Baddaren - Emma Hamberg

På den lilla ön Hjortholmen mitt i Vänern tronar ett gammalt 1700-tals slott. Det är en magisk miljö i förfall: kolonner i marmor, stora salar, pool i mosaik, garderober fulla med krinoliner, ett igenvuxet orangeri och en slottsträdgård som en gång i tiden måste ha varit magnifik.

I detta slott bor äkta paret Pelle och Maja Hannix. Han - en framgångsrik skulptör, uppskattad världen över. Hon - Pelles före detta elev som aldrig lyckats slå igenom som konstnär.

Ett brinnande missnöje växer i Maja. Hon är innerligt trött på att inte kunna försörja sig själv, att känna sig livegen och bli klappad på huvudet. Det till synes behagliga livet på slottet har blivit ett fängelse. Men så läser hon ett reportage om simskolor, som inspirerar henne. Maja startar en simskola för vuxna, där hon drömmer om hur spännande möten mellan olika kulturer och människor uppstår under de veckor eleverna kommer och bor på slottet.

I verkligheten kommer det tre personer - kulturjournalisten Karin, trädgårdsmästaren Jens och tonårskillen Alex. Tre ensamma människor med hemligheter bakom sina skyddande skal som de vill dölja till varje pris.

Simskolan blir inte alls som någon av dem hade tänkt sig. De två varma sommarveckorna förändrar livet totalt för dem allihop.

Kommentar:
Jag älskar Emma Hamberg, både Mossvikenfruar och Brunstkalendern var högklassig underhållning, och Baddaren gör mig inte besviken. Det här är minst lika bra, om inte bättre, än hennes tidigare.

Det jag tycker är så bra med Emma är hennes förmåga att skriva lättsam underhållning, utan att för den skull vara ytlig. Det finns alltid allvarliga händelser med i hennes böcker, hon skildrar känslor och relationer på ett djupare plan, och allt görs med en sådan värme och kärlek. Jag tror att hon själv tycker om alla karaktärer hon skapar, och det lyser igenom. Hon får även mig som läsare att tycka om dem, och jag kan relatera till dem allihop, mer eller mindre.

Karaktärer är verkligen rätta ordet. Det är en brokig skara människor som vistas på slottet, utåt sett verkar de vara totalt olika, men under ytan finns det mer som förenar dem än man först kan tro. Och visst händer det saker under ytan på en simskola. Baddaren är en varm, rolig och mysig bok, den perfekta sommarläsningen (eller alla andra årstider också för den delen!)

Som alltid så pryds Emmas böcker även av ett fantastiskt fint omslag - läckert!

Fakta:
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 374
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Ja, allting är ju perfekt egentligen.

Blodläge - Johan Theorin

Våren har kommit till Öland. Vid kanten av det övergivna stenbrottet i byn Stenvik har två enorma lyxhus byggts under vintern. I skuggan av dem hukar stenhuggarnas vindpinade baracker.

I påsktid, när snön smält, flyttar nya invånare till stenkusten. En av dem är Per Mörner, som ärvt en gammal stenhuggarstuga och hoppas få vara ifred från sin hjärtlöse far. En annan är Vendela Larsson, uppvuxen på ön och tillbaka som vuxen med en enda önskan: att få möta älvorna på alvaret igen och be om deras hjälp. Här finns också den gamle skutkaptenen Gerlof Davidsson som återvänt till barndomsbyn för att njuta av vårsolen, kanske för sista gången.

Allt Gerlof vet om sina nya grannar är at de har byggt sina hus mellan trollen som sägs bo nere i stenbrottet och älvorna som dansar ute på alvaret. Gränslinjen mellan dem går vid det röda stråket i kalkstensklippan, blodläget, och det har alltid fört olycka med sig.

