Hypnotisören - Lars Kepler

Deckare / Permalink / 4
I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen. Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.

Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken för att få en bild av händelseförloppet.

Därmed bryter Erik Maria Bark sitt gamla löfte att aldrig mer hypnotisera och en skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.

Kommentar:
Det har varit mycket snack om Hypnotisören, eller kanske främst om pseudonymen Lars Kepler, vem döljer sig där bakom? Vem det är har jag ingen aning om, och särskilt intressant är det egentligen inte heller tycker jag. Jag tror i alla fall att det är en man, och jag tror att han eventuellt skrivit böcker tidigare, men då inte inom den här genren. Hur som helst är pseudonymen ett smart pr-trick som lockar läsare och drar till sig uppmärksamhet.

Själva hypen och förhandssnacket har sina nackdelar, jag tror att man ser på boken på ett mer kritiskt sätt när den är så upphaussad. Om det var en "vanlig" debutant så hade man kanske tyckt om boken bättre, och tyckt att den är alldeles strålande? Det är inte en dålig bok, inte alls, den är riktigt bra och spännande, men inte är det den bästa deckare jag läst. Det är en ganska plottrig historia, eller historier - det är många historier, sidospår och karaktärer, alla inte riktigt relevanta tycker jag. Många av ledtrådarna är rätt enkla, det är för lätt att ligga steget före och veta vad som kommer att hända om några sidor. Det är också mycket våld, så det blir stundtals obehagligt att läsa.

Huvudpersonen - eller en av huvudpersonerna, det finns flera - Joona Linna verkar vara omtyckt av många som läst boken, men jag tycker inte att han var särskilt intressant. Man får i och för sig knappt lära känna honom, det kanske man får göra närmare i de kommande böckerna. Som jag alldeles säkert kommer att läsa, för jag gillade det här!

Fakta:
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgivningsår: 2009
Antal sidor: 572
Första meningen: Som eld, precis som eld.

Parasiten - Fredrik Ljung

Spänning / Permalink / 2
Stockholm sent 1990-tal: Henrik tar drygt tjugo år gammal examen från Handels och får ett högstatusjobb i finansbranschen. Han är skarpsinnig, driven och har ett oklanderligt yttre. På rekordtid gör han sig ett namn på firman, kan fylla kontot med pengar och garderoben med designerkläder. Livet i premiefilen har börjat och Henrik ser fram emot fortsättningen. Champagne, Prada och fotomodeller - äntligen ska han få njuta allt som han så väl förtjänat! Men medan Henrik inleder sitt segertåg genom livet tas hans kropp och hjärna obemärkt i besittning av en dold kraft. Han sugs in i en surrealistisk mardrömsvärld.

Stockholm tidigt 2000-tal: Sprit, piller och pulver. Organiserad brottslighet. Steroidindränkta och påtända langare med skjutvapen. Tonårstjejer som ger oralsex för en lina kokain. En ung människa på jakt efter pengar, status och kemisk sinnesfrid.

Kommentar:
Jag tror aldrig att jag har läst en bok där jag tycker så genuint illa om huvudpersonen som jag gör i det här fallet. Hos Henrik finns ingen sympatisk sida utan han ser sig själv som en övermänniska och ser ner på alla andra. Ofta, eller i princip alltid, så finns det några förmildrande drag eller någonting att tycka om hos huvudpersonen i en bok, hur skurkaktig eller svinaktig han än är, men jag hittar ingenting hos Henrik. Hans förakt för sig själv, för vanliga människor, för kvinnor är motbjudande.

Med det sagt, så är det här ändå inte en dålig bok. Henrik är en trovärdig figur i all sin sorglighet, och man blir trots allt nyfiken på hur det kommer att gå för honom. Boken hade dock varit mycket bättre om han hade porträtterats lite mer nyanserat.

Fakta:
Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor: 351
Utgivningsår: 2008
Första meningen: Yrselattackerna sveper som kastvindar genom skallen och magen håller på att sprängas av skitblandad gas som vill ut.

Den trettonde historien - Diane Setterfield

Skönlitteratur / Permalink / 3
Den tillbakadragna Margaret Lea arbetar i sin fars antikvariat när hon en dag får ett brev från den bästsäljande författarinnan Vida Winter. Margaret vet inte mycket mer än alla andra om den gäckande personligheten när hon andäktigt läser brevet. 56 romaner på lika många år, fler böcker sålda än bibeln, 19 filmer baserade på hennes romaner - men vid varje intervjutillfälle har författarinnan diktat upp historier om sitt liv och sin bakgrund. Nu, om man kan tro brevet, vill Vida Winter berätta sanningen om sig själv. Detta är i sig märkligt nog, men ännu märkligare är: hur kommer det sig att hon vill berätta den för Margaret?

Nervös och mycket nyfiken reser Margaret till Yorkshire för att möta den åldrade författaren och höra hennes berättelse om den vackra familjen Angelfield, den viljestarka Isabelle och hennes vilda, rödhåriga tvillingar Adeline och Emmeline. Biografens uppgift är dock att skildra fakta och på något sätt litar inte Margaret helt på Vida och den snåriga resan mot sanningen avslöjar mörka familjehemligheter.

Kommentar:
"Jag har alltid varit en bokläsare; jag har läst i alla skeden i livet och det har aldrig hänt att läsningen inte har varit min största glädje. Och ändå kan jag inte låtsas att den läsning jag har ägnat mig åt i vuxen ålder kan mäta sig med vad jag läste som barn i fråga om det intryck den har gjort på min själ. Jag tror fortfarande på berättelser. Jag glömmer fortfarande mig själv när jag befinner mig mitt i en bok. Ändå är det inte detsamma. Böcker är för mig det viktigaste, det måste sägas; vad jag inte kan glömma är att det fanns en tid då de var på samma gång banalare och väsentligare än så. När jag var barn var böckerna allt. Och därför finns det alltid inom mig en nostalgisk längtan efter den förlorade glädjen över böcker. Det är en längtan som man inte förväntar sig att någonsin få stillad."

Så filosoferar huvudpersonen Margaret, och jag tror många (så även jag) skriver under på att precis så är det. Varje gång man hittar en ny författare så hoppas man på något speciellt, en äkta läsupplevelse, men det är väldigt sällan man når ända dit, dit man så ofta nådde som barn eller tonåring.

Ofta tror man att gjort det och lever i tron att man just läst en verkligt bra bok, tills man stöter på en verkligt bra bok och inser att allt man läst den senaste tiden faktiskt inte var så bra som man ville få dem till att vara. Den trettonde historien är precis en sådan utsökt förtrollande unik bok och läsupplevelse, som får mycket att blekna i jämförelse.

Även fast det är en nyskriven roman som utspelar sig i nutid, så får man ändå känslan av att läsa en gammal klassiker. Tankarna går till Jane Eyre, Svindlande höjder, systrarna Brontë och Daphne du Maurier, och trots beröringspunkterna så känns det samtidigt nyskapande och fräscht. Historien är så snyggt uppbyggd, språket är vackert, det finns mystik, dramatik, och jag blir alldeles lycklig och fullständigt golvad. Den går rakt in i hjärtat och träffar rätt. Jag älskar det här! Ni måste läsa denna!

Fakta:
Förlag: Albert Bonniers förlag
Antal sidor: 440
Utgivningsår: 2007
Första meningen: Alla barn mytologiserar sin födelse.
Till top