Hypnotisören - Lars Kepler
I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen. Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken för att få en bild av händelseförloppet.
Därmed bryter Erik Maria Bark sitt gamla löfte att aldrig mer hypnotisera och en skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.
Kommentar:
Det har varit mycket snack om Hypnotisören, eller kanske främst om pseudonymen Lars Kepler, vem döljer sig där bakom? Vem det är har jag ingen aning om, och särskilt intressant är det egentligen inte heller tycker jag. Jag tror i alla fall att det är en man, och jag tror att han eventuellt skrivit böcker tidigare, men då inte inom den här genren. Hur som helst är pseudonymen ett smart pr-trick som lockar läsare och drar till sig uppmärksamhet.
Själva hypen och förhandssnacket har sina nackdelar, jag tror att man ser på boken på ett mer kritiskt sätt när den är så upphaussad. Om det var en "vanlig" debutant så hade man kanske tyckt om boken bättre, och tyckt att den är alldeles strålande? Det är inte en dålig bok, inte alls, den är riktigt bra och spännande, men inte är det den bästa deckare jag läst. Det är en ganska plottrig historia, eller historier - det är många historier, sidospår och karaktärer, alla inte riktigt relevanta tycker jag. Många av ledtrådarna är rätt enkla, det är för lätt att ligga steget före och veta vad som kommer att hända om några sidor. Det är också mycket våld, så det blir stundtals obehagligt att läsa.
Huvudpersonen - eller en av huvudpersonerna, det finns flera - Joona Linna verkar vara omtyckt av många som läst boken, men jag tycker inte att han var särskilt intressant. Man får i och för sig knappt lära känna honom, det kanske man får göra närmare i de kommande böckerna. Som jag alldeles säkert kommer att läsa, för jag gillade det här!
Fakta:
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgivningsår: 2009
Antal sidor: 572
Första meningen: Som eld, precis som eld.
Parasiten - Fredrik Ljung
Stockholm sent 1990-tal: Henrik tar drygt tjugo år gammal examen från Handels och får ett högstatusjobb i finansbranschen. Han är skarpsinnig, driven och har ett oklanderligt yttre. På rekordtid gör han sig ett namn på firman, kan fylla kontot med pengar och garderoben med designerkläder. Livet i premiefilen har börjat och Henrik ser fram emot fortsättningen. Champagne, Prada och fotomodeller - äntligen ska han få njuta allt som han så väl förtjänat! Men medan Henrik inleder sitt segertåg genom livet tas hans kropp och hjärna obemärkt i besittning av en dold kraft. Han sugs in i en surrealistisk mardrömsvärld.Stockholm tidigt 2000-tal: Sprit, piller och pulver. Organiserad brottslighet. Steroidindränkta och påtända langare med skjutvapen. Tonårstjejer som ger oralsex för en lina kokain. En ung människa på jakt efter pengar, status och kemisk sinnesfrid.
Kommentar:
Jag tror aldrig att jag har läst en bok där jag tycker så genuint illa om huvudpersonen som jag gör i det här fallet. Hos Henrik finns ingen sympatisk sida utan han ser sig själv som en övermänniska och ser ner på alla andra. Ofta, eller i princip alltid, så finns det några förmildrande drag eller någonting att tycka om hos huvudpersonen i en bok, hur skurkaktig eller svinaktig han än är, men jag hittar ingenting hos Henrik. Hans förakt för sig själv, för vanliga människor, för kvinnor är motbjudande.
Med det sagt, så är det här ändå inte en dålig bok. Henrik är en trovärdig figur i all sin sorglighet, och man blir trots allt nyfiken på hur det kommer att gå för honom. Boken hade dock varit mycket bättre om han hade porträtterats lite mer nyanserat.
Fakta:
Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor: 351
Utgivningsår: 2008
Första meningen: Yrselattackerna sveper som kastvindar genom skallen och magen håller på att sprängas av skitblandad gas som vill ut.