Kommentar:
Jag gillade Skumtimmen, och jag fullkomligt älskade Nattfåk, så jag hade stora förväntningar inför Blodläge som är tredje delen i Theorins Ölandskvartett. Men lite besviken är jag allt. Det här är inte lika bra som de två tidigare. Det är svårt att toppa Nattfåk i mina ögon, för den var så rysligt bra, men jag hade i vart fall förväntat mig att glimtvis få känna samma känsla. Men det gjorde jag inte.

Det här är den mest jordnära av de tre böckerna, det finns inte så mycket mystik eller övernaturlighet här. Det berättas visserligen om älvor och troll, men jag tycker inte att det är lika naturligt eller invävt som det varit i hans tidigare böcker. Jag hade också problem med huvudpersonerna Per och Vendela. Jag tyckte inte de var helt trovärdiga. Vendela upplevde jag som yngre än hon var i boken, jag tyckte inte att hennes personlighet, tankar och agerande överensstämde med hennes ålder. Och Per som flänger runt och leker privatdetektiv istället för att ägna sig åt sin sjuka dotter eller sin son.

Det jag alltid gillat med Theorin är hans förmåga att skildra det öländska landskapet, att skapa en förtrollad stämning och en närhet som får det att kännas som att man befinner sig på plats när man läser. En styrka som inte många svenska författare besitter. Det saknar jag i Blodläge. Jag blir inte lika fängslad. En stor del av historien utspelar sig dessutom på fastlandet och inte på Öland.

Även om jag låter negativ så är Blodläge ändå en bra deckare. Jag tycker inte att den når upp till Theorins normala standard, men det är ändå en bättre bok än många andra i samma genre. Jag är mest bara besviken för att jag vet att han kan så mycket bättre.

Fakta:
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 406
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Per Mörners vänsterhand var sönderbränd, hans revben var brutna och blicken blöt och suddig, men känseln i hans kropp fanns fortfarande kvar.

Bokhyllan - v.25

Mitt i semesterröran så glömde jag bort att det var söndag igår och dags för en ny bokhylla. Så den kommer idag istället.

Den här hyllan går under namnet Sustainable Magazine Shelving. Den är gjord av gamla National Geographics tidningar och mannen bakom heter Sean Miller. Jag är ett stort fan när det gäller att skapa nya saker av gamla och förbrukade, och det är också något som ligger helt rätt i tiden. Såna här idéer är så inspirerande att få ta del av, och även om man inte gillar just denna hyllan så får man kanske några uppslag att spinna vidare på. Det är bara att sätta igång och vara kreativ där hemma nu...

Paula Spencer - Roddy Doyle

Paula Spencer är fortsättningen på Kvinnan som gick in i dörrar, som jag tyckte var rysligt bra. Ett av de starkaste kvinnoporträtt jag läst.

När boken börjar har det gått nio år. Paula har varit nykter i fyra månader och fem dagar, men känner ständigt suget och törsten. Hon arbetar fortfarande som städerska, men numera är hon den enda irländska bland kollegorna som alla kommer från Östeuropa eller Afrika. Det är inte bara Paula som förändrats, även Irland.

Hennes yngsta barn, Jack och Leanne, bor kvar hemma och hon oroar sig för Leanne som verkar följa i Paulas fotspår. Hon känner skuld för hur hennes drickande påverkat barnen, alla på olika sätt. Äldsta dottern Nicola som under uppväxten tog på sig rollen som extramamma åt sina syskon fortsätter att ta hand om Paula och ser till att hon klarar sig. John Paul rymde hemifrån som tonåring och fastnade i heroinmissbruk, nu är han ren och de har börjat återknyta kontakten. Leanne har blivit alkoholist. Yngste sonen Jack får hon inte riktigt något grepp om.

Det här är inte en lika stark bok som Kvinnan som gick in i dörrar. Delvis beror det nog på att den var skriven i första person, medan Paula Spencer är skriven i tredje person. Man kommer inte lika nära inpå. Den här läste jag på engelska, medan Kvinnan... läste jag på svenska. Dialogen uppskattar jag mer på originalspråk, men i övrigt har den inte samma styrka. Det är fortfarande en mycket bra bok, och det är ett måste att läsa den om man vill veta hur det går för Paula.

