Nova åker till berget Ararat för att resa en ark som symbol för kampen mot klimatförändringarna tillsammans med andra Greenpeaceaktivister. Hon övertalar sin nyfunna pojkvän Benjamin att följa med till ruinstaden Ani där kyrkor, stadsmurar, fort och grottor ligger tätt. I en av ruinerna hittar Nova en golvmålning som det är något bekant över. Där blir hon brutalt nedslagen.

Hon vaknar upp på Karolinska Sjukhuset i Stockholm efter att ha varit medvetslös i en vecka. Ingen har sett Benjamin efter överfallet. Varför är han spårlöst försvunnen? Varför blev Nova nedslagen i ett tempel där änglar tidigare dyrkades? Vem vill att Nova inte ska få reda på sitt ursprung? Hon finner till slut att alla frågor leder åt ett håll: jakten på världens mest omtalade artefakt, Noas ark.

Kommentar:
Jag kände inte till Åsa Schwarz innan jag fick den här boken i min hand, och sånt gör mig alltid lite skeptisk (om det inte är en debutant förstås!). En död ängel är Schwarz andra bok om Greenpeace-aktivisten Nova Barakel, den första, Nefilim, kom ut 2009 och om den varit bra, så borde jag ha snappat upp hennes namn någonstans tänkte jag. Efter att ha läst En död ängel kan jag bara konstatera att om Nefilim är lika bra som denna så har jag antingen varit både blind och döv och rodnar lite skamset, eller så har Åsa Schwarz helt enkelt inte fått den uppmärksamhet som hon förtjänar.

Det här är en riktigt bra spänningsroman som mixar samhällsfrågor med övernaturlig mystik på ett alldeles övertygande sätt. Här blandas myter, religion, samhällskritik och miljöfrågor, och det är välskrivet och välresearchat. Trots att det handlar om fallna änglar, nefilim och osedvanligt bra läkkött hos vissa av personerna så känns allting förvånansvärt jordnära och realistiskt. Jag köper alltihop.

Eftersom jag inte läst första boken så saknar jag en del bakgrundshistoria, men det är inget som förstör handlingen, man hänger med i alla fall eftersom viktiga bitar återberättas. Men det hade säkert förhöjt läsupplevelsen att börja från början i serien.

Fakta:
Förlag: Telegram Bokförlag
Antal sidor: 265
Utgivningsår: 2011
Första meningen: En mörk rännil sökte sig fram över det antika stengolvet.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Du är vad du läser, En bok om dagen håller doktorn borta och Tankar från en samlares hjärna.

Pack of Dogs är namnet på de här bokhyllehundarna, designad av det mexikanska designkollektivet NEL och tillgängliga via Proteak eller Pirwi.

Hundarna finns i flera olika storlekar och ställningar och kan fungera som bokhylla, sidobord, pall, tidningsställ, bokstöd etc. De har var och en fått namn efter kända mexikanska brottare (Dos caras Jr, Aguayo, Superastro, El Santo, Alushe och Mistico). 

De här hundarna är tillverkade i FSC^®-certifierad teak från Proteak. Det finns också hundar i keramik som är tänkta att ha utomhus.

Jag är ett stort fan av Jodi Picoult och hennes författarskap, men de två senaste böckerna jag läste (House rules och Handle with care) gjorde mig lite besviken. Det var främst sluten som drog ner betyget, de kändes slarviga och inte helt rätt. Därför är jag så glad att Change of heart håller hela vägen. Det är en bra historia, med ett bra slut.

Som vanligt när det gäller Jodi Picoult handlar det om ett etiskt/moraliskt dilemma och en påföljande rättegång. Nästan alltid handlar det om en mor som kämpar för sitt barn, väldigt ofta är det en allvarlig sjukdom med i bilden. Och historien växlar berättarperspektiv för varje kapitel. Så är det även denna gången. Hon följer alltid samma mall när hon skriver sina böcker, men man kan lita på att det alltid är välskrivet och att hon gjort en massiv bakgrundsresearch. Den här gången är det dödsstraff och religion som avhandlas.

För tolv år sedan mördades Junes man och lilla dotter brutalt. Mördaren, Shay Bourne, dömdes till döden och har suttit i fängelse sedan dess. June som var gravid när morden skedde, lever ensam med sin nu elvaåriga dotter Claire som har ett hjärtfel och behöver ett nytt hjärta. Hittar de ingen donator snart kommer hon att dö och June att få begrava ytterligare ett barn.

