Människohamn - John Ajvide Lindqvist

Spänning / Permalink / 3
"Pappa, vad är det där? På isen?"
Det är en strålande vinterdag. Högst upp i Gåvastens fyr står Anders med sin sexåriga dotter Maja. Isen ligger snötäckt så långt ögat kan nå och Anders kan inte se något speciellt där hans dotter pekar. Maja går för att undersöka och fem minuter senare börjar mardrömmen. Trots att det inte finns någonstans där Maja kan försvinna, är det just det som händer. Hon försvinner. Spårlöst. Anders och hans hustru Cecilia har inte längre något barn.

Det lyckliga livet på ön Domarö i Roslagens skärgård är slut. Bara förtvivlan och skilsmässa återstår. Ett par år senare återvänder Anders till ön, nersupen och deprimerad men fast besluten att leva. Då nås han av ett meddelande som tänder ett vansinnigt hopp: Maja finns ännu i världen, på en plats där han inte kan nå henne.

Ett sökande tar sin början. Det kommer att föra Anders till Domarös hemlighållna förflutna, mot havets mörka hjärta. Genom avgrunden måste han gå för att finna den han älskar. Om det nu verkligen är hon.

Kommentar:
Det här är definitivt det bästa John Ajvide Lindqvist skrivit, och då tyckte jag ändå väldigt mycket om både Låt den rätte komma in och Hanteringen av odöda. Det ligger en lågmäld, kuslig stämning över berättelsen, och även om den kanske inte är lika skrämmande som Låt den rätte komma in var, så är den ändå mer otäck då den känns mer verklig. Det är ingen "andan-i-halsen" läsning utan en mer krypande känsla som gör att man måste läsa vidare hela tiden.

Jag tycker om persongalleriet, och hela skärgårdsmiljön, i boken och karaktärerna Simon och Anna-Greta är de som fängslar mig allra mest. Vilket par!

Slutet är jag inte nöjd med, det är en aning avhugget och för abrupt, och det är synd. Tänk om han kunde få till även slutet riktigt bra i nästa bok... Hur som helst är det här verkligen en bok ni måste läsa om ni inte redan gjort det!

Fakta:
Förlag: Ordfront
Antal sidor: 451
Utgivningsår: 2008
Första meningen: Välkommen till Domarö.
#1 - - Maria:

Jag har samlat på mig en stor och trevlig hög med böcker att läsa. Vilket faktiskt gör att man ser fram lite mot hösten (det släpps så mycket jag vill läsa då också).

Den här boken köpte jag för ett par veckor sedan för jag har hört så mycket bra om den. Den ligger nu och väntar ivrigt på att bli läst.

Jag har läst igenom väldigt mycket på din blogg idag och har fått så mycket härliga lästips!

Tack så mycket!

Mvh Maria

#2 - - Lisa:

Ja, Människohamn är fantastiskt bra men Låt den rätte komma in är, för mig, fortfarande ohotad etta bland Ajvidens skrivna. Jag vet inte, det är något med den boken som jag fortfarande inte kan släppa helt enkelt. Håller dock med dig om att Simon och Anna-Greta är underbara karaktärer, för mig var deras relation den absolut största behållningen med boken!

#3 - - Lotta - hyllan:

Maria - Vad kul, hoppas du fått några tips som du gillar! :-)



Lisa - Jag håller nog på hemskheter i Stockholms skärgård före vampyrer i Blackeberg... :-) Men Låt den rätte komma in är även den mycket bra!

Till top