men bakom många av de där skratten så finns det något tragiskt eller sorgligt som gör att det fastnar i halsen. Vad ska inte hans barn fått utstå till exempel. Han snuddar vid det några gånger, men dröjer sig aldrig kvar och gräver djupare i tråkigheterna. Men på något sätt så förlåter man det som läsare, liksom hans familj förlåtit honom gång på gång. Och det beror säkert på att här finns inte ett stråk av arrogans eller uppblåsthet. Ozzy har - på gott och ont - den där typen av jordnära, enkel personlighet, "han menar inget illa", som gör att han kommer undan med det mesta.

Det här är som sagt fantastiskt underhållande läsning, det finns en lustig anekdot på nästan varenda sida. Många färgbilder, vilket är ett stort plus. Sammantaget är det en av de bästa rockbiografier jag läst. Jag har också blivit ordentligt sugen på att läsa även Sharons biografi. Hon har verkligen växt i mina ögon efter den här boken.

Jag stör mig en del på översättningen, men det är inte nödvändigtvis översättarens fel. Rockbiografier bör läsas på engelska, det blir så fel och töntigt med översättningar som "tjarå, vettu och vadårå". Så läs den med fördel på engelska!

Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 368
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Dom sa att jag aldrig skulle skriva den här boken.

Nyligen vann jag en tävling på bloggen Svensk Romance, där vinsten visade sig vara ett ex av Simona Ahrnstedts Överenskommelser. Synd för mig, då jag redan har boken, men tur för någon annan, då jag tävlar ut den här i bloggen.

Här kan du läsa mer om Överenskommelser och vad jag tyckte om den. Den är riktigt, riktigt bra och en av 2010 års bästa böcker enligt mig.

Vill du vinna boken?
Skriv en kommentar till det här inlägget senast på söndag 13 mars kl 21.00, och glöm inte att skriva din mailadress!

 

Tävlingen är avslutad och vinnare blev Cecilia. Grattis!

Strax före sin sextonde födelsedag skjuter Kevin ihjäl sju skolkamrater och två av skolans anställda. Hans mamma, Eva, är den enda som inte är förvånad över det som hänt. Ända sedan Kevin var nyfödd har hon anat att något inte står rätt till med sonen, men ingen har lyssnat på hennes varningar.

Efter morden försöker Eva bygga upp sitt liv igen, och under tiden skriver hon brev till maken Franklin som hon inte längre lever med. Hon försöker reda ut deras skuld i det som hänt, försöker förstå hur det kunde gå så långt och om det finns något sätt att försonas med det som skett.

Kommentar:
Lionel Shriver hör till mina absoluta favoriter, men jag har ända tills nu haft Vi måste prata om Kevin oläst, den som många anser vara hennes bästa bok. Och visst är den bra. Vi måste tala om Kevin är den obehagligaste och definitivt den som skakar om mest. Jag håller fortfarande Dagen efter som hennes bästa, känner extra varmt för Dubbelfel, men Vi måste tala om Kevin gör så att jag nästan tappar andan.

Här får vi möta Eva, Eva som skuldbelägger sig själv för sonen Kevins gärningar. Visst måste det vara hennes fel? Hon har varit en dålig mor, hon har inte räckt till, hon har skapat ett monster. Eller är det så att vissa barn helt enkelt föds onda? Kevin var ilsken redan när han kom till världen, vägrade ta bröstet, ville aldrig ligga i famnen, och skrek oavbrutet. Och ju äldre han blev desto mer beräknande och manipulerande blev han. Eva fick ta del av hans dåliga sidor och elakheter, medan pappa Franklin försvarade honom hela tiden. Det är både irriterande, frustrerande och hjärtskärande läsning, en story som börjar långsamt men sakta byggs upp till ett crescendo som är ohyggligare än vad man först kan ana.