Shay Bourne har en sista önskan, att få skänka sitt hjärta till Claire. Men vill June ta emot det? Kan hon ge sin dotter en mördares hjärta? Och vill Claire ta emot det? Och får han det för domstolen?

När Shay förmedlar sin önskan börjar märkliga saker hända på death row. Vattnet i kranarna förvandlas till vin. En fågel återupväcks från de döda. En aidssjuk blir frisk. Men inte kan väl Jesus eller Gud finnas i en dödsdömd barnamördare?

Persongalleriet brukar vara en av Picoults styrkor, men jag saknar det en del i den här boken. June och Claire får vi knappt lära känna, och det är synd. Det hade gjort historien starkare. Mina favoriter är prästen Michael och Shays cellgranne Lucius. Det är de två som blir verkligt levande  och intressanta.

Visst drar man en del paralleller till Stephen Kings Den gröna milen, men det är ingenting som stör mig. Det här är en helt annan historia. Och en riktigt bra och läsvärd sådan, om än inte Picoults bästa.

Fakta:
Förlag: Hodder
Antal sidor: 466
Utgivningsår: 2008
Första meningen: In the beginning, I believed in second chances.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är En bok om dagen.

Jag hittar en glad överraskning på min dagliga Bokus-surfning, Jodi Picoults House rules har kommit ut på svenska. Det är Lind&Co som ger ut boken med den svenska titeln Jacobs värld.

Jag har länge undrat varför Picoult inte längre översätts till svenska, det verkar ju som att hennes böcker är omtyckta av många. Bra att det verkar bli ändring på det nu, och jag hoppas att fler titlar är på gång.

Har ni sett vilka underbara sneakers från foreverRebuilt! Sneakers med litterär anknytning. Det här är några av modellerna som är inspirerade av i tur och ordning Romeo och Julia, Animal Farm, The Scarlet Letter och Slaughterhouse Five.

Fler modeller finns på zazzle.com, där man också kan beställa ett par. Jag vill ha dem alla!

Källa: Flavorwire

Vattnet sjunker undan i sjön Kleifarvatn på Island. Och på sjöbotten, fastbundet vid en rysk spionutrustning, hittar man liket av en man. Det står genast klart att skelettet är gammalt, och allt pekar på att brottet har begåtts under tiden för kalla kriget.

Samtidigt som Erlendur och hans kollegor jobbar sig bakåt i tiden med hjälp av olika indicier berättas en annan historia. Den handlar om en ung isländsk student i Östtyskland på femtiotalet och slutar så småningom i vår tid.

Händelser från två tidsplan vävs samman i en spännande berättelse om hur en grupp isländska ungdomar, uppfyllda av drömmar och hopp, ger sig av för att studera i det kommunistiska himmelriket Östtyskland där de dock möts av moraliskt förtryck och ett allestädes närvarande angiverisystem.

Kommentar:
Jag håller på att plöja mig igenom Indridasons deckare, Först Glasbruket, sedan Kvinna i grönt, Änglarösten och nu Mannen i sjön som är den fjärde i raden.

Vad kan jag säga om Indridason som jag ännu inte sagt? Det här är ännu en melankolisk och välskriven deckare av den isländske författaren. Här berättas två parallella historier, en som utspelar sig i nutid där Erlendur och hans kollegor försöker lösa mysteriet med vem mannen i sjön är, och en som utspelar sig i Östtyskland under kalla kriget. Så småningom vävs de båda historierna ihop.

Jag tycker inte att det här är inte en lika engagerande historia som de två senaste har varit. Det är spännande och intressant att läsa om Tómas, Ilona och de andra, allt som rör kommunismen fascinerar mig, men det blir aldrig en riktig bladvändare av det hela. Visst är det bra, till och med mycket bra, men jag saknar det där lilla extra den här gången.

Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 312
Utgivningsår: 2007
Första meningen: Hon stod länge orörlig och stirrade på skelettdelarna som om de inte borde ha befunnit sig där.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Boktoka.

Här är den perfekta mobilladdaren och sladdgömman för boknörden, en laddare kamouflerad till bok. Svindlande höjder, Dracula, Harry Potter, Oliver Twist, för att nämna några titlar. Bokladdare för alla smaker, tillverkade av både nya och begagnade böcker, finns att köpa hos inbook på Etsy.