Den trettonde historien - Diane Setterfield
Den tillbakadragna Margaret Lea arbetar i sin fars antikvariat när hon en dag får ett brev från den bästsäljande författarinnan Vida Winter. Margaret vet inte mycket mer än alla andra om den gäckande personligheten när hon andäktigt läser brevet. 56 romaner på lika många år, fler böcker sålda än bibeln, 19 filmer baserade på hennes romaner - men vid varje intervjutillfälle har författarinnan diktat upp historier om sitt liv och sin bakgrund. Nu, om man kan tro brevet, vill Vida Winter berätta sanningen om sig själv. Detta är i sig märkligt nog, men ännu märkligare är: hur kommer det sig att hon vill berätta den för Margaret?Nervös och mycket nyfiken reser Margaret till Yorkshire för att möta den åldrade författaren och höra hennes berättelse om den vackra familjen Angelfield, den viljestarka Isabelle och hennes vilda, rödhåriga tvillingar Adeline och Emmeline. Biografens uppgift är dock att skildra fakta och på något sätt litar inte Margaret helt på Vida och den snåriga resan mot sanningen avslöjar mörka familjehemligheter.
Kommentar:
"Jag har alltid varit en bokläsare; jag har läst i alla skeden i livet och det har aldrig hänt att läsningen inte har varit min största glädje. Och ändå kan jag inte låtsas att den läsning jag har ägnat mig åt i vuxen ålder kan mäta sig med vad jag läste som barn i fråga om det intryck den har gjort på min själ. Jag tror fortfarande på berättelser. Jag glömmer fortfarande mig själv när jag befinner mig mitt i en bok. Ändå är det inte detsamma. Böcker är för mig det viktigaste, det måste sägas; vad jag inte kan glömma är att det fanns en tid då de var på samma gång banalare och väsentligare än så. När jag var barn var böckerna allt. Och därför finns det alltid inom mig en nostalgisk längtan efter den förlorade glädjen över böcker. Det är en längtan som man inte förväntar sig att någonsin få stillad."
Så filosoferar huvudpersonen Margaret, och jag tror många (så även jag) skriver under på att precis så är det. Varje gång man hittar en ny författare så hoppas man på något speciellt, en äkta läsupplevelse, men det är väldigt sällan man når ända dit, dit man så ofta nådde som barn eller tonåring.
Ofta tror man att gjort det och lever i tron att man just läst en verkligt bra bok, tills man stöter på en verkligt bra bok och inser att allt man läst den senaste tiden faktiskt inte var så bra som man ville få dem till att vara. Den trettonde historien är precis en sådan utsökt förtrollande unik bok och läsupplevelse, som får mycket att blekna i jämförelse.
Även fast det är en nyskriven roman som utspelar sig i nutid, så får man ändå känslan av att läsa en gammal klassiker. Tankarna går till Jane Eyre, Svindlande höjder, systrarna Brontë och Daphne du Maurier, och trots beröringspunkterna så känns det samtidigt nyskapande och fräscht. Historien är så snyggt uppbyggd, språket är vackert, det finns mystik, dramatik, och jag blir alldeles lycklig och fullständigt golvad. Den går rakt in i hjärtat och träffar rätt. Jag älskar det här! Ni måste läsa denna!
Fakta:
Förlag: Albert Bonniers förlag
Antal sidor: 440
Utgivningsår: 2007
Första meningen: Alla barn mytologiserar sin födelse.
Loius Drax nionde liv - Liz Jensen
Louis Drax är inte som andra pojkar. Han är brådmogen och intelligent, men har svårt att få vänner och mobbas i skolan. Dessutom råkar han ofta ut för olyckor, hemska och alltid helt oförklarliga sådana. På Louis nioårsdag inträffar dock en verklig tragedi. Under en utflykt med sina föräldrar faller han handlöst ner i en ravin. Han överlever, men hamnar i djup koma.
Snart står det klart att Louis Drax trotsar all medicinsk erfarenhet. Det är något med honom som inte stämmer. Hans läkare, dr Pascal Dannachet, blir allt mer engagerad i den märklige lille pojken - och allt mer fäst vid hans mor. Men han anar inte att sanningen bakom Louis Drax livsöde är mer brutal och hjärtslitande än vad han någonsin kunnat tro...