Fakta:
Förlag: Random House UK
Antal sidor: 277
Utgivningsår: 2007
Första meningen: She copes.

Får man hoppas på en regnig sommar?

Idag började min semester, en mycket efterlängtad sådan då de senaste veckorna på jobbet har varit helt galna. Det har varit hur mycket som helst att göra, jag förstår inte varför alla kunder varvar upp inför semestern istället för att varva ned?

Det ska i alla fall bli så skönt att vara ledig och få ta itu med alla härliga böcker som jag sett fram emot. Extra mycket längtar jag efter Ann Cleeves Blå gryning, men eftersom det är sista boken i Shetlandskvartetten ska jag dra ut på det lite till. Om jag klarar av att hålla mig längre. Jag ska också läsa över tusen sidor tjocka Svärdet och spiran av Ken Follett, och Boktjuven av Markus Zusak. Perfekt med tegelstenar under ledigheter. Emma Hambergs Baddaren ska bli rolig läsning, liksom Mike Gayles Konsten att vara ungkarl och förstås måste jag läsa Hundraåringen... av Jonas Jonasson som alla pratar om. Sen ska jag ge mig på Viveca Stens Sandhamnsdeckare och se ifall jag tycker om dem. Johan Theorins Blodläge ligger också i högen och väntar på att få skrämma mig.

Plus en hel del fler förstås, av någon outgrundlig anledning växer bokhögarna i samma takt som de krymper...


En mörkrädd pojke - Justin Evans

George Davis lider av en fobi - han kan inte hålla i sin nyfödde son. Han tvingas till en terapeut av sin fru, och där framkommer det att han har gått i terapi tidigare, som elvaåring.

Vad hände egentligen den där ödesdigra hösten i början av åttiotalet? I terapin börjar George att minnas händelser, personer och underliga situationer. Det märkliga brevet pappan skickade innan han dog. Hur en pojke dök upp sent en kväll, när George var ensam, och berättade hemligheter han inte ville höra. Och hur ingen ville tro att hans nye vän fanns på riktigt, och att det var han som låg bakom alla de hemska sakerna som hände.

Ju mer George tänker tillbaka, desto mer uppskrämd blir han. Berodde allt detta på hans barnsliga fantasi, som hans mamma sa? Eller hade pappans kollegor rätt, när de skyllde pappans död på en övernaturlig, mörk kraft? Tjugo år senare vet George fortfarande inte svaret. Men när ett mord uppdagas tvingas George leta i det förflutna - för att skydda sig själv och sin familj.

Kommentar:
Det här är en kuslig historia. Det ligger en otäck stämning över hela berättelsen, det är inte direkt skrämmande utan mer ångestladdat. Den stora frågan är vad som hände den elvaårige George - handlar det om en demon? Georges egna fantasier? Är han besatt eller inte? Är han våldsam eller är det demonen som gör honom sådan? Boken väcker många funderingar - det här är den sortens bok man gärna vill diskutera med någon efteråt.

Den är välskriven, men jag saknar det där lilla extra. Det lyfter aldrig. Jag väntade på att något riktigt spännande eller avgörande skulle hända, men det kom aldrig. Jag tyckte inte heller om slutet, det var alldeles för hastigt och oklart, och drar ner betyget. Men det är ändå en mycket bra debutbok av Justin Evans, och det ska bli spännande att läsa mer från honom framöver.

Fakta:
Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor: 369
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Det var ett propert rödbrunt stenhus på Nionde gatan inte långt från där jag bodde, och jag hade gått förbi det många gånger förut utan att lägga märke till det.

Bokhyllan - v.24

Med anledning av kronprinsessbröllopet så får veckans bokhylla bli en pampig historia. Bilden föreställer biblioteket i klostret Admont, Österrike. Det är världens största klosterbibliotek, och svindlande vackert i sin barockhärlighet.

