Leve pappersboken
Jag är den förste att erkänna att jag är en bakåtsträvare. Jag älskar böcker, att bläddra i dem, lukta på dem, klappa och känna och beundra fina omslag, och samla dem alla på långa rader i mina bokhyllor. Det är något som går förlorat i och med e-bokens intågande. Rent estetiskt och visuellt är det en försämring.
Ta bara den här bilden med en uppslagen bok på en sommaräng.
Det blir inte alls samma sak med en platt Kindle i gräset.

Eller bilder av den här typen. Någon som läser och man får tjuvika på omslaget.
Byt ut mot en anonym och ful läsplatta. Tråååkigt.
Visserligen kan du pimpa din platta med olika skal eller fodral, men det är ju ändå anonymt
och har med plattan att göra, inte med själva boken.
Man kan inte heller stå på en hög med läsplattor.

Och jag tror inte heller att husdjuren får tillgång till litteraturen på samma sätt.
Paddorna och plattorna kan ju bli repiga.

Men ja ja kanske vän av teknik och utveckling säger.
Det är ju ändå så smidigt med e-böcker, läsplattor är inte alls tråkiga eller fula.
Jo det är dom.
Visst har läsplattan sina fördelar, men skönhet är inte av dem.
Smartaste bokmärket
Det här måste det vara det enklaste och smartaste bokmärket någonsin, och jag förstår inte varför jag aldrig kommit på denna briljanta idé själv. Du klipper helt sonika av hörnet på ett kuvert, dekorerar det efter behag, och trär det sedan över boksidan. Fiffigt eller hur? Och dessutom ett kanonbra sätt att kunna återanvända gamla kuvert.
Jag älskar dig inte - Christina Stielli

Lotten har en familj, en man hon älskar högt och två barn hon sätter före allt annat. Definitivt före sig själv. Hon vet ju att äktenskap innebär kompromisser och vem skulle hon vara om hon inte såg till att familjen mådde bra? Men när Per en dag lämnar henne räcker inga kompromisser längre. Hela Lottens värld rasar samman: utan kärnfamiljen är hon ingen.
Vägen tillbaka är lång och smärtsam - men så småningom vaknar tanken på hämnd.
Kommentar:
När Per säger "Jag älskar dig inte längre" till sin fru Lotten rasar allt för henne, och hon går sönder. Som en urvriden och bortslängd disktrasa blir hon. Kraftlös, självömkande. Utan Per är hon ingen. Hon är Pers fru. Det är det hon är.
Det här är en bok som berör, definitivt, men jag blir mer arg än jag blir ledsen. Jag blir arg på Pers grisighet och på Lottens patetiska figur. Jag blir mest arg på Lotten, att hon tillåter sig själv att bli så nedtryckt och nedbruten. Jag är så långt ifrån det själv och kan aldrig se mig själv bryta ihop så totalt, "bara" för att min man skulle lämna mig. Jag skulle bli förbannad och ilsken och möjligen gruvligt elak och hämndlysten för att han sviker vår familj, men jag skulle aldrig bli passiv och mesig. Men jag blir också ledsen för Lottens skull. Ledsen för att hon mår så dåligt.
Ofta när man krisar kommer hjälpen från oväntat håll, det är inte alltid den närmaste vännen som ställer upp och håller handen mitt i natten, det kan vara en granne som kliver fram och blir den räddande ängeln. Här är det grannfrun Lou som blir det stora stödet. En äldre dam som visserligen stått Lotten nära, men kanske inte på den nivån. Hon hjälper Lotten att andas, bär upp henne och flyttar också in för att hjälpa till med allt.
Men Lotten genomgår en resa, och någonstans på vägen tar hon sig i kragen och börjar bygga upp sitt liv igen. Det är skönt att se. Oundvikligen vaknar också tankarna på hämnd. Till viss del också skönt att se, även om det aldrig är att rekommendera.
