Thick as a brick - Micke Evhammar

Skönlitteratur / Permalink / 2
Förlag: Ordfront
Antal sidor: 196
Utgivningsår: 2009

Det fanns en tid då Leo och Helen var lyckliga tillsammans. Då det ständigt hände något nytt. Då politiken och musiken förenade dem och överbryggade deras skiftande klassbakgrunder.

Det fanns också en tid före Helen, då Leo och bäste vännen Mocka drömde om att åka till Liverpool, Beatles hemstad. De brukade sjunga med huvudena tätt ihop, precis som John Lennon och Paul Mc- Cartney. Men de kom aldrig till Liverpool och Mocka dog alltför ung i en överdos.

Allt det där känns avlägset nu. Efter tjugotvå år i det villaområde dit Leo och Helen flyttade när barnen var små känner sig Leo fortfarande som en gäst från andra sidan när han kommer hem efter en dag på bygget. Men så en dag får han ett oväntat uppdrag som blir början till något nytt. Han ska tillverka en grind. Glädjen i att forma det glödande järnet och få allting att passa, gemenskapen med kompisarna på bygget i dammet och larmet, ger honom hoppet tillbaka.

Kommentar:
Det här är en välskriven och lågmäld historia, och rätt så deprimerande. Paret Leo och Helen har glidit isär och har ingenting kvar mellan dem efter 30 år som gifta. Separationen är ett faktum. Det som en gång var en förälskelse har övergått i likgiltighet och trötthet, och jag tycker det är så jobbigt att läsa. På något sätt är det den stora fasan för en romantiker som jag, att så småningom upptäcka att man bara går där som främlingar för varandra i sitt hus, man sitter fast men orkar inte ta sig lös och komma vidare.

Leo är byggnadssmed, precis som författaren själv, och stoltheten och kärleken till yrket är tydlig. Enda gången Leo känner sig levande är när han står och skapar och smider något med sina händer. De delarna i boken, snacket mellan gubbarna i byggboden och arbetet på byggplatsen tycker jag är de bästa. Som dotter till en byggnadssnickare gav de mig inblick i en värld som varit rätt dold för mig, med undantag för de små anekdoter som berättas vid middagsbordet.
#1 - - Micke evhammar:

Hej. Kul att du läst boken. Vill bara trösta dig med att jag är lyckligt gift sedan dryga trettio år och alltså inte alls känner igen mig i min romanfigur Leo. Så håll den romantiska drömmen vid liv.

mvh:

Micke Evhammar

#2 - - Lotta - hyllan:

Sv: Haha, det var skönt att höra! :)

Till top