Kommentar:
Titeln på boken fängslade mig direkt, och jag var bara tvungen att köpa den. Det är en väldigt speciell bok, en sorts psykologisk relationsthriller med övernaturliga inslag.
Hela berättelsen är skickligt uppbyggd med flera olika twister och växlar mellan fantasi och verklighet. Jag satt som på nålar när jag läste, inte för att den är andlöst spännande, utan för att det ligger en sorts obehaglig spänning över historien. Berättarrösterna växlar mellan pojken Louis och dr. Dannachet, den läkare som behandlar honom när han ligger i koma, och de bytena av stil flyter bra.
Det är svårt att berätta något om handlingen utan att avslöja bitar av mysteriet, så jag nöjer mig med att säga att boken är gripande och fängslande och en riktig liten pärla! Jag har aldrig läst något av Jensen tidigare, men hon åker direkt in på min lista av författare jag vill läsa mer av.
Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 226
Utgivningsår: 2006
Första meningen: Jag är inte vilken liten grabb som helst.
Människohamn - John Ajvide Lindqvist
"Pappa, vad är det där? På isen?" Det är en strålande vinterdag. Högst upp i Gåvastens fyr står Anders med sin sexåriga dotter Maja. Isen ligger snötäckt så långt ögat kan nå och Anders kan inte se något speciellt där hans dotter pekar. Maja går för att undersöka och fem minuter senare börjar mardrömmen. Trots att det inte finns någonstans där Maja kan försvinna, är det just det som händer. Hon försvinner. Spårlöst. Anders och hans hustru Cecilia har inte längre något barn.
Det lyckliga livet på ön Domarö i Roslagens skärgård är slut. Bara förtvivlan och skilsmässa återstår. Ett par år senare återvänder Anders till ön, nersupen och deprimerad men fast besluten att leva. Då nås han av ett meddelande som tänder ett vansinnigt hopp: Maja finns ännu i världen, på en plats där han inte kan nå henne.
Ett sökande tar sin början. Det kommer att föra Anders till Domarös hemlighållna förflutna, mot havets mörka hjärta. Genom avgrunden måste han gå för att finna den han älskar. Om det nu verkligen är hon.
Kommentar:
Det här är definitivt det bästa John Ajvide Lindqvist skrivit, och då tyckte jag ändå väldigt mycket om både Låt den rätte komma in och Hanteringen av odöda. Det ligger en lågmäld, kuslig stämning över berättelsen, och även om den kanske inte är lika skrämmande som Låt den rätte komma in var, så är den ändå mer otäck då den känns mer verklig. Det är ingen "andan-i-halsen" läsning utan en mer krypande känsla som gör att man måste läsa vidare hela tiden.
Jag tycker om persongalleriet, och hela skärgårdsmiljön, i boken och karaktärerna Simon och Anna-Greta är de som fängslar mig allra mest. Vilket par!
Slutet är jag inte nöjd med, det är en aning avhugget och för abrupt, och det är synd. Tänk om han kunde få till även slutet riktigt bra i nästa bok... Hur som helst är det här verkligen en bok ni måste läsa om ni inte redan gjort det!
Fakta:
Förlag: Ordfront
Antal sidor: 451
Utgivningsår: 2008
Första meningen: Välkommen till Domarö.
Släktfeber - Sara Paborn
Vid den aktningsvärda åldern av 107 år dör Faster och de närmast sörjande samlas. Nu när släktens mest dominanta kvinna är borta ändras styrkeförhållandena i familjen och under några heta sommarveckor ställs allt på sin spets. Från en gammal hammock i sprucken vinyl sker fördelningen av Fasters saker, från minsta lilla virkade karottunderlägg till hennes fina guldring.Upp till ytan stiger gamla minnen, men också oförrätter. Försmådda och förbisedda slickar man sina oläkta sår. Men långsamt växer något annat fram. En känsla av samhörighet och tillhörighet. Kanske är en försoning och en familjegemenskap ändå möjlig...
Kommentar:
Det här är Sara Paborns debutbok, och det är en mysig och trivsam berättelse. Det är roligt skrivet med en lite finurlig sorts humor, det är inget man skrattar högt åt, men sanningen att säga är det inte riktigt min typ av humor heller.