Jag tror att alla som genomgått en separation kan känna igen sig i berättelsen, inte i allt, men i detaljer. Som att inte bli inbjuden till samma fester längre, barnens undran över hur och vad man egentligen får känna, hur man täcker upp och hittar på ursäkter för att barnen inte ska bli ledsna, känslan av ensamhet i natten, hur man delar upp bohaget, och så vidare.
Det är en stark bok, äkta och känslosam, och jag skulle gärna läsa en uppföljare om Lotten.
Fakta:
Antal sidor: 365
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Jag vet inte riktigt var jag ska lägga den svarta blusen.
Bokhyllan - v.25
ABC är namnet på den här bokhyllan, designad av italienska Eva Alessandrini och Roberto Saporiti för
Saporiti. I den här kombinationen bildar hyllan orden "Read your book case", men du kan välja att bygga ihop vilka ord eller fraser du vill. Det finns också elva olika bakgrundsfärger att välja mellan.
Bröllopsfixaren - Marita Conlon-McKenna

Maggie Ryan kan inte låta bli att para ihop olika personer eller matcha saker. Eftersom hon har tre snygga och smarta singeldöttrar som fortfarande är singlar så bestämmer hon sig för att sammanföra dem med varsin passande partner. Men hennes projekt visar sig mycket svårare än hon först trodde.
Äldsta dottern Grace har givit upp hoppet om att träffa en vettig kille efter en lång rad olyckliga kärleksförhållanden, och inriktar sig i stället på sin karriär. Mellandottern Anna tror inte att hon ska hitta någon som kan leva upp till hennes romantiska ideal. Yngsta dottern Sarah är ensamstående mor till sin lilla dotter Evie och har inte någon tid över för drömmar om vare sig kärlek eller svärmeri.
Som den irländska mor hon trots allt är, tänker Maggie Ryan inte låta sig nedslås. Hon ska minsann se till så att döttrarna får de där förbaskade ringarna på sina fingrar.
Kommentar:
Tant-lit kanske man kan kalla den här boken, en chick-lit fast med lite äldre huvudperson och i ett långsammare tempo. En aning gammeldags känns den i stilen, men det har nog delvis med ämnet att göra, att till varje pris lyckas gifta bort sina döttrar.
Marita Conlon-McKenna är en irländsk författare, och bara det är en kvalitetsstämpel för mig. Marian Keyes, Deirdre Purcell, Sheila O'Flanagan och Cecelia Ahern är exempel på andra irländska författare jag gärna läser när jag vill ha kravlös underhållning. Det är något med berättandet, miljöerna och personerna som tilltalar mig, det familjära.
Det familjära finns med även här, i denna underhållande och varma feel-good historia. Visst är det förutsägbart, men det gör inte så mycket. Även om tempot är lågt så blir det aldrig långtråkigt. Det negativa är att det är lite väl många personer med i handlingen, och lite väl många historier att berätta. Men klart läsvärd semesterläsning av det lättsammare slaget.
Fakta:
Antal sidor: 383
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Maggie Ryan tyckte att hon hade parat ihop saker och ting hela livet.
Plottrigt möter stramt

Här är två snygga omslag där det lagts stor omsorg på detaljrikedomen. De går också i samma färgskalor, men i övrigt är de olika, plottrigt möter stramt.
Major Pettigrews Last Stand är det lekfulla och lite knasiga omslaget. Allt från titel, till bakgrundsbilder och blurbtexter hänger ihop, och det finns mycket att titta på. Det är rörelse i hela motivet, och jag gillar att även citaten högst upp följer med i designen istället för att ligga som fula blaffor och förstöra (vilket alltför ofta är fallet).
Legend of a Suicide är mer stramt, men inte desto mindre detaljrikt. Boken är en novellsamling som kretsar runt samma ämne, en pojke vars pappa skjuter sig själv på en fisketur i Alaska. Tittar man noga på fisken så ser man att det finns små pistoler inlagda i mönstret. Det är riktigt bra gjort att väva in handlingen i omslagsbilden på ett så snyggt sätt. Jag tycker också om teckensnittet. Men den fula NY Times Notable book of the year-loggan och P.S-hörnet som flaggar för extramaterial stör.