Bibliotekssalen i benediktinerklostret är 70 meter lång, 14 meter bred och 11 meter hög (nästan 13 m i mittkupolen). Här finns ca 70 000 av bibliotekets 200 000 böcker.


Pimpa trappan i bokväg

Hur coolt var inte det här? Önskar jag hade en lämplig trappa att piffa till på det här sättet. Det hade kunnat bli mitt semesterpyssel.

Källa: Tiphereth

Sommaren jag blev vacker - Jenny Han

Isabel mäter livet i antalet somrar hon har levt. För henne är det helt självklart, allt händer ju på sommaren. Allt som är förtrollande och allt som betyder något. Vintern är bara en transportsträcka tillbaka till sommarhuset vid havet dit hon åker med familjen varje sommarlov. Där finns också bröderna Jeremiah och Conrad och deras mamma Susannah, som äger huset. Tillsammans tillbringar de två familjerna hela långa sommaren där, och för Isabel existerar inget alternativ.

Isabel älskar det slitna gamla strandhuset, alla knäppa traditioner som hon och killarna upprätthållit sedan de var små, och hon älskar framför allt det faktum att ingenting har förändrats sedan dess. Fram tills nu. För den här sommaren, den här skimrande sommaren, kommer saker att förändras. Redan när Isabel stiger ur bilen känner hon något i den salta luften. Och när krocken mellan nya aningar och minnen från förr trasslar till relationen mellan Isabel, Conrad och Jeremiah så står det klart de måste acceptera att de är framme vid en plats dit varje sommarstig hittills har lett.

Kommentar:
Vilken ljuvlig bok det här är! Jag började läsa den sent på kvällen men var så trött att jag inte orkade hålla ögonen öppna, istället steg jag upp klockan fem för att fortsätta läsa - och läste och läste och kunde inte sluta förrän boken var slut, jag kom till och med för sent till jobbet. Jag fastnade totalt och fullkomligt älskar det här.

Det handlar om första kärleken, om att växa upp, men också om hemligheter och hur allt kan förändras på ett ögonblick. Jenny Han tecknar en trovärdig tonårstjej i Isabel, eller Belly som hon kallas. Det är lätt att relatera till henne och hennes känslor. Plötsligt befinner man sig där hon är och är tillbaka i första förälskelsen, första kyssen, förvirringen, svartsjukan; alla känslor som finns där i gränslandet mellan barn och vuxen. Det är en välskriven historia som har något av ett vemod över sig, men framförallt känns allting väldigt äkta.

Det här är första delen i en planerad trilogi - vad är det med alla författare som skriver trilogier egentligen, hur kan man på förhand veta att man ska skriva just tre böcker? - del två kom ut på engelska i våras.

Fakta:
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 250
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Jag säger "Händer det här verkligen på riktigt?"

Kejsarinnan Orkidé - Anchee Min

Den mytomspunna Förbjudna staden i Peking: ett gigantiskt muromgärdat område fyllt av luxuösa palats och överdådiga trädgårdar, bebott av tusentals konkubiner och eunucker. Året är 1851, Quingdynastin vittrar sönder och hovet har förvandlats till en isolerad och paranoid plats. 

Hit anländer den vackra men fattiga Orkidé för att bli en av kejsarens konkubiner. Hon inser snart att hon måste bli sin egen lyckas smed för att överleva det inferno av intriger som hovmiljön utgör. Hon mutar sig in i den kejserliga sängkammaren och en passionerad kärlekshistoria tar sin början.

När kejsaren sedan dör bestiger Orkidé tronen, men Kina är ett rike i sönderfall och hon tvingas att ta till alla medel för att hålla det samman.

Kommentar:
Den här historien är baserad på den verkliga kejsarinnan Yehonala, eller Cixi som hon också kallas, som regerade Kina under slutet av Qingdynastin. Hur mycket av händelserna som är korrekt återgivna vet jag inte, då kinesisk historia inte är min starka sida.