Alla huvudpersonerna i boken är riktiga karaktärer, original om man så vill, förutom berättarjaget, den 31-åriga Kathrine, som är rätt så blek. Relationerna mellan Kathrines mamma och moster är inte de bästa och efter fasterns död bubblar det upp till ytan. Det är en familj som jag tycker om, även om jag inte förstår mig på dem. Men man behöver kanske inte förstå allting.
Jag tycker det är en helt okej bok, ingen jag blir lyrisk över men heller ingen jag sågar. Jag är nyfiken på att läsa kommande böcker av Paborn, som förresten var en av årets sommarpratare i P1.
Fakta:
Förlag: Brombergs Bokförlag
Antal sidor: 230
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Mamma föddes samma dag som Amerika förklarade krig mot Polen.
En shopaholic får en syster - Sophie Kinsella
Becky Bloomwood, nygift med Luke, trodde att de skulle leva lyckliga i alla sina dagar. Men verkligheten är inte riktigt så kul och romantisk. Problemen började redan på bröllopsresan när Becky köpte vad hon tyckte var lite souvenirer. Luke missuppfattade allt och nu får Becky hålla sig till en strikt budget. Luke jobbar alldeles för mycket och är aldrig hemma. Beckys kompis, Suze, har en ny bästa vän och Beckys föräldrar uppför sig konstigt. Det är som om de döljer något för henne. Det visar sig att Becky har en syster i sin egen ålder! När den första chocken har lagt sig blir Becky överförtjust. Äntligen får hon en ny vän, en hon kan hitta på en massa kul med, som att shoppa kläder och skor och smink och väskor och möbler och ja allt möjligt med. Men hennes syster är inte alls intresserad av att shoppa, de är varandras raka motsatser. Becky försöker verkligen, men allt blir bara fel...
Kommentar:
Det här är fjärde boken om Becky Bloomwood, och visst håller den samma stil och klass som de andra. Det är roligt, vansinnigt överdrivet, och man vet vad man får.
Men jag kan inte låta bli att störa mig på hur löjlig och uppe i det blå med sitt shoppande Becky är. Visst är det roligt, men det blir lite väl mycket. Jag tyckte att hon verkade mogna lite i den förra boken En shopaholic säger ja, men allt det verkar glömt när den här boken startar. Nu händer det saker mot slutet i den här boken också som gör att hon kommer ner en del på jorden och verkar lite mer mänsklig, återstår att se om det håller i sig. Tveksamt, va?
Hur som helst är det lättsam och rolig hängmatteläsning!
Fakta:
Förlag: Damm förlag
Antal sidor: 362
Utgivningsår: 2008
Första meningen: Okej. Det här fixar jag.
White Line Fever - Lemmy Kilmister
Här berättar den evige basisten och sångaren i världens mest legendariska rockband Motörhead, om ett liv fyllt av rock'n'roll, droger och brudar.
Lemmy Kilmister har gjort allt för att leva ut rockmyten till hundra procent med sitt extrema leverne. I sin självbiografi berättar han med mycket humor om hejdlöst roliga anekdoter från rockens värld, hur musikrörelsen startade i England och hur hårdrocken växte fram. Men självklart också hur han grundade världens coolaste rockband. Det här är historien om myten och legenden Lemmy Kilmister!
Kommentar:
Den första tanken som slår mig när jag läser är herregud så gammal Lemmy är! Född 1945, han såg exempelvis både Beatles innan de slog igenom och Buddy Holly på scen, och gav Sid Viscious några baslektioner - något han gav upp eftersom han konstaterade att Sid inte kunde lära sig. Jag hade nog trott att han var 10 år yngre i alla fall. Jag har aldrig varit ett fan av Motörhead eller lyssnat särskilt mycket på deras låtar, men Lemmy är förstås en person som ingen i min ålder kan undgå att känna till.
Det är en underhållande bok, speciellt första delarna av boken som handlar om 60- och 70-talen och det musikliv och samhällsklimat som då fanns. Sen tappar det fart mot slutet och 90- och 00-talet gås snabbt igenom. Det är lite synd, Lemmy själv klagar en del på att det folk förknippar med Motörhead är Ace of Spades, sen efter det inte så mycket mer, trots att de (enligt honom) släppt massor av bra plattor efter det. Men Lemmy själv blaskar igenom de senaste åren av karriären, 90-talet och framåt ryms i bokens två sista kapitel.