#60
Bästa läsäventyret fyller 20 år

I år är det 20 år sedan
Outlander av Diana Gabaldon publicerades för första gången, ett år senare såg den svenska översättningen
Främlingen dagens ljus.
Det här är böckernas bok, läsäventyrens läsäventyr, och första boken i en serie på hittills sju delar. Rejäla tegelstenar, varje del är runt 1000 sidor tjock.
Historien tar sin början efter andra världskrigets slut då Claire Randall och hennes man Frank reser till Skottland för att lära känna varandra igen efter krigsårens påtvingade separation. Vid en utflykt till häxringen Craigh na Dun förflyttas Claire bakåt i tiden till 1743 där de skotska klanerna kämpar ett blodigt frihetskrig mot den engelska kungamakten. Där möter hon Jamie Fraser och mellan dem växer en passion som är starkare än tid och rum. Claire inser att Jamie är mannen hon väntat på i hela sitt liv. Men kan hon stanna kvar? Eller måste hon resa tillbaka...?
Jag har sällan eller aldrig blivit så fängslad av en bok som jag blev av Främlingen. När jag första gången läst ut den så började jag direkt om att läsa den från början igen, och det har aldrig hänt. Totalt har jag nog läst den fem gånger. De övriga böckerna i serien har jag läst två varv, med undantag för senaste boken An echo in the bone som jag bara läst en gång. Hittills. Jag kommer att läsa den på svenska så småningom, men jag väntar tills bok nummer åtta närmar sig. Diana hoppas att hon har den klar hösten 2012.
I väntan på bok nummer åtta kan man alltid låta sig frestas av den här specialutgåvan av Outlander som släpps i juli. Den har ett lyxigt omslag i fuskläder, bokmärke, tidsaxel, kartor, och smakprov på cd från Outlander: The Musical.
Den som vill ha ett signerat ex kan beställa det från Dianas lokala bokhandel,
Poisoned Pen där hon tittar in och signerar böcker varenda vecka. Det gäller för alla hennes titlar, i alla format, och böckerna finns på flera olika språk. Vill man ha en personlig hälsning så kan man även få det, bara man mailar och talar om vad det ska stå. De skickar böcker även till Sverige.
Bokhyllan - v.24
Det här är
Duo, en bokhylla designad av
Ana Linares som är en Brooklyn-baserad designer. Den består av två minimalistiska hyllplan som är kombinerade på ett näst intill viktlöst sätt, det ser ut som att böckerna svävar. Maximal funktion med minimalt material.
Hyllan är tillverkad i pulverlackat stål, finns i färgerna svart, silver och blå och priset ligger runt $160.
Does the noise in my head bother you? - Steven Tyler
"I've been mythicized, Mick-icized, eulogized and fooligized, I've been Cole-Portered and farmer's-daughtered, I've been Led Zepped and 12-stepped. I'm a rhyming fool and so cool that me, Fritz the Cat, and Mohair Sam are the baddest cats that am. I have so many outrageous stories, too many, and I'm gonna tell 'em all. All the unexpurgated, brain-jangling tales of debauchery, sex & drugs, transcendence & chemical dependence you will ever want to hear."
Rockbiografier ska läsas på engelska, det är något man alltid bör ha som regel och jag tror att det mer än någonsin gäller den här gången. Jag vet nu inte om boken kommer på svenska, men om så är fallet blir det en stor utmaning för översättaren. Boken är skriven som Steven Tyler pratar, det är mycket slanguttryck, rim och rytm, och egenpåhittade ord som är i princip omöjliga att översätta. Men det är perfekt att läsa den på engelska, för det gör att den känns äkta, väldigt nära, och verkligen berättad av honom själv.