Det är i alla fall en intressant historia, och då främst miljöskildringarna från hovet och den förbjudna staden. Livet där, alla rikedomar, traditionerna, eunuckerna och konkubinerna var fascinerande att läsa om. Det är detaljrikt och målande beskrivet, bitvis känns det som att man befinner sig på plats bakom murarna. Dessvärre tycker jag boken tappar lite fart mot slutet, de politiska intrigerna intresserar mig inte lika mycket. Den slutar lite abrupt också, men det fick sin förklaring då detta är den första i en planerad trilogi. Andra delen Den sista kejsarinnan kom på svenska 2008.

Fakta:
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 402
Utgivningspr: 2005
Första meningen: Sanningen att säga har jag aldrig varit hjärnan bakom någonting.

Bokhyllan - v.23

Den här stilrena hyllan i valnöt heter First och är designad av G. Carollo för italienska Porada. Den går att använda både som rumsdelare och mot en vägg. Jag tycker att hyllorna ger ett luftigare, nästan svävande intryck, än traditionella hyllor med kubformade fack. Den skulle gärna få flytta in hemma hos mig.

Kvinnan som gick in i dörrar - Roddy Doyle

Kvinnan som gick in i dörrar heter Paula Spencer. Hon berättar om sitt liv, om uppväxten i Dublin och om sitt långa plågsamma äktenskap med Charlo.

Deras kärlekshistoria är passionerad men grym och hopplös. Han misshandlar henne ofta och hon får ständigt ljuga om att hon gått in i en dörr, eller att hon ramlat i trappan. Paula ser ingen ljusning på eländet utan dricker för att döva smärtan i kropp och själ. Men när hon en dag märker att Charlo börjat kasta blickar efter deras äldsta dotter förmår hon sig äntligen att slänga ut honom.

Kommentar:
Ett osedvanligt starkt kvinnoporträtt, står det på baksidan av boken, och det är bara att hålla med. Det här är så äkta och realistiskt, och mycket trovärdigt berättat av Roddy Doyle.

Det här är en grå historia, om Paula som misshandlats av sin make i 17 långa år. Jag känner med henne, jag lider med henne, och jag blir arg på henne för att hon är så handlingsförlamad. Samtidigt är hon en överlevare, jag hejar på henne, önskar att hon ska sluta skuldbelägga sig själv, och hoppas att någon ska fråga henne hur hon mår och be henne berätta. Hennes ord kryper in under huden och det blir så levande och nära.

Jag är så glad att jag återupptäckt Roddy Doyle, han har helt fallit i glömska hos mig. Nu ska jag läsa ikapp mig på de titlar jag missat, och jag kommer att börja med Paula Spencer som är uppföljaren till Kvinnan som gick in i dörrar. Hur gick det för henne? Det är jag mycket nyfiken på.

Fakta:
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 221
Utgivningsår: 2007 (1997)
Första meningen: Jag fick veta det av en polis som kom och ringde på.

Oväntat besök på Star Street - Marian Keyes

Vem - eller vad - är det som håller ett vakande öga på de boende på Star Street 66 i Dublin? Hur det än ligger till med den saken så kommer denna mycket speciella gäst att föra med sig många omvälvande överraskningar för husets invånare: en del ovälkomna, andra angenäma.

På översta våningen bor musikbolagschefen Katie som tillbringar sina dagar med att hålla gårdagens rockstjärnor kort och fundera över hur mycket cheesecake det går åt för att äta ihjäl sig.

Under henne delar ett par muskulösa polacker lägenhet med en gatsmart tjej som heter Lydia. Hon har en vass tunga och en ännu skarpare hjärna, men trots det några oväntade svaga punkter.