Jag älskar alla såna här idéer där man ger böcker nytt liv och nya användningsområden. Rich och Brenna på inbook säger "Our goal is to bring more books into your life." Något vi alla bör leva efter!

I ett tält i en avskild del av en park hittas liket av en ung kvinna. Hon har stenats till döds och hennes rygg bär spår efter piskrapp.

Webbjournalisten Henning Juul har varit sjukskriven i två år efter att ha skadats i en brand där hans lille son omkom. Nu är han tillbaka på jobbet med ärr i både ansiktet och själen, och han sätts att bevaka mordet.

Det dröjer inte länge förrän Oslopolisen har en misstänkt gärningsman, men Henning tror inte på deras teorier utan väljer som vanligt att gå sin egen väg. I jakten på svar dras han in i en historia om svartsjuka och hämndbegär, och snart tvingas han inse att hans eget liv är i fara.

Kommentar:
Skendöd är norske journalisten Thomas Engers debutroman, och enligt hans norska förlag är det den bästa deckardebut som de någonsin fått in. Sådana saker kan man ju läsa i pressutskick till och från, men den här gången kan jag nog tro att det stämmer. För det här är riktigt bra!

Att den är så bra beror till största delen på karaktärern Henning Juul, mycket intressant och mycket bra tecknad. Han plågas av skuldkänslor efter den brand som han överlevde, men inte lyckades rädda sin son. Han hemsöks av mardrömmar och har utvecklat tvångstankar att byta batterier i brandvarnaren varje gång han kommer in genom ytterdörren. Han har varit borta från jobbet i två år, och hans praktikant är numera hans chef. Hans exfru har börjat dejta hans nya kollega. Han har inte så många anledningar att vara positiv om man säger så. Det är nästan plågsamt att lära känna honom, men samtidigt vill jag inget hellre än att göra just det.

Själva deckarhistorien hamnar lite i bakgrunden för mig, trots att det är hyfsat spännade med många twister. Henning spanar på i bästa privatdeckarstil och ligger steget före polisutredningen hela tiden, men jag blir inte så engagerad i mordfallet. Det är Henning jag blir engagerad i. Det är han som fascinerar mig, och jag är mycket nyfiken på hur hans karaktär kommer att utvecklas framöver.

Skendöd är första delen av sex planerade böcker, och jag kan inte vänta tills jag får lägga vantarna på bok nummer två. Sista raderna här i Skendöd ger mig rysningar och jag måste bara få läsa mer!

Fakta:

Förlag: Forum Bokförlag
Antal sidor: 345
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Han tror att han är omgiven av mörker.

Finns på Bokus och Adlibris.

Det har bloggats och skrivits en del den senaste tiden om Facebook -sidan "I hate reading" som 442 519 personer gillar. (Det är inte en sida man aktivt gillar utan en automatgenererad "gemenskapssida", men ändå brutalt många som tydligen ogillar att läsa.)

Har ni sett så läckra bokhyllor gjorda av industrirör. En trend som ligger helt rätt i tiden.

San Fransisco-baserade Dirty Bils har ett gäng olika varianter på rörhyllor som kan användas i inredningen. Hyllor med oljelampa, antika knoppar eller hyllor som placeras i hörn för den allra mest trångbodda. Verkligen superläckra!

Fay Weldon skriver som hon lever - utan en tanke på att bli omtyckt. Hennes frispråkighet och vassa penna har genom åren skaffat henne mängder av beundrare och en och annan motståndare.

Nu vänder hon blicken mot sig själv och tar oss med på en resa som startar 1931. Vi följer henne som barn i Nya Zeeland, som ung och fattig i London, som ogift mor, som fru, älskare, författare, feminist och antifeminist. Under sina åttio år är det få ämnen Weldon inte har berört, få strider hon inte utkämpat.

Kommentar:
Det hör inte till vanligheterna för mig att läsa en självbiografi av en person som jag inte känner till särskilt väl. Jag vet så klart vem Fay Weldon är, men jag vet ingenting om henne, annat än att hon är författaren bakom En hondjävuls liv och lustar och en mängd andra böcker. Att hon är en intressant personlighet hör också till det jag lyckats snappa upp om henne, och det bekräftas med råge när man läser den här boken.