Det finns mycket att hylla hos Shriver och hennes berättarstil, men det jag tycker speciellt mycket om är hennes förmåga att teckna så osympatiska och komplexa kvinnoporträtt, göra dem så mänskliga och även få mig att tycka om dem trots alla deras fel och brister. Irina i Dagen efter, Willy i Dubbelfel och här Eva, har alla det gemensamt. Jag tror inte att det finns någon författare som gör det bättre än Shriver. Om ni ännu inte har läst något av henne så kan jag verkligen rekommendera er att göra det. Hon är en lysande författare.

I höst får filmen Vi måste prata om Kevin premiär, med Tilda Swinton i rollen som Eva och Ezra Miller som Kevin.

Fakta:
Förlag: Ordfront
Antal sidor: 440
Utgivningsår: 2011 (2006)
Första meningen: Kära Franklin, Jag är osäker på varför den lilla incidenten i eftermiddags har fått mig att skriva till dig.

Här har vi en lite annorlunda hylla i form av ett snurrande torn. Hyllan består av 42 fasta hyllplan i fem olika storlekar. Ett bra sätt att få plats med många böcker på liten yta, kanske som här i ett hörn som annars är svårmöblerat.

Konstigt förresten att såna här hyllor inte är så vanliga på marknaden, för det är en smart, snygg och lättplacerad möbel. Hör ni det IKEA?

Källa: PB Teen

     

Förra veckan skrev jag ett inlägg om det kanske vanligaste omslagsmotivet av alla, en kvinna fotograferad bakifrån. Men det finns en underavdelning som verkar vara något vanligare, och det är "kvinna fotograferad bakifrån - med uppsatt hår". Visst får man också lite annorlunda känslor inför bilder som visar långa, blottade halsar än om det är ett utsläppt hår som fladdrar för vinden.

Här är min favorit omslaget till Girl in translation som fångar uppmärksamheten med sina fina färger.

På ett ögonblick förändras allt. Det sista Mia minns är att hon sitter i baksätet på bilen tillsammans med sin familj. Det har snöat på morgonen och de är på väg till goda vänner. I nästa ögonblick ser hon sig själv bli buren ut ur bilvraket och räddningspersonalen kämpar för hennes liv.

Under de 24 timmar som följer får vi genom Mias tankar och tillbakablickar lära känna hennes liv och hennes val. Och nu står hon inför det svåraste valet av alla – leva vidare trots att hon förlorat sin familj eller... släppa taget?

Kommentar:
Ibland stöter man på böcker som kanske inte verkar särskilt märkvärdiga, men som visar sig vara riktiga pärlor. Böcker som till exempel Nick & Norahs oändliga låtlista, Himlen börjar här eller denna, Om jag stannar. De har något unikt, något som träffar rätt, något som berör.

Om jag stannar är en bitterljuv historia om kärlek, om döden, om relationer och om den styrka vi alla har inom oss. Genom tillbakablickar får vi lära känna Mia och hennes familj, deras personligheter, deras kärlek till varandra och musiken som genomsyrar deras liv. Historien växlar mellan dåtid och nutid, och även tonen växlar mellan dur och moll. Jag tycker mycket om språket, det flyter så fint och orden svävar rakt in i hjärtat.

Jag tycker det är smått fantastiskt att Gayle Forman på mindre än 200 sidor lyckas skapa något som är så här magiskt. Att berätta en historia som fängslar. Att få fram karaktärer som man lär känna och tycker om, och det gäller inte bara en eller två huvudpersoner, utan alla bikaraktärer som vänner, farföräldrar med flera som inte får många raders utrymme i boken men som ändå lyckas bli minnesvärda och framförallt verkliga.

Det här är en fin och läsvärd berättelse, som passar både yngre och äldre läsare. Sorglig, men inte tung. Omöjlig att lägga ifrån sig.

I april kommer en uppföljare, Where she went. Den är något att se fram emot! Uppdatering: I maj kommer svenska översättningen med titeln När jag lät dig gå. Gillar snabba översättningar!

Fakta:
Förlag: Ponto Pocket
Antal sidor: 180
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Alla tror att det berodde på snön.