På första våningen bor Fionn - en trädgårdsmästare som föredrar palsternackors sällskap framför människors. Men han ser ut som en prins hämtad direkt ur sagans värld och när han oväntat erbjuds en egen tv-show kastas han plötsligt rakt in i strålkastarljuset.

På bottenvåningen bor Matt och Maeve som är Väldigt, Väldigt Kära och som håller sin desperation på avstånd genom att i all välmening och slumpmässigt göra snälla saker.

Men en mystisk besökare har precis landat på Star Street 66 och stora förändringar är på gång. Gamla hemligheter är på väg att komma upp till ytan och medföra kärlek, tragik och oväntad optimism. Livet kommer aldrig att bli detsamma.

Kommentar:
Jag hoppas innerligt att det inte är en ny trend på chick-lit sidan att blanda in övernaturliga saker i historierna. Både Kinsellas senaste, Flickan från tjugotalet, och nu denna Keyes innehåller sådant svammel. Tyvärr. Med Oväntat besök på Star Street var det så illa att jag tänkte lägga ner läsningen efter de första kapitlen, men jag fortsatte läsa och i slutändan blev det en ganska bra bok.

Även om det är den sämsta Keyes jag läst så har den ett underhållningsvärde. Anderösten höll sig ganska tyst i mitten av boken och jag kunde koncentrera mig på handlingen. Men det är många karaktärer att hålla reda på, och allt för många är stereotyper. Jag tror att boken hade varit bättre om själen från andra sidan strukits ur handlingen helt och hållet, historien hade kunnat fokusera enbart på människorna i hyreshuset.

Det här är också en mörkare och mer allvarlig historia som innehåller antidepressiva piller, självmord, våldtäkt och demens. Jag vet inte om svärtan har att göra med Marian Keyes själv som kämpat emot sina depressioner? Hon kanske befann sig längre ifrån den glada och humoristiska sidan när den här boken blev till? För särskilt många skratt bjuder den inte på. Lite småfniss på sin höjd. Men, det är ju ändå Keyes och även en svag Keyes är trots allt en ganska bra chick-lit.

Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 600
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Första juni, en fin sommarkväll, en måndag.


Bokhyllan - v.22



Det här är Lili Lite, bokhylla, bokmärke och läslampa - allt i ett. En sensor släcker lampan när en öppen bok placeras på hyllan, och tänds automatiskt när man lyfter boken igen. Det finns även en kontakt så man kan tända och släcka manuellt. Smart och funktionellt.

Lili Lite är designad av Studio Smeets Design i Amsterdam.

Tre önskningar - Liane Moriarty

Trillingarna Kettle har som av en slump spelat huvudrollerna i offentliga små uppträden hela sina liv. Den här kvällen är det en helt makalöst galen scen de ställer till med när en champagnesprudlande födelsedagsmiddag slutar i ett praktfullt gräl och en ambulans som i ilfart måste bege sig till sjukhuset.

Vem var det som satte igång bråket denna gång? Var det Cat: vars liv, sedan kvällen hemma framför tv:n då Dan fick för sig att bekänna sin otrohet, varit ett enda kaos? Var det Lyn: den på ytan så framgångsrika perfekta systern med eget företag och lyckligt äktenskap? Eller var det Gemma: det dagdrömmande yrvädret som inte kan behålla en hemlighet för sig själv? Oavsett vem av de tre systrarna det var så innebär denna födelsedagsmiddag att deras liv ställs på sin spets, att de tvingas omvärdera sin kärlek till varandra och till människorna i sin närhet.

Kommentar:
Det här är en ganska bra historia om tre trillingsystrar och deras relationer med varandra och sina familjer. De bitarna gillar jag, det känns trovärdigt och framkallar både tårar och skratt. Däremot tycker jag det är väl så hoppigt, jag hänger inte alltid med i svängarna då handlingen hoppar hit och dit och en aning oregelbundet. Slutet var inte heller helt lyckat då det lämnar en del frågetecken hängande i luften.