Det är ett fascinerande liv hon levt. Det är tvära kast, en hel del fattigdom och svårigheter, och alltigenom en bohemisk uppväxt. Barndomen, 30- och 40-talets krigsår, tillbringades på Nya Zeeland. Föräldrarna separerar tidigt och hon och systern överges växelvis av båda föräldrarna. 1946 flyttar hon med syster, mor och mormor till England och kommer till ett sargat och grått land märkt av kriget.

Fokus ligger hela tiden på det personliga planet, hennes släkt och familjeförhållanden, hennes relationer, och inte på hennes karriär. Det gör absolut ingenting eftersom det är en verkligt intressant familj hon kommer ifrån. Släkten har umgåtts i konstnärskretsar och det är mycket name-dropping av kända författarnamn och kulturpersonligheter. Boken slutar på 60-talet, innan hennes författarskap tar fart. Men vi får ta del av allt det som händer på vägen fram till att hon blir Fay Weldon. En ärlig och avslöjande berättelse väl värd att läsas.

Det negativa med boken är bilderna som ligger infällda här och var på sidorna. Det är usel kvalité, och det hade varit mycket bättre att göra en mittensektion på blankt papper som är lämpligt för fotografier, så som det vanligen är i biografier.

Fakta:
Förlag: Massolit Förlag
Antal sidor: 426
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Jag längtar efter domedagen när intrigerna i våra liv prydligt kommer att knytas samman och alla gåtor får sin förklaring och vi förstår hur det hela hängde ihop.

Finns på Bokus och Adlibris.

Andra som bloggat om boken är Eli läser och skriver, Enbokcirkelföralla, Spetsig, Marmeladkungen och Påhittade nöjen.

På Tahiti är det allmänt känt att kvinnor är klokast, särskilt mödrar. Matarena vet allra bäst, alla tycker så, alla utom hennes dotter Leilani.

Materena är höggravid när hon får anställning som städerska och strax därefter föder hon sin lilla dotter. Så fort hon kan börjar Materena jobba igen. Hon är stolt över att vara städerska men drömmer om en annan framtid åt sin dotter Leilani.

Dottern är en utmaning från första stund. Ju äldre Leilani blir desto mer ifrågasätter mor och dotter varandra. Materena är övertygad om att hennes dotter kommer att växa upp till en smart kvinna som inte kommer finna sig i några dumheter. Men när Leilani träffar sin första kärlek, måste Materena försöka förstå att hennes dotter måste finna sin egen väg.

Kommentar:
I kloka kvinnors sällskap är en bok jag fyndade på rea, och den har legat oläst i bokhyllan hur länge som helst. Lite synd faktiskt, med tanke på att det var en ganska trevlig historia. Det är en charmig feelgood-roman, fylld med värme och humor,  om mödrar och döttrar och kvinnor i största allmänhet.

Det finns gott om tahitiska sedvänjor och klokskap i historien, och sådant är alltid roligt att läsa om. Och bortser man från den biten hade historien kunnat utspela sig var som helst i världen. Det finns många bitar att känna igen sig i som dotter till en mor och mor till en dotter. Materena är också en härlig och minnesvärd karaktär.

På baksidan jämförs boken med Alexander McCall Smiths böcker om Damernas detektivbyrå, om det stämmer kan jag inte uttala mig om då jag inte har läst dem.

Fakta:
Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor: 301
Utgivningsår: 2006
Första meningen: Om en kvinna inte hämtar sin mans avlöning får hon noll franc, för när veckan är slut går mannen till baren med sina arbetskamrater för att fira, och hur det går då vet ni ju.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Boktoka och Bokfjärilen.

Nikki Eaton, 31, ensamstående, sexuellt frigjord journalist och upprorisk yngre dotter, är på väg till sin mor som varje Mors Dag ordnar en middag för familj och vänner. Modern är änka sedan fyra år, bor kvar i förortsvillan och ägnar sig mest åt att baka bröd, besöka släktingar, sjunga i kyrkokören - och att oroa sig för sin dotter. Hon ogillar i högsta grad Nikkis förhållande med en äldre, gift man.

Stämningen är spänd och efter festen åker Nikki hem med föresatsen att inte som vanligt ringa och tacka för senast. När hennes äldre syster ett par dagar senare oroligt undrar om hon hört av modern, som inte svarar i telefon, lovar Nikki motvilligt att åka dit och se vad som hänt. Ingen bil på uppfarten, ytterdörren öppen. Det år något som inte stämmer.