Boken är förstås späckad med en massa underhållande - och även skrämmande - läsning från det vilda turnélivet, många detaljerade beskrivningar och roliga anekdoter, och massvis med droger. Jag läste den svenska översättningen, men jag tror att den blir ännu bättre om man läser den engelska, som det brukar vara med den här sortens böcker. Helt klart värd att läsa även om man inte lyssnar på Motörhead.
Fakta:
Förlag: Pocketförlaget
Antal sidor: 288
Utgivningsår: 2009 (2002)
Första meningen: Jag föddes som Ian Fraser Kilmister på julafton 1945, några veckor för tidigt, med vackert gyllenblont hår, som till min egendomliga mors förtjusning föll av efter fem dagar.
Rött stoft - Ann Cleeves
Det är tidig vår och en klaustrofobisk dimma sveper in över Whalsey, en av de mindre Shetlandsöarna. När en ung arkeolog, som arbetar vid en utgrävning, upptäcker kvarlevor från en människa blir öborna förbryllade. Är det ett fornfynd eller något av senare datum? Kort därefter skjuts en äldre kvinna till döds i en mystisk olycka. Polisen Jimmy Perez kallas till platsen av kvinnans sonson, Sandy Wilson, som också är kollega till Perez. Det ödsliga landskapet och det vidsträckta havet har frambringat ett obändigt och hemlighetsfullt folk. Mima Wilson hade varit en enstöring, hon hade sin mark, sin stolthet och sin familj. Men varför reagerade hon så märkligt på det arkeologiska fyndet? När Perez inleder sin undersökning bland lokalbefolkningen finner han två släkter som sedan generationer legat i fejd med varandra och vars avund, snikenhet och förbittring delat samhället i två läger. Ytterligare ett dödsfall inträffar och Jimmy Perez inser att gamla hemligheter måste fram i ljuset om en mördare ska kunna hindras att slå till igen.
Kommentar:
Jag har först nu upptäckt Ann Cleeves, jag har känt till henne och sett hennes böcker i bokaffären, men aldrig brytt mig om att plocka upp någon. Jag har inte tyckt att de verkat intressanta, men oj så fel jag hade. Det här är en mycket bra deckare, både välskriven och spännande, och en dramatisk upplösning. Precis som en deckare ska vara! Det är inte så mycket fokus på själva polisarbetet, utan istället på människorna runt omkring, som alla är vältecknade.
Miljöbeskrivningarna är utsökta, Shetlandsöarna - som jag egentigen inte känner till annat än till namnet blir levande. Jag älskar verkligen karga landskap, det vore en dröm att få åka dit. Mina tankar går till Johan Theorins Ölandssvit, inte för att de skriver på ett likadant sätt men för att miljöerna liknar varandra. Dessutom skriver de båda en serie på fyra böcker som utspelar sig under fyra olika årstider, på Shetlandsöarna respektive Öland då.
Ann Cleeves Shetlandssvit kommer att bli tv-serie också, det ser jag fram emot! Liksom att läsa de två övriga delarna jag missat. Del fyra har ännu inte kommit ut.
Fakta:
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Antal sidor: 377
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Anna slog upp ögonen och såg ett par händer som var strimmiga och glänste av blod.
Rivaler - Anna Godbersen
New York skälver av rykten efter den vackra Elizabeth Hollands alltför tidiga död. Blickarna riktas oundvikligen mot dem som stod henne nära; hennes levnadsglada lillasyster, Diana, nu familjens enda hopp för överlevnad i societetskretsar, hennes fästman, Henry Schoonmaker, återigen stadens mest eftertraktade ungkarl, Elizabeths intriganta och förföriska väninna Penelope, som inget hellre vill än att axla hennes mantel - och ärva Henry! Och så Elizabeths forna jungfru, Lina Broud, som nu upptäckt en ny, svindlande inkomstkälla - skvaller! Kommentar:
När jag läste Deluxe för några veckor sedan fastnade jag för den och ville genast läsa fortsättningen. Det har jag nu gjort, Rivaler är alltså del 2 i Deluxe-serien. Och den håller stilen. Ibland blir man besviken på kommande delar i en serie, men den här är alltså riktigt bra. Kanske till och med bättre än den första.