Steven Tyler berättar här om sitt liv och sin karriär på ett öppet och frispråkigt sätt. Det som kanske skiljer honom från många andra rockstjärnor är att han inte hade en trasig uppväxt utan istället ett varmt och kärleksfullt hem fyllt av musik och nära till naturen. Det handlar mycket om musik och låtskrivande, naturligtvis, och dynamiken i Aerosmith. Han berättar om de olika missbruk, som följt honom hela livet, in och ut på avgiftning, och så samma visa igen. Hasch, kokain, heroin, quaaludes, opium, sex etc - eller mer innovativa saker som att röka plastskedar eller snorta sömnmedel.
Han berättar uppriktigt om sin relation med Joe Perry, som han kallar sin andra hälft och sin bror, men att det samtidigt inte finns någon (varken ex-fruar eller ex-managers) som kan göra honom lika förbannad. Det är mycket spänning och konflikter mellan dem, och det är väl just den komplexa relationen som är också är nyckeln till deras framgång. Det är ganska uppenbart att Tyler känner sig illa behandlad, och att han anser sig ha rätt, och alla andra har fel. Det gäller inte bara i relationen till Perry, utan även till övriga bandmedlemmar och sina fruar. Och också bandmedlemmarnas fruar, där han går extra hårt åt Perrys olika fruar. När man läser alla turer, oavsett vems "fel" det är, så är det svårt att förstå att Aerosmith lyckats hålla ihop i över 40 år.
Han erkänner inte många fel, det är alltid någon annans fel att saker blivit som de blivit. Han är artist, musiker och rockstjärna ut i fingerspetsarna. En typisk ledsångare och frontman. Självupptagen, narcisstisk och arrogant. Men också mycket känslig och lättsårad, han har en mjuk sida som gör att han ändå framstår som sympatisk. Jag tycker inte om hans resonemang på många ställen, exempelvis när han inte kan förstå att flickvänner/fruar blir upprörda om han ligger med andra tjejer när han är på turné. Det hör ju till, och det borde dom fatta eftersom han är rockstjärna, menar han.
Att han är en gammal man (nu 63 år!) blir tydligt när han berättar om sin värkande kropp, knäleder och fötter som tagit stryk av konstant turnerande, hoppande och dansande på scen. Det i sin tur har lett till missbruk av smärtstillande, för att kunna göra konserter och slippa ha ont. Är han nykter och ren nu? Det vete tusan. Det har han sagt sig vara förr och ändå missbrukat. Nu säger han i alla fall att han varit drogfri i ett och ett halvt år.
Jag tycker det är en bra och läsvärd biografi, det Tyler berättar om verkar han berätta ärligt och uppriktigt. Därmed inte sagt att det är sant, bara att det är hans sanning. Men det finns också mycket som han inte berättar, till exempel barnen berör han mest bara ytligt. Det är inte heller en linjär berättelse utan hoppar en del i tiden, och det tillsammans med Tylers ordrika flummerier gör det lite svårt att hänga med ibland.
Boken är skriven tillsammans med David Dalton, mångårig Rolling Stones-medarbetare och författare till ett flertal rockbiografier.
Fakta:
Förlag: Harper Collins
Antal sidor: 390
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Life is short.
Gamla böcker får nytt liv
Lucy Norman är en brittisk formgivare som driver företaget
Lula Dot.
Light Reading är en lampskärm hon skapat av gamla, kasserade böcker som ingen längre vill ha. Lampan är uppbyggd av boksidor vikta till hälften. Tanken har varit att behålla känslan av boken så mycket som möjligt, och därmed också den känslomässiga länken till litteraturen, men nu i ett annat föremål och sammanhang.
– En enda av våra second hand-kedjor slänger 10 000 böcker i veckan här. Vi har ingen infrastruktur som gör det möjligt att ta hand om dem; limmet och den dåliga papperskvaliteten gör att de måste kasseras. Jag blev upprörd när jag insåg det och började därför titta på vad man kunde använda dem till, säger Lucy Norman.