Men det är en varm och mysig berättelse som passar fint för hängmattan eller stranden. Det är Liane Moriartys debutbok, och jag skulle gärna läsa något mer av henne.

Fakta:
Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor: 363
Utgivningsår: 2006
Första meningen: Ibland slumpar det sig så att man helt oavsiktligt deltar i ett offentligt litet drama, en alldeles egen komedi, tragedi eller melodram.

Svar på läsenkät

Jag hittade den här enkäten hos Bokhyllan som i sin tur hittat den hos Paula. Roliga frågor, och här kommer mina svar:

Vilka är de fem författarna ni har flest böcker av i era bokhyllor?
1) Margit Sandemo (även om hon inte tekniskt sett finns i bokhyllan utan på en hylla i förrådet)
2) Merri Vik (nästan hela Lotta-serien)
3) Dean Koontz
4) Diana Gabaldon
5) Jodi Picoult

(Vad säger det om min läsning egentligen? :)

Köper eller lånar ni mest?
Köper, lånar i princip aldrig.

Sparar ni alla böcker ni köper?
Sparar och samlar och hamstrar. Är det böcker jag inte gillar så kan jag göra mig av med dem, men det händer väldigt sällan.

Inbundet eller pocket helst?
Jag föredrar inbundet, men numera köper jag mest pocket.

Vilken bok har du läst flest gånger i ditt liv? (om du nu läser om böcker )

Jag räknar inte allt jag läste om som barn, men som vuxen har jag läst Sagan om Isfolket flest gånger. Det är många år sen jag läste genom serien sist, så det börjar bli dags igen. Diana Gabaldons Främlingen har jag nog läst en gång om året de senaste åren. (Perfekta semesterläsningen!) Jag önskar att jag hade tid att läsa om fler böcker lite oftare, men det kommer ju så mycket nytt man vill läsa hela tiden...


Pynta med Poe

Etsy är en guldgruva för den som gillar handgjorda och kreativa prylar. Här finns förstås en hel del med kopplingar till författare och böcker. Collaget ovan innehåller några fina Edgar Allan Poe-inspirerade saker:

More than love är en illustration inspirerad av dikten Annabel Lee. Den kan man få anpassad till sin egen hårfärg eller ögonfärg.

In the words of Edgar Allen Poe är ett spänne till en cardigan som är tillverkat av sidor ur en EAP-utgåva från 1936.

Nevermore är en väggdekal i vinyl som har hämtat sin inspiration från dikten Raven.

Dangerous är en mugg med ett handskrivet citat I have, indeed, no abhorrence of danger, hämtat ur The Fall Of The House of Usher.

All that we see or seem is but a dream är ett hängsmycke där citatet är hämtat från dikten A Dream Within A Dream.

Om jag kunde drömma del 1 (den grafiska romanen) - Stephenie Meyer

Den här boken är ett måste för Twilightfantasten och serienörden. Berättelsen om Edward och Bella har nu kommit i en ny tappning, som grafisk roman, med illustrationer och bearbetning av Young Kim. Stephenie Meyer har granskat och godkänt teckningarna, och säger att de ligger väldigt nära hennes egen bild av personerna och platserna i serien.

Historien är förstås densamma, men den får nytt liv genom Young Kims fina mangateckningar. Större delen av boken går i svartvitt, men det finns vissa färglagda partier på utvalda ställen som jag tycker lyfter hela historien.

Jag tycker att gestaltningen av Bella är mest lyckad, Edward är sådär. Det är en drömlik atmosfär över bilderna, och det är mycket svepande hår och stora ögon. Omslaget tycker jag är otroligt fint.

Jag gillar inte riktigt pratbubblorna, jag tycker att de är klumpiga, och jag gillar inte heller valen av typsnitt. Sen gillar jag inte att det bara är halva Om jag kunde drömma, jag hade gärna sett att både del ett och del två fått plats i samma utgåva.

Fakta:
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 224
Utgivningsår: 2010