Fy, usch, blä vilken skitfilm, sällan eller aldrig kan ju filmer mäta sig med bokförlagan men i det här fallet var det pinsamt dåligt och långt ifrån boken. Karaktärerna är platta och livlösa och relationerna dem emellan skildras så ytligt eller inte alls. Man har också tagit bort så många viktiga bitar som skulle gjort filmen spännande.

Kanske är jag extra kritisk för att jag precis läst boken och har den i så färskt minne, men min man som inte läst boken gillade den inte heller. Jag hade stora förhoppningar eftersom den blivit så hyllad men jag fattar ingenting. Ingenting. Jag är bara arg. Skitfilm.

Den 21 januari 2002 dödades Fadime Sahindal i sin systers lägenhet i Uppsala. Hon blev 26 år gammal. Mördaren var hennes far. Händelsen sände en chockvåg genom det svenska samhället. Det som hände 19-åriga Pela Atroshi, en flicka från Farsta som mördades i Irak, hade hänt igen. Men den här gången skedde det i Sverige.

Debatten tog snabbt fart, men strandade ofta på frågan om vad hedersmord egentligen är, och vad som kan vara bevekelsegrunderna för ett sådant dåd. Vad kan få en far att döda sitt barn, eller en bror sin syster, för hederns skull? Hur kan en människa drivas så långt att mord känns som enda utvägen?

Kommentar:
Unni Wikan är professor  i socialantropologi vid univeristet i Oslo,  och försöker i den här boken belysa vad hedersmord egentligen är. Det är svårt att recensera den här boken utan att gå in på på djupet, men man fick en del nya synvinklar och sätt att se på saker.

Hedersmord är inte något som har med religion att göra utan är kulturellt betingat. Många traditionella värderingar förstärks när man är i exil och har flytt från sitt land, med inskränkt frihet för kvinnor som resultat. Så var det för Fadime. I Turkiet hade det varit möjligt för henne att studera och bo för sig själv, menar hon själv. "Kultur" blir sinnebilden för det man vill bevara, och genom att kalla det kultur ger man det legitimitet i samhället i stort.

Från samhällets sida är man också lite rädd att ingripa i en annan kultur, och därmed ursäktas beteendet och det tillåts fortgå. I svensk lag, när denna bok skrevs, fick flickor med invandrarbakgrund gifta sig redan när de var 15 år, medans det för svenska flickor gäller 18 år. Nu är det ändrat, till viss del, i lagen.

När Fadime begravdes gjordes det i svensk kyrka, hon begravdes på en svensk kyrkogård och begravningen sändes i TV. Det blev en nationell angelägenhet, men budskapet i media var hela tiden "Kurdisk kvinna mördad". Varför inte säga "Svensk kvinna mördad i hedersmord"? Det får en att tänka efter lite.

"Oavsett vilken kulturell bakgrund man har bör det vara en självklarhet för varje ung kvinna att både få ha sin familj och det liv man önskar sig. Men tyvärr är det ingen självklarhet för många tjejer. Och jag hoppas att ni inte vänder dem ryggen, att ni inte blundar för dem. " - Fadime Sahindahl i sitt tal till riksdagen november 2001.