Cecilia är framgångsrik programledare på Sveriges största kommersiella tv-kanal och lever för bekräftelsen det innebär att synas i rutan. Minna är hårdför fotograf på samma station och gör sitt bästa för att sätta alla hon kan på plats. En gång var de vännerna som skulle förändra världen ihop, numera har de inte mycket mer gemensamt än avsändaren på lönekuvertet.

Cecilia kämpar för att leva upp till bilden av superkvinnan som möter henne från de glassiga tidningsomslag hon ständigt pryder. I själva verket lever hon i ett kackigt äktenskap, och tröstar sig med en synnerligen olämplig älskare. Minna är en frånskild solitär som gärna framhäver sin självständighet men ändå inte kan låta bli att styra upp sitt ex.

När Cecilias karriär och familjeliv går åt helvete korsas deras vägar. Sveriges snyggaste minister ska granskas - ett uppdrag som inte blir lättare av att de tvingas samarbeta med redaktionens mest nitiske vikarie.

Kommentar:
Det här är en underhållande historia, en undergångsroman kallas den för på framsidan och det säger ju en del. Istället för "feel-good" blir det lite mer av "feel-bad", men det gör den inte mindre underhållande. Det är fortfarande en lättsam bok trots att den tar upp ganska jobbiga saker.

Kris i äktenskapet, svårigheterna att kombinera karriär och familj, den tuffa och ytliga mediebranschen är några av de motgångar som huvudpersonen Cissi möter, och de skildras på ett trovärdigt - om än lite klyschigt - sätt. Jag tyckte mycket om den här boken och skulle gärna läsa en fortsättning.

Fakta:
Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor: 407
Utgivningsår: 2008
Första meningen: - En flaska till av det här, tack.

Jag sparade min julklappspåse till kvällen innan julafton, men nu är den öppnad (och halvt förbrukad). Jag fick två böcker, Efter alla år av saknad av Peter Robinson och Andra kvinnor av Kirsty Crawford. Fick också en liten bok om choklad, en påse mini-toblerone, en kex-choklad, ballerinakakor, ett nyårsljus, en Anthon Berg choklad, en guldängel och en dvd "Prime suspect - the last witness" med en kvinna som jag känner igen från deckarsammanhang men inte kommer ihåg namnnet på. Och ett julkort från söta Eva! Det kan ha varit nåt mer godis med som försvunnit på vägen, innan jag kom mig för att blogga...hrm.. Tusen tack än en gång!

I julklapp fick jag Vandrande stjärna - J.M.G le Clézio av min man. Nobelpristagare är inte riktigt min grej, men jag får väl lov att ge den en chans i alla fall. Den kanske överraskar. Det finns ju trots allt en del Nobelpristagare som varit läsvärda.

När det är dags för fullmåne rustar sig Lola Galley för en hård natt. Hon tillhör den lilla minoritet människor som inte förvandlas till varulvar under dessa nätter, därför är det hennes högst otacksamma uppgift att hålla "lykanterna", varulvarna, under uppsikt. Lola är en "nolla", en person född med defekten att inte resa ragg vid fullmåne.

Då en nära vän och kollega hittas mördad, är det Lolas uppgift att utreda brottet. Frustrerad och driven av ilska efter alla år i samhällets marginal, är hon fast besluten att finna mördaren - till nästan vilket pris som helst. När de som arbetat med fallet blir attackerade inser hon dessutom att hennes eget liv är i fara. Mitt i alltihop blir hon förälskad - men hur mycket av sig själv och den nyvunna kärleken är hon beredd att offra för att skipa rättvisa?

Kommentar:
Det här är egentligen en ordinär deckarhistoria, med den skillnaden att den utspelar sig i en värld där de flesta är "lykanter", dvs varulvar, och endast ett fåtal är vanliga människor som ska försöka hålla lykanterna i schack.

Jag hade väldigt svårt att komma in i boken, det tog ett tag innan jag ens kunde hålla isär lykanter, nollor, barbackor och måndårar, och vilken sort de olika personerna tillhörde. Det är många karaktärer och namn man serveras på en gång, och det kanske inte bara är bokens fel att jag inte hängde med riktigt, jag hade ett så lågt lästempo och höll på med den här boken i nästan två veckor. Men å andra sidan... hade detta varit en kanonbok som fängslade mig från start så hade jag ju läst ut den snabbare...

Den tog i alla fall fart mot slutet, men jag kan inte säga att jag förstår hela boken eller historien, jag förstår inte varför allt som händer händer, och om det är för att storyn är ologisk eller jag som är trög låter jag vara osagt. Hur som helst är det en hyfsad bok, den är inte spännande som jag trodde den skulle vara utan egentligen mer som en hårdkokt deckare.

Jag gillar dock själva miljön, den värld som Kit Whitfield skapat, den är annorlunda och trovärdig, och får en att tänka till lite och dra paralleller med den vanliga världen vi lever i.