Kommentar:
"Det här är min berättelse om saknaden efter min mor. En vacker dag kommer den också att bli din berättelse, på ditt alldeles egna sätt."

Älskad, saknad är Joyce Carol Oates hyllning till sin egen mor som dog 2003. Som vanligt när det handlar om JCO så är det en välskriven och läsvärd historia. Den känns samtidigt mer "vanlig" än många av hennes andra böcker, språkmässigt och stilmässigt är den annorlunda, och det är inte lika mycket svärta.

Det handlar om Nikki, hur hon och hennes syster Clare hanterar sorgen efter moderns hastiga död. Clare gör det genom att fly från allt, Nikki gör det genom att flytta in i moderns hus, klä sig i hennes kläder, sortera alla tillhörigheter och lär känna sin mor på helt nya sätt. Jag tycker om porträtten av Nikki och av modern, Gwen. De är trovärdiga och realistiska, och det är lätt att dra paralleller till sin egen familj.

Bitvis var det en tung bok att läsa, hur hanterar man sorgen efter sin mors död? Det har jag ännu inte behövt uppleva i verkliga livet, och hoppas att det kommer dröja många år än, men det gör det inte mindre jobbigt att läsa om. Det är en riktigt bra historia om ett sorgearbete, av den alltid så fantastiska Joyce Carol Oates.

Fakta:
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Antal sidor: 431
Utgivniningsår: 2006
Första meningen: Sista gången man träffar någon och inte vet om att det är sista gången.

Andra som bloggat om boken är Bokblomma och Ett hem utan böcker. 

Åh vilken snygg hylla det här är! Det är precis den här sortens möbel som får mig att gå igång!

Den som sa att man har konst på väggarna och inte böcker har uppenbarligen inte sett den här bokhyllan, som ju faktiskt förvandlar dina böcker till skön konst. Som två stora tavelramar ramar de in böckerna. Ursnyggt, men ändå enkelt.

Källa: Habanero Collective via Bookshelfporn

Louise, 31 år lever ett ensamt liv där film och böcker är hennes stora intresse. Hon lider av stark ångest och tampas dagligen med fobier. Hon drivs av en inre längtan efter riktig kärlek och tror sig finna den i Axel.

Kärleken kompliceras av en annan man, systerns kommande bröllop och den ständiga kampen med sig själv. Louise jagas inte bara av sina inre demoner utan också av något hon inte själv kan styra...

Kommentar:
Memento mori - minns att du skall dö är Sanna Juhlins debutbok och en intressant historia. Det är svårt att kategorisera in den i ett fack, jag skulle nog kalla den en spännings/relationsroman med inslag av svart humor.

Jag tycker om huvudpersonen Louise, med alla sina tvångstankar och fobier. Jag gillar att läsa om hennes sätt att hantera vardagen, familjerelationerna, mötet med grannen Axel och så vidare, det är riktigt bra. Det finns spänning också, men det är inte de bitarna jag fastnar mest för. Det är den udda figuren Louise som gör boken speciell.

Det är en liten och snabbläst bok, endast 157 sidor, men den ger mersmak. Men jag gillar inte omslaget eller det fyrkantiga formatet med hårdpärm, det tilltalar mig inte alls.

Fakta:
Förlag: Ord Text Mening
Antal sidor: 157
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Jag kommer aldrig att glömma hans ansiktsuttryck när han skar mig med den sylvassa eggen tvärs över ansiktet.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Boktradition, Enbokcirkelföralla och Erikas bokprat.

Julen står för dörren när en anställd på ett stort hotell i Reykjavik hittas mördad. Han verkar ha levt ett ensamt och isolerat liv, men när Erlendur och hans kollegor börjar göra efterforskningar upptäcker de att hans barndom varit både spännande och samtidigt tragisk.

Han var nämligen en mycket lovande barnstjärna, hårt driven av sin pappa, med en strålande karriär som sångare framför sig. Ända tills han blev tonåring och rösten försvann för gott mitt under en konsert. Men vem kan ha haft intresse av att ta livet av denna enstöring?

Kommentar:
Först Glasbruket, sedan Kvinna i grönt, och nu har jag läst ännu en dyster och melankolisk Islandsdeckare av den prisbelönte Arnaldur Indridason. Och jag gillar honom mer och mer för varje bok jag läser. Jag tycker om hur han skildrar stämningar och miljöer med så mörk och dov palett. "Allt han rör vid blir till guld" brukar man ju säga, men i Indridasons fall skulle man kunna säga att allt han rör vid blir till snusbrunt. Det finns ingen författare som får mig att associera till färger lika mycket som han gör, murriga och dämpade färger. Det är riktigt skickligt gjort att kunna bygga upp en stämning som är så smutsig, deprimerande och isolerande, och på samma gång så suggestivt tilltalande.