#59
Det händer med händer
Här har vi tre omslag som är uppbygga på liknande sätt. En hand plus ett visitkort med titel och författare. Ganska lika varandra, men ändå olika.
Pappersväggar har varit ett favoritomslag sedan första gången jag såg det.
Jens Magnusson är formgivaren bakom det (liksom till Ajvide Lindqvists övriga böcker). Omslaget tilldelades Pocket Shops specialpris för bästa omslag 2008.
Bokhyllan - v.23
Catalyst är namnet på den här hyllan, designad av Jiyoung Seo som är student på
HDK i Göteborg. Den har en flik i silikon som kan användas för att hålla böcker på plats eller som ett bokmärke. Funktionen och materialet signalerar lekfullhet, man lockas att klämma och känna, interagera och reagera.
Vid vägs ände - Björn B. Jakobsson

Under höstlovet beger sig Ivona och hennes femtonåriga styvdotter Polly till ett ensligt beläget hus för att tillbringa några dagar utan TV, internet och mobiler. Meningen är att den kompakta tystnaden ska tvinga dem att tala med varandra.
Men vistelsen i det ensliga huset blir inte vad någon av dem tänkt sig. Ett oväder stänger av all kontakt med omvärlden, deras bil går sönder och någonstans inte så långt därifrån jagar ett polisuppbåd två förrymda fångar misstänkta för ett bestialiskt mord. Tillvaron förvandlas snabbt till en bokstavlig kamp på liv och död.
Kommentar:Att läsa den här boken är som att se en B-skräckis. Den är spännande, och jag är hela tiden nyfiken på att läsa vidare. Det är det positiva.
Men särskilt bra skriven är den inte. Det är för många ologiska saker som händer, för många icke-trovärdiga karaktärer och för många snuskgubbeinslag. På något sätt förväntar jag mig mer än så här när jag läser en bok - medan det säkert skulle passera som en hygglig film. Jag vet inte ens om författaren har skrivit allting på allvar, eller om han gör det med ironi.
Jag vill inte totalsåga den här thrillerdebuten av Jakobsson, det finns trots allt något som gör att jag läser klart boken. Det blir aldrig långtråkigt och det är hyfsat spännande. Och det känns som att det finns potential till en ännu bättre historia nästa gång.
Fakta:Förlag:
Damm förlagAntal sidor: 315
Utgivningsår: 2011
Första meningen:
Det ensliga huset vid den stora skogen uppfyllde alla de rätta kriterierna.
Finns på Bokus och Adlibris.
Fallet med de försvunna böckerna - Ian Sansom

Israel Armstrong är en känslig själ. En bokälskande vegetarian i manchesterkostym som flyttar till Irland för ett efterlängtat jobb som bibliotekarie. Men när han efter tolv timmars resa kommer fram upptäcker han att biblioteket har stängt, för gott, och att hans nyblivna chef har glömt berätta att hans tjänst numera består i att köra en bedagad biblioteksbuss.
Strandad långt ute på den irländska landsbygden har Israel två val: Att med svansen mellan benen återvända till sitt halvdana liv i London och sitt halvdana jobb på en lågprisbokhandel i ett köpcentrum, eller att stanna kvar och sätta sig bakom ratten på en bokbuss som sett bättre dagar, och som inte bara saknar hyllor utan också böcker. För det visar sig vara nästa hake. Bibliotekets samtliga femtontusen böcker har försvunnit. Men vem stjäl så många böcker? Och hur?
Kommentar:
Jag gillar omslaget, och det, liksom baksidestexten, signalerar en rolig historia. Men nja... roligt vet jag inte om det är. Småtrevlig är nog bästa ordet att beskriva den med.
Det är inte en deckarhistoria, det är inte en komedi, den är rolig på sina håll, men den har också en hel del långtråkiga partier. Jag blev aldrig riktigt fast i den här berättelsen, men jag gillar Israel Armstrong. Och jag gillar förstås att han är bibliotekarie och allt boknörderiet.