Bok nummer två tar vid ett par månader efter att den första boken avslutats, och man får fortsätta följa de huvudpersoner man lärt känna. Nu får man också se en del nya sidor hos några av karaktärerna. Det är tre huvudhistorier som berättas - kärlekstriangeln mellan Diana, Penelope och Henry, Will och Elizabeths förhållande, och Linas försök att klättra uppåt på societetsstegen. Jag önskar att Elizabeths resa västerut och hennes liv som nybyggare hade skildrats mer än det gjorde, nu var det i ytligaste laget. Slutet på boken var oväntat och inte mitt önskescenario, men en riktig cliffhanger som gör att man måste läsa även nästa bok i serien.
Det här är underhållning på en ytlig nivå, mer som en tv-serie än en litterär utmaning, men inte desto mindre dramatiskt. Deluxe-serien klassas som böcker från tonåringar och uppåt, och det är definitivt fängslande även för äldre. I alla fall jag är helt såld! Del 3 har ännu inte kommit ut på svenska.
Fakta:
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 425
Utgivningsår: 2009
Första meningen: New Yorks lägre klasser brukar med jämna mellanrum få en skymt av stadens aristokrati som snubblar in till frukost på Sherrys efter någon storslagen fest, eller kanske åker ikapp med släde i Central Park, denna självklara mötesplats för stadens alla innevånare.
Kärlek - hur fan gör man? - Bob Hansson
Jag tror det blev en bok för dom som vet att kärleken är enkel, men tvåsamheten besvärlig. För dom som bara hade tänkt sig att älska lite - men som plötsligt finner sig skrika fula ord vid diskbänken. En bok som vill vara som en lovsång till alla som mitt ibland parkett och blomvaser har svikits eller svikit - men som mot alla odds vill säga JA igen. För när det kommer till kärlek vet jag inte riktigt hur man gör, alltså har jag frågat.
Kommentar:
Kärlek - hur fan gör man? innehåller tio intervjuer, eller interljuver som Bob Hansson skriver det. Han har träffat ett antal personer och samtalat med dem om hur de ser på kärlek, relationer och tvåsamhet. Det är KG Hammar, Olle Waller, Karin Möller, Stefan Sundström, Gitte och Thomas Trobe, Emma Hamberg, Jakob Samuel, Pernilla Glaser, Thomas Di Leva samt Johan och Anna Olofsson. Här finns också Bobs egna tankar, ordförklaringar och dikter.
Jag gillar Bob Hansson, tycker han verkar vara en skön typ, precis en sån man skulle vilja sitta och prata med i flera timmar och bli inspirerad av, och den här boken är en skön bok. Den går snabbt att läsa, men det är också en bok att gå tillbaka till och hitta kloka små saker. Det är en bok man inte behöver läsa i ett svep heller, utan det går bra att bläddra och läsa någon intervju åt gången. Kort och gott en skön, liten pärla.
Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 297
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Den här boken vill vara en lovsång till alla som försökt, försöker och kommer att försöka att leva bredvid en annan människa.
Den vita liljan - Elisabet Nemert
Catherina föds år 1460 i Palermo på Sicilien. Hennes mor dör i barnsäng men hinner uppfatta att den lilla bär på en ovanlig inre styrka. Av fruktan för att den känslokalle fadern ska undertrycka flickan bönfaller hon sin svägerska att låta dottern växa upp hos henne i Messina. Catherina får en lycklig barndom, hon uppfostras till en sofistikerad renässansdam som även är en mästare på ridning och fäktning. Men när fosterfadern dör slås hennes tillvaro i spillror. Hennes biologiske far säljer henne för ett stycke land till en man som är så grym att hon tvingas fly.