Det finns så många detaljer man kan fastna vid, som det faktum att i princip hela romanen utspelar sig på hotellet där den mördade dörrvakten hittas. Det är inte helt vanligt. Parallellt pågår också en rättegång i ett barnmisshandelsfall, och den kopplingen med dysfunktionell familj och utsatta barn går vidare över till mordutredningen, och till det som Erlendur själv brottas med i sitt personliga liv.

Återigen en riktigt bra och välskriven deckare av Arnaldur Indridason!

Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 301
Utgivningsår: 2011 (2006)
Första meningen: Äntligen var stunden inne. 

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Boktoka, Paulas bokblogg, Ett hem utan böcker.

I år är det 75 år sedan Margaret Mitchells Gone With The Wind kom ut. Boken blev en omedelbar succé. 1937 belönades Mitchell med The Pulitzer Prize, och 1939 fick den storslagna filmen med Vivien Leigh och Clark Gable premiär. Boken har sedan dess översatts till minst 32 språk och har sålts i över 30 miljoner exemplar. Filmen belönades med 10 Oscar.

Boken är, som nästan alltid, bättre än filmen. Den skiljer sig en hel del, bland annat att Scarlett får barn med alla sina tre makar. En del karaktärer finns inte med eller har smält samman till en person. Scarletts föräldrar skildras närmare, men den bakgrundshistorien ramlar bort i filmen.

På många sätt är det böckernas bok och filmernas film. Jag älskar både boken och filmen. I och med att filmen blivit så spridd är det svårt att ha sina egna bilder av karaktärerna Rhett och Scarlett, det kommer för alltid att vara Clark Gable och Vivien Leigh som ger liv åt Mitchells karkatärer.

Jag har läst Borta med vinden två-tre gånger, men nu är det många år sedan sist. Jag läser tyvärr sällan om böcker nu för tiden trots att jag gärna vill det. Man upptäcker helt nya saker vid omläsningar, det blir en helt annan läsupplevelse. Nu, för att fira 75-åringen, startar jag en omläsning. Ett kapitel om dagen ska jag läsa, så kan jag samtidigt ägna mig åt andra böcker.

Engelska Wikipedia beskriver bokens struktur på följande sätt:
"Margaret Mitchell penned Gone with the Wind in a linear fashion, basing it on the life and experiences of the main character, Scarlett O'Hara, as she grew from a young woman into adulthood. (During the time span of the novel, from 1861 to 1873, Scarlett ages from sixteen to twenty-eight years.) The literary technique of the novel is Bildungsroman. Mitchell developed a plot rich with vivid characters. The novel has been further analyzed for its symbolism and treatment of archetypes."

Svenska Wikipedia beskriver klassikern något mer nedlåtande:
"Borta med vinden är en romantiserad kalkering av 1800-talets storromaner, som till exempel Tolstojs Krig och Fred, men saknar förlagornas psykologiska karaktärsteckning, nyskapande och aktuella idéstruktur. Huvudkaraktärerna, den företagsamma Scarlett O'Hara och den demoniske Rhett Butler, motsvarar de vanliga klichéer som förekom i 1800-talsromanernas berättelseflora."

Margaret Mitchell (1900-1949) skrev artiklar och kolumner i tidningar, men gav inte ut några andra böcker under sin livstid. Hon avled 11 augusti 1949 efter att ha blivit blev påkörd av en bil när hon korsade gatan. På 90-talet hittades i en brevsamling ett manus av henne, skrivet 1916. Det redigerades och gavs ut 1996 med titeln Lost Laysen.

1913
En liten flicka hittas ensam och övergiven på ett passagerarfartyg på väg mot Australien. En mystisk dam som flickan kallar Sagoberätterskan har lovat att ta hand om henne, men är nu spårlöst försvunnen.

1975 
Som gammal återvänder Nell O’Connor till England för att ta reda på sanningen om sin familj. Sökande för henne till Cornwalls vindpinade kust och det gamla herresätet Blackhurst Manor med en gåtfull historia.