Hela tiden när jag läste så associerade jag till mysteriedeckare jag läste som liten, jag tänker på
Ture Sventon, men jag vet inte riktigt varför, och det finns kanske också en gnutta av
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jag ser att
Zachan jämför den med
Liftarens guide till galaxen och det kan nog stämma. Samma typ av tråkiga humor som inte riktigt faller mig i smaken. Men medan jag verkligen avskyr Douglas Adams humor så kan jag ändå småskratta en del åt Ian Sansom.
Fakta:
Antal sidor:328
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Nej.
Finpaket i brevlådan
Idag fick jag hem ett roligt paket med posten, tack för det! Det innehöll Christina Stiellis Jag älskar dig inte och Lilla boken om att hämnas en dumpning, en liten bok med en del goda (läs tveksamma) hämndtips, och med plats för egna anteckningar. Plus en liten necessär med mascara och näsdukar. Jag misstänker alltså att det blir en del tårar och omsminkningar under läsningen...
Tre snygga svenska
Idag är det nationaldagen, och då passar det väl bra att hylla det svenska genom att lyfta fram tre snygga, somriga och svenska omslag.
Borta bäst av Sara Kadefors, med omslag av
Lotta Kühlhorn,
Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson, där jag inte vet vem som är formgivare, och Emma Hambergs
Baddaren med omslag av Nina Leino PdeR.
Fantastiskt fina, eller hur?
Bokhyllan - v.22
Les Dandys är en samling bokhyllor, designade av franska
Ibride. Hyllorna är inspirerade av fransk 1800-tals litteratur. Framifrån ser det ut som en stor tavla på väggen, men från sidan så ser man hyllorna där böcker kan förvaras.
En perfekt hylla för mig som älskar både getter och böcker, jag tycker de är otroligt läckra och helt i min smak! Det finns även varianter med hästar på om man är lagd åt det hållet istället. Nackdelen är väl att det inte ryms särskilt många böcker i dem, men å andra sidan är det en utmärkt möjlighet till bokförvaring på ställen där man inte vill eller kan (eller får!) ha en vanlig bokhylla.
Ingen sommar utan dig - Jenny Han

Så länge Belly kan minnas har hon tillbringat somrarna i huset vid havet, tillsammans med dem hon håller allra kärast, bröderna Jeremiah och Conrad. Men i år blir det inte så.
Förra sommaren hände något mellan Belly och Conrad. Något som sedan förstörde allt. Belly är djupt sårad, men när Conrad plötsligt försvinner är hon och Jeremiah de enda som kan hitta honom. Och allt kan bara ställas till rätta där det en gång började - vid havet.
Kommentar:
Jag fullkomligt älskade första boken,
Sommaren jag blev vacker, när jag läste den förra året. Så jag hade byggt upp enorma förväntningar på
Ingen sommar utan dig när jag väl fick den i min hand. Och så skönt det är att kunna säga att förväntningarna infriades! Ofta är andra boken i en serie den svagaste, men här tycker jag att Jenny Han lyckas matcha debuten riktigt väl.
Det är en annan ton i berättelsen den här gången, lite mörkare, lite sorgsnare. Mycket har hänt sedan sist och precis allt har förändrats. Utan att gå in på detaljerna så är det starka känslor i omlopp: sorg, kärlek och ansträngda relationer. Det finns känslor mellan Belly och Conrad, och mellan Belly och Jeremiah, och det är inte alldeles enkelt.
Det är vacker, vemodig och bitterljuv läsning. Jenny Han kan verkligen konsten att berätta en historia utan att egentligen säga särskilt mycket. Det är tunna böcker som man läser snabbt, men de gör stora avtryck. Jag har ännu inte mött någon som INTE älskat de här böckerna, och jag kan verkligen rekommendera dem till alla, inte bara till yngre läsare. Men läs böckerna i ordning och börja alltså med Sommaren jag blev vacker. Tredje boken We'll always have summer finns än så länge bara på engelska.
Fakta:
Antal sidor: 252
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Det var en varm sommardag i Cousins.
#58