Under falsk identitet och förklädd till man beger hon sig till Florens för att söka sin lycka som konstnär. Av en slump träffar hon Lorenzo de' Medici, stadens härskare och samtidens störste konstmecenat. Det uppstår en ögonblicklig kontakt dem emellan...
Kommentar:
En författare som jag tycker mycket om, och min favoritgenre när det gäller böcker, det vill säga historiska kärleksromaner, och ändå blir det inte bra. Jag blev besviken, för jag hade högre förväntningar på denna bok.
Det här är inte trovärdigt alls. Exempelvis hjältinnan Catherina som är så stark, vacker, klok och god, mästare på fäktning, ridning och måleri. Som reser sig upp på hästens rygg i sprängande galopp och gör volter. Det blir bara för mycket. Storyn i sig griper heller aldrig tag i mig.
Jag ser detta som ett olycksfall i arbetet för Nemert, hennes båda senare böcker Rovfåglarnas tid och Ödets hav håller mycket högre klass. Läs hellre dem. Speciellt Ödets hav är riktigt läsvärd.
Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 295
Utgivningsår: 2004
Första meningen: Skriket skar som ett skarpslipat svärd genom det gamla stenhuset, fyllde dess mörka salar, letade sig ut genom de tjocka väggarna, ut på gårdsplanen och in i uthus och stallar.
Mig äger ingen - Åsa Linderborg
Mig äger ingen är Åsa Linderborgs berättelse om uppväxten med sin ensamstående pappa, härdare vid Metallverken i Västerås. En berättelse om klasstillhörighet, manlighet och utanförskap. Om alkoholens makt och en dotters vånda. Drömmen om förändring står mot rädslan att sticka ut. Humorn blir en vardagsstrategi för en brokig arbetarsläkt under folkhemmets storhet och fall.
Kommentar:
Nu har även jag läst Åsa Linderborgs barndomsskildring. Den har legat i hyllan en längre tid, men jag har dragit mig för att läsa den och trott att det skulle vara tung och jobbig läsning. Men så var det inte.
Det här är är en varm och kärleksfull berättelse, om en stolt pappa med ett stort hjärta. Åsas mamma lämnar familjen när Åsa är 4 år gammal, för att hon träffat en annan man. När Åsa senare frågar sin mamma varför hon inte fick följa med svarar mamman att hon tyckte så synd om pappan att hon gav honom det finaste hon hade.
Åsa varken dömer eller anklagar utan berättar sin historia, utan att vara sentimental eller grotta ner sig. Mycket känner jag igen mig i, i 70-talsbeskrivningarna och farmodern som påminner mig om min egen mormor. Boken träffar rakt i hjärtat. Jag kommer att bära den med mig länge. Omslaget tycker jag också är så vackert. Precis som boken. Läs den.
Fakta:
Förlag: Bokförlaget Atlas
Antal sidor: 294
Utgivningsår: 2008
Första meningen: Pappas plånbok är stor som en handflata, svart och lätt böjd efter ett liv i bakfickan.
Fruset ögonblick - Camilla Ceder
När Seja väcks av telefonen tidigt en decembermorgon är det Åke, hennes granne. Chockad berättar han att han hittat en massakrerad kropp vid en gammal bilverkstad.
Seja börjar efter en skilsmässa långsamt känna sig stark och fri i sitt nya liv i det lilla huset på landet. Och så vänds allt upp och ner när hon och Åke rullar in på uppfarten till bilverkstaden, där polisen redan påbörjat sin undersökning. En rostig skylt vajar i vinden: Thomas Edells verkstad och skrot. Utan förvarning sköljer minnen från det förflutna genom Seja. Hon måste få se den döde.
Ur minnena växer en besatthet fram som kommer att få konsekvenser inte bara för Seja, utan även för polisutredningen och inte minst för kriminalkommisarie Christian Tell.
Kommentar:
Det här är en mycket bra debut av Camilla Ceder, och en tjock och härlig tegelsten. På många sätt är det en traditionell deckare, själva polisgruppen som löser brottet är sammansatt ungefär som de brukar vara i böcker, men det känns inte som att man läst boken förut eller att man känner igen stilen. Det som skiljer är kanske framförallt den mer psykologiska delen, man kommer karaktärerna närmare in på livet och deras känsloliv skildras mer än vanligt och gör dem trovärdiga. Nutid och dåtid vävs skickligt tillsammans, och bit för bit läggs pusslet ihop.