2005
När Nell dör efterlämnar hon allt till sitt barnbarn Cassandra. Bland tillhörigheterna finns en sagobok av Eliza Makepeace, en författare som på ett mystiskt vis försvann i början av 1900-talet. Testamentet innehåller också ett överraskande arv: ett litet hus som kallas Klippstugan som står på ägorna till en stor lantegendom i Cornwall. I detta hus och dess glömda trädgård kommer Cassandra en sekelgammal hemlighet på spåren.

Kommentar:
Det här är min typ av bok, helt klart. En roman som väver ihop det historiska med nutiden. En släktsaga som spänner över flera generationer. Ett mysterium som nystas upp. Familjehemligheter, engelska gods och gamla spöken.

Jag hade svårt för boken inledningsvis, för det är väldigt många tidshopp, framåt och bakåt och i sidled. Just när jag blev som mest indragen i en historia så bröts stämningen tvärt och började om på ett annat ställe. Det var lite jobbigt, och tog mig nästan halva boken att bli sams med det.

Boken påminner en del om Diane Setterfields Den trettonde historien i stilen, och tankarna går förstås också till Frances Hodgson Burnetts Den hemliga trädgården. Frances dyker även upp i handlingen på en fest, och det är en ganska tydlig blinkning till tidigare nämnda bok.

En mycket bra historia, om än inte perfekt utförd, och ett läsäventyr att svepas med av. Min läslust som gått på halvfart en längre tid fick en ordentlig kick av den här bladvändaren.

Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 417
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Det var mörkt där den lilla flickan satt hopkrupen bakom tunnorna, men hon gjorde som hon blivit tillsagd.

Finns på Bokus och Adlibris.

Andra som bloggat om boken är Pocketblogg, Madeleines bokhörna, Bokstunder, Enligt O, PocketPinglorna, Bokmalen och Ooof bok.

 

Fötter, skobeklädda eller nakna, är ett vanligt omslagstema. Här är några olika skobeklädda varianter. Rätt vanligt är det med flickben i lackskor och vita strumpor, som The Thirteenth Tale, The Time Traveler's Wife och Every Light In The House Burnin'. De båda förstnämnda är två av mina favoritböcker. De övriga har jag inte läst.

Hongkong 1953. Det är drottning Elizabeth II:s kröningsdag och i kronkolonin firas händelsen med ett stort party. Alla är där, även unga Joy Leonard, trots att hon inte alls är road av umgänget på britternas ständiga fester. Men just den här kvällen blir annorlunda. I festens yra blir Joy blixtförälskad och inom ett dygn är hon förlovad med en man hon egentligen inte alls känner.

Fyrtio år senare är Joy bosatt på en stor lantegendom i södra Irland. En dag hör hennes dotter Kate av sig från London och ber att få skicka sin bångstyriga tonårsdotter till Irland. Besöket får oväntad betydelse för alla inblandade. Medan storstadsflickan Sabine lär känna livet på gården får Joy anledning att tänka tillbaka på det förflutna, på sitt äktenskap och på Kate som en gång lämnade hemmet så brådstörtat. Då Kate besöker dem är tiden mogen för uppgörelse, avslöjanden och möjligen för försoning.

Kommentar:
Det här är en berättelse om mödrar och döttrar, om plikt och passion, som spänner över tre generationer. Handlingen rör sig från Hongkong över London till Irland, från 50-tal och framåt, men mestadels befinner vi oss i 90-talets Irland.

Det är en miljö som jag tycker om: en stor gammal hästgård på den regniga, irländska landsbygden. Det är också en intressant historia som involverar familjehemligheter och trasiga relationer.

Boken som kom ut 2002 är Jojo Moyes debutroman, och en riktigt bra sådan. Den är inspirerad av hennes egna morföräldrars kärlekshistoria. Moyes är en lite underskattad författare här i Sverige tycker jag. Det är synd, för hon förtjänar en större läsarskara. Jag har tidigare läst hennes Moln över Arcadia, och jag gillade även den. Det skyddande regnet hittade jag turligt nog i min mammas bokhylla. Vill man läsa Moyes böcker på svenska får man nog annars leta på loppisar eller på biblioteken då de verkar vara slut i handeln.

Fakta:
Förlag: Forum
Antal sidor: 330
Utgivningsår: 2003
Första meningen: Sedan kysser ärkebiskopen drottningens högra hand.

Andra som bloggat om boken är Bokmalen.