Men vad dom röker? Jag tror inte jag läst någon annan modern svensk deckare där det bolmas så friskt av alla hela tiden.
Camilla Ceder har kallats för Sveriges nya deckardrottning, och boken har redan sålts till flera länder. Titeln deckardrottning är i det här fallet inte bara något som förlaget slängt ur sig, utan här finns det verkligen potential till att bli en av de stora. Jag kommer defintivt att läsa kommande böcker av Ceder, detta gav mersmak.
Fakta:
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 485
Utgivningsår: 2009
Första meningen: Förr, när de båda yrkesarbetade, steg Åke Melkersson helst upp en timma innan sin fru - hon var kvällsmänniska - bara för att få den där stunden med morgontidningens korsord och kaffet.
Värdshuset Jamaica - Daphne du Maurier
Värdshuset Jamaica var ensligt beläget vid Cornwalls ödsliga kust, långt ute på den vindpinade heden, insvept i dimman från havet. Det dystra, grå värdshuset bar på hemligheter som fick folk att ta omvägar förbi när mörkret föll på.
Men för den unga, föräldralösa Mary Yellan är värdshuset den enda tillflyktsorten och lyckligtvis anar hon inte vad hon kommer att få uppleva där. Trots varningar bestämmer hon sig för att ta reda på vad som försiggår. Till hjälp tar hon en ung man, som både fängslar och skrämmer henne, en man med ett rykte lika skamfilat som värdshusets...
Kommentar:
Första gången jag läste den här boken var i samband med att tv-serien med Jane Seymour i huvudrollen gick på tv, någon gång i mitten på 80-talet. Jag gick på mellanstadiet då och både tv-serien och boken blev favoriter och gjorde djupa intryck på mig. Riktigt hur mycket Värdshuset Jamaica präglat mig inser jag nu när jag läst om den, för den innehåller alla de ingredienser som gör att jag faller för böcker. Framförallt de engelska hedarna med sin karghet (hur många av mina favoritböcker finns det inte som just har hedar i fokus - allt från Johan Theorins Nattfåk och Skumtimmen till Diana Gabaldons Outlander-serie till Emily Brontës Svindlande höjder). Här är hedarna vackra och förrädiska på samma gång och Daphne du Maurier beskriver fukten, dimman och det dramatiska landskapet så levande. Miljöbeskrivningarna är verkligen något alldeles extra.
Persongalleriet är också det levande. Mary Yellan är en nyfiken, modig och klok hjältinna. Hennes morbror Joss beskrivs hur han vuxit upp som "andligen snedvriden och frostbiten av nordan liksom den förkrympta ginsten som aldrig kan blomma."
Den mörka, dystra stämningen i boken är trollbindande och fängslande, jag bara ryser av vällust för det är så himla bra! Och den står sig än idag trots att den är skriven för över 70 år sedan. Högklassig spänning och underhållning! Har du inte läst den, så läs den, men vänta gärna till hösten... en mörk och stormig novemberkväll...
Fakta:
Förlag: AWE/Gebers
Antal sidor: 252
Utgivningsår: 1984 (1937)
Första meningen: Det var en gråkall dag i november 1814.
Halvårsrapport 2009
Antal lästa böcker: 56
Manligt/kvinnligt: 15 skrivna av män, 31 av kvinnor
Svenskt/utländskt: 20 skrivna av svenskar, 36 av utländska författare.
Svårt att välja ut vilken som var den bästa, jag har läst många riktigt bra... Men jag väljer ut tre stycken som kanske inte är helt självklara val eller finns med på topplistorna, de är mycket olika varandra, men också mycket läsvärda. Alla tre har de det gemensamt att de träffade rätt någonstans och berörde.
Nästa sak på min lista - Jill Smolinski
Toffs bok, med kommentarer av Muham Bentson - Kalle Dixelius
Kärlekens arkitekt - Emilio Caldéron
Här finns hela listan över mina Lästa böcker 2009.
